Kategoriarkiv: Psyke

Mina nerver…

Publicerat av
2

sömn; ok.

Farsan
Ska dit strax efter tolv. Hoppas verkligen att han känner sig trygg med att vara hemma.

Om vi börjar med pappas trygghet; Han känner att han vill vara hemma. Det första vi gjorde var att påbörja abonnemanget av morgonblaskan ttela. Han får första morgontidningen på fredag och så skickar de ny faktura.

Pappa ringde mig mellan 10 och 11 och lät lite förtvivlad. Han hade larmat för han ville ha mjölk insatt i kylskåpet och disk flyttad från bordet till diskbänken. Det här förklarade han för larmtjänsten som bekräftade att de uppfattat vad far sa och skulle framföra det.
Det kommer två personal 'rusande' och tror att det är akut. Antar att de inte blev så värst nöjda när de ser far sitta där vid köksbordet och vill ha hjälp med att flytta på lite disk och få mjölken insatt i kylskåpet.
Han blev då tillsagd att han får bara larma när det är akut.

Pratade med pappa. Jag tycker nog att 'larma' för att få mjölk inställd när det 'endast' återstår ca 1 timma innan nästa planerade besök, ska man nog kanske ligga lite lågt med.

Far får hjälpa till och vara lite smidig och kanske mer planerande.

Vi gjorde också upp med hemtjänsten, eftersom far blivit lovad, vid vårdplaneringen, att han fick 'larma' vad det än gällde. Det skulle alltså fungera precis som om han vore kvar på korttidsboendet – så var det sagt. Men för att undvika 'onödiga akut'-utryckningar så ska hemtjänsten ringa far, när han larmat, svarar inte far då, ja då är det akut. Svarar han så kan de resonera om 'insatsen'.

Det som stör mig mest och ställer till det för pappa och kanske främst hemtjänsten är att primärvårdens arbetsterapeut inte gjort vad som blev bestämt. Hemtjänsten har alltså i nuläget inga hjälpmedel för att underlätta förflyttning, t.ex.

Jag har 'jagat' primärvårdens arbetsterapeut och biståndshandläggaren har också gjort det. Var är människan?

Det är lite si och så med fars tidsuppfattning och komihåg men det verkar som att primärvårdens arbetsterapeut ringde far under gårdagen och meddelade att hon "tittar till honom i nästa vecka". Är det sant så är det snudd på tjänstefel.

Sedan ska hon, enligt far; "Ringt tidigt som f-n!" idag, onsdag morgon och meddelat att hon kommer under dagen och att hon skulle komma tillsammans med hemtjänstpersonalen. Detta har dock inte hemtjänsten hört något om. Och samarbete med hemtjänsten förutsätts.

Så, nu har jag gjort upp, i samråd med biståndshandläggare, att jag ringer far en stund före fem, idag. Har hon inte dykt upp då så ska jag ringa eller meddela det till biståndshandläggaren.

… mina nerver ….

Ringde far: Ingen arbetsterapeut…
Ringde biståndshandläggaren och meddelade att arbetsterapeuten inte dykt upp och inte heller tagit kontakt med hemtjänstgruppen.

Surfplattan
NetOnNet meddelar att de skickar en returfraktsedel så att jag slipper stå för fraktkostanden.

Jag fick erbjudande om 'annan produkt'. Har kollat; de har inget annat som jag känner att jag vill ha så jag gav dem ett erbjudande, kan de trolla fram en: "Archos 101 Internet Tablet 8GB för samma pris som Pixmania erbjuder" så kan jag tänka mig 'annan produkt'. Annars blir det återköp.
Det blir återköp.

Hälsoläget:
Musklerna i nacke och rygg är 'superspända'. Jag är nog stressad. Fast mest tror jag på att jag är mer förbannad.
[03-03-015-005]

Fredag

Publicerat av
2

Då var begravingsgudstjänsten för min syster över. Ett sista farväl?

Köper inte det där. Min syster finns kvar – inne i mitt minne. Jag kommer med glädje minnas alla hennes tokigheter. Och jag kommer att sakna att bli serverad nya.

