Nu är dammsugningen färdig. Dags för en paus. Sedan ska hunden rastas. Jag har toaletterna kvar. Efter det, lite mat och vila därpå.
Sedan måste balkongen på framsidan göras iordning, den ska besiktigas mellan 14:00-17:00.
19:00 ska jag på jympa. Efter det hoppas jag på en avslappnande stund i bastun. Kanske i sällskap med dotterns sambo. Vi får se?
Sov som "lilla grisen" hela natten trots att jag "extrasov" i går kväll.
På köksbordet fanns en lapp om att hunden spydde vid 04:00-tiden i morse. Beror det på märgbenet hon fått tugga på? Att hon inte velat äta på flera dagar? Den hunden har ingen vidare bra mage, stackarn.
Strax ska jag börja damsuga för att sedan gå över toaletterna. Dottern och sambon kommer ju på besök idag. Och då är det ju bra om "drivorna" av djurhår inte är fullt så synliga.
Men först tänker jag ägna mig åt dagens reflektioner och då menar jag vad som berört mig i dagens morgonblaska ttela.
Rubriken: "Stor utländsk makt" på första sidan och artikeln på sidan 14.
Att det överhuvudet taget finns någon som blir förvånad? Det är ju det som är "marknadens" (läs kapitalismens) spelregler. Den starke köper upp de svagare och blir bara starkare och mer okänsliga.
Ledaren "Välkommen till verkligheten, Persson!" av AA, sid. 2.
Alla politiker lovar "guld och gröna skogar" inför valen. Så där tycker jag vi kan dra alla politiker genom samma kam. (Kan man uttrycka sig så?)
Göran Persson tycker jag är unik på så sätt att han är väl den förste Socialdemokratiske Statsminister som lever och beter sig som en sann Moderat? Eller i alla fall en Borgare. Han anstränger sig verkligen för att hålla "distansen" mellan sig själv och sina presumtiva väljare. I mina ögon är han fullständigt oduglig och en dålig förebild, som socialdemokrat.
Debattartikeln: "Hjälpen behövs innan barnen dör" av Dan Sermand, Läkare utan gränser, sid. 2.
Jag har berört det tidigare och jag upprepar mig. Det fundamentala felet ligger i hur världsbanken vill kontrollera det ekonomiska flödet av kapital.
Det får räcka för idag.
Nu ska jag "kasta" mig över städningen.
Jag har varit sådär genomduktig som bara en mansgris kan vara ur ett feministiskt perspektiv.(?)
Jag har gjort rent kattsandlådorna. Sand och sand, vi har sådana där vita korn som suger upp kattkisset. Tills det når en viss mättnad. Givetvis.
Jag sopade och våttorkade golvet också. Vi köpte ju två små runda badrumsmattor på IKEA så jag vill ju att det ska vara rent inunder innan vi lägger på dem.
Klockan 14:00 ska vi på 75-årskalas. Det är en av mina "fastrar" som fyller år. Ja hon är ju egentligen fru till min pappas bror. Vad heter det egentligen?
Solen skiner mer nu och hustrun "smiter" in och ut till balkongen och solar emellanåt.
Snart kommer sonen med hunden.
Sov jätteskönt, tills hustrun började dammsuga, 08:00! Bara därför gick jag inte upp ur sängen förrän 08:34, så det så!
Solen skiner! Visserligen bakom en hel del molndis, men ändå!
Idag blev det genomgång av två morgonblad, ttela måndag och tisdag. Vad har jag då noterat?
Först och främst, vad kommer det sig att ttela stavar MÅNDAG som MANDAG. På första sidan, längst upp till vänster?
ttela måndag
Rubriken ” Fler unga tar sina liv” och uppföljande artikeltext på sidorna 6-7, berör en fruktansvärd svårighet. Först, all heder till artikelförfattaren: Karl-Johan Karlsson.
Det lilla jag kan tillägga, är ett upprop, till alla jämnåriga ungdomar och alla vuxna: Reagera! Låt det inte bero. Det mest kännetecknande, vanligtvis, för en person som funderar på att ta sitt liv är ett förlorat egenvärde. Givetvis är det outhärdligt att leva med en känsla av att inte vara något värd. Det vi andra då kan göra är i första hand är att LYSSNA. Fråga inte ”varför” utan formulera dig som: ”Av vilken anledning”. Sätt också GRÄNSER, även det är ett mål. Puffa på och be personen beskriva små, små mål. ”Vad ska du göra nästa timma?”, ”Hur ser din dag ut idag?”. ”Vill du pratat med mig igen? När då?”. ”Vill du prata med någon annan? Vem?”.
