Kategoriarkiv: Semester

Turkiet – Alanya – Dag 36 av 62

Publicerat av
2

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

Så här blev det:

Hustrun
Reser hem. Skriver mer senare…

I natt
Klockan 02:30 (lokal tid) ringde våra mobilväckarlarm.

Dags att packa ihop och transportera hustrun till Antalya Flygplats, Terminal I (kollat och klart).

När vi passerar lobbyn så undrar nattportiern om vi ämnar lämna hotellet…, de har helt uppenbart ingen rapportöverlämning eller liknande så nu fick vi förklara att jag följer hustrun till flygplatsen och kommer sedan tillbaka (dessutom var det ingen panik, för deras del, vi betalade ju hotellrummet i går kväll.

Vi gick ut och jag gick bort till platsen där jag enligt anvisning från vakter fick ställa cykeln, ingen cykel.

In till receptionen och förklarar att cykeln var borta – var var den?
Först får den språkbegåvade nattportiern för sig att jag vill ha en cykel och menar jag, Att jag vill att han ska skaffa fram en?…, herregud!

Till slut fattar han och ringer vakten, de hade flyttat på cykeln, till ett säkrare ställe…?

Jag går ut och möter upp.

Som tidigare placerar jag resväskan i damcykelböjen och vi börjar gå mot flygplatsen.

Vi kommer till vakten (poliser). Jag ser på långt håll att vakten är laddad och när vi kommer fram ser han jätteglad ut och pekar på vår transport. ”Delux!” säger jag då och då blir han ännu gladare. Vi har glatt många lokalinnevånare med vår transportlösning.

Vi hittar en genväg som faktiskt är en genväg.

In på terminalen. Även jag måste passera (som tidigare) första säkerhetskontrollen.

Hjälper hustrun att vänta på att stå i kö till incheckningen. Kommer faktiskt igång, inom rimlig tid.

Står länge och tittar efter henne när hon försvunnit bakom den ’sista’ säkerhetskontrollen. Dit bara de kommer som har ’boarding card’.

Jag cyklar sedan tillbaka till hotellet och lägger mig. Klockan är ju bara ca 04:00. Ca 06:00 får jag ett SMS från hustrun om att hon sitter på planet. En stund senare hör jag hur det första, i en serie plan, startar och drar iväg. Inbillar mig att hustrun nog var med på det första.

Frukosten
Helt klart överraskande med tanke på vad vi läst i en del recensioner. Jag förstår inte hur man kan sakna något här?

Några bilder:
[Bild: Hotellfrukost, Antalya, Turkiet]
Buffen sträckte sig en bit bort, Närmast frukt & grönt, ost, marmelader en del köttpålägg, olika sorter yoghurt.

Sedan bröd och kakor

Därefter ett stort bord med 8 varmrätter (inklusive ägg, kokta som stekta)

Sist (längst bort) fanns mer frukt, dryck och en ställning med müsli och passande tillbehör.

Det här har jag aldrig tidigare träffat på, på en frukostbuffé. ja inte någon annan stans heller för den delen:
[Bild: Hotellfrukost, Antalya, Turkiet]
Man kunde skrapa honung direkt från den ’råa’ honungskakan. Den fyrkantiga grejen i mitten. Det ljusa i ’fönstret’ är det som är kvar av honungskakan.

Antalya
Tänkte jag skulle stanna i Antalya och kika runt lite första målet var att cykla in till centrum.

Jag checkade ut, var ’tvungen’ att vänta lite för portiern litade inte riktigt på att jag inte tagit något ur minibaren. Det skulle kollas först. Dålig stil för ett hotell som anser sig placerat i ett förstklassig grupp.

Cyklade ut mot stora vägen, ’Alanaya Yolu’. Följer den västerut. Efter korsningen med ’Gazi Bulvari’ övergår den till: ’Aspendos Bulvari’.

Följer ’Aspendos Bulvari’ till en rondell där väljer jag: ’Alı  Çetinkaya C.’ I princip följer jag nästan hela vägen den enda spårvägen som finns här i Antalya.

I nästa rondell fortsätter jag samma gata. Är nu inne i centrum. Kommer till en lugnare gata, en gågata: ’Cumhurıyet C.’ Det är då jag känner att trafiktempot i den här staden är ungefär tre gånger värre än i Alanya. Dessutom, faktiskt. tas det lite mer hänsyn, i Alanya. Om man nu jämför. I Antalya kör de som riktiga stollar.

Där i centrum är man helt nära vattnet då får jag syn på något jag känner igen:[Bild: Hamnen, Antalya, Turkiet]
Nere på den piren har jag gått. Det var tidigt på morgonen den 3 okt.

Eftersom jag inte trivdes i staden så bestämde jag mig för att åka direkt till Busstationen (Otogar). Så kursen riktades in mot nordväst.
Jag körde upp på: ’Anafartalar C.’ Vidare till: ’Vatan Bulvari’. I stora rondellen med ’Atatürk Heykeli’, körde jag in på: ’Namik Kemal Bulvari’.
Busstationen ligger alldeles väster om rondellen: ’Anadolu kavşağı’.

I den rondellen (och i många andra rondeller och korsningar) har de animerade ’herr gåman’ (filstorlek ca 3 MB. Klicka på bilden):
[Bild: Herr gåman, Antalya, Turkiet]
Låt bilden ’ladda klart’ och se sedan hur den gröna gubben börjar lite sakta för att sedan öka takten.

Busstationen
Eftersom de kör lite hur som helst, i det här landet och helst ser att vi cyklister håller till på trottoarerna. Så regarear jag ju inte på att det kan vara fel att cykla på en uta som är under tag mellan två hus. En stor och en liten bussterminal.

Hörde en del hojtanden. Och när jag väl stannat så kommer det säkerhetsvakter rusande från en massa olika håll. Mest upprörd är en kvinnlig vakt som smattrande pratar i en valkie-talkie och jag förstår såpass att hon berättar att hon ’fångat’ en idiot som cyklar inne i terminalen (jag lovar det kan inte uppfattas som ’inne’). Hon sätter igång att skälla på mig. ”Pleace speak english I do not understand a word of wath You saying.” svara jag. Då sätter hon igång att kalla på ’translator’. DEt kommer en snabbt som attan. DE här vakterna är bra mycket mer effektiva än poliser, tro mig.

