Vilofunderingar

Låg på min vibratordyna och funderade lite och då gled jag in på av vilken anledning jag skriver så förbaskat mycket på bloggen? Jag upplever mig som en åsiktsmaskin.

Jag tror att det är en omedveten rädsla för operationen som ligger bakom. Tänk om det går åt helvete? Då gäller det att tycka så mycket som möjligt. Men då tänkte jag, varför då?
Mer sannolikt är att det är själva tyckandet i sig som utgör en mental, konkret barriär som stoppar den illasinnade abstrakta operationsångesten.

Hur som helst. Det är ett stimulerande tidsfördriv och jag är glad för det jag orkar göra.

Att försöka dränka sin ångest i alkohol skapar bara mer ångest. Då är det roligare att skriva!

Media:

————– ttela ————–
Ledaren:
Bästa Hanna Wiberg! Det vore trevligt om du via din journalistiska begåvning kunde vara lite mer nyanserad och opartisk i dina politiska utsvävningar. Jag tycker SAMTLIGA parter/partier är grumliga och svävande. Förskönar, lyfter fram sin egen förträfflighet och svartmålar opponenterna. Sådär håller det ju på HELA TIDEN!
Om du nu vet så förbaskat väl vad som är bra och bäst för Sverige, skriv om det då! Eller är det omöjligt, när man jobbar för Liberala Nyhetsbyrån?
Jag tycker också att dagens socialdemokrati är bufflig och osmidig. Men är inte det ganska tydligt och kännbart? Men kom igen! Vad är bättre? Hur löser vi alla problem? Skriv rakt och ärligt. Kan du det?

Nyheter:
Taskigt vaggade, totalt känslokalla och socialt missanpassade ungdomar har varit i farten igen och sabbat livet för en annan människa (säkerligen flera).
Hur känns det ”Svensson”? Känner du: ”Nu måste Jag ut på gator och torg och visa att det är Jag som vuxen som är föredömet och så suger Du dem i ”skjortkragen” och föreläser om vad ”social godhet” och respekt är för något!” Tänker Du så? Det borde du.
Eller tänker du; ”Nu vågar man ju inte gå ut.”, ”Var är polisen?” och att ”myndigheterna” är odugliga eller att det är säkert ”sådanadär” kriminella invandrarjävlar(*), släng ut dem ur vårt Sverige, de är ju farliga som fan! (Nu finns det faktiskt en reell risk att få en kniv i sig, en spark i huvudet – så var försiktig!)
Då är du feg! I den mening att du inte gör din röst hörd.
Då är du okunnig! I den mening att du antar utan att veta.
Då lever Du i det samhälle Du förtjänar! I den mening att är man passiv får man ett passivt samhälle.
Det som händer i Sverige, både gott och ont, är allas vårt ansvar. Och reagerar inte VAR OCH EN så kommer inte det goda att segra, var så säker.
MEN, jag tänker ändå hänge mig åt att ge ”myndigheterna” en brasklapp. Någonstans i dessa ungdomars utveckling har de träffat flera ”myndighetspersoner” som sett deras sociala oförmåga och brist på respekt och inte reagerat! Berodde det på okunskap? Prioriterades det bort p.g.a. stress, resursbrist? Ja jag vet inte? Det vet bara NI.
(*)Obervera att detta är inget jag tycker! Men det verkar finnas allt för många som faktiskt tycker och tänker så.

NU-Direktör: Behövs det?

Tandvården: Jag vidhåller min övertygelse om att tandvården fullt ut ska införlivas i patientförsäkringssystemet. Nästa tegelsten är ögonen.

Vårdcentraler: Ibland är de inte ens ”öppna” för de som har rätt till dem.

Arbetslösheten: Vore bra om reella siffror också presenteras. Hur stor var befolkningen i augusti 2005 för Trollhättan, Vänersborg och Mellerud? ANTALET personer, människor, är minst lika viktigt att SE som en procentsats. Tänk på det i fortsättningen Alexandra Davidsson.

Posten: Klart som ”självklart” att brevlådorna ska vara ergonomiska och vettigt placerade!

Brynolf Wendts: Har han skrivit någon bok?

