Lite småkrånglig dag

sömn; ok. Sov gott hela natten.

Promenad
Hustrun och jag kom ut på en promenad medan solen sken. Det ser varmt och vackert ut, inifrån. Ute var det blåsigt och isande kallt. Solen märktes nästan inte. Bedrägligt med andra ord.

När det var ca 50 meter kvar av vår promenad så bestämde sig min ländrygg (hö. sid.) för att det inte var något kul längre. Jag gjorde väl något felaktigt snedtramp i någon snösträng? Hjälpte inte att jag hade gåstavar att stötta mig på. Ont som f-n gjorde det och hustrun såg lite frågande ut när jag bara tvärstannade.
Kom hem med hjälp utav positivt tänkande och andningskoncentration.

Mediereflektioner
ttela
[månd 29 nov 2010]
Sid. 8
Rubrik: ”Undervisning i EQ ett lagbrott
Artikeltexten: ”Många svenska grundskolor har undervisning i social kompetens, emotionell intelligens och positivt tänkande i ämnet livskunskap. Men det finns inte med i några nationella kursplaner och stjäl tid från annan undervisning, enligt Kaliber i SR.
Skolinspektionen anser att det är ett lagbrott och ska nu inleda en granskning.
[Källa: ttela, månd 29 nov 2010, sid 8]

För det första, kan inte pedagogerna lägga in detta i ’ämnet’ samhällskunskap?
För det andra hur är den funtad som anmäler detta och tycker det är fel?
Har inte grundskolan uppdraget att arbeta förebyggande och ’forma’ demokratiska personer med en humanitär värdering?
I det här fallet tycker jag att Skolinspektionen lägger ned tid och skattepengar på något som de inte ska pilla i.

Om jag förstått det hela rätt så finns det en hel mängd skolor som inte hinner undervisa i alla ämnen som ’måste’ vara med, enligt nationella kursplanen, även om det inte har en timma i något ’extraämne’. Nog borde väl Skolinspektionen, i huvudsak, ägna sina resurser åt att nagelfara dessa skolor. Om nu något ska granskas.

sid. 19
Rubrik: ”Cyberattack mot Wikileaks
Artikeln: Handlar om hur Wikileaks hemsida (server) blivit utsatt för en s.k. DOS-attack (DOS=Denial Of Sevice). Det hela går ut på att antingen / och / eller flera tusen mejl, s.k. ping skickas från en hel massa datorer och massor per sekund. Det överbelastar mottagaren och den s.k. servern ’går ned’. Detta kan användas för att komma åt vissa s.k. portar. En DOS-attack gör en dator sårbar. Flera säkerhetsfunktioner slås ut.
Har nu Wikileaks otur och deras säkerhetsansvarige inte har 100% koll på läget så kan det ha placerats kod eller små program som sedan kan aktiveras för att t.ex. förstöra data, skicka information vidare etc.

Den intressanta frågan, som jag ser det, vem är intresserad och vem får mest ut av att Wikileaks server (hemsida) ’slås ut’ eller att det placeras s.k. spionprogram i servern?

Kan det vara ’de’ som informationen handlar om?

Personligen finner jag det osannolikt att det skulle vara en grupp hobbyhackare som önskar sänka Wikileaks. Wikileaks står liksom på ’hackarns sida’. Wikileaks publicerar den typ av materiel / information som många hackare är ute efter, hemligheter. Sådant som främst myndigheter vill mörka – sanningar som är obehagliga.

I min värld finns bara en intressent som kan ligga bakom attacken; USA’s regering eller CIA, på egen inrådan.

S.k. Internetkrigföring ligger långt framme. Internet används flitigt från oroshärdar till storskaliga krig. Det ligger alltså i ’stormakternas’ intresse att ha en väl uppbyggd organisation som snabbt kan sätta ett lands internetkommunikation ur spel, eller ännu bättre kontrollera den, övervaka kommunikationen – signalspaning.
Attacken mot Wikilekas visar en liten del av den aktiviteten. Jag skulle tolka den: ”Nu har vi varnat en gång – passa er.”

Datateknik
Min lilla bärbara, Acer Aspire One med Linux Linpus Lite verkar ha bestämt sig för att vägra starta – inte ett liv?
Den har stått oanvänd ett tag och batteriet har väl laddat ur så jag låter den stå på laddning, ett tag, så vår vi se.

Jag prövar det jag brukar göra med elprylar som inte funkar. Skruvar isär och ihop. Följde de här instruktionerna: Hur man sätter in extra RAM i Acer Aspire One (In English. Och jag hade ju inget RAM att sätta i förstås).

Resultat: Lika ’död’ som innan…

Sökte lite på google på: ”acer aspire one completely dead?” och fann den här sidan. Och nu funkar det…

Nu försöker jag med att få kontakt med internet via min mobiltelefon SonyEricsson w200i. Den har internetkommunikation. Kollar om den går att använda som ’modem’?

Ingen ’success’ hitintills…

Mobiltelefon
Min nuvarande har visat tendens till att krångla och numer verkar ju mobiltelefoner nästintill vara tillverkade för engångsbruk där ’en-gångs’ definieras som ca 1 år.

Den telefon jag mest siktat in mig på är en SonyEricsson X10 Mini Pro Mobil (bild, på den jag tänkt köpa så är det ’åäöÅÄÖ’ med på tangentbordet).
Intressant när man läser de olika butikernas ’lockannonser’. Den här telefonen kan jag köpa för 1:- med Tele2 som mobiloperatör. Samtals- och datakommunikationspott är 249 SEK/mån. Man betalar 399 SEK / mån i 12 mån och sedan 249 SEK i 12 mån. Totalkostnaden för mobilen blir med detta avtal: 5038 SEK (12 mån x 249:-* + 12 mån x 150:- + 150:- + 99:- + 1:-). Om jag väljer att köpa den kontant och därmed inte operatörslåst kostar den 2790 SEK. Att det finns folk som går på det här?
*249:-/mån är s.k. Tel2Kompis Pott.

Beställer jag den via någon lågpris internetbutik så kan jag komma ned till: 2270 SEK

Hälsoläget:
Känns bättre i ryggen. Kändes ju som om den skulle gå av i förmiddags men det verkar som om jag lyckats vila bort det mesta. Ett ’akutpiller’ har nog också sin betydelse…
fm: [04-05-030-050]
em/kväll: [02-07-030-050]

Hemma igen

sömn; helt ok. Jag gillade sängen, bredare än min egen. Kände att jag vill ha en bredare säng. Går det att få en bredare säng än en dubbelsäng?
Sov bra, lite sura uppstötningar under natten, som förväntat.

Igår
Det var lite spännande när vi körde iväg, av två skäl.
1. Det var ju ett rackarns snöoväder, västerut, från Vänersborg räknat. Och det vräkte på bra hemmavid.
2. Bilen gick inte på alla cylindrar…

1. Vädret
Inte hade jag behövt oroa mig för det. På Orust var snödjupet som mest 2 centimeter…

2. Bilen
Vart lite mer bekymrande. Det tog ju ett tag innan jag klurat ut vad det var som gjorde att bilen ’vobblade’ så fort man närmade sig 90 km/h.
Tydligen hade något insprutningsrör fått vattenkondens som sedan frusit, ispropp, den släppte ca 5km innan vi var framme. Den satt alltså i, i ca 6 mil.

Vi var väl definitivt först. Jag hade ju räknat med snöbesvär. Vi fick checka in även om vi vart tidiga – skönt. Rum 5 fick vi. Tog ett bra tag innan vi fick fart på elementet – den här gången var det hustrun som stod för det tekniska kunnandet. Elementet skulle sättas på…

Vi gick upp på vinden och fixade oss scones, glögg och lussebulle.

M&M kom, givetvis – eller; som vanligt – sent. För oss var det ju bara trevligt att få en omgång glögg till.
Efter det var det ombyte för bad i tunna. Det blåste kallt ute. Att sitta i tunnan när det är ganska kyligt ute är häftigt och i år var det ju lite snö också, det höjde upp upplevelsen en hel del. Öl är ju inte fel det heller.

Nu kan man inte sitta där och gotta sig hur länge som helst. Det västkustinspirerade julbordet väntade.
Till vår besvikelse var bastun inte öppen men det var en kort besvikelse.

Innan man får komma in i matsalen så satt vi uppe vinden och väntade lite, med en kopp kaffe.