Prästen gjorde bara ett misstag när han höll en väldigt trevlig s.k. nekrolog till syrrans minne. Han sa att hennes hund Ladden var av rasen Dobberman Pincher? Det var en Golden Retriever. Prästen var alltså inte ens i närheten.

Det hela var väldigt stilfullt.

Onsdag

Publicerat av
3

Jag har blivit befriad från att göra ett nytt BAS-jympapass. Det är bra. Jag var liksom tvungen att prioritera.

Ibland tar livet en vändning som man inte kan påverka. Det kan vara en utveckling inuti ens kropp och det kan vara utanför kroppen.

Jag har blivit ställd inför bägge.

Jag får krypa till korset och erkänna, främst för mig själv, jag är inte så bra som jag vill vara. Jag orkar inte vara så bra som jag vill.

Det verkar som om min kropp vill fortsätta att jävlas. Det kan vara så att jag har börjat få besvär från en nivå i nacken som inte opererades. Fast det är bara en gissning. ”Worst case”, så att säga.

Det utanför är mer av existentiell art. Det är en annan persons existens – vem kan jag inte gå in på.

Jag har också mer eller mindre bestämt mig för att ta det lugnare på jobbet och jobba kvar längre på 50% än vad jag planerat.

Psykiatri

Publicerat av
1

Kan någon initierad (gärna politiker) förklara för mig av vilken anledning svensk psykiatri är så stockkonservativ?

Svensk psykiatri (ja i alla fall den i Västsverige. NU-sjukvården, NÄL och öppenspsykiatrin i Trollhättan) verkar ha som grundidé om att en person som mår psykiskt dåligt ger man mediciner och sedan skickar man hem personen (som då lever i liksom en glasbubbla) och hoppas på det bästa och funkar det inte så prövar man med annan medicinering. Sådär håller de på tills någon undrar av vilken anledning personen har så mycket mediciner och då börjar de ta bort dessa vilket får till följd att den nu medicinberoende person blir abstinent (vanligt kemiskt fysiologiskt fenomen som kroppen reagerar med när man tar bort något som kroppen vant sig med) – och då begriper de inte vad som egentligen händer? Varför är personen så orolig? Jösses!

Jag vill nog påstå att jag har ganska så bra på fötterna vad avser psykiatri och psykiatriska behandlingsmetoder, jag har verkat som lärare i psykiatri under åren 1982-1989. Så när jag påstår att om en läkare ger en psykisk sjuk person läkemedel som är tänkta att dämpa de psykiska besvären så ska det samtidigt ske en till början ganska intensiv samtalsbehandling och täta kontroller.

Det där är vetenskapligt verifierat. Vid forskning har man visat att det är det som har effekt.
Endast läkemedel har i ytterst sällsynta tillstånd positiv effekt som enda behandlingsmetod (svårare psykisa tillstånd t.ex. schizofreni, mano-depressiv psykos. Fast relativt täta personkontakter kan inte uteslutas.).

Endast samtalbehandling/kontakt har endast positiv effekt vid lindriga former av psykiska besvär (De flesta neuroser och fobier samt oro). Och när vi kan prata om kroniska psykiska sjukdomar som inte kräver medicinsk behandling.

Läkemedel i kombination med samtal/tät kontakt är det som har bredast, och mest effektiv effekt, på både lång och kort sikt.

Så, varför i h-e arbetar inte psykiatrin så då?

Det handlar inte (endast) om resursbrist. Jag vill påstå att det (också) handlar om ren och skär okunskap, prestige och konservatism. Det är de medicinskt-biologiskt inriktade psykiatridoktorerna som bestämmer.

Det är den konservatismen som dödar folk – tänk på det.

Vilofunderingar

Publicerat av
Svara

Låg på min vibratordyna och funderade lite och då gled jag in på av vilken anledning jag skriver så förbaskat mycket på bloggen? Jag upplever mig som en åsiktsmaskin.

Jag tror att det är en omedveten rädsla för operationen som ligger bakom. Tänk om det går åt helvete? Då gäller det att tycka så mycket som möjligt. Men då tänkte jag, varför då?
Mer sannolikt är att det är själva tyckandet i sig som utgör en mental, konkret barriär som stoppar den illasinnade abstrakta operationsångesten.