Debatt:
Måste helt enkelt unna mig att bemöta Mikael Cederbratt (m). Den börjar ju bra. Sedan kommer det, reservationen:
”Men vi menar också att valfriheten inte får ske på bekostnad av den medicinska säkerheten. Valfriheten måste i vissa fall begränsas av bedömningar av hur barnets och mammans hälsa påverkas.”
Bäste Mikael Cederbratt (m). Då har ju inte föräldrarna valfrihet? Enligt citatet förvandlas mamman till en inkompetent hona med uppgift att föda barn.
Innebär inte ”valfrihet” att föräldrar, om de vill, ska ha rätt, om de själva bedömer det som riskfritt och efter rådgivning av expertis, tar beslutet om förlossningsmetod?
Och om föräldrarna blir informerade om att antingen mamman eller fostret inte är i medicinskt skick att föda på det sätt föräldrarna önskar så är jag då väldigt övertygad om att de följer de medicinska råd de får. Det är möjligt att det finns undantag. Hur många är de?

Politik:
Jag har tidigare sagt vad jag tycker om Strömsborg i Vänersborg. Det skulle bli ett utmärkt vandrarhem.

Och om politikens beslutsvånda kan jag inte säga annat än att det nog är bättre att man visar osäkerhet än att man kastar sig in i panikbeslut. Och med det vill jag då hänvisa till Vänersborgspolitikens behandling av ”Arena Vänersborg”.

Heltid kan hota jobben: Bra artiklar på sidan 16 som belyser problemet ur två perspektiv. Mer sådant!

Uddevalla S-politiker: Jan Gunnarsson, ordförande i arbetarkommunen i Uddevalla, känner inte till några påhopp på Ann-Kristin Sörensson. I samband med hennes larm riktat mot Helen Hagström Nordendorph.
Det verkar var frånvaron av stöd som var det värsta? Kan Jan Gunnarsson, tänka sig att känna till det?

Budgeten: Känner bara hur himla dåligt insatt jag är så jag avstår att kommentera.
Jo en sak kan jag kommentera, i samband med budgeten och det är gårdagens (14/9) ”Johan Hakelius” i Aftonbladet. Det är en man med djupa politiska insikter, eller? Undrar VAD den mannen har innanför pannbenet? Jag ser han som en Clowndebattör som man får se som en humorprovokatör. Han producerar inget seriöst, hitintills. Det kanske inte är meningen? Läs och bedöm själva. Här är citatet:
”Ingen vettig människa vet, egentligen, vad som försiggår under dessa ändlösa budgetförhandlingar. Vi vet vad de deltagande vill att vi ska tro. De vill att vi ska föreställa oss dem sitta där, oändligt allvarliga, med det allmännas bästa i sinnet. Ungefär som en korsning mellan VM i poker och en påvlig konklav. Men det faller förstås på sin egen orimlighet
För normala, hyfsat uppfostrade människor är det svårt att ens föreställa sig en grupp personer så grälsjuka att de inte förmår jämka samman några procent och kronor, trots att dygn och veckor går. Och varför ska de nödvändigtvis träffas vid tider på dygnet när hederligt folk sover?
Det finns bara två rimliga förklaringar. Antingen kan bara outhärdliga, antisociala rättshaverister ta sig så högt i de politiska hierarkierna att de får nattmangla med finansministern. Eller så är alltihop båg. I skydd av mörkret dricker förhandlarna champagne, dansar och har orgier tills de storknar. Då slår de ihop ett pressmeddelande och kommer ut.
Den senare förklaringen är nog att föredra.”

Serier:
ZITS, helt ohotad vinnare. De andra var inte ens i närheten.
———————————–

Man kan läsa på flera sätt – ett är det kritiska.

Inskrivningen:

Nu är jag inskriven. Jag har blivit intervjuad av sjuksköterska. Fått träffa sjukgymnast å prova ut stödkrage. Träffat opererande doktor och narkosdoktorn.
Jag blev tappad på en del blod också å så fick jag lämna kisseprov.
Det verkar som om jag klarade ”intagningen” så operationsdagen rullar på närmre och närmre.

