Kategoriarkiv: Hmm…

En Berättelse!

Publicerat av
Svara

Egentligen "behöver" jag "arbeta" med min sjukhistoria. Men den är liksom inge kul.

Vad gör man när man undviker "tråkiga" saker? Jo då fixar man till så det blir snyggt i köket!? Är inte det märkligt?

I väntan på att lusten och "energin" ska komma över mig och ge mig "kraft" att engagera mig i min sjukhistoria så bestämde jag mig för att delge er ytterligare en av mina "livshistorier". Varsågoda:

Pappa på styltor (1985)
Vem har inte prövat att gå på styltor? Jag får nog säga att jag är en hejare på att gå på styltor. Till barnens stora förtjusning tillverkade jag en gång ett par styltor.
Två rundstavar och ett par fastskruvade träklossar.
Barnen hade våldsamt roligt när de emellanåt hetsade mig till att bestiga styltorna. De sprang runtomkring mig och försökte få mig att rasa ned i backen.
De älskade se sin pappa krälandes på marken. Till barnens stora besvikelse, däremot, är jag som sagt en hejare på styltor.
Jag kan stå still på stället, gå korta steg, långa steg – nästan springa, gå baklänges och svänga runt – på en femöring. Så det blev mest jag som jagade dem. Vad gjorde det, de var ändå vansinnigt förtjusta åt denna lek, speciellt då jag tappade balansen och smällde i backen.

Några år tidigare, när jag var i Danmark och spelade badminton. Såg jag en sån där människa som gick på jättestyltor. Han blev en sådär fyra meter hög.
Detta hade tydligen gjort ett djupt och oförglömligt intryck på mig.
En sommardag, 1985, var barnen och jag ensamma hemma. Hustrun slet ihop livets nödtorft, godis och leksaker, enligt barnen.
Denna dag satt barnen och jag på vår trapp och funderade. På vad vi skulle ta oss till. Hustrun hade bilen. Så vi satt där vi satt. Ja vi bodde på landsbygden då, sex kilometer från närmaste kommunala färdmedel, bussen.

Jag liksom kände i hela kroppen att det var nåt på gång. Kroppen var full av upptåg. Livslust, äventyr.
Det var då den där gubben på jättestyltor for fram och satte sig på näthinnan.
– "Nu skall pappa gå på styltor". Sa jag.
– "Ja, ja, jaaa!". Ropade barnen, i vild förtjusning.
Jag hämtade styltorna. Gick in i huset och hämtade elastisk binda och en rulle tejp. Här skulle gås på styltor.

Jag satte mig på trappan och började linda fast styltorna på mina ben. Normalt befinner sig stödklossen cirka 3,5 decimeter ovanför backen. Jag vände alltså nu på styltorna så att stödklossarna hamnade 1,5 meter ovanför backen.
Dottern såg mystisk ut och frågade:
– "Vad gör du?"
– "Det ska du få se, vänta och se." Sa jag, något mumlande.
Sonen teg och såg ut som om han tittade på en fullkomlig idiot…?…
När jag var nästan färdig med fjärde lindan utbrast dottern:
– "Aha!, du ska gå uppochned på styltor, aha, nu förstår jag, aha!" Hon såg mycket fundersam ut blandat med en uppsyn av förväntad glädje.
Sonen var nu en uppsyn av förväntad glädje. Han såg mycket förväntansfull ut.

Till slut satt styltorna så pass stadigt så att jag kände mig nöjd.
Det skall väl inte bli någon match, tänkte jag.
Det är inte helt utan, men jag får nog erkänna att jag hade stora svårigheter att ta mig upp, i stående ställning.
Vår trapp, var sådär precis för låg. Men med hjälp av husväggen och två små ivriga, påtryckande barn, kom jag så till slut upp i stående ställning.
Med fötterna en och en halv meter från marken. Det betyder att även huvudet hamnar 1,5 m högre upp!

