Etikettarkiv: Hund

Dags för en ”rolig” berättelse!

Publicerat av
Svara

Älgjakten
Sista halvan på 70-talet hände det. Det var på sommaren. Vet ni var Sveriges Konung brukar jaga Älg? Precis, på den där kullen, vid Vänerns södra spets, Hunneberg.
Jag vet inte, hur det är just nu, men när detta hände, var Halle- och Hunneberg Europas Älgrikaste marker. Skråen vet, var det inte Världens rikaste? Jag minns inte så tydligt. Massor med Älg, var det i alla fall.

Vi, min hustru och jag brukade allt som oftast åka upp på dessa kullar och kika på Älgarna.
Vid ett utav dessa tillfällen hade vi två kompisar med oss. Det var en solig och vacker dag. Lugnt och fridfullt. Våran biltur gick till Halleberg. Halleberg är mycket mindre än Hunneberg. Varför chanserna att få se en Älg är 1:1. 100% alltså.

Vi behövde inte rulla så värst långt innan vi fick syn på våra Älgar. Fridfullt tuggande ute på ett hygge, cirka 20 – 30 meter från vägen.

Vi stannade bilen, klev ur, alla fyra plus vår Colliehund Molly. Hon var också med. Vi ställde oss vid vägkanten och beskådade detta ståtliga majestätiska djur. Vi stod där och bara njöt. Småpratade lite om hur många Älgar vi såg. Vilket kön det var. Deras eventuella ålder.
Det var då det hände. Hände och hände, jag fick en idé. Idén bestod i att jag fick för mig att klappa den närmaste Älgen på huvudet.
Nu är det så med mig att får jag en idé så är jag mycket svår att stoppa.
– "Vad ska du göra?" Ropade de andra.
– "Klappa Älgen på huv'et." Sa jag.
Så var det med det.

Vägen fram till Älgen var lite tuvig och något snårig. Detta hindrar inte en Viking! Jag stannade upp då och då, för att se om Älgen var med på noterna så att säga. Älgen var med. Fridfullt tuggande.
Så var det då bara cirka två meter kvar. Jag stannade. Fixerade Älgen och fylldes av dess imponerande ståtlighet. I naturlig storlek är en Älg jättestor!
Alldeles intill Älgen fanns en stubbe. Jag såg, att om jag ställde mig på stubben så skulle jag kunna klappa Älgen på huvudet. Två steg, högerfoten upp på stubben.

Precis i det ögonblick som resten utav kroppen skulle följa efter högerfoten, tittade jag upp. Samtidigt vrider Älgen på huvudet, spänner ögonen i mig och lägger öronen tätt bakåt.
När hästar gör så är de förbannade. Nu var helt uppenbart denna Älg urförbannad! Jag blev något så fruktansvärt rädd.
Det där med klapp på huvudet, de fick nog vara, kommer jag ihåg att jag tänkte. Fel, jag tänkte inte alls! Jag var livrädd.
En sakkunnig sa mig en gång: Kommer en Älg emot dig så stå still, den väjer i sista stund.
Skitsnack. Jag befann mig redan i "sista stund". Älgen hade mord i blicken.
Det var bara att "vända på klacken" och "ge järnet". Och det gjorde jag. Jag sprang utav h-e. Med flåset bokstavligen i nacken.

Givetvis förstår också min publik sammanhanget, samtidigt som mig. Älgen anfaller!
Samtidigt som jag började springa, började min publik också att springa, mot bilen.
Avståndet till bilen var ca 20-30 meter, för mig, cirka 2-5 meter, för publiken. I princip kom vi fram samtidigt, till bilen. De andra bråkdelen före. Våra kompisar hade hunnit in i bilen. Nu blockerades dörren av hustrun och hunden.
Med den fart jag hade fick jag fortsätta. Det var ju jag som hade Älgen efter mig! Jag fick stopp vid bilens bakparti. Älgen tornar upp sig vid frampartiet. Älgen gjorde ett frustande och hystade upp frambenen i luften och lunkade sedan in i skogen.
Räddad! Nu först kom jag in i bilen.

En bit bort stod ett annat gäng och jublade. En utav dem hade en filmkamera. Jag ångrar nu att jag inte tog reda på vem detta var.

Denna händelse har medfört att jag nu har en mycket stor respekt för Älgar.
Vad jag kan förstå består respekten av något som kallas Älgfrossa. Tack vare detta har jag utvecklat en slags Älgfobi. Dock en mycket mild form. Jag kallar det som sagt för respekt.