Ja, jag fick veta att tiden på sjukhuset blir trevlig men kort. Jag ska dit på kvällen den 28:e, opereras den 29:e, kvickna till. På fredag ska jag ”komma igång” och på lördag får jag åka hem.

Sedan kan det ta ca 3 månader med rehabiliteringen och jag kan tidigast efter ytterligare 3 månader märka eventuella förbättringar.

Orolig? Jag? Inte alls! Vem kan tro något sådant?

God Morgon!

16 dagar kvar till operationen!

08:00 lämnar jag Onsjö och kör vår bil mot staden Göteborg och Universitetsjukhuset Sahlgrenska.

10:00 ska jag vara på inskrivningsbesök å Sahlgrenska.

19:00-20:00 är det F&S-jympa på Onsjö, Vänersborg.

20:15-22:15 Är bastun bokad. Skulle vara himla kul med lite sällskap.

Lev väl!

Funderingar under städningen:

Orerande:
Nu ska jag hänge mig åt generaliseringar som statsvetare tror att de har ”tabbe” på. Jag tänker orera lite om vad jag tror ligger bakom att arbetarklassen svek/sviker socialismen.

Jag generaliserar med följande begrepp: ”UTVECKLINGEN” och ”INDIVIDUALISMEN”.

I NU-tidens begynnelse var det arbetarförtryck. Arbetarklassen reste sig och enade de stod och reformer kom. Industrialismen ”tog fart” i hela välfärdsvärlden. ”Krafter” restes och enades om att denna utveckling inte allena var en mans verk. Det var samlade folks verk. Kakan skulle delas rättvist. Det jag kan förstå, så var inte detta en helt felaktig väg. Den ökade välfärden manade arbetarna till att fortsätta sina ansträngningar.

Egnahem och lägenheter byggdes i massor. Arbetarklassen kunde välförtjänt bo i egna hus och egna lägenheter. Förhållandena förbättrades. Fler reformer. Gränsen mellan tjänstemän och arbetare ”suddades” ut mer och mer. I alla fall på fritiden. Arbetare och tjänstemän bodde grannar. Men cheferna, direktörerna och bolagsägarna ville inte beblanda sig med kreti och pleti. Det upplevdes olustigt att ”sänka sig så lågt”. Där blev boendet mer ”ståndsmässigt”.

Vi är nu i ett läge där socialismen har klart svårt för att hävda några gigantiska orättvisor. Vad händer då? Jo då svänger t.ex. socialdemokratin lite in mot mitten och blir mer ett tjänstemannaparti för de ”upptäcker” att de håller på att förlora röster till både folkpartiet och centern.

Och arbetarna som nu bor i egna hyreslägenheter, bostadsrätter och egnahem samt villor och har egen bil känner sig inte hemma i socialismen längre.

De tycker till och med att; betalar vi egentligen inte för mycket i skatt? Och där någonstans utvecklas folket från att vara socialister till sociala individualister, liberalismen vädrar morgonluft. Bäst att tänka på sin egen välfärd och skita i de andra.

Den grå politiken skapas. Alla parter/partier ser att de har tillgång till potentiella väljare. I ”mitten”.

Men det går trögt. Och det går långsamt. Och det sker nästan omärkligt men på något sätt, lyckas av för mig obegripliga ”krafter”, att montera ned det Svenska trygghetssystemet och via det skapa en era med ”offentligt förfall”.
Där det i område efter område ”bevisas” att det individuella privata initiativet är bättre för Sverige (folket) än det offentliga. Det offentliga blir till något ont. Begreppet ”tärande sektor” börjar dyka upp och motsatsen den ”närande sektorn”.

Och ”gråsossarna” och alla ”mittenfolk” köper det här! Med hull och hår. Nu är det INDIVIDUALISMEN som gäller. Kollektivet är något fult. Ensam är stark. Tänk på dig själv, för ingen annan tänker på dig.

Sedan kommer nästa lysande grepp. Kapitalismen görs rumsren och döps om till ”marknaden”. Och vi får lära oss ”marknadens spelregler” och att det ska diskuteras med ”marknadens parter”. ALLA ska ha egen dator!