Där stod jag. Ett krampaktigt grepp i husknuten var det enda som höll mig uppe. Jag stod där jag stod. Kom inte ur fläcken. Ner var inte och tänka på. Ett handlöst fall, på en och en halv meter? Jo jag tackar ja. Skrubbsår, bruten arm och inget mer bad den sommaren. Nej tack!
Det gick liksom inte att ta sig tillbaka samma väg som jag kom. Trappen var ju för låg. Dessutom fanns ju risken att jag med min lekamen skulle krossa mina barn. För deras hjälp den vägen, var en förutsättning.
Där stod jag.
– "Jag kommer inte ned!" Ropade jag, upplysande, till mina barn.
– "Kan du inte komma ned?" Undrade dottern och började fnissa.
Sonen snurrade runt, viftade med armarna, hoppade upp och ned, och jublade. Hans förväntningar hade åtminstone blivit infriade.
– "Är det säkert, att du inte kommer ned?" Undrade dottern, i en paus i skrattandet.
– "Ja!" Upplyste jag henne, behärskat leende.

Nu var goda råd dyra. Så här kunde jag ju inte stå. Jag såg Hustruns min framför mig. Jag kunde också föreställa mig vad hon skulle säga.
"Men?, Nisse, vad gör du? Varför står du där?"
Vad skulle jag svara på det?
"Jag måste stå här, jag kommer inte ned. " Kunde jag ju förståss säga.
Nu var det bara det, att det var cirka sex timmar kvar tills Hustrun skulle komma hem. Så vid det laget hade jag nog rasat ned av ren utmattning.
Eller så hade säkert sonen sågat av eller ryckt till i styltorna. För att hjälpa mig, så att säga. Nej, detta var ingen bra utväg. Här gäller det att vara klipsk, fantasifull, ja allt.

Lösningen på problemet var inte så långt borta. Det gäller bara att ta sig samman. Lugna ned sig. Se nyanserat på situationen.
Fortfarande krampaktigt hållande i husknuten, förflyttade jag mig mödosamt, mot trappen. Väl framme, instruerade jag dottern att lossa lindan, på det ena benet.
Sonen fick jag hejdat med ett vrål. Han kastade sig givetvis över det andra benet. Det hade inte varit så bra om bägge styltorna försvann under mig samtidigt. Kross- och skrubbskador.
De fick samsas om vänsterbenet.
Så, lugnt och stadigt ned med foten på trappen. Loss med högerfoten.
Räddad, räddad från en mycket pinsam situation.

Hustrun fick höra hela historien av de ivrigt gestikulerande och skrattande barnen. Jag lovade mig själv att inte göra om samma misstag.

Mediegenomgång

Publicerat av
Svara

I går, fredag, köpte jag Aftonbladet & GT. Nu har jag läst igenom dem.

Sammanfattande för bägge: Det är iögonfallande vad "skräpaktiga" de är. Det finns ingen "seriös" prägel längre. De är mer "sensations" – blaskor. Nyhetsporr skulle jag vilja kalla det. Men trots det lyckas jag hitta en del som jag tycker är "trevligt".

Aftonbladet:
Agneta Sjödin, sid. 29 Om jag inte var gift. Om jag inte var sjuk. Om jag var yngre. Om jag var en kille som passade in på Agneta S. Då skulle jag inte tveka det allra minsta, att sätta in en "stöt". Den tjejen sätter igång känslor i mig. Jag gillar henne. Kär? Nejdå. Jag blir bara liksom "löjlig" inombords. Man kanske skulle bjuda henne på middag och kolla om hon är så där genomtrevlig som man får intryck av?

Peder Lundemo, sid. 12. Norrmannen som slogs med en Björn? Först skadskjuter han björnen, brottas med den, blir relativt allvarligt skadad. Lyckas sparka bort björnen, få tag på geväret och sedan sätta ett dödande skott i den. Det är sådant som får machofolket att dregla och önska att det hade varit de som fått komma levande ur ett björnslagsmål.
Själv tycker jag att han borde satsa mer på prickskytteövning. Men machodelen i mig kan inte låta bli att ”dregla” lite, bara lite.

GT:
Har valt att göra Norrmannen Peder Lundemo till ”vardagshjälte” genom att ge honom förstasidan. Är GT mer macho?

På GT’s förstasida fanns också en bild på Big Brother – stjärnan Elita Löfgren, med rubriken: ”Big Brother – STJÄRNAN I PORRFILM”, med fortsättning på sid. 31. När jag såg det sa jag till min hustru att nu ska du se att rubriksättaren varit framme igen, för det där trodde vi inte på, och fortsättningen på rubriken är säkerligen typ: ”är något hon inte skulle kunna tänka sig.” Och på sid. 31 finner jag att jag är väldigt nära sanningen. Dels gjorde hon ingen ”porrfilm”, hon sprang på en golfbana i stringtrosor med två andra tjejer, för tre år sedan. En gammal nyhet? Sedan kan jag tillägga att jag inte gillar ”uppumpade” brudar.