En engelsktalande kommer fram och förklara att jag inte får cykla inne på terminalen. jag ser oförstående ut och berättar i stället att jag ska med bussen till Alanya.
Genast inser de att de kan bli av med dåren. Jag blir ledsagad av den ilksna kvnilliga vakten som hela tiden skäller på mig och jag ler snällt tillbaka, jösses!

Nu måste jag leda in cykeln in i terminalbyggnade, förbi en säkerhetskontroll. Köpa biljett. Försöker förklara att jag vill sitta på vänster sida i bussen – möts av total oförstående. De pekar på bussföraren och säger att han är kapten på bussen så han får bestämma. han ser ut som ett frågetecken.
Passus: Vad kommer det sig att jag bättre förstår vad Turkarna menar och vill än vad de förstår mig?

Efter biljettköp så kommer vi till den smålustiga delen. Nu går jag ut till den plats där jag blev ’haffad’. Där är nämligen bussarna uppställda. Jag visste det där och jag visste också att man inte alls behöver köpa biljett inne i terminalbyggnaden. Det går utmärkt att göra det på bussen.

Bussen
Möjligt jag nämnt det tidigare men bussterminalerna är egna företag så bussarna måste betala en avgift för att få lämna busstationen. En bom och en vaktkur måste passeras.

Noterar de där trafikljusen med en extra ’lykta’ som räknar ned hur många sekunder det är kvar av grönt.

På hemvägen ser jag det där kokandet igen och passar på att ta ett gäng bilder. Den bilden som blev bra och förklarar något valde jag att publicera i inlägget den 5/11-09. Lite bakvänt kanske.

Nu var det två ’uppassare’ på bussen så jag frågade den yngste. Han tuggade tydligen på en kaka så det dröjde innan han svarade. Och svaret var: ”I do not speak any english.” Självklart. Och eftersom han inte förstod min fråga så kunde han ju inte passa den vidare till de andra två. Nu löste det ju sig. Senare på den här dagen pratade jag ju med hustrun via skype och fick ju då veta att det var majs.

Fick ett SMS från hustrun. Hon frågade efter bilens registreringsnummer. Jag svarade med det nummer jag kom ihåg. En stund senare får jag ett nytt SMS att hustrun hittat bilen, men med ett helt annat registreringsnummer. Jag hade ’glömt’ bort att vi hade ny bil så jag gav hustrun det föregående.

Hustrun berättade senare att hon gick omkring där på parkeringsplatsen och letade, hittade ingen bil. Då ser hon en securitasbil med en kvinna på passagerarsidan. Hon går dit och framlägger sin belägenhet, för kvinnan.
Det visar sig att den kvinnan inte hittar sin bil hon heller. Så hustrun och resväska stuvas in i securitasbilens baksäte. Först lyckas de hitta kvinnans bil. När de sedan åkt igeom alla parkeringar och inte hittat vår bil så säger securitaskillen: ”Nu är det bara området därborta som vi inte har undersökt.” Då känner hustrun igen sig lite och förmår föraren att köra dit bort, till det osannolika stället. Och se där står bilen. Frid på jorden.

Marinan
Jag bad att få gå av vid Alanya Nya Marina. De höll på att glömma lasta av min cykel… (ingen dricks där inte)

Kände lite oro för mina båtvänner. De hade inte svarat i telefonen, i går, när vi åkte förbi med bussen, på eftermiddagen.
Träffade kapten för Felma.
Han skulle göra några ärenden in mot stan så vi gjorde sällskap.
Vi käkade omelett och så letade vi upp, med hjälp av en lapp jag hade, vart det hotell ligger som deras kamrat skall komma till.
Därefter fick han följa med och se hur jag har det.

Rubrik
Och text som kommer att publiceras när jag är hemma i Sverige

”Hur mår du”
Är ett uttryck som jag tröttnat på, ordentligt. Så fort de får reda på att jag är Svensk så frågar de: ”Hur mår du?” och då är det meningen att jag ska svara: ”Bra.”. Nu gör jag inte det utan jag motfrågar artigt: ”Hur mår du själv?”. Det har inte hänt att jag fått något vettigt svar.

Det där inlärda, utan att egentligen veta vad det betyder och inte heller veta vad man ska göra med svaret, imponerar inte ett dugg på mig. Det gör mig inte glad. Jag känner mig inte mer hemma (varför det?) och inte får det mig att känna mig speciell heller. Det är ett lismande, rövslickeri som bara går ut på att få mig att ge mer i dricks. Jag ger mindre när jag råkar ut för det där.

Hur lär man den Turkiska turistnäringen att det där funkar bara på ’en del’ och det måste man luska ut på lite mer småluriga vis.

Samma med: ”My very good friend!” och ”kompis”. Var har de lärt sig att man ska tilltala ’kunder’ på så vis?

Är det någon Svensk, i Alanya, Antalya, Side etc som reagerat och tyckt: ”Vad bra det känns, att de är bästis, vän och kompis med mig.”

Turkiet – Alanya – Dag 35 av 62 och Grattis!

Publicerat av
4

Bemärkelsedag
Idag Monika T-P & Pontus K födelsedag!

Grattis!

Hela dagen!

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

Så här blev det:

Hustrun
Är på plats. Skriver mer senare…

Bergsutflykt
Vi var upp till dammen (DIS), i ’startändan’ på floden Dimçayı som f.n. är översvämmad. Full fart, på vattnet. Vi cyklade så det blev inte riktigt full fart, på oss.

[Bild: Dimcayi, Alanya, Turkiet]
Bild från dammen. Den vägen kom vi.

[Bild: Dimcayi, Alanya, Turkiet]
Mer vatten än så här var det inte. Det är den bruna pölen i botten…
Kändes som ett antiklimax

Hela Alanya håller på att hämta sig efter gårdagens storm.