Om en människa nu har ”spårat ur”, förlorat sitt ”spår” sin inriktning, sitt mål, sin mening med livet. Och hamnat i en psykisk snårskog som den av egen kraft inte kan ta sig ur och den hittar definitivt inte tillbaka. Då behövs det handledning eller vägledning.
Det mest väsentliga är nog att jobba med våra egna inställningar. Ibland är det faktiskt väldigt lätt att förstå att en viss person faktiskt vill ta sitt liv. Vi förstår det. Om vi nu tycker det är OK. Hur hjälper vi då? Håll dig borta! Se till att någon annan engagerar sig.
Ledaren, sid. 2, ”Det behövs mer än nödhjälp” av Stina Morian är också något som berör. Av vilken anledning är välden uppdelad i I&U-länder? Och av vilken anledning tillåter man att det fortsätter vara så?
Av vilken anledning prioriterar världsbanken att privata intressen får exploatera ett lands naturtillgångar framför att det skapas infrastruktur och möjligheter till att förebygga svältkatastrofer.
Sanningen är grym och hjärtlös och väldigt cynisk. Det handlar om pengar. Det är ett kapitalistiskt tänkande som ligger bakom hela världsutvecklingen. Det finns tillräckligt med pengar i världen för att öka levnadsstandarden flera gånger om för varenda jordbo, om pengarna fördelades rättvisare.
Rubriken ”Lång kö till äldreboende”, i Trollhättan, sid. 8.
Jag vet inte hur många röster det var som ropade ”vansinne” när politiken i Trollhättan lade ner ett gruppboende, för inte så länge sedan. När det fortfarande fanns en kö och vi hade en ”äldrebom” framför oss. De gjorde det för att spara pengar. Det går inte att göra på det sättet, var det flera ickepolitiker som menade. Man sparar inte genom att ”ta bort” och låssas om som om problemet inte finns. Men se det gjorde politiken. Och nu ser vi resultatet av just den politiken, ökade kostnader.
Vad säger man?
Rubriken ”Vilken flopp, Stefan!”, sid. 25 av Lars Markusson.
Jag hoppas sannerligen att det inte är Lars Markusson som satt rubriken utan att det är de genuint cyniska ”rubriksättarna”. Och de borde SKÄMMAS!
Här har vi ett idrottsfenomen som kommer på 7:e plats i ett WM! En fantastisk prestation! Sedan sitter sportreportrar framför monitorer och soffliggare framför TV-apparater och blir ”lamslagna” över att det inte gick som ”de” förväntat sig! Och så blir ”de” besvikna?
Förstår ni nu att jag inte är så noga med mitt ”intresse” i att samla ”sportkunskap”, för att ha något att diskutera om när man träffar ”grabbarna”. För vilken ”nivå” är det på pratet de människorna emellan?
ttela lördag
Ledaren AA är inne på ett ämne som jag stöttar till fullo! Och jag ställer mig bakom ropet! ” Schavottering? Jajamensan! ”
På insändarsidan (sid. 4) så handlar det väldigt mycket om Strömsborg. En kåk som jag tycker man ska bevara. Gör ett vandrarhem av den, är mitt förslag! Är den inte K-märkt?
Om den nu inte är K-märkt och den är såld till ICA Kvantum och de behöver ytan till annat. Jamen då är det väl inte ICA Kvantum vi ska hoppa på? Eller?
Det är väl antingen någon myndighet, vilken det nu är som är ansvarig för fastigheters K-märkning som vi ska skälla på. Och så ska väl politiken i VBG ha sig en utskällning som säljer fastigheten! Skärpning folk!
Det blev mycket det här!
Kanslisten och skrivaren (90-talet. När jag jobbade som IT-tekniker och med IT-support)
Det började med ett telefonsamtal.
– Är det Nisse? Sa en röst.
– Ja, det är det, svarade jag.
– Ja, det är Gunnel, fortsatte hon.
– Hej Gunnel, vad kan jag göra för dig? Sa jag.
– Ja, det är lite konstigt. Jag skulle väl ha ringt lite tidigare. Men det är så konstigt. Jag tror att det är något fel på mig. Sa Gunnel.
– Är det fel på dig? Undrade jag.
– Fel och fel, det är väl egentligen skrivaren. När jag går förbi den så börjar den skriva ut. Och det är bara tomma papper. Och jag har kollat när andra går förbi, då skriver den inte ut. Och det kommer bara tomma papper. Det är jättekonstigt.
Orden flödade ur munnen på Gunnel nu när hon till slut fick lätta sitt hjärta och berätta om sitt konstiga problem. Jag sa till henne att jag skulle åka ut och kontrollera det hela.
Jag åkte dit. Då ska vi se. Kan du ta och visa hur det går till, sa jag till Gunnel.