Maten var som förväntad, full av delikatesser. Herr M hade vansinnigt roligt över att jag i någon slags förvirring, när jag åt räkor, bröt bort huvudet, slängde stjärten och började skala huvudet och sedan satt jag och tittade på det jag hade i handen och undrade vad jag skulle göra med det. Ja, ja…
Samma med hafskräftan…

Jag brottades med en halv krabba i säkert en halvtimma. Det jag tycker bäst om är de olika sillsorterna. OP-nubbe och en öl.
Sedan var det ostbricka följt av efterätt- och godisbuffé. Rundade av med lite kaffe. Sedan gick vi upp på vinden igen, med lite godis och kaffe.
Tjejerna (damerna; hustrun och fru M) gick ut på en promenad. Jag och herr M ansåg inte det vara en så klok aktivitet. Kall isig blåst och nattmörker…

Vi diskuterade livets snirklingar istället.

Jag (vi) kom väl i säng lite före elva, tror jag.

Idag
Frukosten var trevlig. Innehöll det den brukar och passade mig precis. Rostat bröd, är gott på morgonen. Med ost och marmelad. Lite sill och ett par ägg. En tallrik skogsbärsyoughurt med en blandning av allt möjligt man kan lägga på, müsli, två sorters kornflakes och solrosfrön. Ett par mackor med skinka på den ena och korv på den andra. Mera kaffe och ett par glas juice.

Vi packade och checkade ut och kramade M&M adjö – de skulle hem å jobba…. De har lite konstiga idéer de där människorna som jobbar i bussinessvärlden.

Bilen gick och spann som en katt, på hemvägen. Den hade lagat sig själv, fantastiskt.

Torp
Vi stannade vid Torp köpcenter utanför Uddevalla. Jag tycket att vi behövde en snöskyffel i bilen. Vi hittade en snöskyffel på Bauhaus, ca 50 SEK. den var visserligen inte gjord för att passa en bil. Den får ersätta den vi har hemma och får den vi har hemma bli bilsnöskyffel.
Givetvis var det en lätt modell. Vi med dåliga ryggar köper bara lätta saker. Det har blivit en livsstil.

Jag hade lite svårt för att ta mig i och ur bilen samt sätta mig ned och resa mig upp, ryggen är låst och jag är stel som en pinne.

Hustrun skulle tvunget äta (hon gör det jämt…). Jag valde enbart sallad. Fick en bricka, en tallrik och en mugg med dricka. När jag kommer till salladsbufféen så är platsen där man ska ställa tallriken gjord för tallrikar stora som tefat. Jag går runt där och balanserar brickan med den ena handen och stöttar mig med kryckan i den andra och när jag ska ta något i någon skål så ställer jag ifrån mig brickan, halvvägs upp i buffén.
Vid ett brickupplyftande så bar det sig ju inte bättre än att drickan välte (vad annars…) och allt rann ut på golvet. Jag fick stå där och vakta, så att ingen halkade, tills hustrun fixat fram någon som kunde börja torka upp.

Den där upptorkaren som kom, börjar och liksom läxa upp mig och förklarar att man kan inte ska gå där med bricka utan att det är gjort för tefaten. Jävlar va lömsk jag blev. Men nu är jag en sansad ödmjuk och fin människa så det jag kände (dra åt helvete din jävla idiot!) höll jag inom mig och så fick jag kanalisera ut det genom att få gnälla lite inför hustrun. Hon var förstående och fin.

Hemresan gick bra. Det var inte snöstorm hemma och snön hade inte drivit så värst mycket utan vi kunde köra fram bilen och lasta ur.

Huva va’ skönt det var att komma hem. Efter att ha packat i upp så packade jag ned mig i sängen. Har nyss vaknat. Går väl och lägger mig snart igen.

Hälsoläget:
Egentligen uruselt, kroppsligt sett men jag är på ett himla gott humör.
[04-08-015-015]

En hel massa…

sömn; helt ok. Vaknade av att hustruns väckarklocka ringde (hon skulle till ’lille Per’ på AF). Tidig tid.

Tanken var att jag skulle köra henne in till staden. Ändrade planer. Rackarns oväder. Hustrun satsade på bussen.

Farsan
Jag väntade tills det började ljusna och så hade jag en förhoppning om att det kanske skulle sluta snöa och yra.

Det blev i vart fall ljust. Och jag ville träffa pappa på förmiddagen för jag hade lovat DHL att hålla mig hemma.

Hittade den där grejen (nedfällbara ’taggar’) som man kan montera nedtill på käppen så att den inte far iväg i halkan. Skruvade fast den på käppen.

Som tur var så var det inte så mycket snö vid garageporten. Skotta snö är ju inte min grej… men likväl sopade jag undan en del med sopkvasten.

Det var spännande att köra bil. Massa snö och så yrde det på rätt så kraftigt. Förundrades över, när jag körde, vilka utomordentligt heltokiga bilförare det finns. Kör fort som f-n, med sommardäck? Den föraren hade noll kontroll över sitt fordon – undrar om föraren var medveten om det?

I den lilla rondellen vid Björndalen (mellan Överby och Trollhättan) hade snösvängen missat att ploga ’i’ rondellen. Flera bilar ’fastnade’ i snömodden. Mest beroende på att de bilar som kom från Trollhättan inte har koll på det här med rondeller och att de ska lämna företräde för de som är i rondellen. De bilar som kom från Björndalen och skulle ’norrut’ fick därmed stanna till, beroende på trögfattade medtrafikanter som saknar rondellkunskap. Och att stanna i snömodd kan innebära svårigheter att komma loss.
Det hände tydligen ett flertal för det var kö ända till den s.k. NÄL-rondellen. Jag blev ståendes precis där man kör ur rondellen, prydligt och snyggt åt höger. Då kommer det en bil bakom och ställer sig till vänster om mig. Denne ska alltså köra åt samma håll. Men resultatet blev att han blockerade den trafik som skulle till Överby, i rondellen. Undrar hur det puckot tänkte? Hade han tänkt köra om?

I Trollhättan svängde jag höger in på Kungsgatan. Utan för Systembolaget blev det stopp igen. Ett annat pucko försökte fickparkera sin dyra fina bil, med sommardäck, utanför Systembolaget. Och där han ville stå var det väl kanske 2-3 dm snömodd. Givetvis fastnade han halvägs in och blockerade därmed hela vägen.

Jag tänkte att det får vi väl bara vänta ut. Ingen idé att backa, bil bakom. Puckot kom inte loss. Jag har inte kropp så jag kan hjälpa till att skyva. Föraren bakom, en tjej (snygg sak) var betydligt smartare i tänket än vad jag var. Hon skickade ut puckot bakom sin egen bil och satte sig själv bakom ratten (det där hade ju jag kunnat gjort också…). Han fick hjälp av en annan man.

Gubbarna sköv och tjejen gasade på och fick loss bilen – hur lätt som helst. Som sagt, smart tjej.

Jag körde vidare. Hittade en rymlig parkering utmed Österlånggatan. Visserligen var det rätt så mycket snö men vår Dacia Sandero har rätt så bra markfrigång och så är den ju framhjulsdriven och bra vinterdäck (vilket vi tackar sonen för att han bytte åt oss). Jag tog fart och gled in. Backade bilen till rätta och hoppades på att jag inte ’kört fast den’.

På väg från bilen, till farsan, så ser jag två tjejer som står och diskuterar vid en bil. Den ena var den nyligen påträffade smarta tjejen.
Givetvis berömmer jag henne för den rådiga insatsen. Trevlig flicka.

Hittade pappa vid datorn han var i full färd med att skriva av adressen till fastighetsägaren som jag skickade till honom, igår, via mejl.

Jag hämtade ett lämpligt kuvert så kunde han skriva adressen direkt på det.

Han fick också skriva på ansökan om efternamnsändring till PRV som jag förberett. Givetvis läste vi noga igenom vad som stod. Nu är i vart fall den ansökan postad.

Blanketten som skulle till fastighetsägaren (tröskeln in till WC) kunde jag inte ta med mig och posta eftersom far väntade på ytterligare ett papper som skulle med. Ett intyg från arbetsterapeuten. Det skulle komma med posten.

Jag gav mig tid att ta en fika tillsammans med farsan. Sedan ville jag hem. Jag hade ju lovad DHL att hålla mig hemma, de skulle ju hämta ett returpaket. Jag tog vägen in till Överby köpcentrum. Jag behövde kaffepulver och popcorn (sådana som man poppar själv).

När jag var en bit in på Överbys parkering så höll jag på att bli påkörd av en stor bil som kom farandes bakom en snödriva. Antagligen hade föraren tagit fart för att inte fastna i snömodden – men gör man det inför en korsning? Jag fick i vart fall ’tvärnita’. Tack för ABS.

