Alla tjejer var jätteduktiga och godkända och därmed diplomerade blev de alla tre!
GRATTIS!
Och jag var jätteduktig och var med och rörde mig hela tiden. Fotograferade lite, hälsade den ena diplomeraren välkommen.
Och sedan är det så härliga människor! Alla de som är engagerade i Friskis&Svettis.
Ja då är det dags! Först ska jag till bastun och ställa in timern så att det go värme till 20:15.
Sedan travar jag bort mot Onsjöskolans jympasal och hoppas få uppleva en givande diplomeringsomgång!
Klockan 16:00 i Onsjöskolans jympasal startar idag den första av tre diplomeringar. Det är först Medel, sedan 17.00 Bas samt 18.00 Medel.
Det är Johanna, Jenny & Helena som ska diplomeras.
Och vad är då diplomering?
Diplomering är den sista delen i en Friskis&Svettis-ledares utbildning.
Det första steget, i Vänersborg, är att meddela sitt intresse till en funktionär (värd eller ledare). Därefter ska man delta i en information om vad det handlar om, att vara Friskis&Svettis-ledare. På den informationen får man ett musikband med tre (tror jag) inspelade låtar på. Låtarna ska vara exempel på det vi i F&S kallar Kondition, Smidighet och Styrka.
Detta band tar man med sig hem till sin kammare och sätter rörelser till.
Vid ett bestämt datum är det "uttagning" av de som har visat intresse. Då samlas ledare och funktionärer och så får då ledaraspiranterna visa vad de kan.
Uttagningen består av flera moment. Det första är att visa att man kan sätta rörelser till musik och att man kan hålla takten och att det ska framgå att man trivs där i mitten.
Därefter får ledaraspiranten ett antal lappar lagda framför sig på golvet med rörelseförslag. Till den musik som spelas upp ska ledaraspiranten fritt välja rörelser som passar in till musiken.
Nästa steg är att ledarna och framför allt Ledaruppföljarna och utbildningsgruppen sätter sig ned och diskuterar ledaraspiranternas prestationer.
Det sista steget i "uttagningen" är en intervju. Där frågas det om intresse och möjlighet att hjälpa till med ideellt arbete i föreningen t.ex.
Om en ledaraspirant blir "Uttagen", vilket bestäms av föreningens behov, tillgång på pengar och ledarnas bedömning samt den egna prestationen, så blir man skickat på utbildning.
Första utbildningen, Steg 1 omfattar ca 4 dagar och då är det mycket anatomi & fysiologi samt jympa och löpträning.
Innan man "godkänns", till att gå vidare ska man skriva ett teoretiskt test.
Steg 2 är längre ca 6 dagar och då jympar man och jympar och jympar. Hela dagarna, nästan, lite praktik är det allt emellan. ”Skitroligt!”
Efter detta ska ledaraspiranten hem och sätta ihop sitt första jympapass. Leta musik och sätta rörelser till och få allt att stämma. I vår förening, F&S VBG, har vi ett faddersystem så att ledaraspiranten ska få så god handledning som möjligt.
Sedan är det då dags för diplomeringen. Då kommer en speciellt utbildad person från F&S, för vår del oftast från Göteborg. Och då ska ledaraspiranten visa vad den kan och vad den lärt sig. Efter denna jympa blir ledare antingen godkänd eller underkänd (ett underkännande här är också ett underkännande av fadderns insats). En stund med diplomeraren är också avsatt för respons.
Efter godkänd diplomering kan ledaraspiranten kalla sig för ledare i Friskis&Svettis.
Efter ca ett år görs ofta en s.k. ledaruppföljning (LUF), som sedan upprepas med jämna mellanrum. Detta är dels en s.k. kvalitetssäkring men också en himla bra möjlighet för ledaren att få respons på sin jympa och tips på finslipning.
Vi, F&S, har också tillgång till s.k. Steg 3-utbildningar. Exempel på det är; Ki, Ki-balans, Styrka och Intensiv.
Jag diplomerades till hösten 1998. Det var en av de största stunderna i mitt liv. Jag var megastolt! Och är det fortfarande! Jag hoppas att jag så fort som möjligt kan komma igång och få leda jympa igen. Det är härligt!
Jag har gått Steg-3-utbildningarna; Bas, Ki-jympa och Ki-Balans och är "grundutbildad" medelledare.
Tänk ändå vad nyttig man känner sig när man har ”sportat”. Ja, varit på Friskis&Svettis. Även denna tisdag var Theresia utmärkt duktig. Hon håller stilen!