I tisdagens Aftonbladet läste jag en text av kolumnisten Jan Guillou. Den handlade om Björn Elmbransts bok: ”Dansen kring guldkalven”. JG hyllar den och vill ha in den på Journalisthögskolan.
I GT på sid. 4 har Johannes Bertorp (Svensk IT-miljonär boende i London) en avvikande uppfattning. Han tycker boken i princip är skräp och att författaren inte är verklighetsförankrad. Han anklagar också författaren för att ha byggt upp någon slags ”värld” som skulle vara antikapitalistisk? Så är det väl inte? Jag uppfattar boken mer som en ”manual” eller ”idébok” i tekniken att avslöja gigantiska kapitalistiska svek. Det borde väl även Johannes Bertorp välkomna, eller?

På sid 6, kan vi läsa om s.k. ”online-spel”. Man kopplar upp sig mot en s.k. spelserver och så kan flera spela mot eller med varandra. Det märkliga med denna artikel och just det ”online-spel” artikeln handlar om är att man kan köpa s.k. ”virtuella” plaster. Virtuell betyder att det inte finns. Och sedan kan man tjäna pengar på det. Det är en som köpt en virtuell ö och nu säljer han mark på den och han räknar snart gå med vinst.
ISTANES! Är folk inte kloka! Detta stöder bara min tes om att det finns ”onödigt” mycket pengar på ”fel” ställe i världen.

På sid. 9, ”förfäras” GT via rubriken: ”Skrämmande många studenter alkoholister”.
Återigen, är vi med i EU och accepterar de införselkvoter som nu är och EU’s alkohol- och drogliberalism så får vi vad vi förtjänar – ökade alkoholproblem! Bland annat.

På sid. 10 dök det upp en artikel som fick mig att reagera nästan omedelbart. Jag kom att tänka på min EL-tandborste som jag inte har köpt några nya utbyteshuvuden till. Ska snarast åtgärdas!

Läs dina tidningar med eftertanke!

God Morgon!

Publicerat av
Svara

Solen skiner! Jag har rastat hunden och gett henne och katterna mat. Det ovanliga med detta är att det normalt är hustrun som sköter det, på morgonen. Men nu var jag först upp så då tyckte jag hon kunde få ligga ett tag till.

Under frukosten "kastar" jag mig nyfiket över morgonblaskan ttela för att först och främst kolla om de satt in min insändare? Smarta rackare? De har denna lördag valt att inte ha några insändare alls? Eller, det kanske inte brukar vara några insändare på lördagar? Mitt minne är inte så rackarns långt.
En av anledningarna till att det är så bra att blogga, för mig.

Så vad övrigt reagerar jag på i tidningen? På förstasidan ser jag rubriken: "Saab får pengar till fordonsforskning". Och så läser jag texten och artikeln på sidan 17 och blir lömsk!
Nu vet jag att detta inte är något nytt och förekommer ofta, att företag får BIDRAG. Svenska företag, samlade, är de STÖRSTA bidragsmottagarna.
Och då står det inte i rubriken att företagen får "bidrag", nej då står det att de får "pengar" eller ”stöd”.

Är man positivt lagd så ska man ju här tycka att det är ju bra. Det är ju en "investering" som leder till jobb och en massa annat bra.
Gör det? Hur stora var förresten Saab's, med flera, senaste vinster? Någon som vet?

Nä, ofta är "tacken" nedläggning alternativt uppsägningar.

Bästa journalister och reportrar i media sätt igång och granska vad "bidragen" till de Svenska företagen används till. Vart leder det? Blir det fler jobb?
Finns det "bidragsfusk" inom den svären? Vilken myndighet bevakar det?

På sid. 4 hittar jag en bild på två käcka ungar jag känner: Ronja och Oscar.

Hej så länge!

Pedagogik

Publicerat av
Svara

Jag är ju med Lärarförbundet (fackföreningen). Har ju en bakgrund som psykiatrilärare (Vårdlärare med psykiatri som specialitet).
Och då får jag regelbundet "Lärarnas tidning". I den diskuteras detta med "behöriga lärare", nr 13. Med det menas att både fackförbund och en majoritet av lärarna tycker att man ska ha lärarutbildning för att få kallas behörig lärare. Och sedan är detta utvidgat till kravet att man ska vara behörig för att få tillsvidareanställning.

