Nu är även toaletterna klara! Ny vila. Ny kraftansamling. Duscha och sedan lägga mig.
Det är ju en fördel om man orkar "vara med" när Mor&Far kommer.
Hustrun sköter maten.
Hunden behöver en rastning, lite senare.
"Keep on!"
Nu är även toaletterna klara! Ny vila. Ny kraftansamling. Duscha och sedan lägga mig.
Det är ju en fördel om man orkar "vara med" när Mor&Far kommer.
Hustrun sköter maten.
Hunden behöver en rastning, lite senare.
"Keep on!"
Vila, återhämtning. Hitta nya krafter?
Dammsugningen är klar! Genomsvettig. Nu ska jag ladda för toaletterna.
Nu är jag nog värd lite kaffe? Och en massa vatten!
Nu har jag laddat! Hunden är rastad. Och jag har vilat på min vibratordyna. Dessutom har jag tagit två koffeintabletter.
Jag tål inte kaffe. Jag får diarré av det. Men emellanåt kan jag inte låta bli, för smakens skull.
Coca-Cola, Jolt-Cola och RedBull m.fl. energidrycker innehåller också koffein, men de blir man sockerberoende och tjock av.
Och eftersom koffein är ett bra stimulantia så tar jag tabletter.
30 st i burk får man köpa, på Apoteket. Vill man ha större förpackningar så krävs det recept.
Fram med damsugaren! På't!
Det är meningen att jag jag ska damsuga och rengöra toaletterna nu på förmiddagen. Ja, eller i alla fall innan mor&far kommer på besök.
Det känns ruggigt motigt. Hunden behöver rastas också.
Vojne, vojne!
"Make the force be mine!"
Nu har vi varit på lägenhetsvisning. Eller om det kallas radhus? En bostasrätt, i två våningar som sitter ihop med ett annat hus och har trädgård. Det var det.
För stort! Vi (läs hustrun) vill egentligen bara ha en uteplats.
På väg från husvisningen gjorde jag bort mig rejält! Vi skulle cykla ”igenom” ett sådant där ”zig-zack”-hinder och då ropar jag till hustrun framför: ”50 spänn om du klarar det utan att sätta ned fötterna!” Och givetvis klarar hon det, så fort det gäller pengar så…
Så nu är jag 50 SKR fattigare.
Jag är barnsligt förtjust i den nya tvättmaskinen, som jag köpt. Den har en liten display som visar hur mycket tvättid det är kvar. En liten finess som jag tillmäter kanske överdrivet värde. Men det gör mig förtjust. Och det är väl bra? Att bli förtjust.
Sömnen har varit god. ”Sömn ua” som vi skrev i daganteckningar och journalanteckningar på den tiden jag jobbade som nattsjuksköterska inom psykiatrin i dåvarande Älvsborgs Läns Landsting.
Fick ett mejl från min chef. Han har varit på semester och vad jag förstår kommit hem med blandade känslor.
Nu känns det som om värkmedicinen har börjat att ”ta” så nu ska jag förbereda mig inför att åka till Granngården på Överby eller/och Harald Nyborg och leta efter en eller två passande fodertunnor till våra djurfoder.
Ibland kör det ihop sig det där alldeles lilla extra. Var ute och rastade hunden. Under tiden gjorde sig hustrun & Dottern iordning för att åka till Överby. Jag mötte dem vid parkeringen.
När jag kommer fram till vår ytterdörr så är den låst! I och för sig inget konstigt. Men det speciella den här gången är att jag inte hade någon nyckel. Jag brukar inte ta med mig nyckel, när jag rastar hunden och det är någon hemma.
Hustrun är en nitisk, duktig, dörrlåsare.
Hade jag mobiltelefonen med mig? Nejdå, den låg där innanför dörren, på en brun byrå.
Vad gör man då?
Våran lägenhet är inte helt inbrottsäker. Med hjälp av en skruvmejsel och lite akrobatik går det att ta sig in. Jag fick låna en skruvmejsel av grannen. Efter ca 20 minuter var jag inne.
Men vad förbannad man hinner och bli. Dels på sig själv som slarvar med att inte ta med sig varken nyckel eller mobil och dels på hustrun som tvunget måste vara så himla duktig, varenda gång!
Hoppas nu bara att ”akrobatiken” inte ger alltför negativa konsekvenser i min redan hårt ansatta kropp.
Hej-å-hå!
Nu ska jag åka och hämta mitt nya körkort.
Oj, oj! Vojne, vojne. Nu är det tungt. Kroppen känns som en säck potatis som har blivit utsatt för omild behandling.
Först gick jag upp som vanligt, ca 07:00. Käkade frukost, läste morgontidiningen. Kände att allt inte stod rätt till så jag fortsatte läsa morgontidiningen liggandes i nya soffan. Och nu vaknade jag.
Det beror inte på soffan att kroppen känns mördbultad. Soffan är jätteskön och passar alldeles utmärkt att ta sig en lur i. Nä, det är snarare de tidigare dagarnas ”synder”; soffmontering, damsugning, plastplattläggning på balkongen och kanske jympan i tisdags samt bytet av bakdrev och kedja på cykeln. Gör man kul saker med den här kroppen så ”straffar” det sig.
Ibland kommer det direkt, ibland dröjer det flera dagar. Ibland går det över direkt, ibland sitter det i flera dagar.
Dottern har hållit på hela morgonen med att dona i köket. Det var när hon ropade hejdå och åkte iväg som jag kom tillbaka till de vaknas skara igen.
Nu får jag försöka komma i form så jag kan gå ut med hunden.