Ibland kör det ihop sig det där alldeles lilla extra. Var ute och rastade hunden. Under tiden gjorde sig hustrun & Dottern iordning för att åka till Överby. Jag mötte dem vid parkeringen.
När jag kommer fram till vår ytterdörr så är den låst! I och för sig inget konstigt. Men det speciella den här gången är att jag inte hade någon nyckel. Jag brukar inte ta med mig nyckel, när jag rastar hunden och det är någon hemma.
Hustrun är en nitisk, duktig, dörrlåsare.
Hade jag mobiltelefonen med mig? Nejdå, den låg där innanför dörren, på en brun byrå.
Vad gör man då?
Våran lägenhet är inte helt inbrottsäker. Med hjälp av en skruvmejsel och lite akrobatik går det att ta sig in. Jag fick låna en skruvmejsel av grannen. Efter ca 20 minuter var jag inne.
Men vad förbannad man hinner och bli. Dels på sig själv som slarvar med att inte ta med sig varken nyckel eller mobil och dels på hustrun som tvunget måste vara så himla duktig, varenda gång!
Hoppas nu bara att ”akrobatiken” inte ger alltför negativa konsekvenser i min redan hårt ansatta kropp.
Hej-å-hå!