Oj, oj! Vojne, vojne. Nu är det tungt. Kroppen känns som en säck potatis som har blivit utsatt för omild behandling.

Först gick jag upp som vanligt, ca 07:00. Käkade frukost, läste morgontidiningen. Kände att allt inte stod rätt till så jag fortsatte läsa morgontidiningen liggandes i nya soffan. Och nu vaknade jag.
Det beror inte på soffan att kroppen känns mördbultad. Soffan är jätteskön och passar alldeles utmärkt att ta sig en lur i. Nä, det är snarare de tidigare dagarnas ”synder”; soffmontering, damsugning, plastplattläggning på balkongen och kanske jympan i tisdags samt bytet av bakdrev och kedja på cykeln. Gör man kul saker med den här kroppen så ”straffar” det sig.
Ibland kommer det direkt, ibland dröjer det flera dagar. Ibland går det över direkt, ibland sitter det i flera dagar.

Dottern har hållit på hela morgonen med att dona i köket. Det var när hon ropade hejdå och åkte iväg som jag kom tillbaka till de vaknas skara igen.

Nu får jag försöka komma i form så jag kan gå ut med hunden.