Först tänker jag att detta är väl självklart och att det säker bara är arbetsgivarnas sätt att slippa betala "behöriga" löner.

Jag gnags dock av en annan tanke, som inte utesluter ovanstående, detta med "lärande"?

Att en lärare gått en utbildning, lärarhögskolan, är det en garanti för att den personen är en bra lärare? Att den kan det som den utbildat sig till? Kan den "utbildningen" användas som en kvalitetsstämpel?

Nej, vill jag hävda. Jag kommer ihåg min egen tid på lärarhögskolan, där jag mesta tiden fick ägna mig åt egna studier och föreläsningarna var rent komiska emellanåt. Kompetensen på lärarhandledarna var tveksam. Vad var det jag lärde mig? Jo det var genom mina självstudier som jag lärde mig mest.

Det jag vill komma fram till är att: det jag kan är det JAG lärt mig, på mitt sätt. Och min förmåga att upprätthålla och förvalta den kunskapen.

När jag gick på lärarhögskolan efterlyste jag personlighetstester. Jag ville helt enkelt att skolan tidigt skulle pröva om de studerande var lämpliga att bli lärare. Något sådant gjordes inte då och mig veterligen görs det inte idag.

Vid ett tillfälle hade vi en föreläsare inne som skulle lära oss "mindmapping". Teori: Man kommer lättare ihåg "grafisk" presentation än text rakt upp och ned.
Nu kommer det lite skryt; Eftersom jag är konstnärligt lagd och har en teori om att det inte är så "enkelriktat" detta med inlärningen. Den består av flera samverkande mekanismer. Där en av dem är "upplevelsen". Så gjorde jag mina "mindmapps" lite mer "uppseendeväckande".
Det hela resulterade till slut i att jag fick "vandra" runt på högskolan och föreläsa i "mindmapping". Var jag "behörig"?

Mer skryt: Jag tillhör (tillhörde) en av de främsta programmerarna, i Sverige, av 3D-program via programmeringsprogrammet Visual Basic och det som kallas DirectX. Jag har inte gått en enda dataskola. Är jag "behörig"?

Det jag vill komma fram till är att; "det man kan" och "det man lärt sig" inte nödvändigtvis är bäst när det kommer från en läroanstalt.

Den rimliga slutsatsen borde bli att den mest lämplige läraren är den som är mest PERSONLIGT lämpad och bäst kan FÖRMEDLA kunskap och ha FÖRMÅGA att skapa gynnsamma miljöer för INLÄRNING samt kunna ANPASSA inlärningen efter INDIVIDENS(elevens) behov.

Jag tycker också vidare att man ska fundera på om skolgången nödvändigtvis måste vara så lång? Vad är den nu, 11 år? 9 år i grundskola och sedan minst 2 år på gymnasiet, eller är det 3 år på gymnasiet?. Något annat leder ingenstans. Det gör oftast inte 11-12 år heller? I de allra flesta fallen krävs minst 3 år på gymnasiet för att studera vidare på någon högskola i minst 3 år till. Först därefter kan man börja fantisera om jobb, om ens då?

Om nu det mesta lärandet sker via "inlärning" och då via "egna studier" så borde det räcka att på ett tidigt stadium koncentrera sig att "lära ut den tekniken" och därefter kan unga i sin egen takt presentera "sin" kunskap. Jag vet att den pedagogiken får mer och mer utrymme numer.

För visst är det så att en del "lär" fortare och andra behöver längre tid på sig. Och då borde SKOLTIDEN bli mer flexibel och anpassa sig efter individens behov.

Att det inte blir så här, vill jag skylla på en konservativ lärarkår. Ja, kanske är en konservativ politik lite inblandat också?

Länge leve Pedagogiken (och didaktiken)!

God Morgon!

Publicerat av
Svara

Idag väljer jag att gå direkt på ttela. Idag får jag blandade känslor. Förstasidan hoppar vi över, inget nytt där.

AA behandlar gårdagens "fadäs" på ett lysande sätt och jag inser att jag inte hade behövt sända in någon insändare. Tackar!

