Min sjukhistoria 2003 (2:a upplagan)

2001 2002 2003 2004 2005 2006

Under hela den tiden hade jag besvär kvar. Ingen känsel i tummen. Värk i högerarmen. En tinnitus som kom när jag suttit för länge och som försvann av promenader. Men läget var ändå sådant att jag tycket att det fungerade väl ganska bra så under tidig sommar 2003 friskskrev jag mig till 100%.

Efter den sommarsemestern gick det sedan snabbt utför. Jag blev sjukskriven igen; 25%, 50%, 75% och i augusti 2003 gick det inte längre. 100% sjukskrivning igen. Nu hade jag massor med besvär. Värk i hela högersidan av kroppen. Ständig tinnitus. Känselbortfall som kröp upp mot armbågen. Brännande / svidande smärta. Och så massor med muskelryckningar. Och domningar och rysningar / hudstramhet (huden liksom fryser) över nästan hela kroppen. Och så denna förlamande trötthet. Ett illamånde som hörde samman med en otäck värk i hö ljumske. Huvudvärk. Kroppen förde definitivt sitt eget liv.

Livet kändes väldigt hopplöst – vart var det på väg? Hamnar jag i rullstol nu? Vad är det som händer i kroppen? Diskbråcket var ju borta? Vad är det för fel nu?

Läs mer om min sjukhistoria på: Det hela började hösten 2001. År 2003

Hälsa

Magen
Känner mig som en förbannad gnällspik. Var till Bergagården på Hunneberg och inmundigade en delikat ekologisk buffé med bl.a. en sallad på hel spelt eller dinkel (gammalt ursprungsvete). Nu tror jag inte att det beror på spelten men i dag är magen inget vidare. (j-a skit!)
Ringde min vårdcentralsdoktor. Hade inga synliga tecken (blodproverna) på någon födoämnesallergi). Så det lutar mot en irriterad tolvfingertarm. Undvik; mjölk, socker (kolhydrater) & fibrer. Kaffe inte är någon höjdare heller (har jag inte druckit på 10 dagar).

Nacken
Känns riktigt bra. Har fortfarande problem med väsande/tjutande i huvudet, värk i underarmarna, känselbortfall i hö tumme och värk i hö överarm. Men det är inte så besvärande. Lite småvärk i ryggmuskulaturen.
Ska diskutera min utveckling med sjukgymnasten på onsdag.

Läget

Är hyfsat. Känner fortfarande av ”pärsen” efter torsdagens statistinsats. Nackspärrsliknande värk i nackmuskler på vänster sida. ”Svider” lite under vänsterfoten, yttersidan. Samt lite ”pirr” i höger stortån. Dessutom lite mer värk i högerarmen än vanligt och mer känselbortfall i höger tumme samt ökande ”tjut” i huvudet.

Den ökande intensiteten i sjukgymnastiken kan ha en viss betydelse också.

Modern
Fick i dag reda på att mor blev illa behandlad på lasarettet när hon skulle få ett s.k. ”stift” utdraget i underarmen.
Först så kände och klämde doktorn efter för att hitta var änden på stiftet var. Och detta gjorde ont, på mor, hon har ju haft problem med vävnadsirritation.
Sedan trodde sig doktorn ha hittat stiftändan och ritade en cirkel på armen och lokalbedövade. Och gick sedan.
Och mor väntade och väntade och väntade…

Efter en väldigt lång stund får mor höra att doktorn gått? Nåja efter 10 minuter har tydligen personalen fått tag på doktorn och denne dyker upp. Mor är då orolig för att bedövningen släppt, hon tycker att det känns så.
Inte då, menar doktorn, det sitter i flera timmar.

Inte f-n var det bedövat. Mor genomled en liten operation i underarmen utan bedövning och dessutom hittar inte doktorn stiftändan? Mors redan höga blodtryck rusar i höjden – detta oroar doktorn?

Nu ska hon få åka dit en gång till. Då ska de göra en ”genomlysning”, först. (?!?) [Man tar en stark lampa och håller den nära armen och så tittar men från andra sidan]

Av vilken anledning gjordes inte detta vid första tillfället?
Och av vilken anledning tittar inte doktorn på röntgenplåtarna som bara är några veckor gamla för att se hur stiftet ligger?