På tillbakavägen konstaterade vi att ’min’ pumpskötare inte var på plats så vi cyklade vidare. Stannade till vid restaurang Oslos, tyvärr var inte Anne där men hustrun fick äta Osmansk gryta. Jag tog Pytt i Panna – givetvis.

Mot Antalya
Nu någon gång på eftermiddagen, idag, tar vi en buss till Antalya och ett hotell nära flygplatsen. Där ska vi tillbringa, en del av, natten. Hustruns flight går kl 06:00 till Göteborg på fredag morgon.

Cykleuthyraren
Ringde till honom under gårdagen dels för att upplysa honom om att stället var låst och obemannat samt att jag ville ha cykeln en dag till. Skickade senare ett mejl, för säkerhets skull. Där jag bl.a. förklarade vad mobilsamtalet kostade och att jag inte tänkte betala något extra för den extra dagen. Är man inte på plats och ’andra’ får ’reparera’ cykeln så…

Vi tog alltså den vägen, för att lämna hustruns hyrda cykel. Uthyraren stönade lite över att cykeln var bra skiten. Det ignorerade jag fullständigt. Jag visade istället den reparation hans kamrater fått göra för att ’säkra’ cykelkorgen, med ståltråd.

Han lyckades inte klämma ur mig några mer Lira så vi tog i hand.´

Bussterminalen (Otogar), i Alanya
Vi han knappt komma in på terminalområdet förrän vi blev bombarderade med fråga om vi skulle till Antalya. Det var en buss som precis skulle gå.
Vi tog den och jag fick de sittplatser jag ville ha. Mot bergsidan. Solen är på den andra sidan. Och så fick vi sitta långt fram så vi kunde se mer.

Bussresan, Alanya-Antalya
Gick hur smidigt som helst. Ett aber bara chauffören rökte… men det ’blåste’ åt rätt håll.

På ett ställe /område var det massor med stånd där de sålde bananer. Det förstod vi, för helt nära vägen var det fullt med bananplantage.
På ett annat ställe / område, mellan Gündoğdu och Serık sålde de något ur rykande grytor:
[Bild: Majskokare, Alanya, Turkiet]
[Bilden tagen på hemvägen 6/11]
Hustrun och jag kunde inte begripa vad det var men vi gissade väl bl.a. på majs. Vi funderade på om vi skulle fråga bussvärden men han verkade väldigt ’upptagen’, med att prata med chauffören och en slags kompis.
[På kvällen den 6/11 fick jag bekräftat att det var majs. Hustruns resesällskap hade fått veta det av deras reseledare.]
På skylden står: ’SÜT MİSİR VAR’
Ordagrant: ’MJÖLK MAJS Det Finns’

Var han har mjölken ser jag inte och att det skulle vara majs kokt i mjölk? Någon som vet?

Antalya, avstigning
Det hade hunnit bli mörkt innan vi kom fram till Antalya.

Såg att vi passerade den plats jag blev avsläppt vid, kändes ju lite oroligt men det kanske fanns en närmre och det vore ju bra. Det går ju att transportera resväskan, på tvärsen, på en damcykel men det är ju inte det smidigaste sättet.

Vi blev avsläppta mitt emot där vi steg på – perfekt. Det vara bara det att det ’ilade’ omkring en liten gubbe som tjatade om ’taksi’ hela tiden. Han ville att det skulle komma en ’taksi’ från andra sidan och sedan köra bort till nästa korsning (ca 1km bort) tillbaka och sedan givetvis, helst fram till flygplatsen.

Trafiken var mäktig och vi försökte ignorera den tjatande gubben så gott vi kunde.

Kom vi väl över vägen så skulle vi ju bara några 100 meter så var vi framme vid hotellet.

Vi kom helskinnade över men det var spännande.

IC (International Comfort) Airport Hotel
Vakten och uppassaren blev nog rätt så överraskade, samt handlingsförlamade, när vi kommer gående, med en resväska och en cykel och medvetet väljer jag den där vägen som bilar tar för att släppa av sina passagerare framför den tjusiga ingången (om man nu tycker sådant är tjusigt).

Det var riktigt kul, de visste inte riktigt hur de skulle göra. Jag ställde av väskan framför hotellet. Hustrun tog den och började stega in, med uppassaren småspringande efter.
Jag riktade in mig mot parkeringsplatsen och frågade vakten var jag kunde parkera cykeln (vis av erfarenhet…). Jag blev anvisad en plats och jag behövde inte förankra den vid någon stolpe – fick jag klargjort för mig.

Portiern
Tja jag vet inte vad jag ska säga. Allt var bra förutom den här portiern. Borde de inte kunna bättre engelska på ett internationellt hotell av den här klassen?

Efter att ha avverkat en massa missförstånd, från hans sida, så tar vi mod till oss och frågar vad det var de sålde, utmed vägen.

Han ser verkligen ut som ett frågetecken och frågar till slut om vi vill ha en ’taksi’…

Under tiden har hustrun gjort en riktigt bra bild på själva kokanordningen. Den tolkar portiern som en karta…?

Jag ritar dit en person som sitter vid kokanläggningen. Då frågar han om det är något vi vill åka och titta på? Ett köpcenter, kanske?

Jag sa till hustrun att vi skiter i det här. Portiern var ju helt väck.

Vi ler och går till rummet.

Rummet är helt OK.

Vi smyger runt i hotellet och kollar det mesta. Konstaterar att både utomhus- och inomhusbassängen har samma kalla vatten.

Någon bastu hittar vi vi inte så då inser vi att den säkert kostar mer pengar.

Bistron
Vi går bort till restaurangen och frågar hur matordningen är. Matsalen öppnar 19:00. Vi frågar om vi får se på menyn. Av den mycket trevlige restaurangpersonen får vi veta att det utöver a-la-carte också serveras buffé.

Frukosten serveras 07:00 men det går bra att komma dit när som helst under natten och få lite frukost om det är så att man har en tidig flight.

Vi smyger tillbaka till rummet och gör oss i ordning inför maten. Att duscha riktigt varmt var inte fel. I lägenheten hänger ju mängden varmvatten på antalet soltimmar så nu var det ganska ’svalt’. Varmvattnet i lägenheten alltså.