Insändarsidan: Först blir jag återigen imponerad av insändarredaktionens snabbhet att föra in insändare. Snyggt!
Men jag blir besviken när jag läser min insändare. Jag tycker den är lite väl kraftigt redigerad som det heter. Jag skulle vilja kalla det censur! Följande ströks helt: "Rubriksättaren har ljugit. Var uppmärksamma på detta ttela's läsare." Sedan togs inte hela "signaturen" med "(ngn.blogga.nu)" ströks.
Att man, läs Redaktör: Kerstin Nordborg, strök det som "misskrediterade" tidningen, det förstår jag. Och det kan jag acceptera speciellt med tanke på AA's ledare.
Men jag förstår inte avsikten med att "redigera" min signatur?
Går det att få en förklaring på det?

Jag kan ju pröva och se vad som händer genom att skicka följande insändare:
"Censur?
Ordet är fritt och i Sverige är vi starka motståndare till censur. Fast i media omskrivs detta till "redigerad". Ni som har tillgång till internet kan kolla vad jag menar.
ngn.blogga.nu"

Den som lever får se.
(hittade inte "vem" som är ursprunget till det ordspråket?)

God Morgon!

Publicerat av
4

Idag är det mulet och grått!
Ska börja med att meddela att jag igår blev "avsevärt" sämre så jag var "tvungen" att lägga mig, så jag "hann" inte säga "Got Natt!". Men jag noterade följande:

21:04. Dunkande, trummande ljud i vänster öra, väsande/tjutande i huvudet, svider och bränner lite varstans, muskler hoppar, rycker och drar ihop sig och så värker det på en massa ställen. Fy f-n!

Dagens genomgång av morgonblaskan ttela skapade en hel radda reaktioner. Det första jag reagerade på var den stora rubriken på första sidan "Bidragsfusket ökar". Efter genomläsning bestämde jag mig för att det var dags för en insändare. Och så här formulerade jag den:
"Bidragsfusk?
På ttela's första sida torsdag 18/8-05 kan vi läsa "Bidragsfusket ökar". Och läser man sedan efterföljande text och artikel så förstår man snart att det gör det ju inte alls! Rubriksättaren har ljugit. Var uppmärksamma på detta ttela's läsare. Jag tycker det är utomordentligt bra att F-kassan effektiviserar sin verksamhet så att fuskare/kriminella kan sättas dit. Sedan en rättelse till; Allt F-kassan handlägger är inte bidrag. Stor del är Sjukpenning och sjukersättning.
Nisse Nordlund (ngn.blogga.nu)"

Sedan sänker vi blicken lite på första sidan och där har vi två duktiga nykterhetskämpar som "Välkomnar sänkt spritskatt" och tycker följdaktligen att det är bra att alkoholskatten sänks för då får Sverige bättre kontroll på försäljningen. Jo, jo, men sänker det alkoholkonsumtionen? Är man inte väl naiv om man tror det? Ursäkta gubbar.
Mer material inne i tidningen handlar om samma ämne. Och åsikterna pendlar.

Just nu händer ju en hel del i Mellanöstern, vad avser Palestina och Israel. AA belyser det i sin ledare på sidan två och så rapporteras det om det i en artikel på sid. 16-17.
AA får ursäkta men jag tycker inte ett dugg synd om de Israeliska Judiska bosättarna på Palestinsk mark ockuperat av Israel. De fick pengar när de bosatte sig de får massor med pengar när de nu "tvingas" lämna de i mina ögon "olagliga" bosättningarna. Palestinierna är fortfarande utfattiga. I det området kommer det aldrig att bli fred. Det finns allt för många religiösa fundamentalister på båda (eller alla tre) sidorna.

Sedan kommer jag till sidan 9 och där besannas mina "värsta" farhågor. Vänersborgs kommunstyrelse har fattat beslut om att avsätta 250 000 skattepengar till utredande av "Arena Vänersborg". Jag läser också att endast de idrottsföreningar som nu nyttjar Sportcentrum kommer att bjudas in. Så där "sket" det sig väl för Friskis&Svettis, kan tänka?
Och om jag tolkar texten rätt är kommunstyrelsen beredd att avsätta ytterligare skattepengar till detta kommersiella sponsorfinansierade "jippo".
Personligen anser jag att detta borde kunna finansieras av s.k. marknadspengar. Skattepengar ska användas till annat!

På sidan 14 läser jag om en "cykelbroder", Daniel Tengblad. Vi känner inte varandra. Jag vill bara önska honom lycka till och så är jag nyfiken på hur det kommer att gå.