När jag skulle köra därifrån tänkte jag att jag väljer att köra en liten omväg, mindre trafikerad. Tänkte att då kanske jag slipper en del galningar. Det gick inte, en stor varubil satt fast i den utfarten och blockerade både in och ut. Backade och var därmed tvungen att ge mig in på företaget att ta mig igenom parkeringen.
Helt fantastiskt, det såg bra ut, då kommer en vit bil farandes i ganska hög fart, från vänster. Återigen fick jag ’tvärnita’. Och återigen var det samma beteende. Bilförare med fin bil och sommardäck tar fart för att inte fastna i snömodd och hamnar sedan halvägs in i korsningen – idioter!

Jag och bilen kom hem helskinnade.

Snöflyttning
Antagligen kommer jag att få en veckas värk i ryggen men jag tog med mig snöskyffeln och tog bort snön som blockerade brevlådorna. Jag har en bra skyffel. Man kan liksom trycka in den i snön och sedan dra ut den och dra den på marken och så vidare till lämplig plats där snön inte ligger i vägen. Även om jag alltså inte lyft något så blev det ju en del dragande och skyvande. Jag vart helt slut.
Sedan kommer det, givetvis, en traktor och lägger en relativt hög sträng med snö på den platsen jag precis befriat, från snö, för att underlätta för brevbäraren. Helvetes-jävla-skit!

Paket
Jag väntade förgäves på DHL. Det kom ingen ’transportör’. Och jag såg att brevbäraren hade lite post till vår brevlåda.

Jag gick ut och hämtade posten. Det var två paketavier. Den ena meddelade att jag hade paket att hämta på mitt vanliga paketutlämningsställe, Torpa.
Det andra var en avi som meddelade att jag hade paket att hämta på postens paketcentral, vid Östra vägen, Andra sidan staden. Här fick jag hybris, kände hur det började koka, inombords. På avin stod det att postens paketutkörare förgäves sökt mig under gårdagen.

Jag var hemma, hela dagen, fullt nåbar. Dessutom så stod både jag och hustrun och tittade på post-paket-bilen som stod nästan utanför vår lägenhet. Den stod där och vi undrade vad det kom sig att den liksom bara stod där. Jag reagerade inte på det nämnvärt för jag väntade ju paket från DHL, inte Posten.

När jag sedan hämtade paketet och ser att det är det som först kördes med DHL tydligen flyttades över till Posten. Alltså det paket jag stod och väntade på. Då förstod jag…

Inte f-n gick den chauffören ur bilen och ringde på vår dörr. Inte telefonerade densamme heller, fastän vårt hemtelefonnummer stod på paketet. Fanskapet skiter tydligen i det hela. Åker och lämnar paketet till Posten paket vid Östra vägen och postar sedan avin. Denne paketutkörare gick alltså inte ens ur bilen och lade avin i brevlådan. Mycket märkligt, vilket också bekräftades av personalen vid ’postanstalten’, vid Östra vägen, och den person jag till slut fick prata med, i Trollhättan, som tydligen är ansvarig för Postens paketleveranser, i vårt närområde.

Undra om det kommer att ’hända något’? Jag bad dem i vart fall kompensera mig för min bilresa.

Innan det ovan ’hände’ så klädde jag på mig och tog med mig paketet som skulle hämtas av DHL och de två avierna.

Jag gick ut och mot garaget. De hade plogat. Tänk vad fort det går när man ramlar… Svisch – så låg jag där. Som tur var så gled jag liksom åt sidan och föll delvis i lite mjuksnö. Jag låg kvar en stund och kände efter. Kom upp och fortsatte. Några meter fram höll en sådan där minitraktorsnöflyttare på. Föraren stannade och öppnade dörren och såg faktiskt riktigt förtvivlad ut och frågade hur det gick. Jag sa att det gick bra, jag har en del under skinnet som dämpar. Hon pustade ut och sa att hon vart alldelses iskall när hon såg att jag föll. Hon visste ju att det blir väldans halt när de plogar och sanda hade de tänkt göra senare. Det är lugnt, sa jag. Man kan inte få allt – på en gång.

Min miss, jag skulle ju givetvis tagit på mig mina ’broddar’. Mina stövlar visste jag ju om att de var halkiga.

Först körde jag till DHL’s s.k. servicepoint på Onsjö, Onsjökiosken. De kunde inte hjälpa mig att bli av med returpaketet. De hittade inte ’numret’. De menade att jag får behålla det tills DHL hör av sig för hämtning.

När jag kör in mot Vänersborgs stad så ser jag en DHL-bil komma ut från vägen vid Quality hotell. Jag tänkte, om den svänger åt det håll jag ska så hänger jag på. Det gjorde den. Jag följde efter. När den stannade så greppade jag mitt returpaket med tillhörande dokument och ropade till mig chauffören. Jodå det gick bra att lämna paketet till honom.
Så, då blev jag av med det.

Körde sedan till Torpa. Där rev jag sönder mina byxor när jag gick ur bilen. Den ficka som innehöll plånboken revs upp och plånboken föll ur – som tur var så föll den ur, in i bilen. Det upptäckte jag något senare. Jag gick ju in till butiken och börjar förbereda mig, de vill ju ha legitimation. Det var då jag upptäckte att fickan gått sönder och plånboken var borta. Det var lite nervöst ett tag där.

Nästa anhalt är alltså Postens paketställe vid Östra vägen, Parallellgatan 58. (På avin hade chauffören skrivit; ’Paraellellg’).
Jag beklagade mig över att jag tvingats åka dit, speciellt när jag stått och tittat på Postbilen, utanför vår lägenhet. Personalen där menade att ’Ja, en del av dem är hopplösa’. Va f-n? Det är alltså mer regel än undantag. Fick numret till ansvarig för Posten paketutkörning.

Ringde hustrun. Hon var ju i staden. Var hon klar? Jag var på väg hem. Jodå hon ville bli hämtad. En ’pick up’ skedde vid Hemköps parkering, på Kyrkogatan.

Mera snöflyttning
Väl hemma så fick jag beklagat mig för hustrun om alla turer jag varit med om. Hon fick berättat om sitt besök med ’lille Per’ på AF. Positiva besked. Ja inget jobb, men en del insatser bokades.

Vi diskuterade sedan vad vi skulle göra med all snö på våra balkonger. Jag var ju fortfarande lite mör efter att ha flyttat snö vid brevlådorna samt av att jag ramlat. Så jag var väl inte så där direkt ’på’…
Att flytta snö under morgondagen beslutades vara idiotiskt. Vi ska åka till Tofta gård på Orust och gotta oss.
Hustrun skulle iväg och jympa så väntade vi till kvällen kunde vi hjälpas åt.
Jag kände att det kommer jag inte att orka. Sängen var mer ett vettigt alternativ.
Så jag bestämde att det var lika bra att göra det mesam – jag var ju ändå mör så lite mer…

Tog med mig katten ut. Katten tyckte inte det var roligt så han fick komma in, efter en hel del jamande. Jag tycket gott han kunde vara med för han har skrikit som en ’galning’ så fort man närmat sig balkongdörrarna. De ska det lekas i snön. Leken går ut på att han ’fångar’ små snöbollar. Men bara om det är lagom snö. Han verkar inte ha koll på snönivån från stund till stund.

Jag började flytta snö. På balkongen kan jag ju inte skyva snön lika smidigt som vid brevlådorna utan här måste den lyftas över balkongräcket och ’kastas’, en bit, i motvind, bort från Gerts staket. Förra året ’vek’ det sig så nu uppmanades jag att inte göra en hög ’vid’ deras staket. Det där innebar ju givetvis en massa extra exercis, för mig. Många turer blev det och det beror på att jag använder en liten plastsopskyffel. Det får ju inte bli tungt.
Egentligen var jag helt slut efter framsidan men jag ger mig på baksidan också. Får stötta mig mot antingen räcket eller någon vägg. Enveten som en åsna med en struts hjärna…

När jag är färdig och kommer in så känner jag att det liksom inte går att göra något. Jag klarar inte ens att ta av mig kläderna. Lyckas ta mig till medicinskåpet och får i mig ett ’akutpiller’. Börjar verka ganska snabbt. Jag får av mig de blöta kläderna och upptäcker först då att jag fryser som attan om vänsterfoten. Högerfoten är också kall men det känner jag inte, som att gå på bomull. Inte bra. Mitt nervsystem har inte kommunicerat med mitt medvetande och meddelat att jag håller på att förfrysa fötterna.

Efter en hel del besvär lyckas jag i vart fall få av mig kläderna och kommer i badkaret och tappar i vatten. Måste känna med handen hur varmt det blir. Nederdelen av kroppen signalerar liksom inget.

Efter en stund så börjar det göra ordentligt ont i fötterna. Ett bra tecken. Det betyder att jag kommer att få behålla dem. Efter ca 20 minuter är de som vanligt igen och jag försöker lugna ned kroppen i det varma vattnet. Hämta lite kraft. Låg där och funderade på om jag kommer klara att ta mig ur badkaret?

