Mycket Gunnar Nordlundh

sömn; hel ok. Lade mig i vettig tid och gick upp kanske något sent…

Skalbagge
Har problem med att artbestämma en skalbagge:
[Bild: Skalbagge, Maspalomas. Gran Canaria]
Klicka på bilden och ett nytt fönster bör öppnas som visar en större bild med skalbaggen i lite olika vinklar.

Den är ca 5-6mm lång. Rör sig snabbt. Fann den mest på lite stenig sandmark. Öster om den s.k. lagunen (sötvattendamm) i Maspalomas på ön Gran Canaria (en av Kanarieöarna).

Har skickat en fråga till biolog på Naturhistoriska, med bild. Hoppas att där finns någon som vet.

LEGO
Det lego jag beställt kommer tydligen i tre olika omgångar (irriterande). Var i dag och hämtade första leveransen.

Mobilt Bredband
Skickade meddelande om detta. Beställde ju ett ‘Comviq kontant med 3G modemet Huawei E1550′, från net2world, men fick modemet ZTE MF102′. Uppring i måndags (15/11-2010). Fick då besked om att de just då inte hade någon låda med det modemet men att de väntade en leverans med ett gäng på eftermiddagen. Vi gjorde upp så att var där med ett sådant modem som jag ville ha så skulle de skicka det samt returuppgifter för det modem av ’fel’ modell. Fanns inte något ’Huawei E1550’ modem så skulle de skicka returuppgifter.
Nu har jag gett dem hela vecka så nu skickar jag ett nytt meddelande och ber dem skicka i vart fall returuppgifter samt att de betalar tillbaka pengarna.

Farsan
Var dit och läste upp kommentarerna från: Lite blandat ons 15-Sep-2010 21:01. De från personerna som bodde på Ryrvägen. Familjen Rolf kom han ihåg väl. Namnet ’Elisabeth Gustavsson’ väckte inga minnen hos far.

Hittade tre böcker i fars bokhylla där farfar Gunnar Nordlund är omskriven;
Trollhättan – ung stad, Trollhättans Sparbank, Erik Wengström, 1974.
Trollhättan samhälle i expansion, Hilding Johansson, 1987, ISBN: 91-7970-080-2
Skoftebyn – samhälle i förändring, Föreningen Gamla Skoftebybor, Hilding Johansson, Bo Adriansson & Caisa Rehn, 1993.

Det står om han i en bok till:
Jag vet inte vad den heter men den ska handla om Trollhättans Socialdemokrater omfattande 100 år. Jag håller på att försöka få tag på den.

I boken; Trollhättan – ung stad, Trollhättans Sparbank, Erik Wengström, 1974, hittar jag följande om farfar Gunnar Nordlundh:
s 134: Bild på farfar, i Trollhättans kommunfullmäktige då han representerade kommunisterna:
[Bild: Gunnar Nordlundh Trollhättans Kommunfullmäktige ca 1940]
Bildtext: ”Bänkkamrater i fullmäktige omkring 1940: Gunnar Nordlund, kommunist, och Oskar Wallin, socialdemokrat.”

Farfar sitter närmast kameran.

s 137:
(Att få ekonomi till vatten och avlopp till Skoftebyn, i Trollhättan.)
’…
Men man kan inte i minnet återkalla denna viktiga kommunala fråga utan att namnet Gunnar Nordlund också dyker upp. Han hade invalts i fullmäktige på en kommunistlista – som ende partirepresentant, tror jag – och tog omedelbart Skoftebyns vattenproblem på entreprenad. Det fanns vid 30-talets mitt inte ett ärende utan att Gunnar Nordlund på något sätt kunde anknyta det till Skoftebyns vattenfråga. Det väckte väl något löje men samtidigt säkert också irritation bland motsträviga – frågan kunde ju med bästa vilja i världen inte avgöras, innan stadsplaneproblem benats upp och kostnadsberäkningar presterats. Inga sådana hinder störde hr Nordlund. Han talade en lågmäld, enformig blekingedialekt[*], långa malande anförande, som han gärna riktade mot Vattenfallsstyrelsens representant i fullmäktige kanaldirektör Axel Norman. Hr Norman såg på sin antagonist som om denne varit något som katten släpat in i fullmäktigesalen, och hr Nordlund kvitterade med att konsekvent feluttala hr Normans namn – det blev i nordlundsk formulering hr Norrman.
Referenten lade ned pennan, fullmäktigeledamöterna ordnade sig i vilsamma ställningar, ”herr Norrman” tycktes sitta på Himalayas isiga topp, Gunnar Nordlund talade och talade. Aldrig såg man därvid skymten av ett leende på hans läppar.
Jo – det hände, och det är egentligen mitt sista personliga minne av Gunnar Nordlund. I sitt civila arbete var han chaufför i Vattenfallsstyrelsens tjänst. År 1940 ansågs krigsriskerna kräva, att kommunister rensades bort från alla tjänster där de kunde bli farliga. Det är inte troligt, att någon människa ansåg Gunnar Nordlund som en säkerhetsrisk annat än möjligen drätselkammaren, men han fick i alla fall följa med i det stora svepet. Det meddelades, att han skulle förflyttas till någon av vattenfallsverkets mindre utsatta arbetsplatser inne i landet. Gunnar Nordlund vägrade och begärde avsked från sin säkra tjänst.
Som vattenfallsstyrelsetjänsteman hade han varit befriad från militärinkallelse, men nu upphörde detta undantag. Hr Nordlund blev också raskt inkallad. Några dagar senare placerades han av en tydligen bristfälligt orienterad militärperson som vaktpost vid Ställverket. Ryktet gick fort och jag gjorde mig väg förbi för att se om det verkligen talade sant. Jo minsann, där stod säkerhetsrisken Gunnar Nordlund med gevär och hjälm och allt som krävdes för att vakta Vattenfallsstyrelsens dyra och krigsviktiga anläggningar.
Gunnar Nordlund log mot mig!
[*] Han var född och uppvuxen i Skåne (Ilstorp och Svedala).