Bastun var skön men lite tråkigt att basta ensam. Det blev jag och Aftonbladet.
I jympans omklädningsrum var det en som sa: ”Man kan inte tro att du är så sjuklig när man ser dig jympa.” Och det är sant. Jag anstränger mig verkligen att röra på mig ordentligt, ta ut rörelserna. Jag försöker lägga ”stil” bakom varje moment.
Antagligen ser jag ut som ett smidigt kylskåp men det är känslan som räknas.
Jag har hela tiden en fot stadigt i marken. Jag springer inte. Hoppar inte. Gör inga övningar som innehåller stora ”hävarmar”. Men varje övning gör jag fullt ut, tar i. Jag blir genomsvettig.
Det de andra inte ser, som jag inte visar, är att jag ofta har jävligt ont, hela tiden.
När det gör som mest ont blundar jag och försöker slappna av och ändå fullfölja rörelsen. Jag kan inte komma ihåg en enda gång jag misslyckats med det?
Och det gör extra ont under smidighetsövningarna och när stretchen kommer ökar tjutet i huvudet.
Jag har visserligen lärt mig att inte böja huvudet bakåt, eller titta upp, då tjuter det inte så mycket.
Därför är det så skönt att gå till bastun efteråt. Det blir en extra avslappning.
På jympan, när jag ser mig omkring ser jag att jag jobbar mer än de flesta. Unga, friska människor som bara ”duttar” med sina ben och armar och senare antagligen kommer att mena: ”Det var väl inte så jobbigt.”
Nä, nu var jag elak. Var och en rör sig efter sin egen förmåga och lust! Vad vet jag om deras förmåga eller vilja? De har kanske skitont i sina leder eller muskler, fastän de är unga.
Det tråkiga med att jympa och bada bastu, är det som kommer efteråt. Dagen efter. Ofta, inte alltid, får jag ökade besvär i en till två dagar.
Men samtidigt känner jag att det håller mig stark och rörlig. Att det är värt de ökade besvären.
Utan jympan skulle jag stelna till och sannolikt bli ännu sämre.
Nu ska jag rasta hunden och sedan gå och lägga mig.
God natt!
Jympan var bra. Theresia kämpade på. Massor med motionärer.
Bastun efteråt var en härlig upplevelse!
Hustrun kollar på någon film.
(detaljerade anteckningar se: www.ngn.nu/Cykling)
Läppe ligger vid Hjälmarens södra strand, ca 10 km norr om Vingåker.
Jag hade ju tänkt mig till Strängnäs och sedan rakt upp och förbi Uppsala mot Grisslehamn för att sedan ta en färja över till Åland och sedan vidare till Finland.
Nu blev det så att jag kände att jag inte hade de krafter jag hoppats att jag skulle ha. Så jag styrde söderut i stället, hemåt.
Det innebar motvind och regn. Det tog ytterligare på krafterna. Stannade till vid Småängens camping, ca 2 mil väster om Finspång. Jag såg att de hade stugor där. Och det är ju skönt i regnandet. Tyvärr hade de sista precis blivit upptagna av andra cyklister.
Jag tyckte det såg lite ljusare ut så jag chansade och fortsatte till mitt tänkta slutmål för dagen, Motala. Jag hade tur. Det kom bara en skur på mig. Men oj vad jag var trött när jag kom fram!
(detaljerade anteckningar se: www.ngn.nu/Cykling)
Vassbacken ligger vid Göta Kanal ca 7 km söder om Töreboda.
Läppe ligger vid Hjälmarens södra strand, ca 10 km norr om Vingåker.
Efter att jag packat ihop tältet och intagit frukost ägnade jag en längre stund åt att ta farväl av mina cyklande tältgrannar. Trevligt par!
Fram till Askersund var det rätt så backigt men det var mycket skog som gav skön skugga i högsommarvärmen. Fortfarande härlig medvind.
Norrut från Askersund går väg 50 mot Örebro. Eftersom jag ville nordost så valde jag att följa den. Ångrade det efter en kort stund. Den var väldigt trafikerade. Tittade på kartan, det såg ut som om man kunde svänga av in till Ingelsby och sedan eventuellt följa en parallellväg.
Så var det givetvis inte! Efter några få kilometer var jag ute på väg 50 igen! Till slut kom jag till avfarten till Rönneshytta. Denna väg verkade också vara en del av Sverigeleden? Jag var då på lugnare väg i alla fall och det kändes väldigt skönt!