Jag beställer buffé (som var jättelik). Hustrun fegar med ’något annat’.

Jag stoppar in något som jag är övertygad om är grön paprika, jag luktade på den. Om det var grön paprika så hade de förgiftat den.

Jag blev bedövad på hela vänstersidan av ansiktet. Fick snuva endast på vänster sida samt hudsvett, endast på vänster sida.
Jag stoppade i mig det jag kunde komma över ifråga om inlagd gurka och yoghurt. Jag fick faktiskt bort det men känselbortfallet var kvar. Tur att jag bara tuggade på vänster sida så att jag kände vad det andra smakade.

Servitören (samma som vi frågat tidigare) var så rackarns trevlig och tillmötesgående så han fick 8 Lira i dricks.

Det var ett trött par som välte i säng.

Mobilklockorna ställdes på 02:30.

Turkiet – Alanya – Dag 34 av 62 och Grattis!

Publicerat av
Svara
Grattis!

Pappa fyller år!

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

Så här blev det:

Hustrun
Är på plats. Skriver mer senare…

Farsan
Ringde 3-4 tre gånger – inget svar. Skickade e-post, inget svar. Helt klart oroande. Fick senare reda på att far ramlat, dagen innan, och nu var på sjukhus. Röntgad och ’friskförklarad’ men kvarliggande p.g.a. vårdplanering.

Att jag inget fick veta, direkt, berodde på att far inte ville oroa mig. Ja, det hjälpte ju inte för jag blev ju hur j-a orolig som helst, när far inte svarar, på sin födelsedag.

Vädret
Jag får se om jag får uppleva en dag med värre väder.

Det var helt klart storm. Jag var nere till stranden, cyklade dit. Tog den vägen för att jag skulle handla lite.

Jag möttes av ett vrål. Från sandstranden och ca 200 meter ut var det bara ett enda stort vrålande skumkaos. Jag såg vågor, de var rejäla, helt klart över 4 meter höga.

Jag tog ’ineervägen’ tillbaka. Träd hade blåst ikull utmed stranden och det kom en del ’bråte’ farandes.

Hustrun höll sig inne, mest beroende på att hon inte hade några regnkläder med sig.

Mesta delen av dagen ägnades år bokläsning.

Våra båtvänner
Den här dagen hade vi bjudit våra båtvänner på lite förfest för att sedan gå ut och äta lite.

Fick ett mobilsamtal från kaptenen, de vågade inte lämna båten. Den höga sjön hade letat sig in i marinan. Dels slog de höga vågorna över den skyddande piren och dels höjdes och sänktes vattnet i en oregelbundenhet men skillnaden, för dem kunde vara ett par meter.

Några båtar hade ’slitit’ sig och riskerade bli krossade samt givetvis krossa de andra båtarna. Så det var fullt vaktande och passande.

Fick senare veta att någon s.k. smartskalle hade spänt grova linor lite hur som helst, för att säkra sin båt. En eller flera av dessa linor gick hårt åt våra vänners båt.

De fick int ro förrän vid midnatt.

Hustrun och jag, vi höll oss inomhus och kom ganska tidigt i säng.

Turkiet – Alanya – Dag 33 av 62 och Grattis!

Publicerat av
Svara

Bemärkelsedag
Idag Janne H födelsedag!

Grattis!

Hela dagen!

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

Så här blev det:

Hustrun
Är på plats. Skriver mer senare…

Vädret
Såg lovande ut.

’Stora’ tisdagsbazaren
Först var vi upp till tisdagsbasaren. Vi var för tidiga. Det var en massa bilar i vägen och så höll de på att packa upp.

Internetcafé
Vi hastade ned till ett internetcafé där Turken lovade att det var inga problem att ha med sig egen dator.

Sedan visade det sig att det gick ju inte alls, utan jag skulle använda en utav deras (på turkiska med turkiskt tangentbord…).
Jag började och så visade det sig att just min server tillhörde de som var spärrade, givetvis.

Packade ihop och var lömsk.

Räckte fram näven och bad att få pengarna tillbaka. Fick allt utom 50 cent (kurus) de behöll han för det var vad ’uppkopplingen’ kostade…

Då bestämde jag mig (än en gång) för att jag måste lära mig ett antal lämpliga Turkiska svordomar.

Vi gick till ett annat café där vi var innan och frågade om de hade internetaccess. Och då hade då svarat nej.

Jag gick dit igen halade upp min bärbara och pekade på deras trådlösa router och frågade: ”You have access, Yes!”

Då fick jag en lapp med lösenordet och vad nätverket hette…

Det gick inte på något vis att bli uppkopplad. Det visade sig till slut, efter egna efterforskningar att de lösenord de använde innehöll Turkiska ’i’ och dessa ’vanliga i’ har de på vår plats för ’ä’.

I datavärlden skickas inte ’bokstäver’ utan ’koder’, tangenbordskoder.

Men även om jag ’installerade’ turkiskt tangentbord så fixade det sig inte. Varken via Windows XP eller Linux Ubuntu 8.04.

På väg hem tappade jag min ’hatt’, tror ni den gick att hitta?

Sedan blev det ’stressigt’. Såg på mobilen att mina båtvänner ringt. Vi hade lovat dem att komma på förmiddagen. Hade ju givetvis glömt mobilen i lägenheten.

Cykelreparation
Vi fick ’kasta’ oss iväg till en matbutik och inhandla lunch för 4 pers och på vägen fick vi hustruns hyrcykel lagad, av ett par grannar till dem som hyrde ut cyklarna. För hos uthyrarna var det ju givetvis låst och igenbommat och när grannarna såg på mig att jag tänkte sparka in både glasdörr och glasruta så frågade de om det var något de kunde hjälpa till med.
De fixade problemet med lite stålstråd, en tång och en skiftnyckel.

De började lite försiktigt prata om Lira. Då pekade jag på uthyrningsbutiken och sa: ”Take 1000 Lira from the basterd in there and say hello from me.” och så log jag tog cykeln och gick.

Vi handlade.

Båttur
Cyklade till Alanya Nya Marina och kom på båten, Felma. Kapten och ’matrosen’ kastade loss och sedan stävade vi österut, rundade udden och lade oss i lä vid eller utanför Bougainvillea Beach. Alanyas östra strand.