Hur som helst. Det är ett stimulerande tidsfördriv och jag är glad för det jag orkar göra.

Att försöka dränka sin ångest i alkohol skapar bara mer ångest. Då är det roligare att skriva!

God Kväll!

Publicerat av
Svara

Restad Gård:
Trevligt! Vi cyklade dit. Och så använde jag cykeln som stöd, mesta tiden, när vi gick runt och tittade.
Vi lyssnade lite på Archie. Och så tittade vi lite på ”fotbollsspel”, Football, med levande fotbollsfigurer. Kul ide! MC-uppvisningen av Hampus Fardby gick inte av för hackor, duktig kille!

F&S Jympan:
Fia skötte sig utmärkt. Hon är härlig där i mitten. Dock var volymen lite hög i mina öron emellanåt. ”Vi” får jobba på det.

Hjärnsläpp:
Pratade lite med hustrun innan bastun om det fantastiskt härliga vädret. Jag tvekade mellan bastun och solen på balkongen. Och mitt i den diskussionen yrade jag om att det var ju så synd att det var mörkt när jag kom ut från bastun vid 22:00-tiden?
På lördagar badar jag bastu mellan 16:15-18:15!
Så solen sken ju när jag kom ut från bastun!

Hälsa:
"Släpade" mig från jympan till bastun. Lite piggare steg från bastun och hem. Nu känns det rätt så OK.

Syrran startade sin blogg idag, för en stund sedan. Kolla på: ladden.blogg.se [not: 18/2-2011; funkar inte.]

Förtvivlad!

Publicerat av
Svara

Är ett bra uttryck på det jag kände för en stund sedan. Jag var förtvivlad och hunden var hysterisk. Hon blir det när hon blir rädd, liksom upprörd.
Jag hade tänkt att vi skulle göra en längre tur idag. Jag på cykel, med springande hund. Först lämpade vi av lite sopor. Då kommer en av grannarna med sin schäfer, där schäfern uppträder som om Tessie inte hade något existensberättigande över huvudet taget. Ja så som hon själv brukar uppträda mot framför allt lite större mörka hundar? När hon blir utsatt för det viftar hon lite försiktigt på svansen och ser liksom förvånad ut.

Det mötet lade väl lite grund för nästa. En mellanstor svart hund uppenbarade sig. Och vips var rollerna ombytta. Jag ”vet” att detta beteende hos i alla fall vår hund betyder att hon känner rädsla och osäkerhet och då är anfall bästa försvar? Så, den där hunden förtjänade att dö, enligt vår hund. Sedan försvinner den bara? Hundens matte och hunden ”försvann” in i sin parkerade bil.

Så Tessie blev som förbytt. Hon for fram och tillbaka, hit och dit. Och letade? Det luktade ju så starkt, var hade ”hotet” gömt sig. Hela tiden försöker jag prata lugnande till henne. Kallar in henne till mig och försöker förmedla att hon är duktig när hon är vid min sida. Sådär håller vi på hon far iväg, jag ”ropar” lugn och hon rycker i kopplet. Jag ropar in henne, hon sticker iväg och jag försöker med rösten hindra henne från att rycka i kopplet. Jag misslyckas.

Detta håller väl på kanske 2 minuter. Men det är fullt tillräckligt för att mina besvär ska fyrdubblas. Värken ökar i nacken, ryggen, armarna, ländryggen och benen, Tjuter i huvudet, muskler krampar och humöret sjunker. Lika bra att avbryta rastningen så fort som möjligt.

Till slut lugnar hon ned sig och får kissat och bajsat och vi går och ställer in cykeln. Och när jag kommer in är det bara att gå till medicinskåpet och stoppa i sig extra medicin. Förbannade hund! Tänker jag då. Samtidigt som jag vet att det ju inte är hennes fel. Det är min otillräcklighet. Att jag inte orkar. Då tycker jag mer synd om hunden än om mig själv.

Det är vid sådana här tillfällen som jag verkligen ser fram emot operationen.

Nu blir det mat och sedan vila!

Lugn, bara lugn!