Ja då är det dags! Först ska jag till bastun och ställa in timern så att det go värme till 20:15.
Sedan travar jag bort mot Onsjöskolans jympasal och hoppas få uppleva en givande diplomeringsomgång!
Ja då är det dags! Först ska jag till bastun och ställa in timern så att det go värme till 20:15.
Sedan travar jag bort mot Onsjöskolans jympasal och hoppas få uppleva en givande diplomeringsomgång!
Klockan 16:00 i Onsjöskolans jympasal startar idag den första av tre diplomeringar. Det är först Medel, sedan 17.00 Bas samt 18.00 Medel.
Det är Johanna, Jenny & Helena som ska diplomeras.
Och vad är då diplomering?
Diplomering är den sista delen i en Friskis&Svettis-ledares utbildning.
Det första steget, i Vänersborg, är att meddela sitt intresse till en funktionär (värd eller ledare). Därefter ska man delta i en information om vad det handlar om, att vara Friskis&Svettis-ledare. På den informationen får man ett musikband med tre (tror jag) inspelade låtar på. Låtarna ska vara exempel på det vi i F&S kallar Kondition, Smidighet och Styrka.
Detta band tar man med sig hem till sin kammare och sätter rörelser till.
Vid ett bestämt datum är det "uttagning" av de som har visat intresse. Då samlas ledare och funktionärer och så får då ledaraspiranterna visa vad de kan.
Uttagningen består av flera moment. Det första är att visa att man kan sätta rörelser till musik och att man kan hålla takten och att det ska framgå att man trivs där i mitten.
Därefter får ledaraspiranten ett antal lappar lagda framför sig på golvet med rörelseförslag. Till den musik som spelas upp ska ledaraspiranten fritt välja rörelser som passar in till musiken.
Nästa steg är att ledarna och framför allt Ledaruppföljarna och utbildningsgruppen sätter sig ned och diskuterar ledaraspiranternas prestationer.
Det sista steget i "uttagningen" är en intervju. Där frågas det om intresse och möjlighet att hjälpa till med ideellt arbete i föreningen t.ex.
Om en ledaraspirant blir "Uttagen", vilket bestäms av föreningens behov, tillgång på pengar och ledarnas bedömning samt den egna prestationen, så blir man skickat på utbildning.
Första utbildningen, Steg 1 omfattar ca 4 dagar och då är det mycket anatomi & fysiologi samt jympa och löpträning.
Innan man "godkänns", till att gå vidare ska man skriva ett teoretiskt test.
Steg 2 är längre ca 6 dagar och då jympar man och jympar och jympar. Hela dagarna, nästan, lite praktik är det allt emellan. ”Skitroligt!”
Efter detta ska ledaraspiranten hem och sätta ihop sitt första jympapass. Leta musik och sätta rörelser till och få allt att stämma. I vår förening, F&S VBG, har vi ett faddersystem så att ledaraspiranten ska få så god handledning som möjligt.
Sedan är det då dags för diplomeringen. Då kommer en speciellt utbildad person från F&S, för vår del oftast från Göteborg. Och då ska ledaraspiranten visa vad den kan och vad den lärt sig. Efter denna jympa blir ledare antingen godkänd eller underkänd (ett underkännande här är också ett underkännande av fadderns insats). En stund med diplomeraren är också avsatt för respons.
Efter godkänd diplomering kan ledaraspiranten kalla sig för ledare i Friskis&Svettis.
Efter ca ett år görs ofta en s.k. ledaruppföljning (LUF), som sedan upprepas med jämna mellanrum. Detta är dels en s.k. kvalitetssäkring men också en himla bra möjlighet för ledaren att få respons på sin jympa och tips på finslipning.
Vi, F&S, har också tillgång till s.k. Steg 3-utbildningar. Exempel på det är; Ki, Ki-balans, Styrka och Intensiv.
Jag diplomerades till hösten 1998. Det var en av de största stunderna i mitt liv. Jag var megastolt! Och är det fortfarande! Jag hoppas att jag så fort som möjligt kan komma igång och få leda jympa igen. Det är härligt!
