Hade bestämt mig jättemycket för att är det så hustrun vill ha med mig på något mer mattäventyr så kommer jag att vägra och bita mig kvar i lägenheten.

Strax efter att hon kom hem från jobbet satt jag i bilen på väg till en mattbutik. Vi skulle åtminstone lämna tillbaka ’askkoppen’.

Det jag inte gillar med hustruns; ”Vi ska ju bara”-äventyr är att de nästan alltid också innebär; ”Och på vägen kan vi passa på.” Det är i regel de där ”på-vägen”-grejerna som knäcker mig så den här gången gick jag inte ur bilen.

Hon fick själv slänga sin mobiltelefon och vår gamla uplight samt den döda micron.

Inne i mattaffären bestämde jag mig snabbt. Tittade på två mattor som jag visste att hustrun inte skulle gilla och sa: ”De har tar vi de blir jättebra. Iväg och betala.”

Det får i alla fall till effekt att hustrun snabbt letar upp alternativ att kontra med. Och det gjorde hon.

Vi kom hem med mycket ljust beige (mer vit) ryamatta-liknande variant. En odörfri en. Och en klassisk orientmatta. Jag jag kallar dem så.

Blev inte så tokigt.

Katten fick fullständigt spel av ’rya’-mattan. Han blev överlycklig, rusade fram och tillbaka över mattan och sedan runt, runt. Och jagade sin svans? Det har han aldrig gjort förut?

Mera mattor.

Jag trodde ju, i min enfald, att anfallet nu var över. Det verkar som om det bara har börjat.

Med hänsyn till men klena hälsa behövde jag inte följa med att handla, tack för det.

Det ringde efter en stund: ”Är det okey om jag har med mig en ny köksmatta hem som vi kan lämna tillbaka före 10:00 om vi inte vill ha den och det blir i så fall du som ska lämna tillbaka den?” en del pratar på både in- och utandning och utan kommatering eller punktering, i sitt prat.
Nu tillhör inte hustrun den kategorin. Hon klarar det där på bara en utandning.

Det får vi väl försöka ordna på något vis, svarade jag. Och hade nog redan då bestämt mig för att mattan var snygg så jag skulle slippa köra tillbaka den.

Den var helt OK. En ljusare beige än den vi hade med mer markant vita lite bredare ränder. Plast och tyg blandat. Jag gillade den – ärligt. Det var en sådan där som man ska ha under själva köksmöblerna.

Så i morgon ska jag ringa den mattbutiken och beställa en ’gång’-matta att ha i resten av köket.

Det finns en anledning till att jag inte skaffat någon i den lägenhet vi har, den skulle inte överleva annat än om jag byggde ett slags inomhusväxthus till den eller andra större modifieringar beroende på att lägenheten är så torr.

Hon satte den på en högtalare(!) och såg lycklig ut. Den är jättefin men där kommer den att dö.

Det finns en liten chans att få den att klara sig och det är att vänta lite och se om den skickar iväg sina s.k. luftrötter. Gör den det så söker den fuktigare platser. Då kan man ’fånga upp’ en sådan där luftrot som gärna får komma från en plats så nära monsterans ursprungsstam det går.

Om ni någonstans läser om att dessa ’luftrötter’ är till för att monsteran måste ha syre så är det bara nys. Monstera är en grön växt som hellre vill ha koldioxid och vatten som sedan via fotosyntes producerar syre. Det fick vi lära oss i grundskolan.

Och dessa ’luftrötter’ skickar den ut som vattensökare. Den är en klängväxt som naturligt växer på andra växter och behöver alltså ingen gjord eller kruka, egentligen. Sätt den på en torkad murken stubbe istället och fukta på. Då skulle den stormtrivas, det är bara det att då skulle det lukta murket i hela lägenheten och det vill vi ju inte.

Om man ser att monsteran skickar iväg luftrötter så kan man t.ex. använda sig av en vanlig glasflaska och fylla den till hälften med vatten och sedan placera den så att en luftrot hamnar precis i flasköppningen, någon centimeter ned.

