Västtrafik har genomfört en reform som innebär att busschaufförerna inte ska hantera kontanter, efter 19:00, för deras säkerhet.

Om vi då antar, att dessa två flickor, i yngre tonåren, för sin säkerhet, vill ta bussen. De vägras då få åka med? De kan alltså göra rätt för sig men inte på ’rätt’ sätt.

De får gå hem och det är kväll. Jag har mina misstänkar om från vart de får gå. Det handlar om en promenad på dryga milen, eller möjligtvis mer…

Två unga flickor, en kväll (även om det nu är en söndagskväll). Är det att värna om säkerhet?

Nu ska man ju inte ställa saker och ting emot varandra, enligt min mening, men om vi nu ställer, i det här läget, busschaufförens instruktioner om att inte ta emot kontanter och låta tjejerna åka med ändå?

Skulle antagligen falla på motkommentaren: ”Tänk om det sprider sig, då kan ju ungdomarna sätta i system att ha kontanter att visa upp för att sedan åka gratis.”
Ja det vore ju en förfärlig tanke, eller?

Vi skulle ju också kunna ställa en vuxen busschaufförs säkerhet mot två tonårstjejer. Vilkas säkerhet ska vi prioritera?

I det allmäna förnuftet så ska ingens säkerhet sättas framför den andre utan bägges säkerhet är lika viktigt.

Slutsatsen måste bli att busschauffören skulle ha gjort undantag från sina regler, om det nu fanns sådana, och låtit tjejerna få åka med.

Är det nu så att busschauffören har så tydliga eller stränga regler att han skulle få någon form av påföljd från Västtrafik om det uppdagades att busschauffören gjord ett sådant här undantag. Ja då är det ju självklart Västtrafik som ska ha en ordentlig släng av sleven.

Finns inte dessa ’stränga’ regler. Då ska både busschauffören och Västtrafik ställas tills svars. Och förklara hur de resonerar.

Not: Jag har fått information från säker källa. Vilket gör ovanstående kanske lite mer märkligt? Döm själva.

Det ena barnets mor ’råkar’ hamna i ett möte, fackligt, med just Västtrafik och tar då upp den aktuella händelsen.

Får då veta av Västtrafiks facklige ombud att det finns en regel om att de inte får neka ungdomar yngre än 15 år, efter 19:00, att åka med.

Och modern får också uppmaningen att ta reda på precis vilken tid det gällde.

Någon eller några dagar senare träffar det ena barnets far, det ena barnets mor, och frågar vad som framkommit.

Fadern får då veta att det var just det fackliga ombudet som körde den aktuella turen och som svar på vad det kom sig, att de under 15 år, unga flickorna inte fick åka med, berodde på att de inte stannade kvar tillräckligt länge för att denne busschaufför hann förklara att de visst fick åka med, eftersom de var under 15 år.

Jag vet inte, men hur troligt är det att två flickor som stått och väntat på en buss, genast rusar ut när de får höra att det inte tas emot några kontanter? Jag känner ju den ena flickan och vad jag vet så kan jag uttrycka att det är inte en tjej som ger sig i första taget.

Så jag tror inte ett skit på den bortförklaringen.

Det intressanta blir ju då: Vad rörde sig i huvudet på aktuell busschaufför (och tillika fackligt ombud)?

Så nu har jag ’snabbt’ bokat verkstad den 16/4.
– Spindelled, glapp, både på höger och vänster sida.
– Vä bak, broms, ’ligger på’, Släpper inte.

Och vi som ska åka norröver, till Gävle, för att, enligt min tanke, ’lukta’ och känna på den då, förhoppningsvis, nyfödda bebisen (grodden), någon gång efter den 8/4 + 10 pappahemmadagar.

Det betyder att vi tidigast kan bese underverket den 19/4. Nu gäller det ’djävlar i mig’ att reparationspojken, ja, det är en pojk, klarar sitt uppdrag den 16/4. Så att vi kan stå ’startklara’.

