Replik
Till: Mikael Cederbratt (M), Lotta Finstorp (M), Riksdagsledamöter i Socialförsäkringsutskottet, från den 28 oktober 2015.

Är borgerlig(M) politik mänsklig?

Jag tänkte att jag skulle tycka till då jag representerar en av de sk drabbade. Ingen av aktuella politiker har ju ens varit i närheten av det. Att leva som drabbad – i utanförskap.

Det som M-politikerna inte skriver var att den S-ledda regeringen minskade det sk sjukskrivningstalet genom att överföra merparten av dåtidens sk förväntat långtidssjukskrivna (>1år) till tidsbegränsad sjukersättning.
Ingen borgerlig politiker protesterade då åt detta.

Dock kallade borgerligheten detta för att kasta ut sjuka i utanförskap, i deras valkampanj (2006).
När det i själva verket var en statistisk och ekonomisk S-ledd krumbukt.

För personen förändrades inget, vad avser hjälp med sjukligheten – förutom att vi fick mindre pengar (beroende på tidigare inkomst ca 1000 kr 'fattigare' per månad).

Riktigt otäckt blev det efter valet och de nya reglerna för sjuklighet började träda i kraft. Då var man i utanförskap. Tidigare var jag i ett Trygghetssystem. Nu blev jag, utöver sjuklighet också mer ifrågasatt.

De (M) skriver sedan också; "…lämnades helt enkelt till sitt eget öde och man grundlade ett långt utanförskap."
Är det bättre att klippa navelsträngen helt och permanenta utanförskapet som en tidsgräns i sjukpenningen innebär. Och därefter tvinga ut en i många fall mycket sjuk person till en utarmad arbetslöshet som arbetssökande?

Ingen blir frisk av att det finns en maxgräns. Tror man det så är man mindre begåvad.

Har politiken problem med att det finns / fanns personer som faktiskt kunde tidsbegränsa sin sjukdom genom att komma i arbete så hade man kunnat gett dåvarande Försäkringskassa och Arbetsförmedling direktiv till att undersöka och åtgärda det, inom ramen för gällande sjukförsäkringsregler.

Att ändra i sjukförsäkringen är att skjuta sk skjuta över målet och jag ser det som politiskt ovettigt.
Det visar endast på borgerlighetens omänsklighet och cynism som Mikael & Lotta representerar och försvarar.

Givetvis bottnar arbetet med att försämra sjukförsäkringen, i att borgerligheten vill driva den till en bottennivå så att ett sk privat initiativ ses som enda och vettigaste lösningen.

Det som är ytterst tråkigt är att så många S-politiker låter det här passera utan att agera.

Samma 'dolda' borgerliga (kapitalistiska) agenda finns inom samtliga idag offentliga grenar.
Som ett parentesexempel på vad jag menar så kan intresserade sätta sig in i vilka krav EU lägger på Greklands befolkning för att de ska komma 'på fötter' (få vara med – annars hamnar de i utanförskap…).
Länk till en bild, på engelska som sammanfattar kraven: ngn.nu/Pict/2015/150712-EU-to-G.jpg
Bildkälla: twitter @tarapalmeri, kl 18:04 12 juli 2015.
Notera att EU för en sk Liberal kapitalism (om en sådan nu finns?).

Debattförfattarna (M) nämner också;
"…förtidspensionerades…" > Har inget med sjukförsäkringen att göra. Det är en uppgörelse mellan arbetsgivare, fackförbund och arbetare.

"…införde rehabiliteringskedjan…" > Det som hände var att rehabiliteringsansvaret flyttades från arbetsgivare till Försäkringskassan som sedan skulle förmå arbetsgivarna att samarbeta. Inget tvång fick förekomma. Det utnyttjade tyvärr många arbetsgivare och såg då till att göra sig av med sk oproduktiva (läs halta & lytta) medarbetare (som kostade alldeles för mycket att behålla). De avskedade en hel massa människor (ut till utanförskap).

'Tack vare' de nya sjukförsäkringsreglerna så visste jag inte, hösten 2009, om jag skulle få hel sk livsvarig sjukersättning (sjukpension) eller 'kastas' ut i arbetslöshet. Det fanns endast de två valen. Jag var i långvarigt behov av rehabilitering och det fanns inte på kartan att jag kunde utföra ett arbete. Men enligt regelverket så var detta ett alternativ – skrämmande, ovärdigt och måste bottna i grundläggande okunskap.

Jag vill ha tillbaka trygghetssystemet, 'avliva' begreppet utanförskap.

Sjukpensionär Nils-Gunnar Nordlundh
En av ca 70000 sk drabbade, främst året 2009.