Där låg vi och guppade, badade och åt och hade det hur mysigt som helst.
[Bild: Felma, Alanya, Turkiet]
Badande hustru (oidentifierbar) och ’matros’.

Mot eftermiddagen kom vi tillbaka. Vi hade tänkt hinna och hälsa på mina ’pumpgubbar’ men solen var på väg ned så det fick bli bazaren, igen.
Nu höll de på att packa ihop…

Internetaccess
Tillbaka i lägenheten visade det sig att jag kunde få igång en internetaccess via Ubuntu men inte via Windows XP.

Nu har jag i vart fall kommit åt att läsa de viktigaste mejlen och svarat på dem.

Vet inte när nästa tillfälle uppstår. Det ska tydligen braka loss ett enastående åskoväder i natt och vara hela morgondagen. Det förväntas slå ut all El, Telefoni, Mobiltelefoni och då per automatik även internetaccess.
Och så blir det väl översvämning i foajén igen…
Och när elen går så får man klättra in och ut genom ett fönster eftersom ytterdörren är elstyrd…
Vi får se hur det blir.

Turkiet – Alanya – Dag 32 av 62

Publicerat av
Svara

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

Så här blev det:

Hustrun
Är på plats. Skriver mer senare…

Grottan (Damlatas [Damlatasch])
Var vi å besökte idag. Det var lite småregnande så vi klädde oss efter det och så tänkte vi att i grottor kan det vara kallt. Och så tog vi med paraplyet.

Det kostar 4,5 Lira/vuxen att gå in.

Det var som att gå in i en bastu…
Glasögonen immade igen och paraplyet behövdes mer inne i grottan än utanför.

Några grottbilder:
[Bild: Grottan Damlatas, Alanya, Turkiet]
Rakt upp mot taket.

Hittade en lite grotta som man fick krypa in i, där var kolmörkt och jag vågade inte krypa in ’hela vägen’. Var väl kanske halvvägs?:
[Bild: Grottan Damlatas, Alanya, Turkiet]
Den svänger in mot vänster men det var attans lågt i tak, om man så säger…

En bild tagen bara några meter in i ’stora’ grottan, på väg ut.
[Bild: Grottan Damlatas, Alanya, Turkiet]

Glömde paraplyet…
Bara att knalla tillbaka och via teckenspråket förklara mitt ärende. Som tur var så var där inte så många besökare. Det hade kommit en hjälpreda han misstolkade min charad totalt och trodde att jag frågade om det var där inne grottan med det paraplyliknande taket fanns. Han ville att jag skulle betala. Han såg mycket förvirrad ut när den gamle (som kände igen mig) bara viftade in mig.

Internet
Hade ingen funktion ’den här’ dagen. Grannens modem har trodligen blivit skadat av åskan.

Hamam
Vi var till Kleopatra Turkish Bath (hamam). Det var ett envetet tjatande om att vi skulle ha massage. Utan massage var det inget riktigt hamam sa Turken.
Jag tror jag vet mer om Turkisk kultur än Turkarna själva…
Ett ’riktigt’ hamam har bara ’bastu’, uppvärmning för att börja svettas och sedan tvagning. Detta för att göra sig ren inför bönestunden på någon Moské.

Resten har hittats på, enbart för turismens skull.

Jag ville inte ha massage för jag var orolig för vad som skulle kunna hända med min rygg, nu när den kändes OK.

Och jag får nog säga att det var tur att jag stod på mig.

Först får man sitta i ett varmt rum, efter att ha duschat. På Kleopatra (mixavdelningen, tillika herravdelningen) kommer värmen från golvet och sitt / liggplatserna. Antagligen cirkulerande varmvatten.

Därefter kommer tvagningen.

Ny dusch (det fanns en hel del ’gammalt’ klet som inte riktigt ville släppa taget.

Skumtvagningen gillade jag.

Sedan kom en intvålning som var mer massage än intvålning. Det vara bara att koncentrera sig på andningen och försöka slappna av där ’tvagaren’ tyckte att jag skulle slappna av.
Hustrun höll de på extra länge med eftersom de hittat två muskelknutor uppemot hennes nacke.

Mig var de försiktigare med eftersom jag sagt ifrån.

Efter intvålningsmassagen blev det avsköljning. De häller kar med vatten över en. Det tyckte jag var skönt (hustrun trodde hon skulle drunkna). Därefter fick vi torra handdukar.

Blev satta i omklädningsrummet. Där beställde vi in öl och vatten. Varning för rövarpriser! På puben ovanför är det halva priset och det halva priset är det dubbla mot vad du betalar i matvarubutiken (Migros) ett kvarter bort.

Avloppsfynd
Sådana här springer det omkring i avloppen, i alla fall vi det hus där jag hyr lägenheten. Den här klarade tydligen inte den senaste översvämningen:
[Bild: Råtta, Alanya, Turkiet]
Med svans, ca 40cm och då här svansen lika lång som kroppen.

Festförsök
Vi försökte festa till lite på kvällen men vi orkade inte riktigt så det blev tidigt sänggående.

Turkiet – Alanya – Dag 31 av 62

Publicerat av
Svara

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

Så här blev det:

Hustrun
Är på plats. Skriver mer senare…

Natten
Småjobbig natt. Det har åskat och smällt ordentligt. Vaknat med ett ryck ett par gånger. Någon gång på förnatten gick strömmen.

Ösregnat så det var givetvis översvämningen i foajén i gen.
Har noterat att det är mer vatten i foajén än i poolen.

Strömmen
Efter en hel del letande hittade jag automatsäkringen för lägenheten, slog på den. Ytterligare en automatsäkring behövdes slås på uppe i lägenheten, den till vägguttagen.

Borgen
Vi tog cyklarna bort till turistinformationen. Och tog en dolmus upp till borgen.

Utsikt åt öster (in mot land):
[Bild: Utsikt från Borgen, Alanya, Turkiet]
A-pilen pekar ca på den plats jag naturvandrade på den  26 okt 2009.
B-pilen pekar på dalen där Dimcayi (Dimschajô) floden rinner. Där vattnet till Alanya pumpas upp. Se: 19 okt 2009.

