Vänsterchaffisen vill veta om jag är för eller emot försäkringskassan. Som ickepolitiker svarar jag direkt: för. 

Försäkringskassan är ett av de fundament som utgör det Svenska skyddsnätet. Ett skyddsnät som ska fånga upp och möjliggöra ett bibehållande av trygghet, även om medborgaren råkat illa ut, mer eller mindre medvetet. 

Sedan har jag givetvis synpunkter på hur försäkringskassan sköts och hur handläggare, sektionschefer, socialförsäkringsnämnder och förtroendeläkare tolkar lagen. 

Riksförsäkringsverkets roll är också märklig. De ska utöva tillsyn över försäkringskassorna så att de sköter sitt uppdrag (skyddsfunktionen). Flera gånger nu har de i stället tagit på sig rollen som ”privat näringslivschef”. Och där handläggare varit ”mänskliga” har Riksskatteverket gått in och överklagat. Mycket märkligt förfarande. 

Det som nu senast skett och sker med Försäkringskassorna är att det fått ett politiskt uppdrag (av en socialdemokratisk majoritet (en borgerlig politik)) att minska sjukpenningskostnaden med 50% fram till 2008. 
Det första de gjorde var att ”konvertera” de som kunde misstänkas vara sjukskrivna mer än ett år till sjukersättning (inte det som politiken egentligen tänkt sig). Inom en relativt kort tid kunde Försäkringskassan redovisa minskad sjukfrånvaro(?) och minskade kostnader. Givetvis hade inte sjukfrånvaron minskat. De som tidigare varit sjuka finner man nu i stället i gruppen sjukersättning (sjukpensionering). 

Den som har sjukpenning kostar Försäkringskassan ca 80% av den försäkrades inkomst. Om de för över personen till sjukersättning behöver de bara betala ca 60%. 

Detta förfarande har för flera personer orsakat katastrof. Alla sjuka har inte en arbetsgivare som har tecknat arbetslivsförsäkring (afa). Den försäkringen ska hjälpa till att minska den ekonomiska förlusten vid långvarig sjukdom så att det ekonomiska bortfallet inte ska bli större än ca 10-20%. 
Flera Försäkringskassor skiter fullständigt i att människor hamnar i ekonomisk kris, utöver sitt sjukdomstillstånd. Dessa personer har blivit hänvisade till socialtjänsten. Att äga bil och villa är två faktorer som gör att du sannolikt inte är berättigad till socialbidrag. ”Katastrofen” är ett faktum. 

På flera orter samarbetar nu Försäkringskassa, Socialtjänst, arbetsförmedling och arbetsgivarrepresentanter för att undvika dessa individuella mänskliga katastrofer. Regeringen har också avsatt ekonomiska medel för sådana samarbeten och det är Försäkringskassan som ska vara den som ansöker. 2004 fanns ca 450 miljoner outnyttjat på detta konto? 

Socialförsäkringsutskottet är inte nöjda med försäkringskassornas handlingar och sättet de kör över människor på men de (SU) utnyttjar inte sin makt – ynkligt. 

Läser man sedan Socialförsäkringslagen och dess proposition så begriper man att nuvarande handläggning är totalt uppåt väggarna. 

Stora som små chefer inom Försäkringskassorna leker nu privata näringsidkare. Man kan ju börja misstänka att detta är en medveten plan för att ”plöja väg” för en ren privatisering – ”den måste ju vara bättre i alla avseenden” – i så fall. 

De s.k. förtroendeläkarnas (försäkringskasseläkarna) roll är också utomordentlig märklig och nu också ifrågasatt. Sjukskrivande läkare träffar personer och intygar sedan via ett juridiskt dokument graden av personens sjukdom. Detta kan sedan förtroendeläkaren helt bortse från och göra en helt annan bedömning, utan att träffa personen? I flera fall har det uppdagas att förtroendeläkarna helt enkelt hittat på passande diagnoser. Av vilken anledning de gör detta har inte framkommit. 

I mitt fall t.ex. blev jag av förtroendeläkaren, 2004, diagnostiserad som ”utbrändhetssyndrom” med depressiva inslag. 
Först, utbrändhetssyndrom ÄR en depression. Och det andra; Jag var då sjukskriven för diskbråck och nervinklämning (cervikal spinal stenos). 
När jag detaljgranskade alla handlingar hittade jag en notering i min journal och i det dokument som min sjukskrivande läkare lämnat till försäkringskassan och där stod på ett ställe, typ: ”utöver besvär från diskbråck och central nervpåverkan finns misstankar om utbrändhet.” (utbränd = att inte orka med, att inte kunna hantera eller bemästra sin situation) 

Den där formuleringen diskuterade jag sedan med min doktor och frågade då: ”Om man nu mår som jag mådde p.g.a. de besvär jag hade är det då konstigt om man uppvisar depressiva besvär?” Svar: Givetvis inte. Det är mer regel. (olycklig formulering med andra ord) 

Det finns massor med mer underligheter att diskutera kring Försäkringskassorna. En av dem, som jag inte undersökt närmre, är att Försäkringskassorna lär vara de arbetsplatser som har mest problem med långtidssjukskrivningar bland sina handläggare – hoppsan!. 

Nä, nu lägger vi ned detta orerande och ägnar oss åt söndagens vackra väder.