Jag har gått Steg-3-utbildningarna; Bas, Ki-jympa och Ki-Balans och är "grundutbildad" medelledare.
Om ett gott skratt förlänger livet kommer jag att få ett jättelångt liv. Hoppas bara det blir roligt.
Jag har precis läst färdigt serietidningen "Uti vår hage", med huvudpersonen "Falo". De två sista episoderna i det nu senaste numret är vansinnigt roliga, ja det tycker i alla fall jag.
När man väl börjar "rota" i sitt minne efter tokigheter så liksom det bara "rinner till". Det kommer mer hela tiden. Så jag gör väl så att jag levererar en när den kommer.
Mormor och Bill 70-talet Nr 1
Jag var ute och promenerade med hunden Bill utmed Lasarettsvägen, i Trollhättan. En bra bit bortanför nuvarande Vårdcentralen ser jag Mormor vandra hemåt. Hon bodde på Karlstorp, just då. Jag vet ju att Mormor och hunden Bill kommer bra överens så jag släpper Bill och säger till honom ”Titta, där framme går Mormor!” Hunden sätter en våldsam fart. Ni vet väl att en Collie är en Vinthund, under pälsen? Nu vet ni. Strax innan hunden når fram gör hunden som så att den böjer ned nosen, för Mormor har kjol på sig. Och så kör han nosen rakt upp mellan benen på Mormor, bakifrån.
Just detta kände jag mycket väl till och var väl medveten om att det var just så hunden skulle göra och just det tyckte jag var kul, i alla fall till precis innan ”det hände”.
Mormor bär på en del kassar. Jag ser hur Mormor lyfter nära på en meter från marken och kassarna och dess innehåll flyger all världens väg. Mormor landar på ena benet, klarar inte att hålla balansen utan dröser ned i diket. Detta passar ju hunden utmärkt för då hamnar ju favoritmormor i liksom rätt nivå. Så han kastar sig ju över Mormor när hon kravlar omkring där i diket.
Det tog ett tag för mig att komma fram och hjälpa till.
Jag har aldrig hört så många olika svordomar från en och samma människa. Hon var inte alls glad.
Det kuliga var att hon först trodde att hon blev antastad bakifrån av någon snuskig karl. Och sedan, ”till sin besvikelse”, upptäckte att det var ”hundkräket”.
Nu ska jag i ärlighetens namn redovisa att jag är osäker på exakt hur Mormor uttryckte sig och vad det egentligen var vad hon menade så den sista meningen kan vara en efterkonstruktion från min sida. Men, en berättelse är en berättelse.
Har man lite "galghumor" så kan jag garantera att det där såg vansinnigt kul ut.
Mormor kunde allt le åt det hela, ett tag efteråt.
Följande ska läggas till på slutet av berättelsen från 2005-aug-5 09.52 med rubriken: "Syrran och Bill 70-talet Nr 1".
Nu är inte historien riktigt slut här. Det visade sig att ”Bosse” inte tömde tanken helt och hållet. Så på sin vidare resa ut mot Västkusten går bilen väldigt, väldigt trögt. Den orkar knappt uppför den minsta backe och framför allt långtradare blir irriterade på den där 95:an som kör så förbaskat långsamt.
PS
Jag skulle uppskatta om ni skriver lite kommentarer, ni som besöker de här sidorna. Är man en exhibitionist som jag så tycker man det är kul med respons. Det går också bra att skicka ePost, klicka på texten: "Min ePost", här till vänster (med röd bakgrund) (not. 12/2-2011: Gäller ngn.blogga.nu).
DS
Jag har nu på morgonen varit upptagen med att "plocka i ordning". Hustrun skulle få ett kort besök av en kamrat och då ska ju hemmet se ut som någon slags utställningslokal.
Jag kan inte låta bli att tycka, men ska man inte ha ett hem ordnat på det sätt som man själv vill? Jag tror nämligen att de flesta gångerna man "plockar i ordning" gör man det inte för sin egen skull. Man gör det för någon annan.
Eller? Det kanske faktiskt är för ens egen skull? Ja för hustruns skull då. För henne är det jätteviktigt att det ser ut på ett visst sätt när det kommer besök. Gör det inte det så mår hon dåligt. Och då är du ju för "sin egen skull" som vi plockar i ordning.