Och som kaka på moset menade personalen att mor inte var berättigad till sjukresa.

Mor ångrade att hon inte åkte därifrån, som hon tänkte, när hon fick sitta där å vänta så länge. Nu får hon ju ändå åka dit en gång till.

Hälsoläget

Är gott eller acceptabelt. Trött. Sjukgymnastiken tar hårt på en. Nu ska jag dit i dag igen, kl 13:00. Men det verkar gå framåt, tycker jag.

Väsandet i huvudet är kvar. Likaså hudkänselbortfallet i halva höger tumme. Och jag får fortfarande ökande besvär om jag gör något ansträngande.

I dag ska jag roa mig med att hitta rätt ljussättning i sovrummet. Och så ska jag bränna en videoCD som visar skillnaden mellan tre olika kameratyper.

Hälsoläget

Är gott eller acceptabelt. Trött. Sjukgymnastiken tar hårt på en. Nu ska jag dit i dag igen, kl 13:00. Men det verkar gå framåt, tycker jag.

Väsandet i huvudet är kvar. Likaså hudkänselbortfallet i halva höger tumme. Och jag får fortfarande ökande besvär om jag gör något ansträngande.

I dag ska jag roa mig med att hitta rätt ljussättning i sovrummet. Och så ska jag bränna en videoCD som visar skillnaden mellan tre olika kameratyper.

Hälsoläget

Är gott. Fast jag blir djävligt trött efter sjukgymnastiken. I går ramlade ögonen ihop klockan 18:00. Jag vaknade idag 08:00.

Väser fortfarande envetet i huvudet. Huden på halva tummen är fortfarande för det mesta känslolös. Värk har jag dock mer och mer sällan. Kommer när jag ”gör något”.

Mina s.k. marginaler är fortfarande dåliga. Jag känner mig stark och pigg och så ”sätter jag igång med något” och då kan det bara bli ”tvärstopp”. Det är här sjukgymnastiken kommer in, att bygga upp rörlighet och styrka igen så att man får tillbaka sina ”marginaler”.

Detta med ”marginaler” innebär att man ska ha en rörlighet och styrka lite utöver det man behöver. Det är då man ”orkar”. Det är också bra att ha väl tilltagna ”marginaler”, det kan ”skydda” en från skador.

Hälsoläget

Nu är antibiotikakuren slut. Så nu ska väl luftrörsinfektionen vara under kontroll – ja eller helt väck.
Har fortfarande en hel del slemmig hosta. Kan också vara min kroniska bronkit, som förvärras av mjölkprodukter (lactos)?

Det var också sista dagen igår för daglig behandling med Elocon kräm av mitt eksem på bröstet.
Efter ha använt den dagligen ska den nu användas var annan dag i 14 dagar. Det blir till att lägga upp ett schema.

I takt med att sjukgymnastiken ökas så ökar värken – lite lagom. Än så länge får väl det anses som acceptabelt.

Det väser fortfarande i huvudet. Känselbortfallet i halva höger tumme är kvar. Det värker till i underarmarna och höger överarm samt i nacken emellanåt.

Obehag i ljumsken finns där också, fast numer alltmer sällan.

Psykiskt status får väl anses som normalt (vad det nu är?). Men jag känner mig för det mesta pigg i tänket även om jag allt som oftast är trött i kroppen.

Sjukgymnastik

Idag, 13:00, ska jag till sjukgymnast. Det är nu 3,5 månader sedan jag opererades. Det ska bli utomordentligt trevligt att få övningar att börja jobba med. Kroppen är stel nu.

Före det ska hunden få sig en längre promenad.