Hundägarrapport & omprioritering

Publicerat av
Svara

Något som är typiskt för hundägare är att de är väldigt intresserade av sin hunds avföring. Färg, konsistens och frekvens.
Ja det är väl vi egentligen av vår egen avföring också men det är ju liksom inget man diskuterar.
Hundens avföring diskuteras dock. Och det har väl sin naturliga förklaring i att hunden inte bjuder på så värst avancerade kommunikationsmöjligheter när det gäller att tala om hur den mår.
Så man får nöja sig med det som erbjuds. Bajs är ett kommunikationsmedel, för hundar. Vi människor använder det dock på ett annat sätt än hundar, som sagt.
Och jag kan rapportera att vår hund har lagom fast och bra färgad avföring.
Det var ju lite extra intressant idag, eftersom hon igår tuggade på ett märgben, inte har ätit normalt på flera dagar och kräktes tidigt i morse.

Dottern ringde och meddelade att de ännu inte lämnat Gävle och kommer att göra det först efter 12:00. Så de blir senare än de tänkt.

Det innebär för min del att jag kan omprioritera. Jag förlägger toalettstädningen till i eftermiddag, mycket bättre!

Så nu ska jag koncentrera mig på att äta och vila. I den ordningen.

Phu!

Publicerat av
Svara

Nu är dammsugningen färdig. Dags för en paus. Sedan ska hunden rastas. Jag har toaletterna kvar. Efter det, lite mat och vila därpå.
Sedan måste balkongen på framsidan göras iordning, den ska besiktigas mellan 14:00-17:00.

19:00 ska jag på jympa. Efter det hoppas jag på en avslappnande stund i bastun. Kanske i sällskap med dotterns sambo. Vi får se?

God morgon!

Publicerat av
2

Sov som "lilla grisen" hela natten trots att jag "extrasov" i går kväll.

På köksbordet fanns en lapp om att hunden spydde vid 04:00-tiden i morse. Beror det på märgbenet hon fått tugga på? Att hon inte velat äta på flera dagar? Den hunden har ingen vidare bra mage, stackarn.

Strax ska jag börja damsuga för att sedan gå över toaletterna. Dottern och sambon kommer ju på besök idag. Och då är det ju bra om "drivorna" av djurhår inte är fullt så synliga.

Men först tänker jag ägna mig åt dagens reflektioner och då menar jag vad som berört mig i dagens morgonblaska ttela.
Rubriken: "Stor utländsk makt" på första sidan och artikeln på sidan 14.
Att det överhuvudet taget finns någon som blir förvånad? Det är ju det som är "marknadens" (läs kapitalismens) spelregler. Den starke köper upp de svagare och blir bara starkare och mer okänsliga.

Ledaren "Välkommen till verkligheten, Persson!" av AA, sid. 2.
Alla politiker lovar "guld och gröna skogar" inför valen. Så där tycker jag vi kan dra alla politiker genom samma kam. (Kan man uttrycka sig så?)
Göran Persson tycker jag är unik på så sätt att han är väl den förste Socialdemokratiske Statsminister som lever och beter sig som en sann Moderat? Eller i alla fall en Borgare. Han anstränger sig verkligen för att hålla "distansen" mellan sig själv och sina presumtiva väljare. I mina ögon är han fullständigt oduglig och en dålig förebild, som socialdemokrat.

Debattartikeln: "Hjälpen behövs innan barnen dör" av Dan Sermand, Läkare utan gränser, sid. 2.
Jag har berört det tidigare och jag upprepar mig. Det fundamentala felet ligger i hur världsbanken vill kontrollera det ekonomiska flödet av kapital.

Det får räcka för idag.

Nu ska jag "kasta" mig över städningen.

Misshandlad

Publicerat av
Svara

Jag har blivit misshandlad, av min hund.
Vi gick ut men först skulle vi ut till soprummet. Jag sätter hunden utanför och lägger kopplet framför henne. Öppnar dörren, "ställer upp den", går in och slänger soppåsarna. Stänger dörren. Går fram till hunden för att ta upp kopplet (vilket vi gjort hundratals gånger förut).
Då hoppar hon upp mot mig och skallar mig på läppen (vilket hon aldrig gjort tidigare). Jag hoppas att hon hoppar upp av "glädje" och att det därpå följande morrande var ett resultat av att hon också fick ont och kanske trodde att jag "bet" henne?
Hur som helst, när hon eller vilken hund som helst morrar (eller vad som helst) gör utfall mot mig så reagerar jag instinktivt och försätter "hotet" ur stridbart skick, som det heter. Så hunden fick finna sig i att bli nedtryckt mot marken utan att kunna röra en muskel, möjligtvis ögonen undantagna.