Nedanför den delen av ringmuren vi ser så ligger ’Gamla Alanya’. De ’gamle’ visste var det skulle byggas. På ett stabilt berg i skydd för sol och vind. Längst till vänster, av stadsbyggnaden, är det Alanya som byggdes senare. Nedanför pil ’A’ ligger Oba och nedanför pil ’B’ ligger Tosmur.

Utsikt åt väster (in mot land)
[Bild: Utsikt från Borgen, Alanya, Turkiet]
Pilen pekar med på (taket) det hus där lägenheten ligger.
Stranden är Kleopatra.

Den här delen av Alanya är relativt ny. Först fanns här något de kallar ’Tyskbyn’.

Den här lille ’fångade’ jag:
[Bild: Ödla i Turkiet]

Fotograferade någon liten grönaktig fink men det blev inga riktigt bra bilder, den satt för lång bort.

Ett par Trollsländor:
[Bild: Trollsländor i Turkiet]

Vi gick tillbaka ned.

Bad
Badade lite på eftermiddagen.

Kvällen
Blev lite svår, åskregn hotade och ändå ville vi vara ute så vi gick till ett matställe helt nära och blev av med 50 TL (vänskapspris…?)

Turkiet – Alanya – Dag 30 av 62

Publicerat av
2

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

Så här blev det:

Hustrun
Är på plats. Skriver mer senare…

Märkligt och vakna upp med lilla frugan i sängen…

Promenad
Till stranden sedan bort mot röda tornet, utmed turbåtarna, där blev vi erbjudna (special price, just for You) en resa runt udden (1 timma) för 15 Lira/p (ca 75 SEK/p), Strax därefter blev det lite raskare promenad tillbaka (regn).

Bad
Efter en kort vila så tog vi oss ned till stranden för lite bad och sol. Tog med mig en luftmadrass.

Cykel
På väg till Migros (den ’västra’) passade vi på att hyra en cykel till hustrun (25 Lira för 4 dagar. Sön-ons), handlade lite därefter. Snabb cykeltur hem då regn hotade.

Mat
Efter en liten, liten ’förfest’ gick vi sedan ut (efter regnet) och skulle se om vi kunde hitta något litet ställe, i närheten och äta något litet. Vi hamnade på ett hotells takrestaurang där det serverades buffé (för 18 Lira / p).

’Hemma’ igen
Lade oss tidigt. Gick ju inte att vara vid medvetande efter all den maten.

Turkiet – Alanya – Dag 29 av 62

Publicerat av
Svara

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

Så här blev det:
Har redigerat inlägget: Turkiet – Alanya – Dag 28 av 62 och Grattis!

Vädret
Ser lovande ut.

Nu så!
Nu ger jag mig iväg till busstationen. Tänker försöka få med mig cykeln så kan jag kika runt lite i Antalya.

Hustrun ska landa 15:00.

Hustrun
Är på plats. Skriver mer senare…

Till flygplatsen (Antalya Havaalani)
Valde att ta en tidigare buss och det var nog tur.

Att bli avsläppt ’nära’ flygplatsen innebar en cykeltur på 7 km. Mest beroende på att jag inte vågade ta mig över vägen, stora vägen, en slags motorväg.
Jag blev avsläppt ca 2 km innan stora avfarten till Flygplatsen. Avfart för ’motorvägstrafik’.
Tanken var att resenärerna skulle ta de ’taksi’-bilar som stod och väntande, av en händelse…

Tur att jag kollade omgivningarna när jag åkte till Alanya, första gången. Nu visste jag ju åt vilket håll flygplatsen låg.

Efter att ha passerat ’motorvägskrysset’ så kom jag efter ca 2km till en ’korsning’ (förbi flygplatsen) där jag relativt riskfritt kunde ta mig över. Sedan fick jag cykla tillbaka. Hade då flygplatsen på höger sida. Hejade på första militärklädda vakten som stod med sitt imponerande stora automatvapen i en upphöjd vaktkur.

Nästa vakt gick inte att heja på han stod på en stol inne i vaktkuren och grejade med något i taket.

Från ’motorvägskrysset’ in till flygplatshotellet, IC (International Comfort) Airport Hotell, var det drygt en kilometer.
Vi har bokat en natt på det hotellet (107€) natten innan hustrun åker. Planet lyfter 06:00 på fredag morgon (6/11).
Från hotellet till Terminal I var det väl 2 km.

Terminal I
När jag kom till Terminal I, blev jag genast bortkörd av en ohövlig vakt. Cykeln skulle ställas borta på parkeringen, längst bort.
Vid Terminal I:s ankomstdel finns ingen vänthall. Man kan bara vänta utomhus och för att se monitorerna, med ankommande flights, så måste jag ’kisa’ och skydda för solljuset för att se genom en fönsterruta.

Hustruns flight fanns inte med.
De har ingen information, som jag kunde se.
Och vakterna, fanns massor, kan obefintligt med Engelska (internationell flygplats). Så jag blev hänvisad till Terminal II, givetvis.

Terminal II
Det var ’bara’ att hämta cykeln och trampa iväg till Terminal II. Det är ca 2 km dit.
Halvvägs ligger V.I.P.-terminalen…!?

För säkerhets skull stannar jag denna gång och söker upp en vakt och frågar var jag ska ställa cykeln. Han pekar mot en parkeringsplats och en parkeringsvakt.

Jag cyklar dit och undrar var jag ska ställa cykeln. Med ett stort leende pekar då P-vakten på en plats så långt bort du kan komma. Det fanns numrerade skyltar, numrerade från 1-10, en för var 2-raders P-platser, för bilar. Han pekar på dem: ”Number one, number two…” tills han kommer till nummer 10. Detta upprepar han tre gånger. Jag såg antagligen ut som jag hade problem med mina förståndsgåvor. Jag stod där och blängde på den leende ******, antagligen med hakan ned mot bröstet och tänkte att jag måste lära mig ett gäng Turkiska svordomar.

