Vi tog bussen till Resecentrum i Trollhättan. Därifrån en kort promenad till Älvhögsborg.

Först bytte vi om och gick därefter till ett konferensrum. Där var det tänkt att vår verksamhetsledare bl.a. skulle ha en genomgång om verksamhetsåret och lite annan info.

Det blev det inget av p.g.a. tidsnöd. Vi hänvisades till morgondagens årsmöte (vilket jag inte tänker gå på).
Men vi fick lite kort info om hur kvällen var upplagd av våra trevliga arrangörer.

Det var planerat för 40 deltagare. Vi var 16, en 17:e skulle komma senare (kom inte). Det tycker jag är dåligt. När nu föreningen fixar det här (visserligen för en kostnad per person till 250SEK) så tycker jag att fler bland våra 120 funktionärer kunde ha nappat.

Vi travade således till nästa punkt på programmet. Ett motionspass kallat: body jam.

Det var jätteroligt. Synd bara att man inte hade lika många leder som tösen som ledde. Det var kul att bara titta på henne.
Jag gjorde så gott jag kunde men några skutt och hopp blev det inte.

Nästa punkt; Romerska badet. Sorry, det blev en besvikelse även om var och en gjorde sitt bästa för att det skulle vara trevligt.

Alldeles för små omklädningsrum med bara en dusch?
Ingen bemannad bar.
Bastun var inte påsatt. Jag gick och sade till personalen så efter ett tag sattes den på.
Handdukar ingick inte i priset så jag fick klara mig så gott det gick med min ’stjärtlapp’ till handduk jag hade med mig.

Ångbastun var i gång så det var skönt.
Efter ett tag kom det fram ett gäng dricka på barbordet och jag fick info om att en flaska cider/öl kostade 39 SEK och varje öppnad flaska vin 169 SEK och det skulle jag sprida vidare.

Jag tog ett glas vatten och informerade övriga om priserna.

Satt lite i torrbastun. Ett litet besök i en bubbelpool som fick mig att må illa. Jag njuter inte av vatten som sprutas mor kroppen i låg frekvens och med stor kraft. Det är möjligt att det är njutbart för en del, inte för mig. Så det blev ett kort besök.

En av funkisarna pysslade med SPA-produkter så hon ställde upp och lät de som ville, få prova lite olika krämer m.m.

Kallvattenbassängen fantiserad jag inte ens om.

Efter ett tag kom maten och jag konstaterade snabbt att ’Italiensk buffé’ inte passar mig. Men jag åt av det som jag tycket var gott.

Efter maten fick jag åka med ett gäng (5st inkl mig) som skulle till Vänersborg.

Resten av funkisarna kanske gick vidare till Bishop Arms eller Swania. Det vet jag inget om.

Vi var tre som blev avsläppta vid det vi här i Vänersborg kallar Korseberg (Vid Volvo Brant).

Efter en skön kvällspromenad var vi framme vid vårt bostadsområde. Vi bor inom samma bostadsrättsförening alla tre.

Var och en hem till sitt.

Upp för trappan och trevar i fickan efter nyckelbandet med vidhängande nycklar. Omedvetet registrerar jag att det är något som inte känns rätt. När jag tar upp nycklarna för att leta fram den till som går till lägenheten så finns den inte där.

Jag hade fått med mig nyckelknippan till vårt förråd.

Det är rött band på bägge så jag hade ju, i mitt sannolika lätta förvirringstillstånd, tagit fel, när jag lämnade lägenheten och dessutom var det ju inte jag som låste efter mig.

Och hustrun som var hos en kompis och tittade på melodifestivalens 4:e deltävling.

Kände osäkerheten välla in. Hur stor är sannolikheten att hustrun hör signalen, från en ny mobiltelefon som sannolikt befinner sig i hennes jackficka, i en hall. En bra bit från där hon sitter och tittar på melodifestival.

Efter femte försöket gav jag upp och insåg att mina farhågor var besannade.

Som tur är så är vår ordförande i bostadsrättsföreningen väldigt snäll och dessutom en av de tre som jag gjorde sällskap hem med.

Så jag gick hem till henne och bad snällt och lovade göra vad hon än bad om, i gengäld. Snälla människan begärde inget, än…

Hon ordnade så jag blev insläppt. Phu!

Hustrun ringde en stund senare och undrade var jag var (hon hade sett att hon missat 5 samtal och att alla var från mig).

Sa som det var och hoppas fortfarande på att hon kanske känner sig lite taskig – för att hon inte har vett på att ha mobilen inom hörhåll när vi nu gjort upp att jag kunde ringa ”när som helst så kommer jag”. Ifall jag skulle bli dålig.

Att jag inte hade rätt nyckel, ja det var ju mitt eget fel. Det skyller vi inte henne för.

Det blev bums i säng.