Svampar!

Det blev en hel del svampar, kantareller. Tycker jag i alla fall. Hustrun tycker inte riktigt samma. Jag hittade 720 gr och hon 285 gr.
Och då gick vi en skog vi aldrig varit i förut. De ni!

Efter skogen blev det vila sedan bar det iväg ned till Fisketorget och de fyra kanalbåtarna. Den mesta behållningen var att vi tog var sin glass vid "flytrestaurangen".

Nu har jag ätit. Alldeles för många fiberberikade Thekakor. Svampen har vi inte börjat bereda än. Vi vet inte riktigt vad vi ska göra med den?

Bensinen är fortfarande billig i Trollhättan var till OKQ8 där och tankade för 9,07 SKR / liter.

Vi "hörs".

God Förmiddag!

Nåja, jag var allt uppe kl 08:00 och gick ut med hunden, käkade frukost, tog mina mediciner och läste morgonblaskan. Åsså vilade jag lite på det.

Ja, ttela kommer ju ut även på lördagar numer för er som inte känner till det. Det har blivit en "tvåstadstidning". En sammanslagning av TT/LeP och ELA. Trollhättan och Vänersborg. Lyckad eller inte? Jag vet inte. Jag tycker det är trevligt med lokala nyheter och så länge jag får det är jag nöjd och jag tycker ju att jag hör hemma både i Vänersborg och Trollhättan.

Jag är ju född och uppvuxen i Trollhättan och sedan 18-års åldern bott och arbetat i Vänersborg. Fast sedan 1990 är jag anställd i Trollhättans Stad.

Vad var det i dagens ttela som fångade min uppmärksamhet, förutom serierna som jag alltid läser med förtjusning och stor behållning?
På sidan 8 hittade jag "Sommar porträttet" och det handlade om min favoritledarskribent i ttela, Agnetha Andersson (AA).
Bland alla trevligheter får jag också veta att hon är uppvuxen i samma bostadsområde som jag, Hjortmossen. Där ser man.

De Engelska kanalbåtarna ska vi åka och kika på när de visar upp sig här i Vänersborg vid Fisketorget 17:00.

Efter att vi käkat mat, som min husliga hustru lagar, så ska vi ut å jaga svamp.

Brodern ringde och frågade om antennförstärkare till TV. Om sådant har jag inte en susning. Däremot hade jag sådana där små "fördelningsdosor" där man kan "splitta" en antennkabel i två och jag tror att det i dem kan ligga en liten förstärkningsgrejimox?

Han skickar två stycken bud att hämta grejen, brorsdöttrarna.

Fick ePost från syrran och från en bästis B. Jag ska besvara dem nu. Eller senare? Maten blev färdig nu.

Irriterad!

Av vilken anledning tar inte "folk" kontakt med en direkt om det är något de undrar över eller är irriterad på?

Nu, för en liten stund sedan, var jag ned till det utrymme där det hänger en kalender som man bokar bastutider i. Jag skulle stryka en tid.

I går var jag där och bokade in "mina" tider för denna månad.
Nu har "någon" varit där och satt ett frågetecken vid alla mina bokningar? Utan att förklara?

Så, hur ska jag bete mig? Vad betyder frågetecknet. Jag håller mig inom reglerna. MAX 2 timmar åt gången.

Är det någon ytterligare begränsning som jag inte känner till? Får man inte boka mer än ett visst antal gånger per vecka, månad?

Det var jag som var orsaken till att det blev en MAX-gräns på 2 timmar.

Eftersom jag har problem med min värk och bastu gör gott så gjorde jag så att innan jag gick till jympan bar jag till bastun det jag skulle ha där. För att slippa bära det fram och tillbaka. Har svårt med bärandet. Och för att få ha mina grejer ifred så bokade jag upp tid för det, också.
Det jag inte visste var att det fanns personer som irriterade sig det väldigaste över detta och menade att så hemskt länge ska man väl inte behöva basta, o.s.v.
Jag fick ett personligt brev från bostadsrättsföreningens styrelse att omgående ändra mina bokade bastutider, efter de nya reglerna MAX 2 timmar per gång. Givetvis gjorde jag det. Inga problem.
Men kunde inte den person, jag vet att det bara var en, tagit kontakt med mig och direkt uttryckt sin irritation. Då hade jag ju givetvis rättat in mig i ledet, men minst lika viktigt, personen hade ju kunnat fått en förklaring. Och en bättre förståelse.

Så nu har jag skrivit en lapp till bostadsrättsföreningens styrelse och undrar av vilken anledning det står frågetecken vid mina bokningar?

Antagligen blir det väl ytterligare begränsningar som resultat av mitt "hänsynslösa" beteende.

Folk!

Stressigt?

Vad som är stressigt för mig skiljer sig från de flesta andra. Har jag ett "uppdrag" varje dag så kan ett till skapa stress. Så är det? Och stress i den här kroppen brukar betyda mer besvär och värk.

Sonen var här och hämtade hunden. Han ska ta med henne ut på springtur. Där har hon tur hunden. Jag är ju inte precis den som springer *ler*. Dessutom är hon jättelycklig när hon får vara tillsammans med sonen.

Så det innebär ju att det blir mindre stress för mig och det är bra!

Nu ska jag in till staden. Ölförrådet tryter? Apoteket ska få ett besök också. Tar väl å cyklar in.

Håller nu det fina vädret i sig kanske det blir så att jag och hustrun bestämmer träff på "After Work" på Swania i Trollhättan. [Katten Abbe kommer och pockar på uppmärksamhet]. Vid ca 16:00. "After Work" tycker vi, hustrun och jag, är en trevlig tillställning. "Billig" öl och gratis mat och en god chans att träffa trevligt folk och så brukar vi cykla hem vid 20:00-tiden.
Och somnar vid typ 22:00 och vaknar relativt pigga på lördagen.

Det som idag konkurrerar med "After Work" är svampletning. Hustrun bestämmer och vädret.

Mot staden!

Kulighet!

Det finns många ”Syster-Bill-historier”. Den här är min favorit.
Syrran och Bill 70-talet Nr 1
Min syster är ute och kör bil. Bilen är en Saab 95:a. Hon behöver tanka. Stannar vid en bensinstation, kör fram bilen. Går ur, öppnar tanklocket, greppar ett munstycke till en bensinpump.
Hon står där och tankar och tänker på? Ja det vet jag inte. När hon står där och tankar, och tänker, hör hon en röst i bensinstationens högtalarsystem: ”Dô! Bosse (typ), det står en och tankar diesel i en bensinare! Kan du fixa det?”.
Syrran tittar sig runtomkring och undrar vad det kan vara för en tok som gör något sådant. Hon ser ingen ”misstänkt”. Då kommer en ”Bosse-typ”, släntrande åt hennes hål. Ja han går rakt fram till henne och säger: ”Dô, den här vettu, de e’ inge’ diesel, vettu. De e' en bensinare.”
Antagligen stirrar min syster fånigt på Bosse-typen och det tar väl någon sekund (eller två) innan hon inser att det är hon som står och tankar diesel i sin Saab 95:a som går på bensin.
Exakt hur min syster uttrycker sig det förtäljer inte historien utan vi hoppar över den delen och går vidare till att det faktiskt blev så att de fick skjuva in bilen i verkstaden och placera den på en sådan där lyft. Bensintanken måste tömmas på diesel.
”Bosse” trycker på knappen för att få upp bilen. Då tjuter det något förskräckligt! Så Bosse slutar trycka på knappen och stirrar förvånat på lyftanordningen. Och kanske uttrycker han något i stil med: ”Va, f-n är det med skiten nu då?” Bosse ser inget konstigt. Allt ser ut som det brukar göra när han lyfter bilar. Så han trycker på knappen igen. Bilen rör sig uppåt och det genomträngande tjutandet startar igen. Bosse släpper knappen, tjutet slutar. Nu tar Bosse en tur runt det hela och studerar det mera intensivt samtidigt som han mumlar ohörbart. Antagligen hittar han inget fel som kan förklara tjutandet för han går fram och trycker på knappen, tjutet startar, han släpper knappen, tjutet slutar. Han trycker igen, tjutet startar, släpper, tjutet slutar.
Det är kanske just då han slänger ett förtvivlat öga mot min syster. Hon står där och är troligen alldeles högröd i ansiktet och ser ut som om hon egentligen inte alls skulle vilja vara där hon är. Och hon står och pekar upp mot bilen.
”Va’ ä’ de’!”, säger väl antagligen Bosse.
”Hunden. Jag glömde hunden. Hunden sitter kvar i bilen och han gillar nog inte det här.”, säger min syster, kanske något ansträngt leende.
Bosse sänker ned bilen och hunden Bill släpps ur. Sedan går allt smidigt. Tanken töms och syrran tankar i bensin och när hon går för att betala det hon är skyldig för allt besvär får hon till svar att det bjuder de på för det här kommer de att komma ihåg länge, länge.

God morgon!

Här skiner solen!
Jag börjar med att referera till vad som berörde mig i dagens morgonblaska ttela. Först och främst kan jag bara hålla med min favortidledarskribent AA. Självklar är det vansinnigt att lägga kunskapsresurser på "vad-som-helst" som INTE gagnar världsproblem. Att klona sällskapshundar, för att ägare ska få "tillbaka" sin "favorit" eller att uppfödaren ska kunna få fortsätta med sin "guldkalv". Jag säger då bara det: Pengar förvränger huvudet på folk.

Det andra är en artikel på sidan 20 med rubriken Kidnappningsdom överklagas. Jag vill göra en koppling mellan den artikeln och artikeln Fick mild dom för sexbrott mot barn på sidan 7 i gårdagens ttela. I sexdomen hade i det ena fallet "29-åringen" utnyttjat ett barn under 5år. Det innebär ofta en "mental fjättring". Straffet blev 2 månaders fängelse.
I kidnappningsmålet, kidnappningen av SIBA-direktören Fabian Bengtsson. Där tycker man att straffet för "43-åringen" på 10år, är för milt. För Fabian satt ju inspärrad i en låda i 17 dygn och utsattes för stort psykiskt lidande.

I och för sig är det jättehemskt att bli kidnappad och bli utsatt för den obegripliga psykiska terror det innebär. Och straffsattsen anser jag är riktigt.
Men ställ detta i relation till det psykiska lidande en vuxen människa utsatt ett barn för under tidsperiod om 5år och för det döms till 2 månaders fängelse?

Jag kan omöjligt begripa att våra lagar, domstolar är så – ja vad ska man kalla det – inkompetenta? Eller vad?

I min värld ska ju den "29-åringe" sexförbrytaren som förstör unga liv, dömas till livstid och därefter eventuell vård.

Är det en orimlig känsla? Är det ett orealistiskt krav?

Nu ska jag dricka lite kaffe i väntan på att min kropp "suger" åt sig värkmedicinen.

Ha en fortsatt bra dag!

God natt!

Sena nätter!

  Det är inte bra med så här sena kvällar. Ibland blir det så. Väldigt medvetet, faktiskt. Det har främst att göra med att jag emellanåt tycker det är olustigt att gå och lägga mig.
Det är när jag lägger mig som jag känner värken, tydligare. Det är då jag känner alla muskelryckningar. Det är då alla konstiga känselsensationer blir tydliga. Det är då tjutande / väsandet i huvudet blir högt och tydligt.
Ibland är det så förbannat svårt att slappna av och ta sig förbi, allt "det där". Ibland är det liksom lättare att inte gå och lägga sig.
 

Vi möts i morgon, eller, jag menar, lite senare, idag.