God Kväll! Och God Natt!

Allmänt:
Varmt som attan. 20 grader ute, nu? Åska på gång? Kanske i morgon säger väderlekarna. Nu ska jag göra mig i ordning för natten och hoppas att jag kommer att få sova relativt besvärsfritt.

Religion:
Islam och fundamentalister, skriver Lisbeth Lindeborg, Statsvetare verksam i Tyskland om i DN den 13 augusti 2005. Hon gör det under debattrubriken: ”Militant islamism utgör den tredje totalitarismen”.
Jag kan inget om islam och jag har inte en susning om det som hon skriver om. Det enda jag begriper är att det kan handla om någon form av religiös fanatism. Men jag tycker nog att debattförfattarinnan verkar vara minst lika fanatisk?
En som verkar begripa detta bättre än mig är Jan Guillou. På sidan 26 i söndagens (den 21 augusti) Aftonbladet bemöter han denna debattartikel.
Efter att först ha läst JG’s analys och vinkling och sedan aktuell debattartikel begriper jag lite mer. Men jag begriper inget mer om islam eller så värts mycket om någon annan religion för den delen heller. Men jag förstår JG’s ”poäng” och håller med om att LL inte verkar vara riktigt frisk. Samt att det är skamligt att ingen har reagerat på texten. Jag kan ju skylla ifrån mig med att jag vanligtvis inte läser DN.

Det jag begriper är att samtliga religioner har ett inslag av att vilja ta ”världsherravälde”. Samtliga religioner missionerar och har som mål att ”omvända” människor som inte har den ”rätta tron”.

Detta är en av de grundläggande anledningarna till att jag inte tror på någon religion. Alla religioner har inslag av fanatism. Överallt hittar vi ”vilsna” människor som ”ser ljuset” och ”hittar rätt” och kan inte för sitt liv begripa av vilken anledning andra inte vill samma sak. De ställer sig helt oförstående till detta. De ställer sig frågan: ”Hur kan man förneka gud?” Det är nog i det skeendet eller i samband med det som tankar om djävulen eller något ”ont” kommer fram som måste vara förklaringen till att alla inte vill tro, samma som de. Och det ”onda” eller djävulen har man ju rätt att ”mota bort”. Ja man har till och med rätt att döda i guds namn om det är så att det ”onda” är inblandat. Och att död kan ”rena”. Det står så i den ”heliga skriften”? Och alla religioner har en ”helig skrift”. Vilka samtliga ska vara ”guds ord”. Och, om jag förstått det hela rätt, ofta är väldigt motsägelsefulla, vid en jämförelse?
Så, väldigt förenklat, kan jag se att fanatiker, fundamentalister utvecklas eller ”gror” utifrån vad de ”tolkar” som rätt. De ”rättfärdigar” sina handlingar.

Jag vill nog gå så långt att de personer som utvecklar en fördömande gudstro, en gudstro som innehåller inslag av hot, är mer eller mindre psykiskt sjuka. Väldigt vilsna i själen åtminstone.

Kristendomen med sin katolicism (Romersk-katolska kyrkan) och sin protestantism samt judendomen och islam är samtliga exempel på religioner som har mycket blod på sina händer, både idag och i historien. Och dödandet har fundamentalisterna, fanatikerna stått för och kommer sannolikt fortsätta att göra det. Hur stoppar man det?

Deckare:
Hustrun och jag lät oss fängslas av ”Mordet i Midsomer” på TV1.

God Eftermiddag/Kväll!

Pyssel:
Lagade en punktering på hustruns cykel. Gick bra. Hittade ett hål. Och det verkar som jag klarat mig från ökade besvär.

Bad:
Efter cykellagningen cyklade vi, hustrun, hunden & jag ned till Korseberg och badade. Vi konstaterade snabbt att det grumliga vattnet förtog en hel del av njutningen. Hunden struntade givetvis i det, vad är smuts?
Vi funderade på om det berodde på järnvägsarbetena uppe vid Trestad Center och/eller soptippens arbete med urlakningsdammar. Jag det kanske ni inte visste? Att en bäck rinner ned i Vassbotten som har sitt ursprung från markerna runt soptippen vid Heljestorp.

Vila:
Efter bad och cykeltur blev det en stunds välbehövlig vila.

Extramedicin:
Även om nu all "aktivitet" har en gynnsam effekt på mina besvär och den ökade värmen likaså. Så har jag ändå lite extra ont, så det fick bli ett extra piller.

Hundköttben:
Vi åkte till Granngården på Överby för att kolla in hela köttben till hunden. De ben de hade där var bl.a. hela Oxben, rökta. De var väldigt feta. Så vi tvekade lite och bestämde oss för att avvakta och först ta en diskussion med personalen på Byrackan i Vänersborg.

