Planerat:
Resa dit.
Flyger från Landvetter, Göteborg
Kommer fram sent.

Får ett bra rum. (Har beställt ett handikappanpassat i markplan).

Kanske en sängfösare?

Så här blev det:
[not. 2010-06-17 ca kl 14:11-?? Lokal tid]
Givetvis var vi ute i god tid och tur var väl det.
Vi skulle ’bara’ ta vägen om Apoteket. Jag ville ha intyg för mina narkotika klassadeläkemedel.
Stesolid var narkotikaklassat men inte Nobligan (till Turkiet är det dock narkotikaklassat). Det var klassat som ett läkemedel mot värk – vilket ju är sant.

Men, så här står det i FASS.SE:
”Särskild receptblankett krävs
Beroendeframkallande medel.
Iakttag största försiktighet vid förskrivning av detta läkemedel.

Analgetikum

Aktiv substans: Tramadol (Tramadolhydroklorid)

ATC-kod
N02AX02:
[förenklad men förtydliga lista]
N Nervssystemet
N02 Analgetika
N02A Opioider
N02AX Övriga opioider
N02AX02 Tramadol”
Om detta inte är ’narkotika – vad är det då (förutom att vara ett läkemedel mot värk)?

Och så körde det ihop sig med Stesoliden. Apotekaren tittade på receptet och konstaterade att jag fick ta med mig max 10 st (100mg) för en 10-dagars resa…

Jag hade med mig 50st. Får jag ett nattligt s.k. ryggkrampanfall så går det åt 30-50mg. Har jag tur (vilket jag hade) så behöver jag bara ta en då och då för någon lättare ’låsning’.

’Felet’ är Apotekens datasystem och högkostnadsskyddet. Det måste gå att räkna ut hur många tabletter det ’går åt’ under en viss tid. Annars skulle ju hela högkostnadssystemet paja…

Får ta å tala med min doktor om det här och om hon kan formulera sig på ett annat vis.

Nästa sak som ’drog ut på tiden’ var att hustrun skulle lämna husnycklar till snälla M som lånade oss sitt hus.

I Trollhättan är det det mycket enkelriktat. Storgatan har t.ex. enkelriktat ungefär vart annat kvarter…?

Lägg därtill lite vägarbetet, vid Österlånggatan och Storgatan.

Tack vare att vi alltid tar till ordentligt i våra tidsplaneringar så var det inga problem.

Vid Landvetter flygplats fick vi parkerat bilen – det regnade (så tråkigt…).
Vi checkade in vårt bagage, växlade till oss lite € och fixade nya trisslotter (vi hade två som vi vunnit på).

Jag passerade säkerhetskontrollen utan ett pip…? Jag har lärt mig.

Vi letade upp gaten och jag beställde öl. Hustrun är av den lite nervösare typen så där blev det vatten.

I incheckningskön lärde vi känna ett trevligt par. Vi hoppades på att de skulle till samma ställe – så blev det inte.

Flygresan gick bra. Men 3,5 timmar är en lång tid, i en sardinburk…

Att hitta resväskorna på bandet i Rhodos var inga problem. Dels har vi ett vita breda band som håller ihop resväskan och så har jag prytt min med en stor röd sidenrosett, knuten med ett sidenband. Hustrun hade en blå.

Ute vid transfern blev det lite, men bara lite tveksamhet.
Den 9:e juni ringde en representant for fritidsresor och bokade om oss p.g.a. någon typ av vinterkräksjuka på det hotell vi bokat; Blue Village i Konakli ’all inklusive’.
Vi blev ombokade till Holliday Village i Konakli ’all inklusive’.

Vi blev i vart fall avsläppta vid rätt hotell (vi är nu egentligen inne på den 11 juni).

Där fick vi träffa en Norsk representant för Fritidsresor som skapade lite förvirring.
Han sa att vi skulle flýtta tillbaka till Blue Village den 12:e för då var där färdigsanerat…?

Icke sa vi. Den representan som ringde oss den 9:e sa att vi var helt ombokade till Holiday Village. från den 10:e till den 18:e (9-17).

Vi kom överens med den Norske pojken att det där skulle vi reda ut med Fritidsreserepresentanten M, den 10:e, på ett möte vid Blue Village.

Vi och resväskorna blev körda till rummet med en slags golfbil.

Hälsoläget:
[02-02-025-025-{00}*]
{}* En siffra 00-10 som ska ange hur jag upplever att vistelsen påverkar mig