Det gick. Ett ’steg’ i taget. Lugnt och sansat. Nu ’glider’ jag omkring i min morgonrock i varm frotté. ’Glider’ är givetvis ironi. Jag blir förvånad varje gång jag försöker flytta på mig och det går!

LEGO
Badet och akutmedicinen har tydligen en viss reparerande effekt så jag sätter mig med det nyligen anlända LEGO’t. Vilket kommit i tre olika leveranser. Resultatet:
[Bild: Fia med Knuff byggt av LEGO]
Ett Fia med Knuff, byggt av LEGO.

Antagligen ett av stadens dyraste Fia med Knuff. Det hela gick lös på: 432 SEK
Hur kunde det bli så dyrt?
Den beige plattan: 84 SEK (en vanlig grön kostar 79 SEK)
LEGO-bitarna: 97,81 SEK (125st. LEGO är dyrt.)
Tärningen: ca 120 SEK
Frakt: 75 SEK

Det är alltså främst ’tärningen’ som kostar. Och det beror på att just den tärning, jag köpte, har guldfärgat gummi (mot normalt svart) och anses som en raritet. Det är alltså en hel del ’klass’ på just mitt Fia med Knuff, byggt i LEGO.

Hälsoläget:
Egentligen inget vidare. Just nu känns det bra men det beror på medicinering. Känns att jag ’överansträngt’ mig. Min tinnitus väser mer än vanligt. Det värker i hela kroppen, om jag känner efter, och då menar jag verkligen hela kroppen. Fast i det avseendet är det helt självförvållat med hjälp av ett visst inslag av envishet intill dumhet, naivitet och idioti.
Måtte jag nu bara inte ha dragit på mig en förkylning, också?
[04-06-050-075]

DHL, PRV, Bok, Snö och Farsan

sömn; ok. kom sent i säng men vakna ändå relativt tidigt.

DHL
Jag väntar ju på ett paket som ska komma via DHL.

Idag fick jag ett telefonsamtal från en paketutkörare. Trodde att de skulle lämna paket men samtalet blev lite oväntat;
P=Paketutköraren från DHL
N=är jag det
Telefonen ringer…
N: ”Ja, det är Nordlundh.
P: ”Ja, hej det gäller en hämtning.
Efter en kort men mycket fundersam tystnad;
N: ”Hämtning? Du menar lämning?
P: ”Nej, här står att jag har en hämtning.
N: ”Jag har inget paket att ge dig. Vad skulle det vara?
Nu är det P:s tur att vara tyst en stund;
P: ”Var bor du och vad heter du?
N: ”Jag bor på Agnesborgsvägen 12 och namnet är Nordlund.
P: ”Rackarns, ja jag har bara att jag ska hämta ett paket på Agensborgsvägen. Du är inget företag då?
N: ”Nejdå jag är en helt vanlig person.
Det där tyckte tydligen P var jätteroligt för han skrattar hjärtligt en stund. Jag fortsätter;
N: ”Men jag har ett paket som ska till net2worl men jag har inte fått några returuppgifter till mig än. Bara ett mejl om att de ska skicka det till mig.
P: ”Jo det stämmer, det är de som beställt hämtningen och du har alltså inte fått några returpapper. Ja då kan jag ju inte hämta något… Jäkla tur att jag ringde först.
N: ”Just det. Men du har kanske något till mig? Jag väntar nämligen på ett paket som lämnade Tyskland halv ett på natten den 24:e.
P: ”Ja, det borde ju vara här nu, vänta lite… nope, inget paket. Det kanske kommer i morgon och då kan jag ju ta ditt paket också för då har du väl fått returpapperen?
N: ”Det är möjligt att de kommer i morgon men posten kommer tidigast 12:30. Så då hänger det på när du har din körning. Tror inte jag kan lyckas få brevbärarn att ändra sin runda.
P: ”Nä, de har fullt upp. Låter inte alls bra. Vi får se hur det löser sig.
N: ”Just det. Ha en bra dag!
P: ”Mors.

Det blev alltså inget lämnat och inte heller något hämtat…

PRV
Fick brev idag från Folkbokföringen (Skatteverket). Det var ett personbevis på far, att användas vid ansökan om efternamnsändring hos PRV (Paten- och RegistreringsVerket).

Var inne på deras hemsida och fick fram ansökningsblanketten, PDF-format. Fyllde i och skrev ut i två ex.

Har betalt ansökningsavgiften så nu fattas bara att far skriver på själva ansökan, skickar in den, till PRV och så får vi vänta och se när och om det händer något.
De behandlar den och vi förutsätter att den går igenom. Då har far fått nytt efternamn, från ’Nordlund’, till ’Nordlundh’.
PRV anmäler det till Folkbokföringen och de skickar då nytt personbevis.

Far måste då fixa ett nytt ID-kort om han t.ex. någon gång skulle vilja ta ut pengar på banken eller få ut mediciner på Apoteket.

Jag och brorsan samt brorsbarnen kan sedan vända sig till Folkbokföringen (Skatteverket) och ansöka (kostnadsfritt) om att få farsans efternamn. Min fru och brorsans f.d. kan inte få sina efternamn ändrade på detta vis, de måste ansöka via PRV. Nu är detta inget problem då ingen av dem vill byta från ’Nordlund’ till ’Nordlundh’ (Konstiga typer…?).

Vilket innebär att jag och hustrun inte kommer att ha samma efternamn, liksom.

Efter att Folkbokföringen så blir det till att fixa nytt pass, nytt körkort samt kontakt med och meddela namnändring till t.ex.: banker, försäkringsbolag, elbolag och telefonbolag. De kan bli lite kinkiga om personuppgifter inte stämmer. Nämnda institutioner gäller ju givetvis också farsan.

Farsan
Ringde. Arbetsterapeut hade varit där och kikat. Resultatet blev att far blev sittande med en blankett som ska skrivas på, av fastighetsägaren. Det gäller att åtgärda en lite hög tröskel mellan Hall / WC. Far har försökt ringa fastighetsägaren men denne var borta resten av dagen.

Jag skickade då ett mejl och fick ganska snabbt svar. Blanketten ska skickas till fastighetsägaren så skriver denne på och skickar den sedan till kommunen. Jag meddelade detta till far och så skickade jag ett mejl till farsan med uppgifter om vilken adress det ska stå på kuvertet.

Han ville ha en elrullstol också…
Det krävde ett läkarintyg. Det tyckte far att ett sådant borde gå att fixa under morgondagen (fredag), via telefon….
Jag ringde hans vårdcentral och efter en massa val och knapptryckningar (far hade försökt och gett upp…) så resulterade det till slut i att ’de’ skulle ringa upp, under sena eftermiddagen.

Det ringde. Nu blev min tur att bli förvånad. Far fick en telefontid, fredag eftermiddag…

Bok
GLASBRUKET, Arnaldur Indridason, Prisma, 2003, ISBN: 91-518-4135-5
Har läst slut på den nu. Bra och fängslande men jag irriterade mig på alla Isländska namn jag inte har en susning om hur de ska uttalas. Identiteterna i boken blev liksom otydliga, för mig, på det viset.

Snö
Balkongerna är nu halvfyllda med snö. Det är väl lugnt. Nog kan man vänta tills de är helfyllda innan snön måste bort?

Hälsoläget:
Idag har jag känt mig febrig men inte lyckats hitta någon temperaturhöjning. Värkmässigt har det varit ganska lugn. Jag har i.o.f.s. tagit det lugnt också, legat i sängen och läst bok.
Min tinnitus är lite väl högljudd. Inte direkt trivsamt. Eksemen håller jag i hyfsat schack via salvor, oljor och krämer.
[03-03-050-005]

VinterOnsdag

sömn; ok. Även om jag sov ca 4 timmar mitt på dagen, igår, och lade mig relativt tidigt, ca halv elva så vaknade jag vid sextiden.

Datorn
Gjorde mig lite orolig, idag.
'Den' (Linux Ubuntu 9.10 – the Karmic Koala) ville först inte hitta hårddisk nummer 2…
Jag försökte med lite knep men det verkade som om Linux i bakgrunden gjort en 'check' på den utan att meddela det. Först efter en stund dök den upp.

Även om det nu är så som jag gissar så gör det mig lite nervös. Först lägger PS2-kontakten för tangentbordet av och så nu detta?

Tur att jag har ett system för säkerhetskopiering.

Allt av vikt har jag på HD2 (hårddisk 2. En s.k. intern hårddisk). Operativsystemet och program ligger på hårddisk 1 samt några personliga filer vilka säkerhetskopieras till en extern hårddisk, HD3, tillsammans med det som finns på HD2.

Utöver det har jag ytterligare en extern hårddisk, HD4, till den 'speglar' jag HD3.
HD2, HD3 och HD4 har alla olika men gångbara s.k. filsystem.

