Allmänt

Varit ute på en promenad med hunden. Tog med mig en plastboll. Sparkade iväg den nere vid fotbollsplanen. Hunden försökte hoppa upp och ta den ”på studsen”. Det såg riktigt bra ut förutom att hunden landade på vänster höft.
Hon stod där, på tre ben, och såg ömklig ut. Jag ropade henne till mig och hon kom, på tre ben. Jag bad henne lägga sig ned, och det gjorde hon!?
Jag kände över vänsterbenet och höften. Kände inget konstigt. Masserade lite och ”klatchade” till henne och sa: ”Så där. Upp med dig!”. Och hon skuttade upp och såg ut som vanligt. Det tog tre sekunder, sedan hade hon bitit sönder plastbollen.

Lite senare på promenaden skuttade hon glatt in i det höga gräset och hoppade rakt på en stackars grå katt. Den blev tvärilsk. Vilket Tessie givetvis inte brydde sig om alls utan hon kastade sig fram på katten. Så katten valde att fly, till närmsta träd.
Tror ni hunden lydde mig när jag ropade ”Fy!”, ”Stanna!” och ”Hit!”. Absolut inte. Kommandot ”Hit!” lydde hon när hon väl jagat upp kattstackarn i trädet.

Rackarns byracka!

Innan promenaden ringde de och meddelade att leveransen av tvättmaskinen blivit försenat till i eftermiddag.

De som skulle leverera hörnsoffan ringde och meddelade att den kommer de med i morgon mellan 12-14. Å det var ju bra!

Nu ska jag äta.

Hälsa / Allmänt

Funderar på om jag ska återuppta arbetet med publicerandet av den kunskap jag samlat på mig om cervikala diskbråck och cervical spinal stenos?

Ska givetvis först göra klar min personliga utrustningslista för långfärdscykling samt en mer allmän lista.
Dessutom komplettera cyklingssidan med Tips&Råd.

Hälsa

God morgon! (6:45) Ja jag tycker faktiskt det. Fastän jag vaknade av att det värkte i högerarmen och väste/tjöt i huvudet, stel i nacke och rygg (gårdagens cykelmekande ger sin tribut).

Jag kom på mig med att tänka på en Dr Sigfridsson, Neurolog, på Kärnsjukhuset i Skövde och hans slutord i sin bedömning [050530]:
”Sannolikt är det framförallt “coping”-strategier som behövs för framtiden, men var sådan kompetens finns känner jag inte till på rak arm och får i så fall ordnas via inrem.”

”Coping” innebär att man lär sig leva med sina besvär och inte tillåter att de påverkar en. När man vet om att de inte är ”farliga” så kan man ”koppla bort dem”. Det är vad ”coping” i stort går ut på.

Jag skulle vilja göra ett nytt besök hos Dr Sigfridsson och när han undersöker en patient eller dokumenterar i en journal så skulle jag sparka till honom stenhårt på smalbenet eller sticka honom i högerarmen med en nål, sådär lite oregelbundet.
Och säga: ”Låt inte smärtan påverka dig. Fortsätt jobba, koppla bort den, slappna av. Du vet ju var det kommer ifrån, glöm den.”

Nu ska jag vara ärlig och påtala att Dr Sigfridssons bedömning och prat om ”coping” faktiskt har hjälpt mig en hel del. Jag kan nu mycket lättare ”komma över” en smärtattack. Och varje gång det hugger, bränner, rycker eller värker så tänker jag; ”Slappna av, rätta till huvudet, bry dig inte, du vet var det kommer ifrån.” Och då upplever jag i alla fall att besvären minskar något fortare än vad de gjorde tidigare.

Nu ska jag äta frukost. Sedan ska jag lägga plastgolv på balkongen på vår framsida.

Efter att de renoverade våra balkonger har det nu börjat samlas pölar och vill man vara ute på balkongen så måste man torka upp de där pölarna. Eftersom vi fått nya tätare balkongräcken så torkar inte vinden upp de våta balkongerna lika effektivt som förut.

Vi har köpt små grå fyrkantiga plastplattor (30x30cm). 5st buntar med 1 m2 i varje för 99 SKR styck (på ICA Maxi, Överby, Trollhättan).