De är f-n i mig inte kloka i det här landet. Var finns miljötänk och lite servicemind även till de som inte vill nyttja deras svindyra ’taksi’ och som inte har tillgång till transfer.
Det är nämligen så att ’taksi’ har kontrakt på persontransporter, till och från flygplatsen, för de som inte har har transfer.
Det finns en City-Shuttle-Bus men ingen information om var den brukar stanna eller om tider. Och frågar du då en ’taksi’-förare så ser denne helt oförstående ut och pekar på sin ’taksi’-bil. Och blir sedan smått förbannad när man nekande går därifrån.

Efter att ha knallat bort till Terminal II:s ankomstdel och studerat monitorerna, placerade utomhus, vilket faktiskt gjorde det ännu svårare att se…

Ingen hustruflight där heller(?).

Grabbade tag i en pilot. Han begrep inte ett ord engelska(?). Han visade mig till ett par män som hade hand om någon specifik ’restort’ eller liknande. De förklarade att jag måste in till informationen, i avgångshallen, och fråga (det finns alltså en information). Flightnumret kan ha ändrats. Det händer tydligen ofta…

Att ’gå in till’ avgångshallen innebar att du blir visiterad, en första säkerhetskontroll. Internationell och världsvan som jag numer är så ’bidde’ det inget ’pip’ alls. Vakterna såg nästan besvikna ut.

Blev visad till en information (som nästan inte syntes…) och dessutom pekade skyltarna åt ett annat håll så det var väl anledningen till den personliga följeslagaren.

Vid informationen fick jag veta att flighten skulle landa vid Terminal I, givetvis!

Terminal I, igen
Det blev en hel del cyklande och promenerande, tur att en är så vältränad…
Och ute i god tid!

Denna gång visste jag hur jag skulle bete mig med cykelparkeringen.
Gick och kollade monitorerna igen och se, där var hustruns flight. De hade lagt till ett ’K’ framför (det där borde jag ha vetat, för jag reagerade på det när jag flög ned…) och ankomsttiden var ändrad från 15:00 till 14:30. Det tror jag på som jag vill…

Burger King
Sitter och skriver detta och det här ovan (fr.o.m. ”Till flygplatsen”) på ankomst-’hallens’ restaurang, Burger King. Det finns ett fik också, i ena hörnet av väntplatsen.

På den här Burger King pratade i vart fall den ena av två riktigt bra Engelska (den andre kunde inte ens ta upp beställningen, fastän jag pekade på skyltar med nummer…)
Säger man, och visar, att man vill ha en stor dricka så får man det. Jag fick en literflaska med Pepsi light (en miss det där med light, visserligen, men ändå…)

Informationssökande
Nästa uppdrag jag tänkt mig är om de har buss som går från Flygplatsen till Busstationen, i Antalya. Ifall nu hustrun inte mäktar med att gå de ca 3 km ut till stora vägen och där stoppa nästa buss till Alanya.
Annars får det bli en ’taksi’ som kan ta med en cykel och hustruns bagage.

Tänkte jag skulle ta ut lite Lira också. Och bankomaten finns givetvis inne i avgångshallen, Ny säkerhetskontroll alltså (nu börjar den lånade bläckpennan ta slut…).

Avgångsthallen, Terminal I
(Fick låna en mer välfylld penna av en Vodafone-representant, alldeles bredvid där ankommande passagerare kommer ut (de säljer bl.a. SIM-kort där)).
De var ’tuffare’ (eller dummare, välj själv) på säkerhetskontrollen i Terminal I. Min Svenska flagga kom inte igenom. ’Pinnen’ var av metall. För säkerhets skull ryckte han av flaggan för att därmed demonstrera hur metallpinnen kunde användas som vapen. Sedan gjorde han klart för mig att han tänkte behålla metallpinnen.

Innan han gjorde detta så hade jag börjat på en förklaring om mitt ärende (ta ut pengar) och att han kunde behålla hela väskan om han så ville medan jag var där inne, men han lyssnade alltså inte. För han kunde givetvis ingen engelska.

Jag blev givetvis lömsk som attan när han rev av den Svenska flaggan, som jag fått låna av en restaurangägare, i Alanya. Jag hade även med mig en Turkisk flagga, med plastpinne (lika dödlig om ni frågar mig). Jag övervägde om jag skulle ta den ifrån honom och riva sönder den mitt framför ögonen på honom, släppa delarna på golvet, spotta på dem för att därefter stampa på dem.
Jag besinnade mig.

Och inte såg han det minsta ångerfull ut, när jag till slut fick förklarat, för puckot, att jag bara skulle till bankomaten och ta ut pengar. Han kunde ju ha behållit hela flaggan så hade jag hämtat den sedan. Som sagt, de är f-n i mig inte kloka…

Fick tagit ut ett gäng Lira.

Utanför, igen
Försökte sedan få reda på hur det var med buss från flygplatsen till busstationen. Alla är som frågetecken och hänvisar till ’taksi’ och ’dolmus’ som de inte vet när den kommer eller varifrån den går.
Jag vet ju för helsike att det ska finnas City-Shuttle-Bus som lär passera busstationen…

Busstationen ligger i staden Antalya:s andra ända, ca 2 mil, västerut. Lite nordväst om centrum.

Så, det blir i så fall, att försöka förklara för en ’taksi’ att vi bara vill ut till stora vägen och där bli avsläppta för att sedan stoppa en buss till Alanya.

Dessutom är jag inte helt säker på den plats jag sett ut, om vi går de ca 3km det handlar om.

Nu är kl 14:03. Hustruns flight har fortfarande förväntad landningstid 14:30. Det börjar bli spännande nu…

Hon kom!
Jag fick stå länge. Klockan hann bli 15:15 innan hon kom ut. Jösses vad glad man blir. (Övervägde att ge f-n i att vinka med den Turkiska flaggan – men nu var ju inte den ’händelsen’ något som hade med hustrun att göra).

Bussresan hem
Det var ju en bit att gå, från flyplatstermial I, ut till stora vägen: Alanya Yolu.

Vi stannade där jag lurat ut (gissade) att bussen till Alanya passerade (hade ett svagt minne av detta från den 3 okt).

