Etikettarkiv: Strul

Måndag – städdag

Publicerat av
5

Teknik
Servern som hyser blogg.ngn4u.com småstrular fortfarande.

Och inte har det kommit något svar från deras support – riktigt uselt.

Och inte har de fått fart på epostservrarna – också uselt.

Det verkar som om jag gett pengar till ett riktigt B-lag.

Städning
Hustrun ska ha tjejbesök på tisdag. Vad gör då inte en omtänksam make? Jo, han använder sina obefintliga resurser till att se till att det är städat. Det tycker jag tyder på en viss omtänksamhet. Eller dumhet. Det beror på vem betraktaren är.
Nu (16:30) är jag färdig med städningen. Och jag har hållit på sedan kl 09:00. Som ni förstår, vittnar det om hur försiktig jag är. Jag tar det lugnt. Men det blir ordentligt gjort. Inget hafsjobb här inte.

Besvärsläget
Det känns att det är annorlunda i kroppen. Antagligen är det frånvaron av Saroten som visar sig på detta vis.
Avspänningsstunderna är verkligen riktiga återhämtningsfaser. Funderar på att införa fler än en per dag. Min plan är ju att, så småningom, minska på medicineringen och mer förlita mig till just avspänning och självsuggestion som t.ex. affirmation (man skapar positiva föreställningar om ett framtida tillstånd). Jag har också planer på att arbeta med s.k. beteendemodifikation. Det är en slags självhypnos. Där man planterar känslor i samband med händelser.

Vill man t.ex. sluta röka så kan man föreställa sig den mest skrämmande bild man kan tänka sig. Där du själv är inblandad. Jag använde en bild där larver växte i lungorna och trängde sig upp genom strupen och upp i munhålan. Och de blev bara fler och ivrigare ju mer jag rökade. Det är bara en fördel om du är stressad eller skrämd när du planterar den där negativa bilden.

För att man ska lyckas med detta måste man också skapa en positiv mental belöning. Och här gäller det då att verkligen behärska avslappningsteknik. Du måste nämligen veta till 100% att du är i ett riktigt positivt tillstånd. Det ska vara fullt av välbehag, njutning och välbefinnande.

Min belöning blev alltså lugn puls, ett leende och stabil trygg andning – när jag avstod att ta en cigarett. Valde jag ändå att röka kom bilderna av de där larverna i mina lungor upp.

Till slut var det helt enkelt inget svårt val att sluta röka. Främst beroende på att man på detta vis tog bort nästan den enda positiva effekten av rökningen – nikotinets stimulerande och lugnande effekt. Den triggade ju i stället igång obehag och skräck.

Jag har alltså erfarenhet av att arbeta med beteendemodifiering via enkel självhypnos. Hjärnan är som sagt lättlurad. Jag har främst tänkt modifiera mitt ätbeteende, som nästa projekt. Men först vill jag känna mig mycket säkrare i avslappnings- och avspänningstekniken.

Här är ju de ständigt spända musklerna och ett ständig värkpåslag en klart besvärande faktor om du strävar efter att nå fullständig avkoppling. Jag definierar alltså avkoppling som det djupaste mentalt tillståndet. Avslappning kommer först, sedan avspänning och därefter avkoppling.

När du befinner dig i denna avkopplingsfas så är du egentligen i djup hypnos eller så nära koma du medvetet kan komma. Hjärnan är frikopplad från ansvar och du kan i det tillståndet välja att inte känna kroppen. Det bygger på att du måste lita på kroppens autonomitet (att den t.ex. andas i sin egen takt och inte när du vill).

I slutet på 80-talet arbetade jag mycket med mentala processer. Och då bl.a. självhypnos och då kallad djup avslappning. Jag hade tränat upp mig till att snabbt försätta mig i ett närmast komaliknande tillstånd. Minimal andning, väldigt låg puls. Allt gick på sparlåga. Och jag var ’inställd’ på 20 minuter.

En gång, den sista jag, råkade min hjärna bli lite för fort medveten. Jag ’vaknade’ alltså någon bråkdels sekund för tidigt och upptäckte att jag inte kunde andas. Jag kunde alltså inte med viljan ta ett andetag. Jo, jag fick panik. Men jag vet inte hur det gick till men jag ’fann’ mig och fick liksom försätta mig ned i det djupa avkopplade tillståndet igen och på så vis förlita mig till automatiken.

Efter det har jag inte vågat pröva igen. Men nu är jag alltså på ’G’ igen. Jag vet ju att det går. Och nu är jag ju äldre och klokare (?) så jag har valt att lita på den inställningen. Men jag är långt ifrån mogen. Mest beroende på mitt sjukdomstillstånd.