Därefter var vi finfina kompisar, tyckte hunden och hon var noga med att kolla mig hela tiden. Jag kunde väl inte riktigt släppa händelsen så jag gick väl och muttrade en bra stund.

Jag fick också sympatiskt medhåll från hustrun som genast såg min svullna läpp.

Att få "slag" mot huvudet är inte något som förbättrar mina besvär kan jag ju också tillägga.

TRÖTT!

Publicerat av
Svara

Så in i helsike trött. Tvingade mig upp. Hunden måste ut.
Gick och lade mig för att vila ca 19:00. Slocknade fullständigt. Värk i halva kroppen. Väser och tjuter i huvudet. Sticker, bränner, svider i fingrar och tår. Muskler hoppar och rycker. Och mycket mer …

Ut med hunden.

Allmänt

Publicerat av
Svara

Så då var man tillbaka från 75-års kalaset.

Det var trevligt. Tack så mycket faster!

Allra trevligast var att få bära runt på lille 5 veckor gamla Hampus, ett kusinbarnsbarn.

Hundarna Wille & Ladden hade det väl inte så värst trevligt. 12-åringen Ladden ville mest vara ifred och tigga godsaker av tanter och farbröder. Men han blev ständigt störd av 6-åringe Willes ivriga plåsterliknande uppvaktning.
Det kändes rätt att vi inte tog med vår snart 2-åriga Tessie som älskar att hoppa på och prata med ALLA!

Vi, hustrun och jag drog oss tillbaka relativt tidigt då våra ryggar började "säga ifrån".

Synd bara att vi tog vägen om Willys på Trestad Center och handlade. Det var liksom "dödsstöten". Nu är det viloläge som gäller och så får jag fundera på tilläggsmedicinering. Lite tveksam till det eftersom jag redan innan kalaset tog extra medicin.

Nu ska jag i alla fall först äta några smörgåsar.

Får precis höra att Dottern & Sambon kommer på besök i morgom. Himla trevligt.

Duktig!

Publicerat av
Svara

Jag har varit sådär genomduktig som bara en mansgris kan vara ur ett feministiskt perspektiv.(?)

Jag har gjort rent kattsandlådorna. Sand och sand, vi har sådana där vita korn som suger upp kattkisset. Tills det når en viss mättnad. Givetvis.

Jag sopade och våttorkade golvet också. Vi köpte ju två små runda badrumsmattor på IKEA så jag vill ju att det ska vara rent inunder innan vi lägger på dem.

Klockan 14:00 ska vi på 75-årskalas. Det är en av mina "fastrar" som fyller år. Ja hon är ju egentligen fru till min pappas bror. Vad heter det egentligen?

Solen skiner mer nu och hustrun "smiter" in och ut till balkongen och solar emellanåt.

Snart kommer sonen med hunden.

Berättelse

Publicerat av
Svara

I brist på annat så lägger jag in en berättelse ur samlingen "Billhistorier".

Hunden Bill rullat sig i skit.
Detta är en märklig berättelse, från 70-talet, eftersom ingen, idag, vet vad som egentligen hände. Så jag kan bara återge det som vi ”såg” och så som jag kommer ihåg det.
Hela familjen; pappa, mamma, bror, syster och så jag, var väldigt stressade. Vi skulle iväg någonstans. Och Mormor skulle passa hund och lägenhet. Allt var packat och klart. Mormor var ute och rastade hunden Bill.
Antagligen springer jag väl ut med något som ska packas i bilen. Borta vid lekplatsen, vid Hjortmosseparken, ser jag Mormor komma bärandes på Bill? På frågan: ”Vad har hänt?” Får jag endast en lömsk och ilsken blick tillbaka. Strax därpå får jag veta att hunden har rullat sig i folkskit (hundar anser tydligen att det är något av det finaste man kan lukta?).
Det måste ha funnits någon anledning till att vi inte stannade kvar och hjälpte till. Det var väl någon tid som skulle passas.
Det sista vi ser, när vi stänger dörren för att åka iväg, är en hund, i badkaret, med ett huckle knutet runt huvudet.
Det märkliga med denna historia är det som sedan hände i resten av hundens liv. Den rullade sig ALDRIG mer i folkskit. Så, än idag undrar vi, vad gjorde Mormor med hunden? Och varför frågade ingen? Och av vilken anledning bar hon på hunden?

Tillbaka!

Publicerat av
Svara

Jaha, då var man hemma igen då. Det går fort när man har roligt. Har ätit och vilat. 19:02 låste vi upp dörren till vår lägenhet och möttes av klart sällskapssjuka katter. De fick smaka på Doggy’s nya kattmat, i tetrapack. Ja det kallas så fortfarande, fastän det inte är som en pyramid (tetraeder). Julius, hustruns katt, skrek och ”kastade” sig över maten. Min katt, Abbe, backade lite försiktigt, studerade Julius och vågade sig sedan fram och nosa lite. Efter en stund åt han också.