Eltandborsttoppar:
Läste ju en artikel häromdagen om hur ruskigt äckliga gamla tandborstar var samt rent av farliga med bakteriehärdar och allt. Nu har jag kommit fram till att tandborstföretagen antagligen lobbat för detta. Vet ni vad ett par (två) lösa "huvuden", borstar, till en Braun EL-tandbortse kostar (Coop Forum)? 95 SKR! Jösses! Och där ser man vad ofta jag bytt borstar! Som inte visste det.

Metro:
Utanför Coop Forum, Överby, har de satt upp en sådan där tidningsburk, innehållande gratistidningen Metro. Där var jag framme och tog en snabbt. Ville kolla hur de kommenterade sin fadäs med räknefelet angående Nuders sysselsättarpengar. Där 12121 SKR förvandlades till 120000 SKR. På sidan 06 sköter Metros Chefredaktör Sakari Pikänen det alldeles utmärkt, snyggt!

Bensinjakt:
Även hustrun och jag är inblandade i jakten på billig bensin. Så vi styrde ut mot Trestad Center och Uno-X tappen. Där var priset 8:18 SKR, bra pris. Det vara bara det att kön var ju hur lång som helst och dessutom hade ju varenda skitgubbe med sig alla sina reservdunkar och fyllde dem. Och vad det verkar gjorde det med en tjuga i taget!
Vi gav upp. Kanske smyger jag dit i natt?

Mat:
Väl hemma vattnades det i munnen av analkande korv och bröd. Korv, nyinköpt. Korvbröd ligger och väntar hemma. Trodde jag ja! Det visade sig att hustrun i sin outgrundliga snällhet skickat det med ungdomarna. Men det gick ändå.

God Förmiddag!

Från och med nu kommer jag inte att fortsätta med att ge tvåstadstidningen i Trollhättan / Vänersborg någon "gratisreklam" och uppmärksamhet den fått tidigare genom att jag skrivit ut dess namn, i vackert röd färg dessutom. Från nu kommer det endast att stå: "morgonblaskan".

Främsta anledningen är att Insändarredaktionen är lite väl klåfingriga i sin "redigering". Jag tycker nog att en insändare är en åsikt som ska tas in i sin helhet. Finns det "stötande" uppgifter i insändaren så ska den inte med alls.

Och nu har Insändarredaktionen valt att inte ta med min senaste insändare. Och det förstår jag eftersom jag anklagar "blaskan" för att ägna sig åt censur och det gör ju inte en tidning. Tvärtom den är ju motståndare till censur.

AA's ledare kommer jag att fortsätta läsa och engagera mig i med största nöje! Det är ju inte hennes fel att de har knäppa rubriksättare och en "nojig" insändarredaktion.

Tre saker saker berörde mig i dagens morgonblaska och det första är att min insändare inte var med. Vilket var väntat.

Övervakning:
Det andra är en artikel om övervakning. Jag förstår att övervakningen ökar. Försvinner det poliser och de oftast prioriterar bort "enklare" brott då "tvingas" vi ju till att "skydda" oss på andra sätt.

Sjukersättningen:
Som ni säker vet, utgår endast till den som är långvarit sjuk. En s.k. långtidssjuksrivning.
Jag tror inte ett skit på att man får ner antalet eller omfånget på långtidsjukskrivningarna genom att sänka ersättningen. Den enda effekt det får är att det försämrar för de långtidssjukskrivna.
Men det är klart, det skiter ju en borgare i. Och med en lägre ersättningen blir det ju mer pengar i statskassan och det vill ju borgarna ha, pengar menar jag.
Jag tillhör dem (om vi nu är flera?) som anser att arbetsgivaren ska bära en ännu större kostnad vid sjukskriviningar. Speciellt med tanke på att det finns undersökningar som visar att ca 60% av alla sjukskrivningar är arbetsplatsrelaterade. Det är antingen rent ergonomiska, felaktiga arbetsställningar som arbetsgivaren inte åtgärdar samt relationsstörningar t.ex. medarbetare som inte kommer överens med varandra eller chefen och dessutom har arbetsgivaren en förmåga att helt enkelt lägga allt för mycket arbetsuppgifter på enskilda anställda.
Denna typ av "sjukdom" ska hanteras inom arbetsgivarens ekonomi, helt och hållet, anser jag.

Nu lämnar vi morgonblaskan.

Hunden:
Försökte ringa veterinären för att få ett intyg på att vår hund har en medfödd sjukdom. Kom inte fram, upptaget hela tiden. Vi får försöka i morgon igen.

Allmänt:
Dottern&Sambon har nu på morgonen lämnat oss. Lugnet lägrar sig?