På sidan 15 fastnar jag också för rubriken: "Bedragare försöker lura flodvågsoffer". Först känner man raseriet sedan lugnar man ned sig och så tänker man att kriminalitet är ytterst sällan "mänsklig" och bedragare är ofta synnerligen omänskliga. Men det är klar, hoppas att de åker dit så det dånar om det!

På sidan 17 ser jag rubriken "Öppet gräl om sjukförsäkringar". Den artikeln handlar om att den "borgerliga alliansen" inte är överens ens innan överläggningarna (vad man ska ha för 'valfläsk') börjar om hur de ska hantera vårt sjukförsäkringssystem.
Jag tror att de kan ta det lugnt. Socialdemokraterna har ju skött den försämringen alldeles utmärkt själva utan hjälp av "borgerligheten".

Nu lämnar vi ttela.
Jag ska nämna ett tekniskt problem. Min dator gör minst en ofta två omstarter varje morgon, j-gt irriterande. Och vet ni vad det beror på? Jo att datortillverkaren Packard Bell har valt ett moderkort som är bra och de har valt en processor som är bra. Det är bara det att tillverkaren av moderkortet inte rekommenderar att man använder den nu aktuella processorn.
Det får till effekt att när min antivirusprogramvara bl.a. byter ut en del drivrutiner (som har säkerhetsluckor) och då gärna drivrutiner som hanterar Outlook så får det hela "spel".
När jag kollade upp detta med processorer och vad det kom sig att Packard Bell valt att göra som de gjorde så handlade det givetvis om pengar. Den processor som sitter i vid leverans är 300 SKR billigare än den som rekommenderas av moderkortstillverkaren. Och när man påpekar detta för Packard Bell får man till svar att allt funkar i testlabbet och ingen annan har klagat. Ska man tro på det?

Nu är det dags att lugna ned sig med en kopp kaffe!

Dags för en ”rolig” berättelse!

Publicerat av
Svara

Älgjakten
Sista halvan på 70-talet hände det. Det var på sommaren. Vet ni var Sveriges Konung brukar jaga Älg? Precis, på den där kullen, vid Vänerns södra spets, Hunneberg.
Jag vet inte, hur det är just nu, men när detta hände, var Halle- och Hunneberg Europas Älgrikaste marker. Skråen vet, var det inte Världens rikaste? Jag minns inte så tydligt. Massor med Älg, var det i alla fall.

Vi, min hustru och jag brukade allt som oftast åka upp på dessa kullar och kika på Älgarna.
Vid ett utav dessa tillfällen hade vi två kompisar med oss. Det var en solig och vacker dag. Lugnt och fridfullt. Våran biltur gick till Halleberg. Halleberg är mycket mindre än Hunneberg. Varför chanserna att få se en Älg är 1:1. 100% alltså.

Vi behövde inte rulla så värst långt innan vi fick syn på våra Älgar. Fridfullt tuggande ute på ett hygge, cirka 20 – 30 meter från vägen.

Vi stannade bilen, klev ur, alla fyra plus vår Colliehund Molly. Hon var också med. Vi ställde oss vid vägkanten och beskådade detta ståtliga majestätiska djur. Vi stod där och bara njöt. Småpratade lite om hur många Älgar vi såg. Vilket kön det var. Deras eventuella ålder.
Det var då det hände. Hände och hände, jag fick en idé. Idén bestod i att jag fick för mig att klappa den närmaste Älgen på huvudet.
Nu är det så med mig att får jag en idé så är jag mycket svår att stoppa.
– "Vad ska du göra?" Ropade de andra.
– "Klappa Älgen på huv'et." Sa jag.
Så var det med det.

Vägen fram till Älgen var lite tuvig och något snårig. Detta hindrar inte en Viking! Jag stannade upp då och då, för att se om Älgen var med på noterna så att säga. Älgen var med. Fridfullt tuggande.
Så var det då bara cirka två meter kvar. Jag stannade. Fixerade Älgen och fylldes av dess imponerande ståtlighet. I naturlig storlek är en Älg jättestor!
Alldeles intill Älgen fanns en stubbe. Jag såg, att om jag ställde mig på stubben så skulle jag kunna klappa Älgen på huvudet. Två steg, högerfoten upp på stubben.