Säkerhetskopiering till HD3 respektive HD4 sker manuellt men jag har skrivit ett s.k. script som sköter vad som ska säkerhetskopieras.

Bildpublicering
Sydväst om Las Palmas i en dalgång med bl.a. ett bananplantage, 24/10 2010.
Gran Canaria Giant, vuxen, hona, 5-6år. (Gallotia stehlini):
[Bild: Gran Canaria Giant, vuxen, hona, 5-6år. (Gallotia stehlini). Las Palmas SV, Gran Canaria]
Gran Canaria Giant, juvenil, -1år. (Gallotia stehlini):
[Bild: Gran Canaria Giant, juvenil, -1år. (Gallotia stehlini). Las Palmas SV, Gran Canaria]
Gran Canaria Giant, vuxen, hona, 3-5år. (Gallotia stehlini):
[Bild: Gran Canaria Giant, vuxen hona, 3-5år. (Gallotia stehlini). Las Palmas SV, Gran Canaria]

Farsan
Hustrun och jag var dit. Vi plockade fram adventsljusstakarna. Nu har han fått dem utplacerade. Jag lyckades ha sönder en av fönsterlamporna. Glasöverdelen for i golvet när jag skulle vira sladden om lampfoten. Krasch! Glasbitar över hela golvet. Hustrun fick rycka in med sopskyffel och dammsugaren (bara för att jag inte fixar att hantera dem annars hade jag givetvis skött det själv). Nu 'hjälpte jag till' i alla fall. Jag kände mig liksom skyldig…

Jag satte mig sedan med pappa och så gick jag igenom de böcker jag hittat uppgifter om hans far min farfar Gunnar Nordlundh – och morVivan – och, givetvis, de avsnitt som handlade om honom själv. Far mumlade: "Vem f-n har skrivit de här böckerna. Var har de fått allt från?"
Jag berättade då att det mest var Hilding Johansson men också Erik Wengström samt Ingvar Johnsson.

Jag visade också bilden på det hus där farmor Ellen och pojkarna; Arne, Nils och Uno hyrde övervåningen på. Ryrvägen 16 eller Slåtterblomman 14. Hon hyrde av Stina och Sven Johansson (1945-1950?). Det är deras dotter Elisabeth som varit så vänlig och bidragit med att skicka bild på huset och bidragit med en bit värdefull historia. Bugar å tackar!

Medan vi satt där vid köksbordet så kom en hemtjänspersonal och meddelade att nu var det tvättat och vikt och allt på plats, snyggt och prydligt, ordning och reda.

Jag och hustrun var överens – en sådan ville vi också ha…

Efter besöket hos far gick vi till en kinarestaurang där de serverade lunchbuffé. Så det kan bli…

Nästa anhalt var Överby köpcenter och inhandlande av diverse livsmedel, grönsaker, frukt m.m.

När vi kom hem dröjde det inte länge innan jag slocknade i sängen.

Hälsoläget:
Har funkat rätt så bra idag men det beror nog mest på att jag tagit en del mediciner för att orka hänga med – det värker ju till emellanåt…
[04-05-025-015]

Lite av varje

sömn; ok.

Väldigt trött dag, sovit halva.

Reumatikernas eget forum
Via reumatikertidningens hemsida har jag i Reumatikernas eget forum lagt in en fråga om Diagnoshjälp. Jag vill veta om det finns någon mer med liknade de besvär jag har och, i så fall, vad har denne eller de för erfarenheter.

Insekter
Har fått positiva mejl från Naturhistoriska riksmuseet och Lars-Åke Janzon. Med hjälp av Julio Ferrer är den lilla Svartbaggen nu artsatt: Zophosis quadricarinata.
Än en gång; Jag bugar å tackar.

Gräshoppa
Större delen av min vakna tid har jag ägnat åt att försöka artbestämma en Gräshoppa. Även den fotograferad i Maspalomas, öster om den s.k. Lagunen, Gran Canaria.

Jag har kommit fram till att den mest troliga arten är Oedipoda coerulescens men med frågetecken kring.
[Bild: Gräshoppa (Oedipoda coerulescens), kanske. Maspalomas, Gran Canaria]

Övrigt
Väntar på brev från Folkbokföringen (avslag på ansökan om namnändring samt ett personbevis).
Väntar på LEGO från LEGO (2:a omgången lär vara på väg via DHL)
Väntar på LEGO från bricklink (3:e omgången)
Väntar på besked eller brev från net2world (3G USB Mobilt Bredband)

Hälsoläget:
Om möjligt så har jag mer värk i överkroppens muskler än vad jag hade igår…
Jag är seg, slö och trött.
[04-03-025-005]

Trög start på dagen. Lättade väl lite mot kvällen.

sömn; godkänd. Lade mig i vettig tid och vaknade relativt tidigt. Precis så som jag vill ha det.

Folkbokföringen
Beskedet blev som jag misstänkte. Handläggaren avslår min ansökan om namnändring, från ’Nordlund’ till ’Nordlundh’ med motivering att den ’förste’ (pappa) som ansöker måste ha en förälder i livet med sökt namn. Det där visste jag. Men jag fick sådant besked av tre av varandra oberoende handläggare vid Folkbokföringens telefonväxel att det skulle gå. En besvikelse.

Men om jag fattat det hela rätt så räcker det med att far ansöker om efternamnändring hos PRV (Paten och RegistreringsVerket). Det kostar 1800 SEK.
Efter det så kan jag och brodern till Skatteverket (Folkbokföringen) ansöka om efternamnsändring, under förutsättning att far då är i livet. Och efter det så kan våra barn ändra sina efternamn, om de önskar, och om jag respektive brodern då är i livet.

Det är möjligt att Folkbokföringen accepterar en gemensam ändring.

Jag tycker att Folkbokföringen kunde ha handlagt det här tidigare. Min ansökan inkom den 23/9 och hade jag inte ringt idag och frågat så hade inget hänt detta året.

Litteraturstudie
Nu har jag läst: Socialdemokraterna i Trollhättan 100 år. Trollhättans arbetarekommun bildad 1904, huvudförfattare; Ingvar Johnsson, 2004.
Min litteraturstudie siktar ju in sig på att hita vad som skrivits om farfar Gunnar Nordlundh. Döm om min förvåning, fast egentligen förväntat, när jag ser den här bilden:
Sid 90;
[Bild: Sandra Farhoud, Vivan Nordlund, Jolanta Blomster och Lise-Lott Sjöholm]
Bildtext: Sandra Farhoud, Vivan Nordlund, Jolanta Blomster och Lise-Lott Sjöholm

Det är en bild som är i samband med rubriken: ”Aktiva S-kvinnor på 2000-talet” och texten: ’… Här i Trollhättan har också allt fler invandrarkvinnor engagerat sig i S-kvinnor. Bland dem kan nämnas Sandra Farhoud och Jolanta Blomster vilka också valts till kommunfullmäktige. …

Men morVivan omnämns i boken några sidor innan:
Sid 86:
Rubrik: ’Kvinnoklubbar i 11 kommundelar
… Åren 1983 och 84 fanns även en kvinnoklubb på Lextorp med bland andra Vivan Nordlund som ordförande.

Jag bläddrar vidare. Då dyker pappa Nils upp ’farsan’:
Sid 109:
Rubriken: ’Stark bostadskooperation
’…
År 1923 bildades Trollhättans hyresgästföreing med Gustav Lundén som ordförande. Bland dem som gjort stora insatser i hyresgästföreningen bör särskilt nämnas Alfred Hellström, som var föreningens ordförande i hela 33 år. Lite senare har Nils Nordlund, Dorsi Åkerlund, Karl Erik Hellfors. Stenåke Kjell och Håkan Fridolfsson varit aktiva som förtroendevalda eller anställda funktionärer.

Några sidor ytterligare framåt står det om farfar Gunnar Nordlundh:
Sid 116:
Rubriken: ’I utlandet skolad kommunist

Vid mitten av 1930-talet blev det kritik mot krisuppgörelsen med bondeförbundet. I Trollhättan följde då Gunnar Nordlund, Edvin Eriksson och Evert Karlsson göteborgaren Albin Ström när han lämnade socialdemokratin. Gunnar Nordlund invaldes 1934 i stadsfullmäktige för socialistiska partiet. Vid valet 1938 invaldes han på kommunisternas lista samtidigt som Gustav Lundén kom in för socialistiska partiet. Det handlade för Nordlund även om kritik från Skoftebyn och för Lundén om ovänskap.