s 281:
(Revy i Folkets hus)
På hösten var det dags igen och då med Folkets hus som lokal. Revyn hette ”Strannas barn och främmat folk”. Det var alltjämt fred och högkonjunktur i Trollhättan, förutsättningarna var alltså goda och detta spektakel blev kanske också det gladaste under den tid jag var med om fabrikationen. Upptakten var unik: Folke Pettersson sjöng en visa om hur mycket han värderade stadens pampar som genom alla sina dumheter gav stoff till revyn. Medan han sjöng, trädde vederbörande själva – faktiskt! – in mellan ridåhalvorna en efter en. Det var Knut Åström, Artur Lundqvist, byggnadschefen Aug. Carling, ”kommunistgruppen” Gunnar Nordlund, drätselkammarordföranden Axel Dahl, nykterhetsnämndens kanske alltför energiske O.F. Smedberg och den ständigt aktuelle och högoriginelle Einar Lundmarker. Det var avväpnande, och revyfabrikanterna var både glada och förvånade över att de upptagna männen på det sättet gav stöd åt premiären. Men det kom ett par stycken av dem vid varje föreställning, vilket var mer än vad vi vågat vänta oss. Förmodligen tyckte de, att rampljuset var klädsamt även för politiker.

I boken: Trollhättan samhälle i expansion, Hilding Johansson, 1987, ISBN: 91-7970-080-2, hittar jag följande om farfar Gunnar Nordlundh:
not: i registret, sist i boken kan man se de partier Gunnar representerat: (s), (sp), (k) [s=socialdemokraterna, sp=socialistiska partiet och k=kommunisterna]
s 99:
Efter 1926 års val kom den första kommunisten till fullmäktige, slussvakten Wictor Persson. Han blev sedan socialdemokrat och företrädde en kommunal grupp utanför de traditionella partierna i fullmäktige. Den opposition mot framför allt krisöverenskommelsen 1933, som Albin Ström och andra förde i Göteborg, ledde till att en mycket liten grupp lämnade de socialdemokratiska partiet i Trollhättan.
Det socialistiska partiet fick en representant i fullmäktige, Gunnar Nordlund, också han anställd i Vattenfall. Allmänt betraktades detta val bero på de sympatier han åtnjöt i den stadsdel där han bodde, Skoftebyn, vars intresse han ivrigt kämpat för under sin tid som socialdemokrat i fullmäktige. I 1938 års val uppträdde han som kommunist. Det socialistiska partiet fick då två mandat- Gustaf Lundén kom igen på det ena. Några kommunister har anslutit sig till socialdemokratin och verkat kommunalt för detta parti. Socialdemokrater har gått till det kommunistiska partiet eller eller något annat vänsterparti. Utöver Nordlund kan nämnas den nuvarande kommunale ledaren för vpk Per Gunnar Modigh.

