Solen sken! Frukosten smakade lika bra. Klockan 10.00 skulle vi vara ur rummet. Och det behövde inte städas!
Efter att vi packat bilen och hängt på cyklarna bestämde jag mig för att nu var det dags att ta ett bad vid den närliggande badplatsen.
Det var väl 12-13 grader Celsius. En förbipasserande, annan vandrarhemsgäst, upplyste om oss att igår var vattentemperaturen uppmätt till 9 grader Celsius. Så kallt tyckte jag inte att det var. Det var skönt! Faktiskt!
På väg tillbaka ut ur Kristiansand och mot Sandefjord, ”lurade” vi Norska vägtulleriet och körde en annan väg så slapp vi betala de där ’retliga’ 10 NKR.
En bit utanför Kristiansand stannade vi vid ett stort köpcenter. Jag var nämligen ute efter en Norsk fasadflagga. Och se, i en av butikerna, hittade jag en, för 49,5 NKR.
Vi körde vidare. Vi gjorde en liten omväg och kollade Valle. Ett av de små mysiga ställen jag ’hittade’ när jag var ute och cyklade, 1999. Valle består till mesta del av en Sjöhandelsaffär, SPAR och en stor gästhamn. Hit kommer alla rika Norrmän med sina dyra båtar från sina semesterplatser belägna utanför i skärgården.
En glass blev det att avnjuta i ett härligt solsken.
Nästa stopp blev strax efter Eidanger och nära E18, på den väg jag cyklade. Här var nämligen den fantastiska serpentinkurvan. Det var så brant så vägen gick i en spiral uppåt. Då, 1999, var jag för trött för att gå ned och ta ett kort. Nu fotograferade jag både uppifrån och nedifrån.
Upp på E18 igen. Stannade vid Larvik och tankade lite, började bli kris. Vi kom precis så vi hann med 16:30 färjan från Sandefjord till Strömstad.
Än en gång fick vi avnjuta det fantastiska smörgåsbordet. Efter lite SMS:ande fram och tillbaka med sonen fastslogs det till slut att hans flickvän troligtvis fanns med på samma färja.
10 minuter före vi skulle ned till bildäck ”rusade” vi runt, uppifrån soldäck och nedåt och letade. Och se på däck 6, tror jag, hittade vi henne, hennes lillebror, mamman och pappan. Det blev ett kort hälsande sedan fick vi gå ned till bilen.
Stannade vid en OKQ8 vid Håbo. Där var det lätt panik. Datorer, kassaapparater och tankmaskiner krånglade. Vi fick vår bensin till slut.
Skönt att komma hem. Klappa vår sjukliga hund, som nu var något bättre. Katterna mådde prima. Det var inte helt fel att lägga sig och sova i sängen. Jag sov gott.