Not: Här vet jag inte riktigt vad författaren Ingvar Johansson menar, i två avseenden;
1. Av vilken anledning väljer man rubriken: ’I utlandet skolad kommunist’, när det inte finns belägg för det? Mer än att en författare, Tore Forsberg, i en bok från 1960-talet skrivit: ”här fanns en ’i utlandet skolad kommunist’?
2. ”Det handlade för Nordlund även om kritik från Skoftebyn”. Första gånger jag stöter på det här och vad är det som menas? Fick Gunnar kritik av socialdemokratiska Skoftebybor för att han inte följde en socialdemokratisk ideologi? Eller fick han kritik, av kommunistiska Skoftebybor, för att han var ledamot för socialdemokraterna? Synd att det inte förklaras av författaren.
Hilding Johansson skriver i boken ’Trollhättan samhälle i expansion’, om just dessa val 1934 och 1938, sid: 99: ”… Det socialistiska partiet fick en representant i fullmäktige, Gunnar Nordlund, också han anställd i Vattenfall. Allmänt betraktades detta val bero på de sympatier han åtnjöt i den stadsdel där han bodde, Skoftebyn, vars intresse han ivrigt kämpat för under sin tid som socialdemokrat i fullmäktige. I 1938 års val uppträdde han som kommunist. …
Hilding Johanssons ord uppfattar jag inte som ’kritik’ från Skoftebyborna.

Skalbaggen
från Maspalomas, Gran Canaria (Spanien, Kanarieöarna).
Jag skickade ju en fråga till jourhavade biolog på Naturhistoriska. Idag kom ett svar:
Hej!
Visst är det en skalbagge, och den tillhör familjen Tenebrionidae (svartbaggar). Vilken art eller släkte kan jag inte se.

Vänligen

Lars-Åke Janzon
Fil dr, 1:e intendent
Jourhavande biolog

Naturhistoriska riksmuseet

Och jag har sökt bland svartbaggarna (Tenebrionidae). Jag hittar ingen som ser ut som ’min’ men jag hittar sådan med samma form, t.ex. Coelus cilliatus och Platydema americana. Men färgerna stämmer inte.

Så jag får nöja mig med:
Svartbagge (Tenebrionidae), från Maspalomas, Gran canaria:
[Bild: SvartBagge (Tenebrionidae)]

Fick ju bild på en skalbagge till och även om den är helt olik den här ovan så lutar det åt att det också är en Svartbagge (Tenebrionidae), från Maspalomas, Gran canaria och den kan vara av arten (holomélanisante):
[Bild: SvartBagge (Tenebrionidae), kanske (holomélanisante)]

Hälsoläget:
Idag är jag stel och mör samt har värk i precis hela kroppen och dessutom börjar mina exem blomma upp, kliar som attan. Fast det är väl inte rikt rätt uttryck ’blomma’. Det ska väl snarare vara ’blemma’ och ’skorva’. Jag smörjar på jag. F.n. med olivolja. Och min tinnitus för ett himla väsen…
[04-03-050-005]

Kameraljuddämpningen

sömn; helt ok. Lade mig tidigt (22:00) och vaknade vid ca nio, på morgonen.

Projekt ljuddämpning av digital SLR-kamera
Har bestämt mig för att det är bäst att jag klurar lite på det. Kraften i armar, nacke och rygg räcker inte till för att ’greja’. Jag får försöka klura ut en metod där jag kan göra ljuddämpningen i större och flera enheter i stället för att göra allt på en gång av en massa småbitar.
Minst 6 skikt krävs, har jag kommit underfund med. Ett lager vilket tyg som helst och sedan ljuddämpningslager därefter ett lager mer ljudstoppande lite tjockare tättvävt tyg.

Jag har gjort en skiss som kan användas som ’överdel’ och ’underdel’. 4 sömmar behöver sys. Då har jag en tyggrej som jag kan sticka in armarna från sidorna och objektivet kan sticka ut ’framåt’ och ’bakåt’ har jag ett hål eller en ’glipa’ där jag kan se genom den optiska sökaren och alla knappar och rattar.

Problemet just nu är att jag inte fixar att klippa till tygbitarna och från avigsidan sy ihop dem, på symaskin. Jag får helt enkelt för ont i armarna. Jag får göra en del då och då.

Så här är det tänkt att tygbitarna ska se ut:
[Bild: Skiss till ljuddämpning]
(fetare streck markerar var det ska sys.)
’Glipan’, ’baktill’ (ned till i bild), bör göras tillräckligt stor så man kan få in kameran eller så kan man göra objektivöppningen (upptill i bilden) tillräckligt stor.
Till vänster i bilden är det tänkt att jag ska kunna föra in vänsterhanden. Att den övre ’linjen’ ser annorlunda ut än den högra beror på att jag med vänster hand antingen stöttar / håller kameran eller ställer in fokus, manuellt. Brännvidden ställer jag också in med vänster hand.
Jag har valt att isolera även den delen av objektivet som ligger närmast kameran. Gör jag inte det så ger mina objektiv ifrån sig en hel del motorljud, vid AF (AutoFokus).

Måtten anpassas efter kameramodell och objektiv. Jag har tänkt att min färdiga ljuddämpning ska passa mina SONY-hus a100 & a230 samt med objektiven SIGMA makro 105mm, SIGMA 70-300mm och SIGMA 200-500mm.

I dubbelt tyg med avigsida mot avigsida klipp ut. Ett skikt som är snällt mot händer och kamera. Ett skikt som är ljuddämpande och ett skikt med grövre mer tättvävt tyg som är mer ljudstoppande.

Från avigsidan sys sömmarna på skissen. Det är alltså följande urklippta tygbitar som ska sys ihop, t.ex.:
(avigsida upp)
’innertyg’: lakansväv
’ljuddämpning’: lite tjockare bommullsväv (T-tröja) (ett eller ev två lager)
’ljudstoppande’: Tjockt tättvävt tyg typ canvas eller Core-Tex
——————————————————————
’ljudstoppande’: Tjockt tättvävt tyg typ canvas eller Core-Tex
’ljuddämpning’: lite tjockare bommullsväv (T-tröja) (ett eller ev två lager)
’innertyg’: lakansväv
(avigsida ned)

Sedan vränger man på det hela och testar.

Planen är alltså, för närvarande, att ena dagen klippa till tygbitarna. En annan dag sy ihop dem. Testa dämpningsförmågan på kameran. (vilket antagligen inte kommer att räcka).

Så jag fortsätter med en omgång till, en annan dag. Denna görs, givetvis, något lite större än föregående. (Vränger på föregående och klipper bitarna efter den fast lite större).
När den är färdig trär jag den ovanpå den andra och testar ljuddämpningen igen.

Om mina försök, hitintills, är någorlunda riktiga så kan det komma att behövas 6 sådana här ’överdrag’ för att få en acceptabel ljuddämpning (subjektivt värderat). Ett svagt ’glunk’ kommer att höras på ca 5 meters håll. Jämfört med ett högt metalliskt ’klink’ (utan ljuddämpning).

Om jag nu blir färdig så kommer jag att redovisa ljudjämförelser.

Tova
Gävle ringde, det var Tova som ville prata med ’moffa’ och ’mommo’. Hörde lite ljud och en pratande Tova sedan bröts samtalet. De fick ringa upp igen. Jag hörde henne säga ’moffa’ och ’mommo’ och enligt dottern så hörde Tova mig. Sedan var det tydligen inte något kul längre. Det lät som om Tova ville göra annat. Pratade lite med dottern.

Hälsoläget:
Värker i varenda muskel i hela överkroppen. Lite problem med balansen. Jag misstänker att det är överansträngning. Jag har klippt i tyg och tråcklat. Helt klart tuffa saker för mina muskler.
[04-03-050-005]

Ljuddämpning

sömn: sov som en stock men kom lite sent i säng, typ halv tre. Vaknade vid ca niotiden.

Kameraljuddämpning
Ett steg har tagits i projektet. Jag har varit till Erikshjälpen och köpt gamla kläder. Någon som kan gissa vad nästa steg blir?

Hälsoläget:
Idag har kroppen varit dum. Antingen har det ena eller det andra benet krånglat och så har jag värk i armarna. Jag är drabbad av Norden.
[03-05-025-025]

Mycket Gunnar Nordlundh

sömn; hel ok. Lade mig i vettig tid och gick upp kanske något sent…

Skalbagge
Har problem med att artbestämma en skalbagge:
[Bild: Skalbagge, Maspalomas. Gran Canaria]
Klicka på bilden och ett nytt fönster bör öppnas som visar en större bild med skalbaggen i lite olika vinklar.

Den är ca 5-6mm lång. Rör sig snabbt. Fann den mest på lite stenig sandmark. Öster om den s.k. lagunen (sötvattendamm) i Maspalomas på ön Gran Canaria (en av Kanarieöarna).