Allt är fint och en massa lull-lull och timotej! Då går vi med i EU! Men innan vi gör det måste vi uppfylla konvergenskraven och ett av dem är att våra offentliga utgifter inte får överstiga 2% av bruttonationalprodukten (BNP). Usch! Vad göra då? För vi hade vid det tillfället en offentlig utgift som var nära 4% av BNP.

Jodå, då tar man fram både kniv, yxa och osthyvel. För med i EU det ska vi. Där finns framtiden – och marknaden. Och då ska inte en ”tärande sektor” få stå i vägen. Och det är socialdemokraterna som håller hårdast i redskapsskaften?

Nu är vi ett läge där ”folk” vill ha högre löner, ökad välfärd, sänkta skatter, fortsatt högkvalitativ offentlig omsorg (även om den bantats ned med ca 50%, vi kom ju med i EU).

Det jag tycker är fantastiskt är att den offentliga sjukvården, specifikt, förbättras under den här perioden. Trots alla resursminskningar. Det enda som märks är att kommunikationen specialiteterna emellan haltar. Och det får till följd att den grundläggande omsorgen får stryka på foten, men den upprätthålls av sjuksköterskor med omvårdnadsprofession.
Det sattsas i stället på ännu mer specialisering. Det kan vara en möjlig förklaring till att det faktiskt är bättre inom vissa sjukvårdsområden. Men det som fått betalats är ett ÖKAT gap mellan primärvård och regionvård.
Det inte ”bara” bildas köer, det är dessutom svårt att komma in i en kö över huvudet taget!

Nu är ju folk lite lömska på den här ”försämringen”, "de"(politikerna) börjar t.o.m. att hugga i försvaret, så då gäller det att protestera och det görs genom att rösta nej till EMU (Europeiska Monetära Unionen) vilket som en bisak hade inneburit att vi skulle få gemensam valuta (EURON). Men det var inte bisaken EURON, folk röstade nej till, det var rädslan över att förlora den ekonomiska makten. Att få det ännu ”sämre”.

Märkligt? Den ekonomiska makten var/är ju redan förlorad till marknaden.

Jag är väl trög, men jag börjar nu fatta vad statsvetaren SBL menar med folkhemmet och narcissismen. Fast det känns som om narcissism är fel begrepp. Folk är mer i klorna på UTVECKLINGEN.

Om nu politiken är åt helvete fel – vad gör vi då?

”Kvinnaböske”

Nu, 12:22, när jag var ute och gick med den stackars hunden i ”ösregnet” så kom jag att tänka på en artikel i gårdagens Aftonbladet. Den handlade om han i ”Kvinnaböske”, Hasse Andersson. Jag känner med honom, han har liknande problem/besvär som jag har. Men jag kan inte låta bli att ”småle” åt ett par saker. Först, citat: ”Läkarna har sagt till honom att de är restriktiva med operationer i nacken eftersom flera känsliga nervcentra sitter där.”
Nu är det ju så att den plats där Hasses problem sannolikt kommer från är ryggmärgen och ryggmärgsnerverna och därtill spända muskler. Sannolikt är det ryggmärg och ryggmärgsnerver som av någon orsak är utsatta för påverkan. Det är väl självklart att det är ett känsligt ställe!?
Det andra är, citat: ”… fick söka akut hjälp på Karlskoga lasarett. Efter en veckas vård skrevs han ut.”
Om nu Hasse blev kvar EN VECKA på lasarettet så är min bedömning att hans besvär är allvarliga. När jag var som sämst 2001/2002 låg jag hemma och kunde bara röra vänsterarmen resten gjorde bara så in i helvete ont. Så länge jag inte var döende så brydde sig inte sjukvården, thats it!
Det Hasse har att välja mellan är en operation som kan stoppa fler besvär eller så ingen operation och fortsatt ökande besvär. Ingen kan garantera honom att han någonsin mer kan spela gitarr professionellt. Och operationen är givetvis inte riskfri!
Blir han inte nöjd med läkarnas besked ska han be att få en ”second opinion” och då till någon specialklinik inom området nackbesvär.

Är sjukvården orättvis?

God Natt!