Men, hallå! Först måste bilen efterbesiktigas. Bäst att boka det nu…

… hittade en tid, kl 12:00 lördagen den 18 april 2009. Hade inte en susning om att bilprovningen jobbade lördagar?

200 SEK kostar det. Vojen, vojne… Och då vet vi inte vad reparationen, den 16/4-09, kommer att kosta…

Nu hade det skett en överföring, trots det ’stopp’ jag hade lagt in på internetbanken.

Loggade in på fars internetbank och såg att ’stoppet’ var ’annullerat’?

Ringde aktuell bank och frågade vem som auktoriserat det?

Fick då förklarat att ’stopp’ innebar bara ett tillfälligt stopp och att ’vi’ hade godkänt ett ’avbrytande’ av stoppet. ”Finns inte en chans.” svarade jag.

”Klicka på ’någonting’ och läs vad det står om ’stopp’. Jag läste och läste upp för personen i luren vad det stod. Och denne person tyckte det var konstigt att det stod vad som stod där, för det var inte det som gällde…

Så då undrade jag då; ”Och hur tycker du att vi ska ställa oss till den informationen?” – tyst…

Enligt internetbankankens förklaring så innebär ’stopp’ ett ’tillfälligt stopp’ som efter aktiv instats av inernetbanksanvändaren kan hävas.

’Vi’ har inte hävt det ’stoppet’, hävdade jag då.

Då fick jag veta att om kunden inte aktivt häver ’stoppet’ så aktiveras det per automatik efter 45 dagar?

”Var står det?” ville jag då veta. ”Det borde ha stått på informationssidan. – Och jag vet inte varför det inte står så?”

Vad ska jag då göra för att få stopp på den här, autogiroöverföringen?

”Klicka på ”Ta bort”.

Jag gör så och får då se att det vid aktuell autogiroöverföring står: ’Makulering anmäld”.

Frågar då personen vad det innebär, och vad det är för skillnad på ’stopp’ och ’makulering’?

Jag får då veta att ’Makulering’ betyder att de kommer att ta bort överföringen.

Jag frågar då: ”Hur kan ni garantera det? Kontaktar ni både Coop MedMera och Autogiro AB?”

Och får till svar: ”Vi makulerar det från vår sida och det brukar fungera gentemot mottagaren.”

Jag tycker ju det svaret inte är fullständigt, så jag förtydligar min fråga: ”Och vilken kommunikation har ni med Autogiro AB, de som handlägger tjänsten att flytta pengar från er Bank till Coop MedMera?”

Svar: ”Det ska inte vara något problem.”

Och med det beskedet nöjer jag mig.

Far uttrycket sedan sin önskan om att få flyttat insatt kapital på Coop MedMera till ett mer, för honom, tillgängligt konto. Det ska jag ’ta tag i’ vid första aktuella bankdag. Vilket då blir måndag.

Bl.a. hittade jag två fotografier som visade sig vara min farfars far och farfars mor.

Och så fick jag veta av min far att det minsann hade funnits en faster, till min far, också. Visserligen barnlös och yngre samt pingstvän (osäker på om det bedömdes som bra eller dåligt…).

Skannade också in en bild som föreställde min farfar, farmor, far och två farbröder.

När jag tittade på den lille ’Nils’ så kunde jag genast se ett igenkännade. Det var en kopia av mig. Otålig, sprallig och glad. Min far Nils, förutom, fadern Gunnar, var de enda som log och Nils (pappa), kliade sig på smalbenen.

Jag har en bild på mig själv, i den ålder, som är så exakt likadan som det kan bli. Sådan far sådan son…

Jösses vad mor Vivan måste haft det jobbigt med sin make Nils…

Far kunde också leverera ett antal namn på kusiner till min mor. Jag måste få det bekräftat av min morbror.

Hittade adresser och telefonnummer, på levande(?) kusiner i mor Vivans adressbok.