Precis i det ögonblick som resten utav kroppen skulle följa efter högerfoten, tittade jag upp. Samtidigt vrider Älgen på huvudet, spänner ögonen i mig och lägger öronen tätt bakåt.
När hästar gör så är de förbannade. Nu var helt uppenbart denna Älg urförbannad! Jag blev något så fruktansvärt rädd.
Det där med klapp på huvudet, de fick nog vara, kommer jag ihåg att jag tänkte. Fel, jag tänkte inte alls! Jag var livrädd.
En sakkunnig sa mig en gång: Kommer en Älg emot dig så stå still, den väjer i sista stund.
Skitsnack. Jag befann mig redan i "sista stund". Älgen hade mord i blicken.
Det var bara att "vända på klacken" och "ge järnet". Och det gjorde jag. Jag sprang utav h-e. Med flåset bokstavligen i nacken.

Givetvis förstår också min publik sammanhanget, samtidigt som mig. Älgen anfaller!
Samtidigt som jag började springa, började min publik också att springa, mot bilen.
Avståndet till bilen var ca 20-30 meter, för mig, cirka 2-5 meter, för publiken. I princip kom vi fram samtidigt, till bilen. De andra bråkdelen före. Våra kompisar hade hunnit in i bilen. Nu blockerades dörren av hustrun och hunden.
Med den fart jag hade fick jag fortsätta. Det var ju jag som hade Älgen efter mig! Jag fick stopp vid bilens bakparti. Älgen tornar upp sig vid frampartiet. Älgen gjorde ett frustande och hystade upp frambenen i luften och lunkade sedan in i skogen.
Räddad! Nu först kom jag in i bilen.

En bit bort stod ett annat gäng och jublade. En utav dem hade en filmkamera. Jag ångrar nu att jag inte tog reda på vem detta var.

Denna händelse har medfört att jag nu har en mycket stor respekt för Älgar.
Vad jag kan förstå består respekten av något som kallas Älgfrossa. Tack vare detta har jag utvecklat en slags Älgfobi. Dock en mycket mild form. Jag kallar det som sagt för respekt.

Religion/Gaza

Publicerat av
Svara

Vad handlar bosättningarna i Gaza-remsan egentligen om?

Var egentligen huvudfrågan. Det föddes dock en hel del följdfrågor som t.ex. Vad är Palestina och Israel? Var kom Judendomen ifrån? Vilken betydelse har/hade Kristendomen och Islam? Vad grundar sig ”bråket” i egentligen?

Flera av frågorna ovan har jag inget svar på men jag redogör för det jag kunnat få reda på, så som jag uppfattat det.

Fakta är att orosområdet det handlar om består mer eller mindre av hela eller delar av länderna; Syrien, Irak, Libanon, Israel med det ockuperade Palestina (Gazaremsan och Västbanken), Jordanien och Egypten.

Och det har varit emellanåt omänskligt oroligt i nu över 3000 år!

Studerar man den Bibliska historien, både den Judiska (Tanach) och den Kristna (Gamla Testamentet) så börjar det hela med att Moses får Guds order om att föra Guds barn (Judarna) till Jerusalem och det förlovade landet Kanaan (Palestina). I första hand för att rädda Judarna från det Egyptiska slaveriet. Detta sker ca 1200 fKr.

Nu är det ju lite svårt detta med Bibliska historien. Ska man tro på den eller inte? Jag resonerar så här; för att få en förståelse för det som utspelas i Mellanöstern idag så måste jag utgå från den Bibliska historien. Sann eller legend är i sammanhanget mindre betydelsefullt.

Det har avgörande betydelse för folken som bebor Mellanöstern. De som är Kristna, Judiska och Islamister.

Min första slutsats är att det är ett Religionskrig. Tro står mot tro. Även om det är samma Gud. Och det är Jerusalem som är en slags ”kärna”. Och att det är Israel som är det ockuperande landet.

Ca 1000 fKr invaderar Judarna dåvarande Palestina som då bebos av Filistéer (arabiska sjömän). När Kung Salomon dör, 922 fKr, delas riket upp i två delar norra (Israel) och södra (Juda). Israel erövras 722 fKr och Juda 587 fKr. Därpå följer en massa återerövringar och erövringar av området.

Fyra viktiga religiösa händelser utkristalliseras under perioden 1000 fKr – ca 135 eKr.

