Lite av varje

Mor:
Gjorde mor sällskap till sjukhuset idag. Hon blev av med en del av gipset och så blev det sjukgymnastiska övningar. Och så givetvis ett gäng piller.

Far:
Han ångar på lite lätt upphetsad över ”ny teknik” i hemmet.

Hunden:
Pigg och glad, inget anmärkningsvärt krångel med magen. Får lite ”vanlig” mat emellanåt. Det är jättekul. Hon blir alldeles till sig. ”Vad var det där?”, verkar hon tänka, omedelbart följt av: ”Finns det mer?”

Katterna:
Linus verkar må prima.
Abbe är det har ”pälsproblem”. Vi håller på att ”köra in dem” på mer varierad kost – inte det lättaste. Pälsen ser i alla fall inte sämre ut.

Eget hälsotillstånd:
Jodå, klagar inte. Fortfarande problem med orken. Ungefär samma besvärsnivå som vid senaste ”rapporteringen”.
Just nu lite huvudvärk – en förkylning som inte vill ”bryta ut”.

God Natt!

Hälsa:
Känns rätt OK faktiskt. Trodde visserligen fötterna skulle ”bränna sönder” strax efter jympan. En typiskt nervillusion. Bastun gjorde gott.
Jag har bäddat rent i sängen. Det stod att man skulle göra det, i häftet: Vad-du ska-göra-inför-operationen. Visserligen skulle man ”köra” DesCutanbehandlingen och sedan direkt lägga sig i den renbäddade sängen. Lite obstinat får man allt vara.

TV:
Innan jag lägger mig ska jag slötitta lite på TV. Är inte direkt trött. Har ju vilat fyra gånger idag.

Hunden:
Ska ha sin sista rastning också.
Sonen gjorde ett försök idag att få hunden att bli lika glad när han kom som när flickvännen kommer. Han "gömde" flickvännen utanför och gick sedan in. Givetvis får vår hund då "spatt" och går igång på alla glädjecylindrarna. Sedan "ropar" han in flickvännen. Jag har aldrig tidigare sett, eller hört för den delen, en lyckligare hund. Hon tappade kontrollen fullständigt. Och sonen blev ju inte speciellt mer nöjd över det resultatet.
Om flickvännen sa till vår hund: "Spring fort in i väggen!" är jag övertygad om att hunden skulle göra det, om den nu skulle förstå ett sådant kommando.

Skriver några rader till morgonen också!

Lite av varje

Motion:
Det händer att det inte blir som en tänkt sig. Jag skulle ju, idag, åka till Hagahallen, i Vänersborg, och vara med när F&S ”tar ut” ledare. Vi kallar det för ”uppjympa”.
Det blev lite stressigt. Hustrun hade bokat tvättid 12:00-17:00 och jag skulle vara på ”uppjympan” 12:00. Vi hjälptes åt med tvätten ned för vår ”hemska” stålspiraltrappa.
Så jag blev lite sen. In i garaget och vrider om startnyckeln. Helt dött! Inget. Nada.

Bilen:
Batteriet har tydligen ”lagt av” eller i alla fall blivit ordentligt urladdat över natten. I ren ”panik” klantade jag till det och kopplade till batteriladdaren och gjorde ett startförsök. Givetvis ”rök” det till i laddaren och sedan var den också död. Nu är det ju lite jobbigt detta med batterier för man vet ju inte riktigt om det är batteriet eller generatorn som laddar batteriet som är paj. Men jag chansar på batteriet.
Åker iväg, på cykeln, till OKQ8 och säger att jag vill ha ett bilbatteri till en Ford Sierra 88.
Pärmar, blädder, blädder, nummer, koll i dator: 1100 SKR. Jaha, säger jag och så travar vi iväg mot batterierna. Rätt batterityp hittas inte. Då kallas tydligen batteriexperten in och vi kommer fram till att jag ska åka hem igen och mäta batteriet och kolla hur det är fastsatt.
Upp på cykeln igen och hemåt. Träffar hustrun och hunden. Byrackan har rullat sig i något utomordentligt äckligt. Kanon! Det fick hustrun sköta.
Jag hämtar tumstock och digitalkamera. I garaget fotograferar jag batteriet ur alla möjliga vinklar och tar mått. Ser att detta batteri har platta poler. Jag är ju liksom van vid runda. Tänker att detta kan nog bli ett problem och ett dyrt sådant.
Cyklar tillbaka till OKQ8, vid Gropbron, och visar mina uppgifter för ”batteriexperten” och vi hittar ett som med största sannolikhet ska passa. Det enda som verkar avvika är att det nya batteriet är ”svagare”, 58 Ah och det ska tydligen vara ca 75 Ah. Men vi diskuterade lite hit och dit och kom fram till att detta skulle nog räcka. Och det får jag ju hoppas. 778 SKR kostade detta. Kändes ju avsevärt bättre än 1100 SKR.
Tillbaka till garaget, med ett nytt batteri i cykelkorgen. Placerar batteriet på bilens baklucka och passar på att spruta 555 på alla bultar och muttrar.
Får se om jag själv gör ett försök eller om jag ringer på sonen. Det är ju rätt så jobbigt för mig med de där bilbatterierna. De är ju ena tunga rackare och jag är ju inte så värst fräsch.
Men, det kan gå, om man planerar och tar ett steg i taget.
Steg ett är nu att försöka få loss batterikablarna från batteripolerna, minuspolen först.
Steg två är att lossa muttern som håller batteriet på plats.
Steg tre försöka lyfta ur gamla batteriet så ”rakt” som möjligt och så ”nära” kroppen som möjligt.
Och om det lyckas, steg fyra, lyfta dit det nya batteriet.
Steg fem fästa batteriet.
Steg sex fästa batterikablarna, pluspolen först.
Ja och sedan ska väl bilen starta? Och så får vi hoppas att det inte är generatorn det är fel på.