s 105f:
Det inträdde en ny situation 1934 när några få socialdemokrater med Gunnar Nordlund i spetsen följde Albin Ström ut ur det socialdemokratiska partiet. Det bildades redan i januari 1934 en interrimstyrelse för Trollhättans socialistiska arbetarekommun. Den bestod av Gunnar Nordlund, Edvin Eriksson och Evert Karlsson. Från den finns protokoll i folkrörelsearkivet. Sammanträdena var täta till en början. Där behandlades inte bara organisatoriska utan även kommunalpolitiska frågor. Bl.a. tog man på sammanträde i maj 1934 upp en uppmaning som Nordlund fått att lämna den socialdemokratiska gruppen. Resultatet blev att Gunnar Nordlund stod kvar i fullmäktige.
Senare löstes denna fråga genom valet på hösten. Nordlund blev som tidigare nämnts vald i fullmäktige som kandidat för socialistiska partiet. Edvin Eriksson, som kandiderade som första namn i första kretsen, nådde inte erfoderligt röstetal. Inte heller detta parti som kom till genom sammanläggning mellan Kilbommare och Strömanhängare och som populärt betecknades som Strömbommarna fick någon längre livslängd. Det uppträdde i kommunalvalet 1938 men under andra världskrigets år föll partiet sönder.
I Trollhättan blev några medlemmar av den socialdemokratiska arbetarekommunen. Andra, däribland Gunnar Nordlund, gick till kommunisterna. Det kommunistiska partiet hade sin största styrka vid 1946 års val.
Not: Det fick farfar aldrig uppleva han avled 29/1 1945.

s 117:
(om skattesatsen i Trollhättan)
De tillfällen då meningarna brutit sig i fullmäktige är så få att de kan nämnas.

1943 förelåg tre förslag, vilket är mycket ovanligt. DK(Drätselkammaren) föreslog 8:50, Bengt Sjölin 8:20 och Gunnar Nordlund 8:35. DK vann.

s 120:

Vid två tillfällen yrkade folkpartisten Bengt Sjölin på lägre skatt än vad DK föreslagit, 1943 och 1956. Skillnaderna var små och det kan tillfogas att 1943 krävde kommunisten Gunnar Nordlund lägre skatt än DK.

s 124:
(Skoftebyns vattenfråga)
I juni 1938 hade Gustav Hultberg och andra socialdemokrater i Skoftebyn en motion om att vatten- och avloppsledningar skulle utföras för de områden som inte berördes av stadsplanen. I oktober samma år motionerade tre andra skoftebyföreträdare Gunnar Nordlund, Gunnar Berggren och Erik M Eriksson om att en sköljflotte skulle placeras vid Åkersjö längre ned mot slussarna för den ökande befolkningen i Ryrområdet. Denna motion hade framgång. I juni 1939 beslöt fullmäktige anslå 1.000 kronor för den begärda sjöljflotten.

Under tiden som Johan Andersson körde omkring vatten med häst och vagn värkte ärendet i de kommunala instanserna. När budgeten behandlades 1941 hade DK ett förslag om 70.000 kronor för avloppsledningar i Skoftebyn. Oskar Nilsson föreslog en höjning till 80.000 och Gunnar Nordlund till 100.000, medan Knut Åström yrkade avslag. Nilssons förslag antogs med 20 röster mot 14 för DK.

s 128:

Fullmäktigedebatterna i arbetslöshetsfrågorna var mycket livliga. De blev lätt långdragna och irriterande. Wictor Persson, Gustaf Lundén och Gunnar Nordlund återkom ständigt med krav på mindre restriktivitet, arbetens utförande med öppna marknadens löner, borttagande av arbetsplikt, förstärkt stöd osv. De bjöd ständigt över vilket parti de sedan tillhörde. Från borgerligt håll förde man ibland restriktivitetens talan.

s 129:
Bild på Gunnar Nordlundh:
[Bild: Gunnar Nordlundh Trollhättans Kommunfullmäktige ca 1940]
Bildtext: ”Gunnar Nordlund, flitig motionär och debattör i arbetslöshetsfrågor.

I boken: Skoftebyn – samhälle i förändring, Föreningen Gamla Skoftebybor, Hilding Johansson, Bo Adriansson & Caisa Rehn, 1993. Finner jag följande om Gunnar Nordlundh:
s 29:

Det fanns redan en socialdemokratisk ungdomsklubb. Den bildades 1930. Den spelade en mycket stor roll under 1930-talet och samlade stora skaror av ungdomar. Den politiskt viktigaste var diskussionerna 1934 om den skulle följa det socialdemokratiska ungdomsförbundet och sluta upp kring 1933 års krisöverenskommelse eller som några av klubbarna i Göteborg bryta sig ur och ansluta sig till Albin Ströms socialistiska parti. Det var hårda strider på klubbmötena. Dit kom Albin Ström, Rickard Lindström och andra som utkämpade bataljer i Göteborg. Gunnar Nordlundh som var något äldre än klubbisterna i allmänhet och kunde betraktas som klubbens andlige ledare arbetade för en utbrytning. Men endast han och ett par till lämnade socialdemokratin.