Problemet är väl att jag blir inblandat i hustruns normer. De är inte lika, våra normer, om hur det ska se ut här hemma.
Men, även här kan jag ju tänka efter lite. Om hustrun mår dåligt, då mår jag dåligt. Och jag vill inte må dåligt. Och då ligger det ju i mitt intresse också att "plocka i ordning". Då mår ju i slutändan alla bra. Även om jag gnäller under tiden.
Mitt rum är i alla fall "fredat" från hustruns "plocka i ordning"-norm.
Men det tycker hon är OK. För då kan hon alltid med ett menande uttryck tala om att "Ja, och det här är Nisses rum."
Men ibland känns det inte riktigt rättvist. Av de 104 kvadratmeter vi bor på har jag "makt" endast över 10.
Nu ska jag återgå till mina "historier". De redigeras. Jag har varit i kontakt med min Syster så en del i historierna bör modifieras. Till det bättre.
Återkommer med fönyade krafter till morgonen!
Sov gott!
Det blev en hel del svampar, kantareller. Tycker jag i alla fall. Hustrun tycker inte riktigt samma. Jag hittade 720 gr och hon 285 gr.
Och då gick vi en skog vi aldrig varit i förut. De ni!
Efter skogen blev det vila sedan bar det iväg ned till Fisketorget och de fyra kanalbåtarna. Den mesta behållningen var att vi tog var sin glass vid "flytrestaurangen".
Nu har jag ätit. Alldeles för många fiberberikade Thekakor. Svampen har vi inte börjat bereda än. Vi vet inte riktigt vad vi ska göra med den?
Bensinen är fortfarande billig i Trollhättan var till OKQ8 där och tankade för 9,07 SKR / liter.
Vi "hörs".
Nåja, jag var allt uppe kl 08:00 och gick ut med hunden, käkade frukost, tog mina mediciner och läste morgonblaskan. Åsså vilade jag lite på det.
Ja, ttela kommer ju ut även på lördagar numer för er som inte känner till det. Det har blivit en "tvåstadstidning". En sammanslagning av TT/LeP och ELA. Trollhättan och Vänersborg. Lyckad eller inte? Jag vet inte. Jag tycker det är trevligt med lokala nyheter och så länge jag får det är jag nöjd och jag tycker ju att jag hör hemma både i Vänersborg och Trollhättan.
Jag är ju född och uppvuxen i Trollhättan och sedan 18-års åldern bott och arbetat i Vänersborg. Fast sedan 1990 är jag anställd i Trollhättans Stad.
Vad var det i dagens ttela som fångade min uppmärksamhet, förutom serierna som jag alltid läser med förtjusning och stor behållning?
På sidan 8 hittade jag "Sommar porträttet" och det handlade om min favoritledarskribent i ttela, Agnetha Andersson (AA).
Bland alla trevligheter får jag också veta att hon är uppvuxen i samma bostadsområde som jag, Hjortmossen. Där ser man.
De Engelska kanalbåtarna ska vi åka och kika på när de visar upp sig här i Vänersborg vid Fisketorget 17:00.
Efter att vi käkat mat, som min husliga hustru lagar, så ska vi ut å jaga svamp.
Brodern ringde och frågade om antennförstärkare till TV. Om sådant har jag inte en susning. Däremot hade jag sådana där små "fördelningsdosor" där man kan "splitta" en antennkabel i två och jag tror att det i dem kan ligga en liten förstärkningsgrejimox?
Han skickar två stycken bud att hämta grejen, brorsdöttrarna.
Fick ePost från syrran och från en bästis B. Jag ska besvara dem nu. Eller senare? Maten blev färdig nu.
Oj, oj. Då har man varit på After Work. Det blev "roligare" än vad jag tänkt mig.
Träffade Susanne. Det kändes väldigt bra! Saknar henne. Från den "gamla goda tiden", med "SOFIA".
Idag känns mycket senare än igår?
Många öl blev det och vin och cider, oj, oj!
Tomorrow is paypack tíme!