Hunden sköter sonen om ett dygn till, tackar!. Annars har hon varit hos Mor&Far.

Vi var på IKEA. Och vi var jätteduktiga och handlade bara det vi hade tänkt oss. Gardiner och gardintillbehör. Det blev en sen lunch också. De har bra mat på IKEA.

Tidigare på eftermiddagen lämnade vi våra mycket goda vänner M&M, vid en grusväg, i Halland. Vi hade varit ute på en promenad. Plockat lite Kantareller och fikat på de Halländska kustklipporna. Diskuterade bl.a. tidvatten och glömda pass samt hade det allmänt jättemysigt. Det var också första gången jag prövade en längre promenad med gåstavar. Med tekniken stavarna framför kroppen. Och det fungerade bra!

På morgonen vaknade jag mycket utvilad. Jag hade sovit gott. Ensam i en 120 cm bred säng, man kanske skulle ha en sådan? Hustrun hade ett eget rum hon också, i våningen inunder. Undrar vad M&M menade med att sära på oss sådär?
Nejdå, så var det inte alls. Det var jag och hustrun som fick välja precis hur vi ville ha det.

Kvällen innan, på lördagen, blev vi riktigt bortskämda! Massor med fantastisk god mat och sedan är ju dessutom M&M så himla trevliga. Vi trivs bra ihop med dem.

Större delen av lördagen tillbringade vi på Göteborgskalasets sista dag. Jag har en anteckning därifrån:
”14:08. Göteborgskalaset. Trött, sitter vid ett fik. Har blivit ”placerad” här, av hustrun. Jag somnar hela tiden. Dessutom är jag kroniskt hungrig och tänker bara på mat hela tiden. Måste skriva om ”fetma” på min hemsida. Vi gick förbi en ”demonstration” om ’USA ut ur Irak’. Det fick mig att fundera på detta med Israel, Palestina och Gasa. Hur började det? Egentligen?
I morse var vi till Kexfabriken i Kungälv.
’Mer i detalj beskriva Kungälvs Vandrarhem.’”

Där har jag alltså minst tre ”arbetsuppgifter” för de kommande dagarna.

På lördagsmorgonen sträckte jag kedjan och drog åt hjulmuttrarna, på cykeln.

Under fredagen cyklade jag ju från Onsjö, Vänersborg till Vandrarhemmet i Kungälv. Här följer anteckningarna från den cykelturen:
”2005-08-12. 14:21. Mulet lite sol. Svag motvind. Vesten, busshållplats. Lite söder om Trollhättan, på Hjärtumsidan. DST: 17,91 km. Skickat SMS till hustrun om att hon ska ta med svampknivar.
Skulle gett mig iväg tidigare. Detta kommer att ta tid. Men va f-n, vem har bråttom?

15:52. Svarta moln framför och bakom mig. Mitt över är det lite sol emellanåt. Så har det varit en lång stund nu. Lite mer enveten motvind. DST: 24,98 km. Hjärtum.
Funderade på detta med svampställen. Min son försöker få mig att avslöja våra svampställen? Svampställen är sådant man viskande för vidare till den som förtjänar det och det sker på ens dödsbädd.

15:15. Svarta moln. Motvind. DST: 29:91 km. Ström (Lilla Edet). Vid Preem-macken. Rätt så varmt trots frånvaron av sol, svettigt. Det rullar!

17:03, Svarta moln. Motvind. DST: 56,99 km. Häljeröd (södra). Nu är det nära! [trodde jag]. Nu är jag ordentligt trött!

17:36. Igenmulet, svarta moln. Framme! Kungälvs vandrarhem. Var är hustrun? DST: 64,57 km.

18:03. Hustrun svarar inte på mobilen? TM: 4:03.12. [betyder: Tid på cykeln]”

Att cykla de ca 65 kilometrarna tog totalt 5 timmar och 19 minuter. Då är handlande på Överby inräknat och alla raster och pausar.

Sista delen av turen var lite tråkig eftersom det började duggregna. Dessutom "lossade" bakhjulet. Hjulmuttrarna släppte lite så jag kunde inte "ta i".

Hustrun dök allt upp lite senare. Medan jag duschade fixade hon hämtpizza. Till det drack vi Öl. Ska också erkänna att jag ”klämde” några ”belöningsöl” precis efter att jag kom fram till Vandrarhemmet.