Har skickat en fråga till biolog på Naturhistoriska, med bild. Hoppas att där finns någon som vet.

LEGO
Det lego jag beställt kommer tydligen i tre olika omgångar (irriterande). Var i dag och hämtade första leveransen.

Mobilt Bredband
Skickade meddelande om detta. Beställde ju ett ‘Comviq kontant med 3G modemet Huawei E1550′, från net2world, men fick modemet ZTE MF102′. Uppring i måndags (15/11-2010). Fick då besked om att de just då inte hade någon låda med det modemet men att de väntade en leverans med ett gäng på eftermiddagen. Vi gjorde upp så att var där med ett sådant modem som jag ville ha så skulle de skicka det samt returuppgifter för det modem av ’fel’ modell. Fanns inte något ’Huawei E1550’ modem så skulle de skicka returuppgifter.
Nu har jag gett dem hela vecka så nu skickar jag ett nytt meddelande och ber dem skicka i vart fall returuppgifter samt att de betalar tillbaka pengarna.

Farsan
Var dit och läste upp kommentarerna från: Lite blandat ons 15-Sep-2010 21:01. De från personerna som bodde på Ryrvägen. Familjen Rolf kom han ihåg väl. Namnet ’Elisabeth Gustavsson’ väckte inga minnen hos far.

Hittade tre böcker i fars bokhylla där farfar Gunnar Nordlund är omskriven;
Trollhättan – ung stad, Trollhättans Sparbank, Erik Wengström, 1974.
Trollhättan samhälle i expansion, Hilding Johansson, 1987, ISBN: 91-7970-080-2
Skoftebyn – samhälle i förändring, Föreningen Gamla Skoftebybor, Hilding Johansson, Bo Adriansson & Caisa Rehn, 1993.

Det står om han i en bok till:
Jag vet inte vad den heter men den ska handla om Trollhättans Socialdemokrater omfattande 100 år. Jag håller på att försöka få tag på den.

I boken; Trollhättan – ung stad, Trollhättans Sparbank, Erik Wengström, 1974, hittar jag följande om farfar Gunnar Nordlundh:
s 134: Bild på farfar, i Trollhättans kommunfullmäktige då han representerade kommunisterna:
[Bild: Gunnar Nordlundh Trollhättans Kommunfullmäktige ca 1940]
Bildtext: ”Bänkkamrater i fullmäktige omkring 1940: Gunnar Nordlund, kommunist, och Oskar Wallin, socialdemokrat.”

Farfar sitter närmast kameran.

s 137:
(Att få ekonomi till vatten och avlopp till Skoftebyn, i Trollhättan.)
’…
Men man kan inte i minnet återkalla denna viktiga kommunala fråga utan att namnet Gunnar Nordlund också dyker upp. Han hade invalts i fullmäktige på en kommunistlista – som ende partirepresentant, tror jag – och tog omedelbart Skoftebyns vattenproblem på entreprenad. Det fanns vid 30-talets mitt inte ett ärende utan att Gunnar Nordlund på något sätt kunde anknyta det till Skoftebyns vattenfråga. Det väckte väl något löje men samtidigt säkert också irritation bland motsträviga – frågan kunde ju med bästa vilja i världen inte avgöras, innan stadsplaneproblem benats upp och kostnadsberäkningar presterats. Inga sådana hinder störde hr Nordlund. Han talade en lågmäld, enformig blekingedialekt[*], långa malande anförande, som han gärna riktade mot Vattenfallsstyrelsens representant i fullmäktige kanaldirektör Axel Norman. Hr Norman såg på sin antagonist som om denne varit något som katten släpat in i fullmäktigesalen, och hr Nordlund kvitterade med att konsekvent feluttala hr Normans namn – det blev i nordlundsk formulering hr Norrman.
Referenten lade ned pennan, fullmäktigeledamöterna ordnade sig i vilsamma ställningar, ”herr Norrman” tycktes sitta på Himalayas isiga topp, Gunnar Nordlund talade och talade. Aldrig såg man därvid skymten av ett leende på hans läppar.
Jo – det hände, och det är egentligen mitt sista personliga minne av Gunnar Nordlund. I sitt civila arbete var han chaufför i Vattenfallsstyrelsens tjänst. År 1940 ansågs krigsriskerna kräva, att kommunister rensades bort från alla tjänster där de kunde bli farliga. Det är inte troligt, att någon människa ansåg Gunnar Nordlund som en säkerhetsrisk annat än möjligen drätselkammaren, men han fick i alla fall följa med i det stora svepet. Det meddelades, att han skulle förflyttas till någon av vattenfallsverkets mindre utsatta arbetsplatser inne i landet. Gunnar Nordlund vägrade och begärde avsked från sin säkra tjänst.
Som vattenfallsstyrelsetjänsteman hade han varit befriad från militärinkallelse, men nu upphörde detta undantag. Hr Nordlund blev också raskt inkallad. Några dagar senare placerades han av en tydligen bristfälligt orienterad militärperson som vaktpost vid Ställverket. Ryktet gick fort och jag gjorde mig väg förbi för att se om det verkligen talade sant. Jo minsann, där stod säkerhetsrisken Gunnar Nordlund med gevär och hjälm och allt som krävdes för att vakta Vattenfallsstyrelsens dyra och krigsviktiga anläggningar.
Gunnar Nordlund log mot mig!
[*] Han var född och uppvuxen i Skåne (Ilstorp och Svedala).

s 281:
(Revy i Folkets hus)
På hösten var det dags igen och då med Folkets hus som lokal. Revyn hette ”Strannas barn och främmat folk”. Det var alltjämt fred och högkonjunktur i Trollhättan, förutsättningarna var alltså goda och detta spektakel blev kanske också det gladaste under den tid jag var med om fabrikationen. Upptakten var unik: Folke Pettersson sjöng en visa om hur mycket han värderade stadens pampar som genom alla sina dumheter gav stoff till revyn. Medan han sjöng, trädde vederbörande själva – faktiskt! – in mellan ridåhalvorna en efter en. Det var Knut Åström, Artur Lundqvist, byggnadschefen Aug. Carling, ”kommunistgruppen” Gunnar Nordlund, drätselkammarordföranden Axel Dahl, nykterhetsnämndens kanske alltför energiske O.F. Smedberg och den ständigt aktuelle och högoriginelle Einar Lundmarker. Det var avväpnande, och revyfabrikanterna var både glada och förvånade över att de upptagna männen på det sättet gav stöd åt premiären. Men det kom ett par stycken av dem vid varje föreställning, vilket var mer än vad vi vågat vänta oss. Förmodligen tyckte de, att rampljuset var klädsamt även för politiker.

I boken: Trollhättan samhälle i expansion, Hilding Johansson, 1987, ISBN: 91-7970-080-2, hittar jag följande om farfar Gunnar Nordlundh:
not: i registret, sist i boken kan man se de partier Gunnar representerat: (s), (sp), (k) [s=socialdemokraterna, sp=socialistiska partiet och k=kommunisterna]
s 99:
Efter 1926 års val kom den första kommunisten till fullmäktige, slussvakten Wictor Persson. Han blev sedan socialdemokrat och företrädde en kommunal grupp utanför de traditionella partierna i fullmäktige. Den opposition mot framför allt krisöverenskommelsen 1933, som Albin Ström och andra förde i Göteborg, ledde till att en mycket liten grupp lämnade de socialdemokratiska partiet i Trollhättan.
Det socialistiska partiet fick en representant i fullmäktige, Gunnar Nordlund, också han anställd i Vattenfall. Allmänt betraktades detta val bero på de sympatier han åtnjöt i den stadsdel där han bodde, Skoftebyn, vars intresse han ivrigt kämpat för under sin tid som socialdemokrat i fullmäktige. I 1938 års val uppträdde han som kommunist. Det socialistiska partiet fick då två mandat- Gustaf Lundén kom igen på det ena. Några kommunister har anslutit sig till socialdemokratin och verkat kommunalt för detta parti. Socialdemokrater har gått till det kommunistiska partiet eller eller något annat vänsterparti. Utöver Nordlund kan nämnas den nuvarande kommunale ledaren för vpk Per Gunnar Modigh.

s 105f:
Det inträdde en ny situation 1934 när några få socialdemokrater med Gunnar Nordlund i spetsen följde Albin Ström ut ur det socialdemokratiska partiet. Det bildades redan i januari 1934 en interrimstyrelse för Trollhättans socialistiska arbetarekommun. Den bestod av Gunnar Nordlund, Edvin Eriksson och Evert Karlsson. Från den finns protokoll i folkrörelsearkivet. Sammanträdena var täta till en början. Där behandlades inte bara organisatoriska utan även kommunalpolitiska frågor. Bl.a. tog man på sammanträde i maj 1934 upp en uppmaning som Nordlund fått att lämna den socialdemokratiska gruppen. Resultatet blev att Gunnar Nordlund stod kvar i fullmäktige.
Senare löstes denna fråga genom valet på hösten. Nordlund blev som tidigare nämnts vald i fullmäktige som kandidat för socialistiska partiet. Edvin Eriksson, som kandiderade som första namn i första kretsen, nådde inte erfoderligt röstetal. Inte heller detta parti som kom till genom sammanläggning mellan Kilbommare och Strömanhängare och som populärt betecknades som Strömbommarna fick någon längre livslängd. Det uppträdde i kommunalvalet 1938 men under andra världskrigets år föll partiet sönder.
I Trollhättan blev några medlemmar av den socialdemokratiska arbetarekommunen. Andra, däribland Gunnar Nordlund, gick till kommunisterna. Det kommunistiska partiet hade sin största styrka vid 1946 års val.
Not: Det fick farfar aldrig uppleva han avled 29/1 1945.

s 117:
(om skattesatsen i Trollhättan)
De tillfällen då meningarna brutit sig i fullmäktige är så få att de kan nämnas.

