Besvärsläget
Jag har fortfarande något mer värk i rygg och armar än vad jag brukar. Och lite problem med styrkan i benen och en mer och mer tydlig försvagning i hela vänstersidan.
Men för att sammanfatta: ”Jag har mer ont men jag mår bättre.”
a-kassa
Nonna fick mig att tänka till med sitt inlägg: IGÅR- IDAG – IMORGON.
Skickade följande fråga till kansli@lararforbundet.se:
”Hej!
Nils-Gunnar Nordlund heter jag och har varit medlem i Lärarförbundet och a-kassan (så länge jag mins). Någon gång i början (mitten / slutet ?) på 80-talet tror jag att jag anslöt mig.
Men nu börjar det ramla en del funderingar, över mig.
Jag har 50% sjukpenning (sjukpensionär). (sedan augusti 2006, tro jag).
Och jag har arbetat 25% sedan 30 augusti 2007. (40 tim / månad).
Och sedan 13 december 2007 har jag inte arbetat alls.
Och jag har inte en susning om när och i vilken omfattning jag kan komma tillbaka till jobb. Den 11 mars 2008 skall jag träffa en ryggspecialist i Göteborg. Jag har diagnosen Cervikal Spinal Stenos. Opererades 29 sept 2005, men har blivit sämre igen.
Jag funderar på följande:
”Du ska under de senaste 12 månaderna innan du blev arbetslös ha arbetat minst 80 timmar per kalendermånad under minst sex av månaderna (arbetsvillkor) eller ha arbetat minst 480 timmar under en sammanhängande period på sex kalendermånader med minst 50 timmars arbete var och en av dessa månader (alternativt arbetsvillkor). I den mån det behövs för att uppfylla arbetsvillkoret jämställs med förvärvsarbete även tid med föräldrapenning eller i otalförsvarsplikt, dock högst två månader tillsammans.”
”Övergångsregel: Sökande som före den 1 januari 2007 har uppfyllt arbetsvillkoret i sin äldre lydelse får tillgodoräkna sig detta vid prövningen av rätt till ersättning. Övergångsregeln ger även möjlighet att kombinera gamla och nya regler. Månader före den 1 januari 2007 som innehåller minst 70 arbetade timmar kan medräknas, tillsammans med månader efter den 1 januari 2007 som innehåller minst 80 timmar. Detta gäller även månader med totalförsvarsplikt och föräldrapenning. Samma kombinationsmöjligheter gäller för alternativregeln. Totalsumman måste dock uppgå till minst 480 timmar.”
Källa: Lärarförbundet A-kassan Rätt till ersättning.
Från den 30 augusti 2007 till den 12 december 2007 arbetade jag 10 tim / vecka = 140 timmar. Och från den 13 december 2007 till dags dato 24 februari 2008 har det blivit 0 timmar.
Om jag räknat rätt så har det gått 6 månader den 1 mars 2008. Och under den tiden har jag arbetat 140 timmar.
Från den sista februari 2007 till 30 augusti 2007 har jag arbetat 80 timmar per månad. = 560 timmar. Så under den senaste 12 månaders perioden blir det 560+140=700 timmar.
Det måste väl innebära att jag uppfyller ’Arbetsvillkoren’ och ’Grundvillkoren’?
Men, per den sista i respektive månad blir totaltimmarna enligt nedan, om vi förutsätter att jag blir fortsatt borta på 100%:
mars: |
620 |
april: |
540 |
maj: |
460 |
Och om jag efter den 1 juni 2008 blir arbetslös och sedan friskförklarad och då arbetssökande. Så får jag då ingen a-kassa. Fastän jag betalt in massor, i ’hela’ mitt liv, är det så?
Är det något jag missuppfattat?
Och om nu ovanstående skulle stämma vilka grunder har ni i så fall för att förmå mig att fortsätta betala till a-kassan? Efter den 1 juni 2008.
Vänligen
Nils-Gunnar Nordlund”
Vi får se vad svaret från Lärarförbundets a-kassa kan bli.
Smärtpedagog
Härmed utropar jag mig själv som den förste Svenske Smärtpedagogen. Jag har nämligen inte hittat den tituleringen någon stans. Och även om den nu skulle hittas så skit i det.
Jag känner att jag skulle bli en utmärkt smärtpedagog, med inslag av stresspedagogik (det finns). Nu gäller det bara vad som teoretiskt ska läsas in (poäng) för att bli en smärtpedagog, på ’papperet’. För jag är ju det, redan, i ’verkligheten’.
I väntan på det(?), ska jag börja skriva ned hur jag anser att smärtpedagogik ska kunna hjälpa personer med smärta och hur personer som arbetar med smärtpatienter ska bli ännu bättre inom sin profession.
Jag tror att jag ligger bra till för just den framtida yrkesrollen. Jag har ju praktisk erfarenhet. Och praktik är bra. Då vet man vad man pratar om och så blir man mycket mer trovärdig.
Ska definitivt ta upp den här diskussionen med min handläggare på försäkringskassan. Kommer man med konstruktiva förslag så kan det hända att de går i spinn, och bara det är ju roligt.
Cykelreparation
Jag vet inte om det är en passande rubrik, direkt efter ’Smärtpedagog’? En smärtpedagog skulle ju ha rekommenderat den med söndrig cykel (punka) att få det där fixat hos en professionell cykelreparatör. Nu erbjuder sig då jag att laga punkan på
hustruns cykel. På bakhjulet. Ni som är bevandrade inom professionen är medvetna om den förhöjda krångelfaktor detta innebär om man jämför med en punka på framhjulet.
Lägg då till att det var inte så rackarns länge sedan jag fixade en punka, på bakhjulet, på samma cykel. Efter demontering så konstaterade jag först att det var ett hål i slangen. Det var en liten vass sten som trängt in. Då undersökte jag själva däcket. Lite väl tunt och slitet i mitt tycke.
Åtgärd: Information till hustrun om att nytt däck och slang är en helt rätt investering i detta läge. Så nu får hon åka och köpa det.
Plusrekommendation: Köpt ett så punkasäkert däck du kan hitta. Kostar visserligen mer men sannolikheten för punktering blir obefintlig. Dessutom kan man ha högre däcktryck i dessa starkare däck. Och då rullar det på bättre. Det blir mer lättcyklat. Roligare.
Tilläggsinformation: Nu kanske någon undrar av vilken anledning ’idioten’ utsätter sig för det där? Bra undran. Har inget riktigt lika bra svar. Men jag tror på: ”Jag vill vara duktigt och ändå kolla om det går.”
Sedan ska också tilläggas att jag är noga med att ha verktyg av rätt sort och bra kvalitet. Vi tar också in cykeln i vårt badrum (stort). Där kan jag sitta på en pall och fixa och dricka kaffe och småsvära m.m.
Det som inte ingår i den här s.k. terapireparationen är rengöring av kedja samt ny olja till dito. Man måste sätta gränser.
Andra Bloggar om: Besvär, a-kassa, Fackförbund, Pedagogik, Cykelreparation