Andra Bloggar om: , , ,

Handlande Lördag

Publicerat av
Svara

Teknik
Texten börjar på ngn.blogga.nu

…

Öhh… Hej! Ja detta är alltså fortsättning på blogginlägget på bloggen: ngn.blogga.nu. Så ni som inte läst början…, får ju göra det då, där. Och anledningen till detta är att jag inte litar på företaget som driver de apparater som den här bloggen lever sitt liv på och då känns det som att jag inte riktigt vågar lita på det. Och, så därför… följer fortsättning på ngn.blogga.nu

…

Tillbaka från ngn.blogga.nu? Inte? Ja då har ni missat stycket här ovan, där det är tre punkter ’…’. Nu kanske ni undrar, Va f-n? Håller idioten på med? Det är inte jag, som är idioten. Det är internets fel. Ja, eller det nöt som hackat dessa s.k. servers som just den här bloggen finns på. Inte den andra. Den på ngn.blogga.nu, den har inte blivit hackat, tror jag? Så tillbaka till ngn.blogga.nu…

…

Promenad
…Idag fick faktiskt hustrun ut mig på en morgonpromenad, före frukost. Även det är en liten tanke eller åtgärd i mitt ’nya’ liv. Börja dagen med en promenad – ’grunda’ dagen.
Jag ska också återuppta en aktivitet som jag höll på med för några år sedan QiGong. Det är också en aktivitet som skapar en trygg början på dagen. Vi får se bara det går lugnt till väga.
Så av den anledningen fortsätter mitt orerande om vår lilla resa till:
IKEA, på ngn.blogga.nu…

…

Coop Forum
…(vad var det egentligen för fel på OBS?), nåja. Vi hade tänkt vila ut efter IKEA-besöket (som ni kan läsa om på ngn.blogga.nu) med en fika på Coop Forum, Bäckebol. Då var det stängt! Uppgivenheten kom farande med ett smack i huvudet på mig. ”Vi gick förbi en kiosk. Jag köper dricka och en godisbit där. Jag måste vila mig och ta mina mediciner.” Sa jag i bestämd ton och vände om mot kiosken vid ingången.
Far hängde på. Greppade en liten cola-dryck och en godisbit. Far fick en slags energidryck för de hade inget annat i ’små’ förpackningar. Och så köpte han lite godis. Jag skulle betala – plånboken ligger i bilen. H-e! Lugnt och fint – pappa fick betala. Se! Allt löser sig.
Far och jag ockuperade en bänk, vid ingången, där vi intog vårt fika. Fortsättning på ngn.blogga.nu…

…

Med hopp om att den här bloggen ska få leva ett lugnt liv, vis ses…

Andra Bloggar om: , , ,

Filosofisk Fredag

Publicerat av
Svara

Teknik
Det är inte utan att jag måste erkänna en viss irritation. De som driftar min nya blogg: blogg.ngn4u.com verkar inte vara några höjdartekniker. Det är ju O. & K Webotel in Sweden: ww.okwebhotel.se som köpt upp Proinet HB.

Och när man talar med supporten så skyller de på att Proinet HB hade lösningar som de inte 'gillade'. Och av vilken anledning rättade de inte till det då. Och av vilken anledning upprättade de inte rutiner inför ett eventuell hack. Vilket nu då har skett. Någon har snott 'alla ' kunders lösenord till sin respektive administratörskonto.

Det betyder att dessa lösenord hade klantarna tydligen sparade i klartext. Jösses! Det är 2008 nu! Vi har levt med virus, trojaner och hacker mm skit under internets hela existens!

Det här är dåligt! Riktigt dåligt! Och det finns inga ursäkter.

Besvärsläget
Känns riktigt bra. I alla fall inte något som är sämre. Det gillar vi. Försöker bena upp mitt 'nya' liv. Det är många trådar som ska fungera. Och det får inte vara stressigt eller irriterande.

Jag lär mig och utvecklas inom följande (det betyder att jag vet om teorin, intellektuellt men att leva efter det, praktiken, är en helt annan sak):
Kost: Jag vet nu att är kroppen utsatt för besvärspåverkan. Jag väljer ordet 'besvärspåverkan' av den anledningen att det innefattar mer än värk, smärta och ont eftersom de oftast är ett sista resultat av besvären, faktiskt.
När kroppen är ansatt så är HELA kroppen involverad. Inklusive vår förmåga att ta hand om det vi stoppar i munnen. Vanligtvis kallar vi det för 'katarr'. Egentligen är det inte viktigt vad vi kallar det. Det är viktigare att vi tar till oss vetskapen att mag- och tarmslemhinnan, ja hela matsmältningsproceduren, blir MER känslig när vi är ansatta av besvär. I mitt fall resulterar det i en förbannad tarmslemhinna.

Och det har gett som effekt att jag inte tål, det mesta. Så det intressanta blir då vad jag tål (det är också ett sätt att infoga positivt tänkande även här).
Jag tål: Det mesta som inte är processat, t.ex. all s.k. råkost. Vitt kött som fisk och fågel går bra och då gärna långkokt på svag värme. Då får man med mineraler, vitaminer och proteiner som annars lätt blir sönderkokta vid för hastig upphettning. Samma kan man tänka med fett. Snabbt upphettat fett blir också 'onyttigt'.

Problemet med att äta nyttig och magsnäll mat är att du oftast inte har en susning om vad det egentligen är vad du köper för något. KRAV-märkningen är väl ganska OK. Men av vilken anledning måste alla produkter transporteras långa vägar för att få märkningen? Verkar inte så 'KRAV'-mässigt, tycker jag.

Min meny, för närvarande är till 80% magsnäll. Det gäller att hålla andelen av processade kolhydrater (rent socker, snabba kolhydrater) på ett minimum. 'Bra' fett ska man hålla sig till och det innebär att de ska vara så 'naturliga' som möjligt. Kallpressat alltså, om man ska ha tilläggsfett. Annars räcker det med det fett som finns i livsmedlen. Så lite fiberberikat det bara går. Inga mjölkprodukter som innehåller hög halt av mjölksocker. Spannmålsprodukter som innehåller Gluten är också sådant som jag ska hålla mig ifrån. Jag är inte glutenintolerant och jag är inte överkänslig för s.k. laktos. Normalt sett. Utan det är nu när mag-tarmslemhinnan är förbannad som det gäller att hålla den här dieten.

Dessutom är det bra att tänka så här när man tar läkemedel som gör sitt för att öka på tarmens irritation. Med det tänket så ser då min meny ut enligt följande:
Morgon: En tallrik med Havrefras (nyckelhålsmärkt) & lite mellanmjölk (detta mål är det som jag ser som mest 'syndigt', men jag har valt att behålla det.

En bild på hur en tallrik kan se ut.

Lunch: Sallad; Salladskål, Gurka, Tomat, Paprika (gärna den röda långsmala), Champinjoner (färska eller konserv), Majs (Konserv), FetaOst, Svarta Oliver (kärnade), någon Bönsort (Helst sådana som en gör i ordning själv, men oftast blir det en konserv). Och sedan blir det något av; räkor (frysta skalade och i panikstunder konserverade), Kycklingkött, Tonfisk t.ex.
Det hela toppas med nästan en dl olivolja (kallpressad).

Middag/Kvällsmat: Gröt gjord på bovetekross med mosad banan och risdryck till.

Sedan syndar jag också med alldeles för mycket kaffe med mjölk. Enda trösten där är att jag använder snabbkaffe, frystorkat. Det innehåller mindre s.k. garvsyra och är därmed snällare mot magen.

Ni som läser detta och tänker efter lite ser ju att jag skulle kunna nå ännu längre i råvarutänkandet om jag skippade konserverna t.ex. Och så kan det ju göras en hel del åt frukosten.

Att jag sedan 'syndar' med godis och smörgåsar emellanåt är ett annat psykologiskt dilemma. Där funderar jag på att använda antingen självsuggestion eller affirmation.

Motion: Det gäller att röra sig på 'rätt' sätt också. När det gäller promenader försöker jag numer gå med mer kropp. Jag tränar på att få med höfterna i gåendet. Det blir skonsammare för kroppen. Cykla är bra om jag sitter rakt upp och trampar. Till det har jag en specialbyggd cykel. Och så en till två gånger per vecka någon form av skonsam jympa. För min del blir det Friskis&Svettis. Vill gärna simma också men eftersom mina mesta problem (värk) sitter i armarna så är jag inte så väldigt 'på'.

Psykiskt: Här finns det mesta jobbet. Har man som jag levt med mer eller mindre kroniskt spända muskler och värk sedan 2001 så koster det i energi. Och stress är det som gnager mest. Har man i grunden ett smärtpåslag heller spänningspåslag i musklerna så är jag givetvis mycket känsligare för stress än normalt. Jag brukar säga att jag har obefintliga marginaler. Och det stora jobbet är att på något sätt, mitt upp i, allt elände, skaffa sig de där marginalerna.

Jag har för mig själv delat upp det där arbetet i tre delar; Dåtid. Nutid och Framtid. Och till dessa försöker jag koppla enkla tankemodeller.

Dåtid: Här gäller det att förlåta, till sig själv, oförrätter, upplevelser, händelser och känslor.
Nutid: I alla avseenden, leva 'Här och Nu' med alla sinnen.
Framtid: Är egentligen ett 'Nutidsproblem'. Målet är att undantagslöst ha positiva framtidsbilder

Socialt: Vårdas bäst i nuet, Friskis&Svettis ger många bra sociala möten. Att stanna upp och verkligen möta människor ingår i social träning. Att lyssna – på någon annan. Många lyssnar bara på sig själva.
Arbete lägger jag in under socialt. Möjligtvis ska det ha en egen rubrik. Men det beslutet får vila så länge. Jobb har så enormt stor betydelse för mig så jag måste faktiskt minska ned på dess viktighet, för mig, så jag psykiskt överlever.
Bloggandet skulle nog också ha en egen rubrik. Den fyller så många funktioner, för mig. Här kan jag skriva av mig. Jag kan delge de tankar jag har. Jag kan också förmedla upplevelser och den kunskap jag har. Jag får väldigt mycket igen. Speciellt om vi inkluderar e-post. Jag har massor med kommunikation via e-post. Det är ett underbart givande och tagande.

PsykoSomatiskt: Jag väljer faktiskt det något värdeladdade ordet när jag kommer till den viktiga avspänningen. Avspänningen är viktig mental träning men också en kroppslig betingning. Det gäller att få kroppen att lättare och lättare nå ett så avspänt tillstånd att psyket kan manipuleras.

Holism: Måste få med det också. Helhetssynen är jätteviktig för mig. Samhällets uppdelning av en individ är en mycket besvärande omständighet. Ofta ställer denna uppdelning till det så att människor får lida i onödan. Detta bara för att det ska vara olika kostnadsställen?

Och till råga på allt så framhärdare varje 'del' att de har tabbe på helheten. Tänk efter?

Den ende som sitter inne med hela helheten är Du.

Jösses! Ja idag blev det mycket text.

Andra Bloggar om: , , , , , , , , ,

Aktivering?

Publicerat av
Svara

Hej.
Eftersom det visar sig att det är en del problem, emellanåt på mitt s.k. WebHotell. Så är det nog lika bra att ha den här bloggen som reserv. Den finns ju här. Om inte annat för att ge 'viktig' information.

blogg.ngn4u.com
Det har inte gått att komma åt den bloggen, har jag noterat och några till. Ringde supporten. För ’allt’ var liksom nere. De (Proinet Support / O. & K. Webhotel in Sweden AB) har haft ett ’intrång’. Och av den anledningen valt att stänga ned allt så att information inte ska kunna ’stjälas’ eller förvanskas. De tar säkerhetskopior på allt och gör troligtvis en virussökning på rubbet och försöker väl täppa till ’hålet’. Det kommer att ta ett par timmar.

Andra bloggar om:

Berättelse!

Publicerat av
Svara

Ljusstöpning (70-talet)
Detta är en berättelse som gör mig lite illa till mods. Den är egentligen inte rolig, den är hemsk och tragisk. Men är i typisk min stil. Det går att klämma ur den lite rolighet. Om man har humor åt det svarta hållet till.
Detta utspelade sig i slutet på 70-talet inför Julen. Vi bodde i ett flerfamiljshus, på 2:a våningen.

Jag hade alltså fått för mig att stöpa ljus. Att köpa ljusmassa var det inte tal om. Inte när man hade massor med ljusstumpar.
Någonstans hade jag läst att man kunde göra ljus i mjölkförpackningar. Så jag tar en 2-liters mjölkförpackning. Gör ett litet hål i botten. Gör en ordentlig knut i ena ändan av det snöre som ska bli ”veke”. Man köper sådana färdigt (ljusvekar). Andra ändan trär jag underifrån in i hålet i botten på mjölkförpackningen. Samma ända knyter jag sedan i en penna och fäster det hela så att ”veken” är sträckt. Allt ser rakt och snyggt ut.

Nästa steg är att placera en kastrull på spisen som rymmer nästan två liter. I med alla ljusstumpar och på med värmen. Inte för hög värme, bara så stearinet smälter. Allt ser jättebra ut. Med en gaffel fiskar jag upp alla omkringflytande små halvbrända ljusvekar.

Till slut har jag tillräckligt med smält stearin för att fylla mjölkförpackningen och få det där härligt stora mysljuset som ska pryda vård vardagsrumsbord mörka höstkvällar.

Att hålla en kastrull med nästan 2 liter smält stearin är ganska jobbigt så jag ställer mjölkförpackningen i vasken. Så slipper jag hålla kastrullen så högt upp. Sakta häller jag i det flytande stearinet. Fyller ända upp tills det är ca 1 cm kvar. Jag ställer undan kastrullen och studerar mitt blivande stora ljus med spänd förväntan och en viss stolthet. FLOSCH! Låter det då. Botten går ur mjölkförpackningen och ljusmassan rinner ned i vasken!

Typ: ”Jävlar-i-helvete!” är väl det jag tänker och sedan reagerar jag snabbt med att sätta på varmvattnet. Jag ser ju den där ljusmassan framför mig bilda en propp, nere i vattenlåset. Och oh, va pinsamt att behöva ta dit vaktmästare för en sådan grej.
Tänker då att givetvis skulle jag hällt på bara lite grann i taget och låtit det stelna i omgångar. Jo, jo, det går ju an att vara efterklok.
Varmvattnet rinner på så det verkar ju OK. Faran över. Gör rent i vasken och försöker få bort alla spår av mitt pinsamma misstag.

Efter ”några timmar” stänger jag av varmvattnet. Jag gör bedömningen att nu måste väl allt stearin vara borta ur avloppsrören.

Detta var på förmiddagen. Vad jag gör sedan, det kommer jag inte ihåg. Men någon gång på eftermiddagen ringer det på dörren och grannen under står där och ser uppenbart bekymrad ut. Och frågar om jag vet något om stearin? Jag ser väl antagligen lite frågande ut, men jag säger som det är att jag tidigt på förmiddagen bar mig klantigt åt och nästan 2 liter smält stearin rann ut i vasken. Men att det verkade vara OK nu eftersom det rinner på bra.
Grannen tittade lidande på mig och frågade om jag i samband med ”stearinutsläppet” spolat en massa vatten. Javisst säger jag. Jag lät kranen stå på i flera timmar, varmt vatten, för att det inte skulle bli stopp.

Grannen ser olycklig ut. Och säger sedan, med en röst lite gråtblandad och lite ilska i, att allt det vatten jag spolat har hamnat i deras lägenhet. Vaktmästaren hittade en stearinpropp strax nedanför deras avlopp. När de kom hem var det vatten i hela lägenheten. Deras lilla svarta pudel satt uppflugen i en fåtölj och såg ynklig ut.
När de började torka upp märkte de att det var något konstigt med vattnet och när de tittade i köket såg de en slags hinna. Över hela diskbänken, på och i alla lådor. Alla köksredskap hade en tunn hinna, med något ”stelt, fett liksom. Golv och mattor var förstörda.
De hade tagit dit vaktmästaren som till slut hittade stearinproppen. Det var först då de egentligen förstod att det var stearin. Och det var då de bestämde sig för att kolla var det kom ifrån.

Jag frågade om det var något jag kunde göra. Jag fick bara en blick till svar. Jag fick senare veta att de slet i flera dagar med att få rent i köket och köksutrustningen. Golven och mattorna samt vattenskador ersatte och fixade försäkringsbolagen. Vårt bolag gick in och betalade deras självrisk. Men jag kände mig fortfarande skittaskig över att allt merarbete jag skapat aldrig skulle kunna betalas igen. Fy vad jag skämdes! En ljusning i det hela var att de vid något tillfälle nämnde att vaktmästaren gett mig beröm för att jag ”erkände” sådär ärligt, utan vidare?

Det närmade sig Jul. Så sambon (min blivande hustru) och jag bestämde att vi måste ju ge våra olyckliga grannar någon uppmuntran. Så vi investerade i en jättelik och tjusig Julgrupp.
Sedan vet jag inte vad som for i oss, för vi tryckte i ett rätt så rejäl ljus i den och så skrev vi en lapp, med en text som i princip lät enligt följande: ”Varde ljus, varde hopp! Hälsningar ’ljusstöparn’ God jul!”

Det var lite ”kyligt” ett tag efter Jul, men vi kom allt på god fot med våra grannar inunder, igen. Och vi ses fortfarande, när vi råkas, och vi pratar glatt med varandra. Men vi har aldrig pratat ljus.

Än en gång, förlåt!