Här i närheten eller nordost om Rönneshyttan började tvivel äta sig fast i mitt sinne. Ett tvivel om att jag nog hade tagit mig ”vatten över huvudet” den här gången. Att jag klarar att cykla långt, det råder det inget tvivel om, men då har jag haft en mycket ”friskare” kropp. Jag hade i alla fall inga tydliga symptom från min Spinala Stenos i nacken. Jag kände att jag med säkerhet skulle ha ork att ta mig till Finland. Men tillbaka? Det var tre dygn kvar till Ålandsfärjan i Grisslehamn. Sedan ville jag cykla omkring lite på Åland. Jag ville också in i Finland. Och allra helst skulle jag vilja cykla nedåt, genom Estland, Lettland, Litauen, (Ryssland), Polen, Tyskland, Danmark och sedan tillbaka till Sverige.
Det är jag nog tvungen till att spara på tills efter operationen.
Jag cyklar upp till Läppe vid Hjälmarens södra strand och funderar lite.
22:05
Johanneswiks camping. Vid tältet.
Det är tuffa dagar här på västkusten, i värmen. Obefintlig vind och en attans solvärme.
Vi kommer just från Smögen, cykel tur och retur.
Vi var dit och käka. Först tog vi vägen om Kungshamn men vi hittade inget matställe som tilltalade oss, så det fick bli Smögenbryggan.
Att promenera utmed bryggan en fredag kväll är annorlunda mot en vanlig vardag, mitt på dan. Nu var båtplatserna fyllda med festande folk och riktigt vräkiga lyxåk, mest Norska. Jag fick en känsla av de mest var där för att visa upp vad de hade råd med.
Och det är ju klart att det är så det är.
Före vi landade på Johanneswiks camping (205 SKR! För en campingplats.) så var vi på en badtur till Bohus-Malmön, där vi var igår. Och det var lika härligt idag.
I morse städade vi rummet på Örns camping.
Jag hade en hel del besvär med att komma igång, ljumsken krånglade.
Jag glömde att pröva packen med gåstavar. Jag får väl hitta en annan lämplig backe.
Strax efter att vi satt upp tältet på Johanneswiks camping så cyklade jag in till Kungshamn för att köpa Resorb, på apoteket. Ett receptfritt medel som är bra om man har en krånglande vätskebalans och det har ju en ”svettbert” som jag rätt som det är.
Kan också meddela att koffeintabletterna verkar fungera utmärkt för mig. Och det är ju bra, då kan jag skippa Jolt-Cola, Coca-Cola, Red Bull och kaffe.
Nu (22:24) börjar myggen och en del knott bli besvärande så då är det dags att ”göra natten”.
10:44
Sovit en bra stund.
Frukosten på vandrarhemmet var helt OK.
Vi bokade en natt till.
Nu ska vi hämta regnkläder för att sedan ut å cykla lite.
15:00
Nu är det dags att vila lite.
Vi har precis ätit mat. Ravioli, tomat, ärter och morötter samt grovt mjukt bröd med omega-3 margrin.
Innan maten företog vi oss en cykeltur till Kristiansands naturhistoriska museum och botaniska trädgård.
Efter att vi vilat ska vi eventuellt kolla i själva staden lite och sedan blir det kanske ett nytt försök till badhuset.
19:12
Det bidde inget bada. Vi tog det lugn i staden i stället.
Kollade lite priser på kläder, på sådana plagg som hade ’EU-prislapp’. I en affär kostade ett plagg 159 NKR och 129 SKR. Ett annat plagg kostade 129 NKR och 129 SKR. Ett tredje plagg kostade 100 NKR och 120 SKR. Vi hittade ingen logik i denna prissättning?
Vi tog en tur ned till hamnen och sedan vidare till den centrala småbåtshamnen. Ute på piren stod vi en stund och studerade en segelbåtstävling med optimistjollar och klassen större.
Nu ska vi värma pilsnerkorv och jag tänker ta en ’pilsner’ till korven.
Ja då är det dags att cykla in till staden och hämta bilen. Först blir det till att ta ut ”lite” kontanter. På vägen tänkte jag försöka hitta lite kvalitetslitteratur i pocketform, på några bensinstationer, kanske?
Bra att ha med när man ska ut å semestra.
Det bär ju av mot Svinesund i morgon och senare färjan över till Norge från Strömstad. I Norge blir det övernattning på hotell. Därefter får vi se. Vi har med oss utrustning för både camping och vandrarhem.