Refräng:
Bildt, Björck och Dinkelspiel,
med er vi resa får,
alla i samma bil tillbaka 100 år.

Muren i Berlin kanske blivit en ruin, men bara i praktiken, inte i teorin.
Den står ju där ännu så mörk, mitt mellan öronen på Ander Björck.
Men bara för att dom haft fel i Sovjet
betyder väl inte att Anders Björck har rätt?

Man blir både Björck rädd
och mörkrädd
och nedtryckt i skon,
och vilsen i tron
och undrar vad som hänt:
vilket argument!
Har man alltid rätt för egen del,
när det visar sig att andra har fel?

Refräng:
//: Bildt, Björck och Dinkelspiel,
med er vi resa får,
alla i samma bil tillbaka 100 år. ://

Socialismen är död,
sa Carl Bildt och fick stöd.
Den offentliga sektorn ska skrotas,
oavsett vilka värden som hotas!
Ur ekonomernas perspektiv
är offentliga sektorn ineffektiv.

Med marknaden som mall och med marknaden som mått
kan den bara producera underskott och måste därför privatiseras
och underkastas marknadsekonomin och på så sätt effektiviseras
enligt den urgamla filosofin:

Det enda vi begriper och det enda vi förstår
är kronorna och örena som inte vi får.
Att det finns värden av annan sort,
det ska vi alla totalt glömma bort,
för nu kommer marknadsekonomin.
En frälsning för den som är frisk och fin.
En "räddare i nöden", med glädje hälsad.
En frälsning för den som redan är frälsad.

Men den har inte bruk
för nån som är sjuk.
Och den har inte tid
med nån som är timid.
Och den har inte rum
för nån som är dum.
Och inte marginal
för nån asocial.

Refräng:
//: Bildt, Björck och Dinkelspiel,
med er vi resa får,
alla i samma bil tillbaka 100 år. ://

Visst finns det brister, det inser jag,
i den offentliga sektorn idag.
Men även om bristerna är stora,
så får vi inte förlora
tron på principen som ligger till grund.
Tänk bara efter, en liten stund:
Den offentliga serviceprocessen
styrs av privata intressen.
Vi får ett bolag som tar betalt
för sjukvård och skolor och allt socialt.
Då uppstår ett litet dilemma.
Då finns det en uppen bar risk,
att man på bolagets stämma
inte kan se hur den sjuke blev frisk.
Man ser bara summan han kostat, en summa som är en ekonomisk risk
ända tills den sjuke har postat en summa som är högre, när han är frisk.
Och ju mindre han kostar
ju mera han postar,
ju större blir lönsamheten och den så kallade effektiviteten!
Ta upp en applåd för framtidens män,
ni som har råd, men inte än…
Först när krisen är motad
och sjukdomen botad
och den offentliga sektorn är skrotad
och Sverige är på fötter igen.

Bakom femton dubbla regler,
bakom femton dubbla lås
håller rikedomen hov i maktens salar.
Här finns ingenting som hotar, här finns
ingenting som stör
Här är tankarna och rummen lika svala.
Och om någon måste dö
eller några ska ha spö,
finns det andra som kan
verkställa besluten.
Hit hörs aldrig ångestropen eller tjuten.

Men när natten blir lång,
brukar vi sjunga en sång,
som dom, som styr oss,
kan höra i vinden!
om ett folk, som levde en gång,
som ville bygga ett torn,
som skulle räcka ända upp till himlen.
Men ju högre man kom,
ju mer skiljde sej dom,
som bodde där uppe ifrån dom andra.
Och till sist blev tornet så högt,
att dom där uppe och nere
inte längre förstod varandra.
Och då rasade tornet samman.