Det gick jättebra att sova på den andra madrassen. Märkte ingen skillnad, sov som "lilla grisen".

Hälsa:
Kanske är det något bättre, just nu?
Fast det värker till som f-n, "någonstans" i någon arm eller ben så fort jag rör på huvudet.

Ha de'!

God Natt!

Nu är jag helt slut. Hunden har ryckt fram och tillbaka i kopplet och vart "hysterisk" under hela kvällspromenaden. Hon letade efter den bortcyklande sonen. Hon var så till sig så hon kom av sig helt. Hon "glömde" att hon började skita, när sonen dök upp. Jag travade fram och tillbaka en bra stund sedan var jag tvungen att ge upp.

Nu ska jag sova på en annan madrass än den jag sovit på tidigare. Hur ska detta gå?

Hälsa & Allmänt

Det har inte blivit bättre. Det väser/tjuter i huvudet. Dunkar/"smattrar" i vänster öra. Värker i höger halva av huvudet, höger arm och höger ben. Rör jag på huvudet bränner/svider det i tårna och fotsulorna i bägge fötterna samt i tummen och i "mittenfingerspetsarna" samt vänster sida av höger vad. Känselbortfallet ökar i vänster tumme och sprider sig upp mot armvecket. När jag "försöker" hålla huvuder rakt värker det till i muskler på höger sida av ryggen samt i höger överarm. I vila (står, sitter, ligger) drar nästan samtliga muskler ihop sig, ibland ryckvis, ibland liksom långsamt, oregelebundet och då mest "sträckarmuskler". Utöver detta är jag trött och illamående.
Har tagit extra medicin (hjälper bara mot värken).

Våra kompisar hade det bra.
Nu väntar jag på att hustrun ska bli färdig med en lasagne . Hon är duktig på mat, frugan.

I morgon ska Sonen&Flickvännen samt Dottern&Sambon tillsammans åka ut och tälta.

En Berättelse!

Egentligen "behöver" jag "arbeta" med min sjukhistoria. Men den är liksom inge kul.

Vad gör man när man undviker "tråkiga" saker? Jo då fixar man till så det blir snyggt i köket!? Är inte det märkligt?

I väntan på att lusten och "energin" ska komma över mig och ge mig "kraft" att engagera mig i min sjukhistoria så bestämde jag mig för att delge er ytterligare en av mina "livshistorier". Varsågoda:

Pappa på styltor (1985)
Vem har inte prövat att gå på styltor? Jag får nog säga att jag är en hejare på att gå på styltor. Till barnens stora förtjusning tillverkade jag en gång ett par styltor.
Två rundstavar och ett par fastskruvade träklossar.
Barnen hade våldsamt roligt när de emellanåt hetsade mig till att bestiga styltorna. De sprang runtomkring mig och försökte få mig att rasa ned i backen.
De älskade se sin pappa krälandes på marken. Till barnens stora besvikelse, däremot, är jag som sagt en hejare på styltor.
Jag kan stå still på stället, gå korta steg, långa steg – nästan springa, gå baklänges och svänga runt – på en femöring. Så det blev mest jag som jagade dem. Vad gjorde det, de var ändå vansinnigt förtjusta åt denna lek, speciellt då jag tappade balansen och smällde i backen.

Några år tidigare, när jag var i Danmark och spelade badminton. Såg jag en sån där människa som gick på jättestyltor. Han blev en sådär fyra meter hög.
Detta hade tydligen gjort ett djupt och oförglömligt intryck på mig.
En sommardag, 1985, var barnen och jag ensamma hemma. Hustrun slet ihop livets nödtorft, godis och leksaker, enligt barnen.
Denna dag satt barnen och jag på vår trapp och funderade. På vad vi skulle ta oss till. Hustrun hade bilen. Så vi satt där vi satt. Ja vi bodde på landsbygden då, sex kilometer från närmaste kommunala färdmedel, bussen.

Jag liksom kände i hela kroppen att det var nåt på gång. Kroppen var full av upptåg. Livslust, äventyr.
Det var då den där gubben på jättestyltor for fram och satte sig på näthinnan.
– "Nu skall pappa gå på styltor". Sa jag.
– "Ja, ja, jaaa!". Ropade barnen, i vild förtjusning.
Jag hämtade styltorna. Gick in i huset och hämtade elastisk binda och en rulle tejp. Här skulle gås på styltor.