Gunnel satte sig framför datorn. Fixade litet med några dataadministrativa uppgifter. Reste sig och gick mot dörren. När hon var precis mitt för skrivaren började den skriva ut. Massor med tomma papper. Klart skumt?
Jag fick stopp på skrivare så den slutade skriva ut. Och bad Gunnel bete sig på samma sätt igen. Hon gjorde det och samma sak upprepade sig. Det var alltså ingen tillfällighet.
Då satte jag mig vid datorarbetsplatsen och ”grejade” lite. Reste mig upp och gick mot dörren – och skrivaren började skriva ut. Då kunde jag i alla fall trösta Gunnel med att det var inget konstigt med just henne. Hon såg lättad ut. Jag tycke jag såg hur hon ”sjönk ihop” av lättnad.
Jag hade nu en aning om vad problemet kunde bestå i. Jag kände nämligen något när jag reste mig upp ur stolen. När man reser sig ur en stol så lutar man sig normalt framåt för att lättare komma upp och då kommer huvudet närmre bildskärmen. Det var då jag kände hur det ”drog i håret”.
Jag frågade Gunnel om problemen började efter att hon fick sitt skärmfilter. Och då sken hon upp och sa att det stämde.
Jag kröp bakom bildskärmen och såg vad stolpskottet till försäljare hade gjort. Just det skärmfilter Gunnel hade var av en typ som var gjorda dels för att ge en behagligare bildyta att titta på men den var också till för att ”leda bort farlig strålning” som försäljaren hade sagt. Om det nu var så skulle givetvis försäljaren ha satt klämman som ska jorda filtret i ett element eller så. Det hade han inte gjort. Sladden var nämligen så kort så den räckte inte till. Han hade satt klämman för jordning i bildskärmskontakten?
På just den här datormodellen satt skrivarporten precis bredvid. Eftersom det var så långt mellan datorarbetsplatsen (stort rum) och skrivaren hade jag installera en slags signalförstärkare. En sändare i datorns skrivarkontakt och en mottagare i skrivarens kontakt.
Nu hör det också till att golvet i den här expeditionen hade en förmåga att ladda upp en människa med statisk elektricitet ganska rejält. Detta hade Gunnel försökt råda bot på genom att köpa en antistatisk matta.
Jag undersökte mattan och kunde konstatera att den snarare förstärkte den statiska laddningen i en människokropp och det berodde på materialet i kontorsstolens hjul.
Så Gunnel satt alltså där och arbetade ordentligt laddad med statisk elektricitet. Och när hon reser sig och böjer sig fram ”suger” skärmfiltret åt sig den statiska elektriciteten via huvudet. Den statiska elektriciteten far vidare i den lilla sladden och till klämman som ska jorda skärmfiltret. Men eftersom nu klämman sitter i kontakten för bildskärmen och kontakten för skrivarsladden sitter alldeles bredvid ”hoppar” den statiska elektriciteten över till den. Och i skrivarkontakten sitter ju en s.k. signalförstärkare. Signalförstärkaren får en elektrisk impuls och vidarebefordrar den till mottagaren som sitter i skrivaren. Den mottagaren omvandlar den elektriska signalen, så gott den kan, och resultatet blir att skrivaren får en instruktion om att börja skriva ut. Och inget mer.
Problemet löstes med att plocka bort skärmfiltret och den antistatiska mattan.
Strax därefter fick försäljaren sig en ordentlig tillsägelse, från mig och uppmaning att för all framtid hålla sig borta från våra anställda.
OBS. Gunnel är ett fingerat namn.
Jag ska också meddela att jag ägnat säkert en timma åt att försöka hitta den här berättelsen. För jag vet att jag har skrivit in den i någon datafil tidigare, på jobbet. Jag brukar via ePost skicka texter som jag vill bevara, hem till mig, som en slags säkerhetskopia. Det hade jag tydligen inte gjort i det här fallet. Men nu finns den här.
Mycket nöje!
Nu har jag varit duktig, igen! Det har legat ett par brandvarnare i köket, i ca 1 månad och väntat på att bli uppmonterade för att ersätta de gamla vi haft.
Nu är det gjort. Blev lite orolig dock? På beskrivningen stod det att brandvarnaren skulle monteras minst 50 cm från vägg vid takmontering. Våra är satta ca 15 cm från väggarna.
Vilka hemskheter detta kan få för effekt är jag nu helt ovetande om. Någon som vet?
Det står i beskrivningen att de helst ska monteras mitt i rummet, i taket. Och där sitter ju definitivt inte våra. De sitter i ett hörn. Den ena har jag monterat snett över TV'n, för det är där de flesta bränderna startar.