  1. Kung Salomon låter uppföra Templet, i Jerusalem, någon gång före 922 fKr.
  2. 145-63 fKr är Israel en självständig Judisk stat, igen.
  3. Efter ett misslyckat återerövringsförsök, 70 eKr, straffas Judarna med att Templet rivs. Kvar blir ”klagomuren”. ”Templet” ersätts numer av Synagogorna.
  4. Efter ett nytt misslyckat återerövringsförsök, 135 eKr, straffas Judarna med att inte få bo i Jerusalem.

Från ca 135 eKr till ca 1948 eKr är regionen utsatt för så gott som ständiga krig mellan framför allt Kristna och Judar.
På 1600-talet ”erkänns” Judendomen som en Gudstro av Kristendomen. Före det ansåg Kristna att Judarna var djävulens anhang. På 1800-talet ”svänger” det dock igen och den Kristna förföljelsen av Judarna tar ny fart.

1948 staten Israel återuppstår.

1988 utropas den Palestinska staten av PLO och erkänns av vissa länder. Nuvarande Palestina består av Gazaremsan och Västbanken.
Det historiska Palestina, 100 eKr, ansågs bestå av; Syrien, Israel (inklusive ockuperade områden), delar av Libanon samt delar av Irak (Mesopotamien).

Nuläget är att Gazaremsan och Västbanken är ockuperat område, av Israel.

Idag (2004) befolkas Israel av ca 76% Judar och 20% Araber (inklusive Kristna och Druser).

I Gazaremsan finns vissa skyddade, av Israel, områden där ”bosättare” har tillåtits bo och leva. Dessa ”bosättare” är Israeliska Judar.

Nu i augusti 2005 har Israel ”gått med på” att avhysa dessa Judiska Israeliska bosättningar från Palestinsk område, i Gazaremsan.

Och så mitt alldeles egna personliga tyckande; nog tycker jag att Palestina har rätt och att Israel och Judarna får backa.

Huvudsakliga källor:
Judendomen [not; 15/2-2011: länken funkar inte]
Antisemitismen
Uttåget ur Egypten
Wikipedia
Palestinagrupperna [not; 15/2-2011: länken funkar inte]

Phu!

God Morgon!

Publicerat av
Svara

Solen skiner mer än någonsin? Idag ska dottern och sambon besöka Göteborg.

Jag ska fixa apparater i jympalokalen och senare ska jag på s.k. F&S Värd-möte i vårt kansli.

Morgonblaskan ttela då?
Förstasidan, sid. 6-7 & AA's ledare, sid 2. Göran Persson var ju i Trollhättan. Jag blir inte ett dugg upphetsad över sådana där uppvisningar. Och ändå finns det en ådra i mig som vill bli politiker. Men jag tror att jag har "andra" bevekelsegrunder.

Det är väl självklart att han lovar det han lovar. Han kan ju lova vad f-n som helst. Det är ju ingen garanti för att det sedan blir så, eller hur? Mycket prat och lite verkstad är det.

Sedan måste jag höja rösten lite här. Är det sant att han föreslår en sänkning av alkoholskatten? Snacka om populism, i så fall. Och en extrem dumhet samt feghet.

AA är i sin ledare inne på något som jag tycker "hörs" alldeles för lite. Att Sverige RYTER till och talar om för övriga Europa att de beter sig som strutsar vad avser alkohol och narkotika. Det kallas drogliberalism.

Självklart ska Sverige agera för att i stället MINSKA införselkvoterna och ÖKA gränskontrollerna för att därmed visa att Sverige värnar mer om folkhälsan än, för att ta ett exempel, stimulera vinböndernas produktion.

På sid. 11 läser jag rubriken: ”Vandaler slog sönder fönster på Hallebergsskolan”, av anonym artikelförfattare(?) Och i själva artikeln: ”Någon eller några – förmodligen öldrickande ungdomar…” samt: ”… runt tretiden på natten…”.
Ni föräldrar i Vargön och eller Vänersborg måste vara väl medvetna om att Ni INTE hade era barn hemma vid den tiden. Ta dem ett ordentligt tag. Någon av dem vet. Tvinga dem sedan till polisen. Det är det enda förnuftiga föräldrar kan göra.
Värre är det med föräldrar som inte bryr sig. De finns de också. Att ta dem i hamporna är först och främst socialtjänstens ansvar. Men grannar och eventuella vänner och bekanta har också ett ansvar. Låt det inte bara bero!