Har man sedan tur så utvecklar monsteran snabbt sina luftrötter till vattensugande, vita, rötter. Och sedan är det ’bara’ att hålla rötterna under vatten.

Man kan då mycket väl ta till ett större vattenkar som då också hjälper till att fukta luften där monsteran står.

Monsteran är en fukighetskrävande klängväxt och mår bäst om den är lågt placerad, gärna ljust men inte i direkt solljus. Alltså inte i ett fönster. Det är helt OK med den motsatta väggen i ett ljust rum.

Den gillar de där speciella växtlamporna vilket vi inte har.

Vi får se, men som jag ser det nu så måste jag möblera om hela vardagsrummet för att kunna placera monsteran där den har en chans att överleva.

Den bästa platsen är det hörn där vi har en bokhylla.

Det finns en alternativplats och det är på golvet bakom vår soffa, nära fönstret, men då måste soffan flyttas ut ca en meter i rummet.

Oavsett var den ska placeras så ska den, till en början, stå på en stenbädd. Gärna med grov sten, minst 1 dm djupt. Kan man sedan ha den där ’formen’ fylld halvvägs med vatten så är det ju det bästa.

Om en monstera trivs så visar den det på två sätt; den bildar hela tiden nya blad och bladen blir mer och mer ’flikiga’ samt större och större.

Börjar den bilda blad utan flikar, ja då mår den inte bra.

Daglig duschning med en handdusch vill den också ha. Den är van vid dagliga tropiska regnskurar.

Placeringen ska också vara sådan så att man efter hand kan fästa upp stammarna på växten. Allra bäst är om man kan sätta ett grovt nät, mot en vägg, med ca 2-3 cm spalt till väggen. Eftersom monsteran är en klängväxt kommer den då att klättra själv (om den har ’rätt’ placering) och därmed på egen hand sköta ’fästandet’.

Fattar ni nu av vilken anledning jag inte har skaffat en?

Far ringde på förmiddagen och meddelade att han pratat med hjälpmedelcentralen och att det skulle komma folk dit på eftermiddagen och titta.

Han lovade ringa efter att de varit där.

Det var en besviken far som ringde.

Han ville ha ett höj- och sänkbar sängunderrede. Och så ville han ha stolsförhöjningar till en stol i vardagsrummet.

Det bidde inget.

Personalen som kom sa att de tyckte att han skulle vara inskriven i den kommunala hemvården? De förklarade inte av vilken anledning. Och hur det skulle lösa de problem han hade.

De stod och pratade så tyst med varandra att far inte hörde, vilket han påtalade och fick då till svar att det var inget speciellt de pratade om(?).

De hade med sig en dyna som de lade på stolen i vardagsrummet. Den tyckte pappa var för hård.

Nu vet jag ju inte hur det hela egentligen gick till men den stolen det handlar om är en vanlig fyrbent karmstol som far redan har en sittdyna i och vad det kom sig att de lade den där dynan som skulle förhöja ovanpå den far brukar sitta på eller vad det kom sig att inte far gjorde det själv, ja det vet jag som sagt var inte.

Lösning, enligt de som var där, var att far skulle åka till rehabcentralen (Tallbacken) 2ggr per vecka för att träna sig i att resa sig och sätta sig.

Då påtalade han för personalen att det är precis vad sonen (jag) brukar tjata om och det är sant.

Det är bara det att dels ville de att den träningen skulle ske på den tid pappa hade ’promenad’, på måndagar och torsdagar och dels menade de att far skulle ta sig till rehabcentralen själv.

Om jag förstått far rätt och det jag sett samt även hemtjänsten så skulle far inte orka det. Han blir trött bara av att göra sig i ordning och av själva resan samt att ta sig i och ur ett fordon och ta sedan det där x2. Och lägg till ’resa-sig-och-sätta-sig”-träning.

De avslutade sitt besök med att de skulle tala med hemtjänsten men förklarade inte om vad.

Jag ska ta och ringa rehabcentrum i morgon och försöka få reda på hur det var ur deras synvinkel och försöka förmå dem till att de kan åka hem till far och träna honom i hemmet.

Går inte det, ja då får de fixa till de hjälpmedel han behöver.