Hälsoläget:
Väsandet/tjutandet; i huvudet är oförändrat, eventuellt något värre?
Hudkänselbortfallet; i halva högra tummens vänstra del sett från tummens ryggsida, är något bättre.
Muskelsammandragningar; i armar, rygg och ben är relativt obefintliga. Jag märker dem knappt.
Värk;
– i högerarmen kommer nu bara tillfälligt om jag ”överansträngt” mig,
– i vänsterarmen är obefintlig,
– i högerbenet likaså,
– i ljumsken kommer det emellanåt samt då också lättare illamående,
– i ryggmuskulatur upp mot nacken kommer mer och mer. Denna värk var troligtvis ”blockerad” innan operationen.
– i ländryggen kommer också mer och mer. Beror väl troligtvis på den ökade rörligheten (belastar mer) samt att ryggen nu är otränad.
Humöret; är mycket bättre. För det mesta känner jag mig pigg.
Psykiskt; är det också mycket bättre. Det är mer berg-och-dalbana nu. Det jobbigaste har varit att jag upplevt det som om jag varit ”instängd” i en fungerande kropp som jag inte får använda. Väldigt frustrerande.

God Morgon!

Operationen:
9 dagar kvar.

Inomhusklimat:
22,7 grader visar termometrarna i vår lägenhet. Det tycker jag är kallt? Jag tar på mig en tröja. När vi bodde på landet upplevde vi att det var varmt när vi hade 20 grader inomhus?
Förklaringen är väl den att temperaturen i vår lägenhet ligger i snitt på 24 grader.
Kroppen blir ”bortskämd” helt enkelt. Fast, jag fryser mer på höger sida av kroppen än på vänstra.

Hälsa:
Känns lite bättre nu. Redan i går var det en hyfsat bra dag.
Annars har jag ”lätt” värk i hela höger sidan och emellanåt i vänster ben och arm. Det väser/tjuter i huvudet. Ingen känsel i höger tumme & handlov samt på underarmens tumsida. Dålig hudkänsel även på högra lårets framsida och höger vads utsida. När jag går förändras känselupplevelsen i fötterna. Går jag längre än 100 meter blir jag illamående om jag inte använder gåstavar?
Sedan är ovan nämnda temperaturupplevelser skumma.

Nu ska jag fundera på vad som egentligen står i morgontidningen.

God Morgon!

Hunden:
Vi testar just nu något barf-liknande. Det kallas ”KLASS” hundfoder och vi köper det på Byrackan i Vänersborg. Det är frysta ”korvar” om 500 gram ”råa grejer”. En korv kostar 10 SKR och en låda om 20 kostar 175 SKR. Vår Tessie väger 18 kg så vi har räknat fram att hon kan klara sig på en korv om dagen om hon får lite extra t.ex. rotfrukter, grönsaker och frukt. Sedan har hon ett oxben som hon älskar att gnaga på.

Än så länge verkar det gå bra och hon gillar det. Prismässigt hamnar det i nivå med torrfoder i mellanprisnivå.

barf:
Den första som fick större publicitet var den australiensiske veterinären Ian Billinghurst, som också myntade uttrycket BARF. Det är något av ett skämt, för på engelska betyder det att kräkas, men i detta fall var det ursprungligen en förkortning av "Bones And Raw Food" (=ben och rå mat), numera avses "Biologically Appropriate Raw Food" (=biologiskt lämplig rå mat).
Källa: www.willas.net/barf/

Hälsa:
Jag bestämde att idag skulle jag ha ”vilodag”. Nu är det ju inte bara jag som bestämmer sådant? Ett par nya gardinstänger skulle upp.
Jag inser att det är nödvändigt med förnyelse emellanåt. Men den konservativa delen i mig inser inte riktigt det. Kan inte det som är snyggt få vara snyggt? Är ett mantra t.ex. Ett annat: ”Pilla inte i det som fungerar.”
Annars är det relativt OK, just nu. Det tar ca 45 min innan medicinen verkar och det gör den nu. Så då får man ju passa på att vara lite aktiv.
Ett av de mest irriterande besvären jag har är att jag inte har någon hudkänsel på halva höger tumme. Ruggigt obehagligt. Det känns som om man inte har någon hud. Som om ”köttet” har direktkontakt, så att säga. För det mesta går jag och håller tummen i min knutna näve. På så sätt kommer den inte i kontakt med t.ex. tyg. Tyg är det som skapar det mesta obehaget.
Tråkigt nog är just detta besvär ett av dem som inte kommer att försvinna efter operationen. Just den delen av nerven, vid halsryggraden (C6) är sannolikt permanent skadad. [not: 19/2-2011: Jag hade rätt.]

Ha en bra dag!