Jag satte mig på trappan och började linda fast styltorna på mina ben. Normalt befinner sig stödklossen cirka 3,5 decimeter ovanför backen. Jag vände alltså nu på styltorna så att stödklossarna hamnade 1,5 meter ovanför backen.
Dottern såg mystisk ut och frågade:
– "Vad gör du?"
– "Det ska du få se, vänta och se." Sa jag, något mumlande.
Sonen teg och såg ut som om han tittade på en fullkomlig idiot…?…
När jag var nästan färdig med fjärde lindan utbrast dottern:
– "Aha!, du ska gå uppochned på styltor, aha, nu förstår jag, aha!" Hon såg mycket fundersam ut blandat med en uppsyn av förväntad glädje.
Sonen var nu en uppsyn av förväntad glädje. Han såg mycket förväntansfull ut.

Till slut satt styltorna så pass stadigt så att jag kände mig nöjd.
Det skall väl inte bli någon match, tänkte jag.
Det är inte helt utan, men jag får nog erkänna att jag hade stora svårigheter att ta mig upp, i stående ställning.
Vår trapp, var sådär precis för låg. Men med hjälp av husväggen och två små ivriga, påtryckande barn, kom jag så till slut upp i stående ställning.
Med fötterna en och en halv meter från marken. Det betyder att även huvudet hamnar 1,5 m högre upp!

Där stod jag. Ett krampaktigt grepp i husknuten var det enda som höll mig uppe. Jag stod där jag stod. Kom inte ur fläcken. Ner var inte och tänka på. Ett handlöst fall, på en och en halv meter? Jo jag tackar ja. Skrubbsår, bruten arm och inget mer bad den sommaren. Nej tack!
Det gick liksom inte att ta sig tillbaka samma väg som jag kom. Trappen var ju för låg. Dessutom fanns ju risken att jag med min lekamen skulle krossa mina barn. För deras hjälp den vägen, var en förutsättning.
Där stod jag.
– "Jag kommer inte ned!" Ropade jag, upplysande, till mina barn.
– "Kan du inte komma ned?" Undrade dottern och började fnissa.
Sonen snurrade runt, viftade med armarna, hoppade upp och ned, och jublade. Hans förväntningar hade åtminstone blivit infriade.
– "Är det säkert, att du inte kommer ned?" Undrade dottern, i en paus i skrattandet.
– "Ja!" Upplyste jag henne, behärskat leende.

Nu var goda råd dyra. Så här kunde jag ju inte stå. Jag såg Hustruns min framför mig. Jag kunde också föreställa mig vad hon skulle säga.
"Men?, Nisse, vad gör du? Varför står du där?"
Vad skulle jag svara på det?
"Jag måste stå här, jag kommer inte ned. " Kunde jag ju förståss säga.
Nu var det bara det, att det var cirka sex timmar kvar tills Hustrun skulle komma hem. Så vid det laget hade jag nog rasat ned av ren utmattning.
Eller så hade säkert sonen sågat av eller ryckt till i styltorna. För att hjälpa mig, så att säga. Nej, detta var ingen bra utväg. Här gäller det att vara klipsk, fantasifull, ja allt.

Lösningen på problemet var inte så långt borta. Det gäller bara att ta sig samman. Lugna ned sig. Se nyanserat på situationen.
Fortfarande krampaktigt hållande i husknuten, förflyttade jag mig mödosamt, mot trappen. Väl framme, instruerade jag dottern att lossa lindan, på det ena benet.
Sonen fick jag hejdat med ett vrål. Han kastade sig givetvis över det andra benet. Det hade inte varit så bra om bägge styltorna försvann under mig samtidigt. Kross- och skrubbskador.
De fick samsas om vänsterbenet.
Så, lugnt och stadigt ned med foten på trappen. Loss med högerfoten.
Räddad, räddad från en mycket pinsam situation.

Hustrun fick höra hela historien av de ivrigt gestikulerande och skrattande barnen. Jag lovade mig själv att inte göra om samma misstag.

God Morgon!

Inne i vår lägenhet är det nu 24,6 grader Celsius. Ute är det ca 16 grader.
Solen försöker bryta igenom. Ute vid Västkusten där hustrun och Dottern&Sambon tältat, i natt, ser det mörkare ut. Så de kommer nog hem tidigare än beräknat idag.

Katterna och hunden har fått mat. När jag var ute och rastade hunden kom Sonens Flickvän cyklandes. Hon hade jobbat natten och var på väg hem till THN då hon upptäckte att hon glömt nycklarna i lägenheten i VBG. Fick då cykla till sonens jobb låna hans nycklar för att hämta sina i hans lägenhet. Och sedan tillbaka.

Hunden ylar! Det sant. Det finns få personer hon älskar över allt annat. En av dem är Sonens Flickvän och att hon först dyker upp så där och sedan bara "försvinner". Det begriper hon inte. Så nu springer hon fram och tillbaka här i lägenheten, gnyr och gnäller, och tror att Sonens Flickvän ska komma precis när som helst. Och så gör hon ett ylande emellanåt. Stackars grannar!

Nu ska jag käka frukost!