1943 förelåg tre förslag, vilket är mycket ovanligt. DK(Drätselkammaren) föreslog 8:50, Bengt Sjölin 8:20 och Gunnar Nordlund 8:35. DK vann.

s 120:

Vid två tillfällen yrkade folkpartisten Bengt Sjölin på lägre skatt än vad DK föreslagit, 1943 och 1956. Skillnaderna var små och det kan tillfogas att 1943 krävde kommunisten Gunnar Nordlund lägre skatt än DK.

s 124:
(Skoftebyns vattenfråga)
I juni 1938 hade Gustav Hultberg och andra socialdemokrater i Skoftebyn en motion om att vatten- och avloppsledningar skulle utföras för de områden som inte berördes av stadsplanen. I oktober samma år motionerade tre andra skoftebyföreträdare Gunnar Nordlund, Gunnar Berggren och Erik M Eriksson om att en sköljflotte skulle placeras vid Åkersjö längre ned mot slussarna för den ökande befolkningen i Ryrområdet. Denna motion hade framgång. I juni 1939 beslöt fullmäktige anslå 1.000 kronor för den begärda sjöljflotten.

Under tiden som Johan Andersson körde omkring vatten med häst och vagn värkte ärendet i de kommunala instanserna. När budgeten behandlades 1941 hade DK ett förslag om 70.000 kronor för avloppsledningar i Skoftebyn. Oskar Nilsson föreslog en höjning till 80.000 och Gunnar Nordlund till 100.000, medan Knut Åström yrkade avslag. Nilssons förslag antogs med 20 röster mot 14 för DK.

s 128:

Fullmäktigedebatterna i arbetslöshetsfrågorna var mycket livliga. De blev lätt långdragna och irriterande. Wictor Persson, Gustaf Lundén och Gunnar Nordlund återkom ständigt med krav på mindre restriktivitet, arbetens utförande med öppna marknadens löner, borttagande av arbetsplikt, förstärkt stöd osv. De bjöd ständigt över vilket parti de sedan tillhörde. Från borgerligt håll förde man ibland restriktivitetens talan.

s 129:
Bild på Gunnar Nordlundh:
[Bild: Gunnar Nordlundh Trollhättans Kommunfullmäktige ca 1940]
Bildtext: ”Gunnar Nordlund, flitig motionär och debattör i arbetslöshetsfrågor.

I boken: Skoftebyn – samhälle i förändring, Föreningen Gamla Skoftebybor, Hilding Johansson, Bo Adriansson & Caisa Rehn, 1993. Finner jag följande om Gunnar Nordlundh:
s 29:

Det fanns redan en socialdemokratisk ungdomsklubb. Den bildades 1930. Den spelade en mycket stor roll under 1930-talet och samlade stora skaror av ungdomar. Den politiskt viktigaste var diskussionerna 1934 om den skulle följa det socialdemokratiska ungdomsförbundet och sluta upp kring 1933 års krisöverenskommelse eller som några av klubbarna i Göteborg bryta sig ur och ansluta sig till Albin Ströms socialistiska parti. Det var hårda strider på klubbmötena. Dit kom Albin Ström, Rickard Lindström och andra som utkämpade bataljer i Göteborg. Gunnar Nordlundh som var något äldre än klubbisterna i allmänhet och kunde betraktas som klubbens andlige ledare arbetade för en utbrytning. Men endast han och ett par till lämnade socialdemokratin.

Redan vid det första stadsfullmäktigevalet i Trollhättan 1915 kom två socialdemokrater från Skoftebyn, stenarbetaren David Bergkvist och slussvakten Justus Hallberg. Sedan möter man namn som Gustav Hultberg, Gustaf Gartman, Gunnar Berggren, Frans M Hagström, Erik Eriksson, Carl W Ljunggren och Gunnar Nordlundh.
När den sistnämnde brutit med socialdemokratin företrädde han en tid socialistiska partiet i fullmäktige och gick sedan över till kommunisterna. Även den förste kommunisten i fullmäktige slussvakten Wictor Persson var en skoftebyföreträdare.

s 38:
(Vattenfrågan)

I stadsfullmäktige kom skoftebyföreträdarna ofta tillbaka till den. De motionerade, interpellerade och tog upp den i debatterna. Det sistnämnda skedde även när andra frågor avhandlades. När Gunnar Nordlundh blev fullmäktige under 30-talet sades det om honom att det fanns inte en fråga där han inte kunde smyga in Skoftebyns vatten.

s 41:
(Vattenfrågan)
’…
I juni följande år motionerade Gustav Hultberg och andra socialdemokrater i Skoftebyn om att vatten- och avloppsledningar skulle utföras för de områden som inte berördes av stadsplanen. I oktober samma år väckte tre andra skoftebyföreträdare Gunnar Nordlundh, Gunnar Berggren och Erik M Eriksson en motion om att en sköljflotte skulle placeras vid Åkersjö längst ned mot slussarna för den ökande befolkningen i Ryrområdet. I juni 1939 beslöt fullmäktige anslå 1.000 kronor för den begärda sköljflotten.

Stadsfullmäktige började bevilja anslag. När budgeten behandlades 1941 föreslog drätselkammaren ett anslag om 70.000 kronor för avloppsledningar i Skoftebyn. Den socialdemokratiska gruppens ordförande Oskar Nilsson föreslog en höjning till 80.000 kronor och skoftebyföreträdaren Gunnar Nordlundh föreslog 100.000 kronor medan högermannen Knut Åström yrkade avslag. Nilssons förslag antogs med 20 röster mot 14 för drätselkammarens förslag.

s 107:
Här dyker farsan upp! Det handlar om SAIS (Skoftebyns Allmänna Idtrottssällskap) och att det behövdes ny lokal. Den befintliga ansågs ’farlig’.
Styrelseledamöterna turades om att fylla tunnan [placerad på taket och via en slang ledde vatten till en dusch] på träningskvällarna. Under vinterkylan fanns risk för att ledningarna frös och man fick använda sig av uppvärmda spett. Det uppstod läckage på taket och andra svagheter i byggnaden. 1957 ansåg styrelsen det vara förenat med stora risker att vistas i den.
En kommitté som bestod av Harry Wennersten, Tage Bogren och Nils Nordlundh kontaktade kommunen och lade fram kostnadsförslag och ritningar till ny lokal.

[Min not: det bidde ingen ny lokal. SAIS inhystes i Älvhögsborg 1968. Men anknytningen till skoftebyn låg kvar.]

Styrelseledamöter med skoftebyanknytning har suttit en lång följd av år, ordföranden Jan-Erik Carlsson sedan 1970, vice ordföranden Nils Nordlundh sedan samma år efter att ha varit sekreterare 1952 t o m 1960 och ett par år ordförande.

På sid 36 finns en bild som berör mig. Här river man huset jag tillbringade mina fem första år i, Gamla skolan i Skoftebyn, Trollhättan, 1973:
[Bild: Trollhättan, Skoftebyn, Gamla skolan rivs, 1973]
(vill man så kan man klicka på bilden och se den i större format)

Överby Köpcenter
Var dit och letade upp ett par billiga lysrörsskrivbordslampor på Harald Nyborg (159 SEK/st). Ska använda dem när jag fotograferar (digitaliserar) gamla dokument som inte går att skanna.

Jag kan då ha ’samma’ ljus från två håll och belysa dokumentet och därmed kan jag ta bilder, med kameran, utan blixt.

Hälsoläget:
Fortfarande lite hosta kvar som irriterar. Värker i mina leder. Var en sväng till Överby köpcenter. Fick attans ont i vänsterknät(?). Det är höger som brukar spöka…
[02-05-050-050]