Alkoholpolitik & Svensk Sjukvård:
Kunde inte låta bli. Har varit inne på SBL's blogg: opinion2002.nu [not: 19/2-2011: troligtvis annan författare numer (Per)] och "lagt mig i".

Jag begriper mig inte på den människans syn på alkohol och inte hur han resonerar kring Svensk Sjukvård.

Det är klart, ÄR man alkoholliberal, då tycker man som SBL. Att det är ett rackarnas myndighetsöversitteri, vår Svenska alkoholpolitik. Var, i alla fall, inte nu.

SBL's uppfattning att alla(?) Svenskar är offer för ett narcissistisk folkhemsexperiment eller vad han nu egentligen menar? Han är klart rörig där. Ja, det kan jag inte riktigt se. Av vilken anledning skulle nu just tanken och viljan om "folkhemmet" vara så fult?

Jag har min övertygelse om att den narcissism som SBL avser mer är sprungen ur en marknadsstyrd liberal samhällsfilosofi, individualismen. Inte ur en misslyckad socialistisk politik som han skyller på folkhemmet? Men jag kanske helt har missuppfattat SBL där?

Och att Svensk Sjukvård skulle bestå av otacksamma patienter som kräver lyxvård? Var får han det ifrån?

Ingen politik har idag lyckats med någonting annat än att se till att "marknaden" får precis så mycket skattepengar de vill ha. Märklig politik?

God Morgon!

Blogg-Karaktär:
Från nu kommer jag att ändra min framtoning här på bloggen. Det har blivit för mycket ”recensioner” av media. Och dessutom ”måste” jag dra ned på tiden framför tangenterna.

Jag vill i stället framföra lite mer ”obekväma” åsikter och tyckanden. Det kommer främst att handla om att jag diskuterar frågor typ:
”Vilken nytta har alkoholen, egentligen?”
”Hur är det att vara långtidssjukskriven?”
”Vad kan du göra på din arbetsplats för att förmå arbetsgivaren att minska sjukskrivningarna?”
”Vad kan du och jag göra för att minska ungdomsbrottsligheten?”
Och liknande mer personligt riktade frågor och påståenden.

Jag kommer väl antagligen även fortsättningsvis emellanåt tycka till om sådant som jag reagerar på i media. Men då blir det nog mer uppenbara galenskaper.

Det kommer också att bli mer berättande om hur jag resonerar inför operationen.

Hälsa:
I brevet jag fick från Sahlgrenska var en bibba med frågor. Antingen får jag be hustrun skriva eller så får jag bifoga ett papper med svaren separat på, skrivna via datorn.
Jag har problem med att hålla i en penna. Handstilen blir då därefter. Den har i och för sig aldrig varit direkt läsbar men nu är det värre. Jag har själv svårt med att tyda den.

Må Bra!

Hälsoläget & m.m.

Det är faktiskt redan lite bättre. Det är bara ett intensivt envetet högt väsande/tjutande i huvudet som stör bilden av återhämtning. Lite mer värk än vanligt, i höger arm och tumme samt i höger ben och vänster fot?

Men nu har jag legat på min vibratordyna samt vilat ytterligare en stund till och därefter har jag slappat på balkongen med en kopp kaffe (som jag inte tål?).

Nu väntar jag på att hustrun ska komma hem, från sitt jobb. Antagligen har hon varit hos min syster och hämtat ett stort köttben till vår hund. Syrrans hund, Golden Retrievern, Ladden, tappar sina tänder. De mer eller mindre ramlar ur käften på han när han försöker tugga på köttbenet. Så då tyckte syrran att det kanske kunde vara något för vår hund.
Hon har i lönndom testat det där benet förut, ja hunden alltså, inte syrran. Hon "stal" det från Ladden vid ett obevakat tillfälle när syrran var hundvakt åt oss. Och eftersom hon inte verkade bli akut sjuk av det smakprovet, har vi nu bestämt att hon ska få pröva hela, så att säga.

Senare i eftermiddag har jag planer på att cykla till Trollhättan och hjälpa pappa med ett problem i dataprogrammet Microsoft® Excel.

Nu ska jag kolla lite på mina digitaliserade magnetröntgen bilder.

Hej så länge.