Redan vid det första stadsfullmäktigevalet i Trollhättan 1915 kom två socialdemokrater från Skoftebyn, stenarbetaren David Bergkvist och slussvakten Justus Hallberg. Sedan möter man namn som Gustav Hultberg, Gustaf Gartman, Gunnar Berggren, Frans M Hagström, Erik Eriksson, Carl W Ljunggren och Gunnar Nordlundh.
När den sistnämnde brutit med socialdemokratin företrädde han en tid socialistiska partiet i fullmäktige och gick sedan över till kommunisterna. Även den förste kommunisten i fullmäktige slussvakten Wictor Persson var en skoftebyföreträdare.

s 38:
(Vattenfrågan)

I stadsfullmäktige kom skoftebyföreträdarna ofta tillbaka till den. De motionerade, interpellerade och tog upp den i debatterna. Det sistnämnda skedde även när andra frågor avhandlades. När Gunnar Nordlundh blev fullmäktige under 30-talet sades det om honom att det fanns inte en fråga där han inte kunde smyga in Skoftebyns vatten.

s 41:
(Vattenfrågan)
’…
I juni följande år motionerade Gustav Hultberg och andra socialdemokrater i Skoftebyn om att vatten- och avloppsledningar skulle utföras för de områden som inte berördes av stadsplanen. I oktober samma år väckte tre andra skoftebyföreträdare Gunnar Nordlundh, Gunnar Berggren och Erik M Eriksson en motion om att en sköljflotte skulle placeras vid Åkersjö längst ned mot slussarna för den ökande befolkningen i Ryrområdet. I juni 1939 beslöt fullmäktige anslå 1.000 kronor för den begärda sköljflotten.

Stadsfullmäktige började bevilja anslag. När budgeten behandlades 1941 föreslog drätselkammaren ett anslag om 70.000 kronor för avloppsledningar i Skoftebyn. Den socialdemokratiska gruppens ordförande Oskar Nilsson föreslog en höjning till 80.000 kronor och skoftebyföreträdaren Gunnar Nordlundh föreslog 100.000 kronor medan högermannen Knut Åström yrkade avslag. Nilssons förslag antogs med 20 röster mot 14 för drätselkammarens förslag.

s 107:
Här dyker farsan upp! Det handlar om SAIS (Skoftebyns Allmänna Idtrottssällskap) och att det behövdes ny lokal. Den befintliga ansågs ’farlig’.
Styrelseledamöterna turades om att fylla tunnan [placerad på taket och via en slang ledde vatten till en dusch] på träningskvällarna. Under vinterkylan fanns risk för att ledningarna frös och man fick använda sig av uppvärmda spett. Det uppstod läckage på taket och andra svagheter i byggnaden. 1957 ansåg styrelsen det vara förenat med stora risker att vistas i den.
En kommitté som bestod av Harry Wennersten, Tage Bogren och Nils Nordlundh kontaktade kommunen och lade fram kostnadsförslag och ritningar till ny lokal.

[Min not: det bidde ingen ny lokal. SAIS inhystes i Älvhögsborg 1968. Men anknytningen till skoftebyn låg kvar.]

Styrelseledamöter med skoftebyanknytning har suttit en lång följd av år, ordföranden Jan-Erik Carlsson sedan 1970, vice ordföranden Nils Nordlundh sedan samma år efter att ha varit sekreterare 1952 t o m 1960 och ett par år ordförande.

På sid 36 finns en bild som berör mig. Här river man huset jag tillbringade mina fem första år i, Gamla skolan i Skoftebyn, Trollhättan, 1973:
[Bild: Trollhättan, Skoftebyn, Gamla skolan rivs, 1973]
(vill man så kan man klicka på bilden och se den i större format)

Överby Köpcenter
Var dit och letade upp ett par billiga lysrörsskrivbordslampor på Harald Nyborg (159 SEK/st). Ska använda dem när jag fotograferar (digitaliserar) gamla dokument som inte går att skanna.

Jag kan då ha ’samma’ ljus från två håll och belysa dokumentet och därmed kan jag ta bilder, med kameran, utan blixt.

Hälsoläget:
Fortfarande lite hosta kvar som irriterar. Värker i mina leder. Var en sväng till Överby köpcenter. Fick attans ont i vänsterknät(?). Det är höger som brukar spöka…
[02-05-050-050]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *