Bastun

Nu är jag både irriterad och ledsen!

Någon stryker mina bokade bastutider på kalendern?

Man liksom tappar sugen. Vad är det för typ av människa som inte törs prata med en? Och jag gör inget fel! Jag är övertygad om att denne person, som stryker mina bokningar, har missuppfattat reglerna.

Jag har skrivit lappar och skickat ePost till bostadsrättsföreningens styrelsemedlemmar och så får jag hoppas på att de kan komma fram med någon lösning.

Diplomering i F&S, i dag!

Klockan 16:00 i Onsjöskolans jympasal startar idag den första av tre diplomeringar. Det är först Medel, sedan 17.00 Bas samt 18.00 Medel.
Det är Johanna, Jenny & Helena som ska diplomeras.

Och vad är då diplomering?
Diplomering är den sista delen i en Friskis&Svettis-ledares utbildning.

Det första steget, i Vänersborg, är att meddela sitt intresse till en funktionär (värd eller ledare). Därefter ska man delta i en information om vad det handlar om, att vara Friskis&Svettis-ledare. På den informationen får man ett musikband med tre (tror jag) inspelade låtar på. Låtarna ska vara exempel på det vi i F&S kallar Kondition, Smidighet och Styrka.
Detta band tar man med sig hem till sin kammare och sätter rörelser till.
Vid ett bestämt datum är det "uttagning" av de som har visat intresse. Då samlas ledare och funktionärer och så får då ledaraspiranterna visa vad de kan.
Uttagningen består av flera moment. Det första är att visa att man kan sätta rörelser till musik och att man kan hålla takten och att det ska framgå att man trivs där i mitten.
Därefter får ledaraspiranten ett antal lappar lagda framför sig på golvet med rörelseförslag. Till den musik som spelas upp ska ledaraspiranten fritt välja rörelser som passar in till musiken.
Nästa steg är att ledarna och framför allt Ledaruppföljarna och utbildningsgruppen sätter sig ned och diskuterar ledaraspiranternas prestationer.
Det sista steget i "uttagningen" är en intervju. Där frågas det om intresse och möjlighet att hjälpa till med ideellt arbete i föreningen t.ex.
Om en ledaraspirant blir "Uttagen", vilket bestäms av föreningens behov, tillgång på pengar och ledarnas bedömning samt den egna prestationen, så blir man skickat på utbildning.
Första utbildningen, Steg 1 omfattar ca 4 dagar och då är det mycket anatomi & fysiologi samt jympa och löpträning.
Innan man "godkänns", till att gå vidare ska man skriva ett teoretiskt test.
Steg 2 är längre ca 6 dagar och då jympar man och jympar och jympar. Hela dagarna, nästan, lite praktik är det allt emellan. ”Skitroligt!”
Efter detta ska ledaraspiranten hem och sätta ihop sitt första jympapass. Leta musik och sätta rörelser till och få allt att stämma. I vår förening, F&S VBG, har vi ett faddersystem så att ledaraspiranten ska få så god handledning som möjligt.
Sedan är det då dags för diplomeringen. Då kommer en speciellt utbildad person från F&S, för vår del oftast från Göteborg. Och då ska ledaraspiranten visa vad den kan och vad den lärt sig. Efter denna jympa blir ledare antingen godkänd eller underkänd (ett underkännande här är också ett underkännande av fadderns insats). En stund med diplomeraren är också avsatt för respons.

Efter godkänd diplomering kan ledaraspiranten kalla sig för ledare i Friskis&Svettis.

Efter ca ett år görs ofta en s.k. ledaruppföljning (LUF), som sedan upprepas med jämna mellanrum. Detta är dels en s.k. kvalitetssäkring men också en himla bra möjlighet för ledaren att få respons på sin jympa och tips på finslipning.

Vi, F&S, har också tillgång till s.k. Steg 3-utbildningar. Exempel på det är; Ki, Ki-balans, Styrka och Intensiv.

Jag diplomerades till hösten 1998. Det var en av de största stunderna i mitt liv. Jag var megastolt! Och är det fortfarande! Jag hoppas att jag så fort som möjligt kan komma igång och få leda jympa igen. Det är härligt!
Jag har gått Steg-3-utbildningarna; Bas, Ki-jympa och Ki-Balans och är "grundutbildad" medelledare.

Kulighet!

När man väl börjar "rota" i sitt minne efter tokigheter så liksom det bara "rinner till". Det kommer mer hela tiden. Så jag gör väl så att jag levererar en när den kommer.