Den andra har jag satt i "mitt" rum eftersom jag har en herrans massa elektronisk utrustning här inne och nästan hälften är på ständigt. Även här sitter brandvarnaren i ett hörn, lite ovanför en dörr. Jag valde den placeringen för vi har ett ventilationssystem som "blåser" ut luft vid den andra dörren och den luften "dras" sedan in i toaletten, vid samma dörr, för där sitter ett "insug". Då räknar jag med att eventuell brandrök, i mitt rum, kommer att dras åt det hållet. Så rökvarnaren sitter ca 1,5 meter från utblåset. Den kan ju inte sättas bredvid utblåset? Och sätter jag brandvarnaren mitt i rummet så missas den elutrustning som är direkt placerad under "utblåset".
Jag tror, beskrivningen och rekommendationen, till trots, att jag ändå valt en vettig placering av våra brandvarnare.
Lever vi tryggt?
Jag har nu på morgonen varit upptagen med att "plocka i ordning". Hustrun skulle få ett kort besök av en kamrat och då ska ju hemmet se ut som någon slags utställningslokal.
Jag kan inte låta bli att tycka, men ska man inte ha ett hem ordnat på det sätt som man själv vill? Jag tror nämligen att de flesta gångerna man "plockar i ordning" gör man det inte för sin egen skull. Man gör det för någon annan.
Eller? Det kanske faktiskt är för ens egen skull? Ja för hustruns skull då. För henne är det jätteviktigt att det ser ut på ett visst sätt när det kommer besök. Gör det inte det så mår hon dåligt. Och då är du ju för "sin egen skull" som vi plockar i ordning.
Problemet är väl att jag blir inblandat i hustruns normer. De är inte lika, våra normer, om hur det ska se ut här hemma.
Men, även här kan jag ju tänka efter lite. Om hustrun mår dåligt, då mår jag dåligt. Och jag vill inte må dåligt. Och då ligger det ju i mitt intresse också att "plocka i ordning". Då mår ju i slutändan alla bra. Även om jag gnäller under tiden.
Mitt rum är i alla fall "fredat" från hustruns "plocka i ordning"-norm.
Men det tycker hon är OK. För då kan hon alltid med ett menande uttryck tala om att "Ja, och det här är Nisses rum."
Men ibland känns det inte riktigt rättvist. Av de 104 kvadratmeter vi bor på har jag "makt" endast över 10.
Nu ska jag återgå till mina "historier". De redigeras. Jag har varit i kontakt med min Syster så en del i historierna bör modifieras. Till det bättre.
Återkommer med fönyade krafter till morgonen!
Sov gott!
Av vilken anledning tar inte "folk" kontakt med en direkt om det är något de undrar över eller är irriterad på?
Nu, för en liten stund sedan, var jag ned till det utrymme där det hänger en kalender som man bokar bastutider i. Jag skulle stryka en tid.
I går var jag där och bokade in "mina" tider för denna månad.
Nu har "någon" varit där och satt ett frågetecken vid alla mina bokningar? Utan att förklara?
Så, hur ska jag bete mig? Vad betyder frågetecknet. Jag håller mig inom reglerna. MAX 2 timmar åt gången.
Är det någon ytterligare begränsning som jag inte känner till? Får man inte boka mer än ett visst antal gånger per vecka, månad?
Det var jag som var orsaken till att det blev en MAX-gräns på 2 timmar.
Eftersom jag har problem med min värk och bastu gör gott så gjorde jag så att innan jag gick till jympan bar jag till bastun det jag skulle ha där. För att slippa bära det fram och tillbaka. Har svårt med bärandet. Och för att få ha mina grejer ifred så bokade jag upp tid för det, också.
Det jag inte visste var att det fanns personer som irriterade sig det väldigaste över detta och menade att så hemskt länge ska man väl inte behöva basta, o.s.v.
Jag fick ett personligt brev från bostadsrättsföreningens styrelse att omgående ändra mina bokade bastutider, efter de nya reglerna MAX 2 timmar per gång. Givetvis gjorde jag det. Inga problem.
Men kunde inte den person, jag vet att det bara var en, tagit kontakt med mig och direkt uttryckt sin irritation. Då hade jag ju givetvis rättat in mig i ledet, men minst lika viktigt, personen hade ju kunnat fått en förklaring. Och en bättre förståelse.
Så nu har jag skrivit en lapp till bostadsrättsföreningens styrelse och undrar av vilken anledning det står frågetecken vid mina bokningar?
Antagligen blir det väl ytterligare begränsningar som resultat av mitt "hänsynslösa" beteende.
Folk!
Nu har alla åkt. Ja alla, Sonen med flickvän var här i slutet. Han hämtade datorn.
De, sonen & flickvännen, hade varit ute och plockat svamp, kantareller. De hittade en.
Mor&Far verkade nöjda. De tyckte soffan var bra och tvättmaskinen "stylad"?
"Peace!"