sömn; ok. Nu är det klarlagt. Det är ingen idé att gå och lägga sig tidigt i tron att jag ska vakna tidigt. Oavsett när jag lägger mig så vaknar jag 08:00. Bara att rätta in sig i ledet…

Farsan
Har varit nära sammanbrott idag. Inte p.g.a. farsan utan p.g.a. telia och till viss del organisationen kring det här med trygghetslarm.

1. Pappa ringer, från sin mobil och meddelar att ingen telefoner fungerar och trygghetslarmet blinkar rött.
2. Jag ringer till THN’s trygghetslarm och framför problemet. De ska skicka dit personal från hans hemtjänstenehet.
3. Personal därifrån ringer och meddelar att trygghetslarmet inte fungerar… och att de dragit ur alla telefoner och satt i dem igen, inget fungerar.
4. Jag ber dem vara kvar i mobiltelefonen medan jag ringer så vi hör om det går fram någon signal. Det gör det men när far svarar så hör han inget och i min ända fortsätter det ringa. I min värld betyder det fel på tjänsten – vilken i det här fallet levereras av telia.
5. När det är fel på den fasta telefonin så ska man inte tro att det är trygghetslarm eller hemtjänst som har ansvar för att felanmäla till leverantören av den fasta telefonin, nejdå, det är kunden. Farsan alltså. I vårt fall innebär det närmast tillgänglig och tålmodig anhörig. Eftersom jag just då var närmast tillgänglig (kanske inte den mest tålmodige…) så avsåg det mig…
6. Jag ringer telia 90200 (privattelefoni) efter ett svårbeskrivligt antal knapptryckningar och röststyrningar hamnar jag till slut hos en människa och framför att felanmälan avser ett fast abonnemang med trygghetslarm så jag vill ha det till att det ska få hög prioritet. Jag fick beskedet att de lägger det som ’akut’. Annars skulle det ske något tidigast måndag eftermiddag eller inom tre arbetsdagar, onsdag alltså… men nu fick jag till det med prioritet – akut.
7. Jag ringer till pappas mobil och meddelar att jag anmält felet och jag ber han ringa om ingen dykt upp, eller hänt, före 16:00.
8. Pappa ringer 16:00 inget har hänt.
9. Jag kontaktar telia (90200) igen och kommer fortare fram till en person den här gången…?
Jag vill veta vad som sker…, tystnad…,
”Det är lagt som ett ärende som ska åtgärdas inom tre arbetsdagar, tidigast måndag alltså.”
Tystnad, från min sida…, ”Senast jag ringde så fick jag besked om att det skulle ske akut, eftersom min far har trygghetslarm, kan du ge mig ett besked om vad som har hänt?”
Tystnad…, ”Det är lagt en ansökan om att det ska ske akut med den har inte besvarats av personalen i Trollhättan.”
Då menar jag: ”Det här är ju inte bra, inte alls bra. Vad föreslår du att vi gör nu?”,
svar: ”Kan någon åka till din far och ge honom en mobil?”.
Min respons: ”Jo, det skulle gå men om nu far ramlar, bryter sig och blir omtöcknad, vilket har hänt. Hur stor tror du då chansen är att han hittar rätt knappar på en mobil han inte är van vid?”.
Svar: ”Jo, det förståss…”.
Jag föreslår: ”Kan Ni anstränga er lite, när slutar personalen i Trollhättan?”,
svar: ”18:00”.
Jag: ”Och?”
Respons: ”Vänta lite jag ska kolla med chefen…, jo jag har fått grönt för att prioritera det här och kontaktar personalen i Trollhättan.”
Jag: ”Bra! Och om de nu trots det inte hinner till 18:00?”
Svar: ”Jag då blir det inget förrän till måndag, tidigast.”
Jag: ”Du förstår säkert att det är ett besked jag inte kan acceptera från en leverantör av fast telefon, till en kund som har trygghetslarm. Men jag har respekt för dina bestämmelser och jag hoppas att personalen i Trollhättan gör vad de kan. Så ring nu och sätt en blåslampa i röven på dem! Lycka till! Och tack för att du göra vad du kan.”
Svar: ”Jag lovar att göra vad jag kan.”

Efter det så meddelade jag också att det fick bli lite speciella rutiner i fall telepersonalen vart tvungna och gå in till far eftersom han inte rör sig så snabbt.

Nu talade jag inte om för den här pojken att vi utrustade far med en s.k. seniofon för ett par år sedan. Den är stor och tydlig, har en stor röd knapp på baksidan. Trycker man på den så rings 5 telefonnummer upp i förutbestämd ordning och håller så på tills det svarar.

10. Jag ringer far och meddelar vad som är uppgjort och ber han förbreda för att ha seniofonen vid sängen när han sover.
11. 17:00 lämnar vi hemmet, för en promenad. Jag vidarekopplar vår hemtelefon till min mobil (inkoppling: *21*[nummerr]# urkoppling: #21#)
12. 18:00 ringer far och meddela att allt nu fungerar – phu! Han hade precis talat med en teliakille som hade fixat det hela och de hade också kollat att trygghetslarmet funkade.

Vad skulle alla fäder göra utan sina söner?

Med den halvskämtfulla frasen vill jag bli allvarlig. Om far inte haft några anhöriga? Vem har då ansvaret för ’felanmälan’? Personligen tycker jag det skulle ligga inom ramen för trygghetslarmtjänsten. Det är ju ändå de som ’kräver’ att det ska finnas ett fungerande fast telefoniabonnemang. Eller så får de ta fram en teknik som inte är beroende på fast telefoni.

Promenaden
Var mycket ansträngande. Benen skakade och det värkte i hela kroppen och så kändes det som om jag hade en psykisk propp med tryck under och att den var farligt nära att ’ploppa’ upp. Far hade då ännu inte ringt.

Nedvarvning
Det blev nedvarvning m.h.a. missbruk. Laktosfri filmjölk och Start hasselnötsmüsli + en stor tårtbit Prinsesstårta (hustruns idé)

Hälsoläget:
Kvällsvärken har ökat – smygande. De två senaste kvällarna har jag tagit:
400 mg Brufen (Ibuprofen)
500 mg Paraflex (kloroxazon)
500 mg Pamol (pracetamol)
för att jag ska kunna somna, över huvudet taget
Mina exem har börjat besvära mer och mer – också.
Min tinnitus går på högvarv – stressutlöst.
[04-04-025-050]