Mormor och Bill 70-talet Nr 1
Jag var ute och promenerade med hunden Bill utmed Lasarettsvägen, i Trollhättan. En bra bit bortanför nuvarande Vårdcentralen ser jag Mormor vandra hemåt. Hon bodde på Karlstorp, just då. Jag vet ju att Mormor och hunden Bill kommer bra överens så jag släpper Bill och säger till honom ”Titta, där framme går Mormor!” Hunden sätter en våldsam fart. Ni vet väl att en Collie är en Vinthund, under pälsen? Nu vet ni. Strax innan hunden når fram gör hunden som så att den böjer ned nosen, för Mormor har kjol på sig. Och så kör han nosen rakt upp mellan benen på Mormor, bakifrån.
Just detta kände jag mycket väl till och var väl medveten om att det var just så hunden skulle göra och just det tyckte jag var kul, i alla fall till precis innan ”det hände”.
Mormor bär på en del kassar. Jag ser hur Mormor lyfter nära på en meter från marken och kassarna och dess innehåll flyger all världens väg. Mormor landar på ena benet, klarar inte att hålla balansen utan dröser ned i diket. Detta passar ju hunden utmärkt för då hamnar ju favoritmormor i liksom rätt nivå. Så han kastar sig ju över Mormor när hon kravlar omkring där i diket.
Det tog ett tag för mig att komma fram och hjälpa till.
Jag har aldrig hört så många olika svordomar från en och samma människa. Hon var inte alls glad.
Det kuliga var att hon först trodde att hon blev antastad bakifrån av någon snuskig karl. Och sedan, ”till sin besvikelse”, upptäckte att det var ”hundkräket”.

Nu ska jag i ärlighetens namn redovisa att jag är osäker på exakt hur Mormor uttryckte sig och vad det egentligen var vad hon menade så den sista meningen kan vara en efterkonstruktion från min sida. Men, en berättelse är en berättelse.
Har man lite "galghumor" så kan jag garantera att det där såg vansinnigt kul ut.
Mormor kunde allt le åt det hela, ett tag efteråt.

Första

Följande ska läggas till på slutet av berättelsen från 2005-aug-5 09.52 med rubriken: "Syrran och Bill 70-talet Nr 1".

Nu är inte historien riktigt slut här. Det visade sig att ”Bosse” inte tömde tanken helt och hållet. Så på sin vidare resa ut mot Västkusten går bilen väldigt, väldigt trögt. Den orkar knappt uppför den minsta backe och framför allt långtradare blir irriterade på den där 95:an som kör så förbaskat långsamt.

PS
Jag skulle uppskatta om ni skriver lite kommentarer, ni som besöker de här sidorna. Är man en exhibitionist som jag så tycker man det är kul med respons. Det går också bra att skicka ePost, klicka på texten: "Min ePost", här till vänster (med röd bakgrund) (not. 12/2-2011: Gäller ngn.blogga.nu).
DS

God förmiddag!

Jag har nu på morgonen varit upptagen med att "plocka i ordning". Hustrun skulle få ett kort besök av en kamrat och då ska ju hemmet se ut som någon slags utställningslokal.

Jag kan inte låta bli att tycka, men ska man inte ha ett hem ordnat på det sätt som man själv vill? Jag tror nämligen att de flesta gångerna man "plockar i ordning" gör man det inte för sin egen skull. Man gör det för någon annan.
Eller? Det kanske faktiskt är för ens egen skull? Ja för hustruns skull då. För henne är det jätteviktigt att det ser ut på ett visst sätt när det kommer besök. Gör det inte det så mår hon dåligt. Och då är du ju för "sin egen skull" som vi plockar i ordning.
Problemet är väl att jag blir inblandat i hustruns normer. De är inte lika, våra normer, om hur det ska se ut här hemma.
Men, även här kan jag ju tänka efter lite. Om hustrun mår dåligt, då mår jag dåligt. Och jag vill inte må dåligt. Och då ligger det ju i mitt intresse också att "plocka i ordning". Då mår ju i slutändan alla bra. Även om jag gnäller under tiden.

Mitt rum är i alla fall "fredat" från hustruns "plocka i ordning"-norm.
Men det tycker hon är OK. För då kan hon alltid med ett menande uttryck tala om att "Ja, och det här är Nisses rum."

Men ibland känns det inte riktigt rättvist. Av de 104 kvadratmeter vi bor på har jag "makt" endast över 10.

Nu ska jag återgå till mina "historier". De redigeras. Jag har varit i kontakt med min Syster så en del i historierna bör modifieras. Till det bättre.