Hälsa:
Cyklandet fram och tillbaka till OKQ8 har faktiskt gjort riktigt gott. Känner mig relativt pigg.

Hunden:
Hustrun har schamponerat hunden med ett nytt schampo jag köpt. Nu luktar hon gott. Hon luktar inte hund alls.

Mina Berättelser:
Håller på med att lägga upp en sida med mina publicerade berättelser. Då får man alla ”kuligheter” på ett ställe.

Hej å hå!

God Natt!

Teknik:
Hustrun har köpt en ny mobiltelefon. En kameramobil med FM-radio samt inbyggd ficklampa! En NOKIA 5140i. Precis en sådan som jag skulle vilja ha. Varför finns alla dessa fräcka prylar där ute och lockar vuxna småpojkar som mig själv till att köpa det jag egentligen inte behöver, utan för att man helt enkelt bara måste? Det är liksom inte rättvist.

Mor&Far:
Tack för en jättegod soppa och tårta! Att ”fixa” pappas hörslinga till TV’n tillsammans med brorsan var kul, fast jag vet inte om det egentligen blev något bättre?. Och så lyckades jag och mor byta svarta färgpatronen i skrivaren. Och allihopa, jag, brorsan och syrran, tog kort med våra digitalkameror, av samma märke och typ.
Vår hund, Tessie, skällde så väggarna skallrade. Syrrans Ladden försökte skälla med lät liksom inget för han var ju hes. Brorsans hund Ville var helt tyst, han var ju mest intresserad av Ladden?

I morgon är det söndag – vad kan då hända?

Lite av varje

Nöjen:
Nu ska vi strax åka till Mor&Far och bli bjudna på mat. Det är trevligt!

Hunden:
Kan rapportera att hunden verkar å må bra. Fast och fin avföring. Hon får nu det s.k. KLASS-fodret. En mald sörja av rått kött och allt möjligt. Hon älskar det! Det är jättekul att numer ge henne mat. När hon får torrfoder lyfter hon knappt på huvudet och katterna hinner äta lite innan hon kommer fram. Sedan ställer hon sig och blänger på skålen med torrfodret. För det mesta går hon fram och försöker gömma maten, putta undan den.
Det känns utomordentligt trevligt att slippa se det där. Nu har vi en hund som hoppar upp och ned för att få sin mat.
Fast vi vågar inte pröva å sluta med hennes medicin, pankreasenzymen. Hon får två sådana kapslar inför varje måltid. Vilket innebär två gånger per dag.
I januari har jag funderingar på att börja minska ned medicineringen, om hon då inte haft några problem med magen.

Ha en fortsatt trevlig lördag!

God Morgon!

Operationen:
6 dagar kvar. Hustrun är nog mer nervös än vad jag är.

Hälsa:
Stel i hela kroppen. Värker i armarna när jag rör dem. Men annars är det OK! Tycker ändå att jag mår relativt bra, efter omständigheterna.

Hunden:
Hon har NF, NisseFritt. Sonen var här och hämtade henne sent i går kväll. Han kommer med henne nu på förmiddagen. Kul och se henne när sonen kommer, hon blir överlycklig.

Lite av varje

Stekpannan:
Utomordentlig handläggning. DHL imponerar, som transportföretag. Nu har vi en ny stekpanna och hel ser den ju ut att vara också. Och bytet gick hur smidigt som helst. Visserligen hade jag förberett med; sax, pakettejp och penna.