Vi behövde inte vänta länge och bara en ’taksi’ kom och frågade om vart vi ville åka.

Medan vi stod och väntade kom en privatbil och stannade precis lite framför oss så eventuell buss inte skulle kunna se om vi hade bagage eller inte? Det var ledigt 30 meter åt vänster och 30 meter åt höger. Jag lutade mig fram och tittade på föraren och försökte anlägga en frågande min. Ingen reaktion. Inte från framsätespassageraren heller. Barnen i baksätet tyckte däremot att vi var jättespännande. Märkligt beteende. Vi flyttade oss 3 meter, åt vänster. Då kör bilen iväg…

Väl på bussen så satte sig hustrun på första bästa lediga plats. Tvärs över gången var också en ledig plats men den var markerad ’upptagen’ med en plastpåse, av damen som satt vid fönstret. Jag gestikulerade åt henne att ta bort påsen. Hon gjorde så.
Hann knappt sätta mig förrän bussbiträdet kom farande och pekade på hustrun och mig att vi måste byta plats.
Vet inte riktigt vilket som var värst, att hustrun satte sig bredvid en man eller att jag satte mig bredvid en kvinna.
Av det jag lärt mig, så är det nog tyvärr så, att det var det, att hustrun satte sig bredvid en Turkisk man, han kunde ju ta illa vid sig av att bli sittande bredvid en grisätare (och sannolikt icke rättrogen islamist eftersom hon var västerländskt klädd – och blond) och dessutom kvinna.

Men man bredvid man, kvinna bredvid kvinna, oavsett matbruk och religion gick tydligen bra.

Tråkigt nog mörknade det på rätt snabbt så jag kunde inte visa allt för hustrun.

Ankomsten till Alanya busstation (Otogar) gick utmärkt. Efter att ha avisat ett par sura ’taksi’-förare så kom vi då iväg. Hustruns resväska, på tvärsen, på min cykel.

Liten välkomstdrink
Hade ju förberett en del. Välkomstdrinken var ovanligt god tyckte hustrun. Migros billigaste vin och fruktsoda…

Trötta, somnade direkt.

Ännu Mera Semester Dag 24

Publicerat av
Svara

Planering:
Kanske vaknar vi upp ute på Onsalahalvön?

Åker hemåt.

Så här blev det:
[08:36 Onsala]
Onsala
Legat och mornat mig en stund. Lite svettig natt. Nu ska jag läsa bok (Madame Terror, Jan Guillou) och invänta att herrskapet M&M ska behaga vakna så att det kan bli lite frukost.

[17:37 Hemma 9 aug 2009]
De vaknade allt, till slut. Det bidde frukost ute i förmiddagssolen.

Jag kände att jag var väldigt trött så jag annonserade, via hustrun, att vi ville åka hem. Det var ju urpackning och iordningplockande också…

Innan vi åkte blev det en fika.

Hoppas det inte dröjer för länge nu innan vi ses igen.

Vi körde inte till Kungsbacka och åt lunch på Storgatan 1.

Vi körde direkt hem om vi bortser från ett stopp vid Ale torg för lite mathandlande och upptankande av bilen.

Hemma i VBG
Det var attans varmt! Jag fick ta allt väldigt lugnt och så metodiskt det nu gick. När vi var klara var i vart fall jag helt slut. Lade mig på sängen, läste bok (Madame Terror, Jan Guillou). Duschade. Läste mera bok. Varierade mellan sängen, soffan och köksbordet.

Ännu Mera Semester Dag 23

Publicerat av
Svara

Planering:
Checkar ut från B&B Vandrarhem Strandskogen.

Sitter och håller bord ca kl 12:00 på Storgatan 1 i Kungsbacka.

Så här blev det:
[08:16 Onsala 8 aug 2009]

Falkenberg
Vaknar upp, sista morgonen på B&B Vandrarhem Strandskogen i Falkenberg.

Strålande väder. Varmt på rummet. Svettig och klibbig natt.

Frukost
Gjorde vår egen. Vi kunde inte låta bli att reflektera över att av alla de som köpte frukost så var samtliga, ja, smällfeta. Vi tillhör inte själva, jag och hustrun, de smala…

Packade ihop. bar ut allt till bilen. Packade in i bilen. Hustrun dammsög rummet.

Kommunikationsmiss
Hade antagligen inte fått på mig hörapparaterna…, men jag fick för mig att hustrun ville bada innan vi åkte till Kungsbacka.
Vi skulle vara på Storgatan 1 kl 12:00.

Hustrun trodde att det var jag som ville bada…

Nåja, vi fick en trevlig, lugn stund på Piren. Dessutom var vattnet fullt av brännmaneter.

Inga problem med resan Falkenberg- Kungsbacka.

Kungsbacka
I Kungsbacka kunde vi konstatera att den där lite mindre och fyrkantiga kolgrillen hade kommit.

Vi kom överens med butikspersonalen om att de skulle montera en så vi fick undersöka den efter att vi ätit lunch, på Storgatan 1.

Lunchen på Storgatan 1, var – som vanligt – jättegod.
M&M kom nästan precis 12:00. Härligt att få träffa dem.

Efter lunchen gick vi bort till butiken med kolgrillen. Det blev köp. Den kostade 625 SEK, en Weber. Lite dyrt, är vårt tyckande.
Hoppas den motsvarar priset…

När den nya kolgrillen placerades i bagageutrymmet så såg jag direkt att den tog betydligt mindre plats, än vad fotbollskolgrillen gör.

Onsala
Hem till M&M. Bestämde snabbt att vi skulle ta oss iväg och bada. Så blev det.

Riktigt, riktigt skönt i vattnet, här också – synd att jag inte orkar simma så mycket som jag skulle vilja.

Vi var där en bra stund.

Tillbaka till M&M.
The grillmaster satte igång och köksmästaren briljerade. Vi serverades mycket god mat.

En hel del prat. Tittade på bilder som visade M&M’s senaste drömboende-objekt. Hoppas verkligen att de får det, till rimligt pris.

Jag blev snabbt trött, även om jag vilade en stund efter badstrandsbesöket.

Slocknade med detsamma.