Hunden:
Är lite varm om nosen idag. I går var hon inte lika ”skuttig” som vanligt, enligt Hustrun. Hon kommer och tittar uppoffrande på mig: ”Ska vi gå ut eller?” samt ”Om inte det, kan du väl leka lite med mig!”

Katterna:
”Min” katt stryker runt mig och vill bli klappad, hela tiden? Sanningen bakom denna ökade kelighet står att finna i en minskad ranson av kattorrfoder. Inställsamma rackare!

Nu ska jag ut med hunden!

Lite av varje

Hunden:
Var ute och rastade hunden. Vi gick på en grässtig utmed Johannesbergsvägen och kom ut mot en cykelväg, då ser jag i ögonvrån ett rådjur komma utstörtande från en villatomt, över cykelvägen och ut på en gräsbeklädd mark som används som fotbollsplan. Eftersom jag har hunden lös, säger jag ”skarpt”; ”Stanna!” Och hunden tvärnitar? Jag säger också ”Sitt!” Och hunden sätter sig ned?
Hon stirrar stint rakt fram. Hon vet att när hon får kommandon på det där sättet är det något hon inte får springa fram till och alltså blir hon vansinnigt nyfiken på vad det är som hon inte får springa till. Eftersom hon var på väg rakt fram måste det som hon inte ska fram till befinna sig rakt fram. Hon stirrar följaktligen rakt fram. Jag förstärker situationen genom att säga ”Stilla!”. Och hon är stilla.
Rådjuret fortsätter sin rusning och blir synlig för oss snett fram åt vänster. Jag ser rådjuret och rådjuret ser oss. Hunden ser ingenting för hon fortsätter stirra rakt fram för att upptäcka vad hon inte får gå fram till. Rådjuret står lite bredbent, skälvande och osäker, fattar sitt beslut och byter riktning lite grann och försvinner bakom några långsträckta buskar.
Jag går upp på cykelvägen och ”kommenderar”; ”Hit!” och ”Fot!” och så går vi över vägen. Jag sneglar åt vänster och ser rådjuret fortsätta sin rusning, nu över vägen och in i den skyddande skogen. Hunden fattar fortfarande ingenting. Vi kommer över vägen och jag ”kommenderar”; ”Varsågod!” och pekar framåt med handen. Det betyder att hon får springa fritt på den sida av vägen jag pekar på.
Ibland är de, hundarna, inte med för fem öre och andra stunder ser de, hör, luktar och förnimmer saker som i alla fall jag inte med bästa vilja i världen kan upptäcka.

Dokumentation:
Har ”jobbat” med dokumentationen av min ”sjukhistoria”. Jag avvaktar med att ”publicera” det senaste. Jag väntar på en kopia på ett remissvar.

Motion:
Idag är det ju tisdag, igen. Och då kräver traditionen att jag är värd på Friskis&Svettis kl 19:00-20:00 på Onsjö i skolans jympasal. Hoppas att allt är OK, med tanke på att det nyligen varit inbrott.

Bastu:
Som vanligt kommer jag att släpa mig till den livgivande bastun efter jympan.

Friskt vågat hälften vunnet!

God Morgon!

Operationen:
12 dagar kvar.

Väder:
Solen skiner. Kallt som attan!

Hunden:
Vi chansade, gav henne mat som vanligt och låtsades som inget. Nu, idag, är magen bra på henne. Det betyder att misstanken på oxbenet förstärks. Så det är nu kastat.

Backup:
Är ett spel som vi köpte för ett tag sedan. Vi tycker det är rätt så kul. Man spelar i par. Helst ska det vara par som känner varandra väl. För det handlar om att man ska gissa om ens partner kan svaret på en fråga och så satsar man ”poäng”. 1-3 poäng på att partnern kan och 1 poäng på om partnern inte kan.
Det som är så kul med detta spel är att hustrun och jag ALLTID förlorar. Vi liksom ”åker” fram och tillbaka nära starten hela spelet igenom. Svarar man ”fel” måste man backa.
Vår egna barn t.ex. ”känner” varandra bättre och nu visade det sig att våra vänner S&S också gjorde det.
Hustrun och jag försvara oss med att det beror på den stora spännvidd i frihet vi ger varandra. Jag har mitt liv med mina intressen och hon har sina. Och våra intressen är väldigt olika. Och vi tänker inte ge avkall på den respektfulla friheten framför att vinna i ett spel. Så det så!
Men vi tänker fortsätta spela spelet.

"Leker livet"? eller "Livet leker"?