Kategoriarkiv: Kultur

Turkiet – Alanya – Dag 43 av 62

Publicerat av
6

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

*******************
Så här blev det:

Morgontvättande
Idag blev det en liten handduk, 2st polyester sport T-tröjor och 3st skjortor microfiber. Torkar fort och bra.

Promenad
Går lättare och lättare.
Ett tips till alla er som solar på stranden. Ni vet väl att de boende, med hundar, rastar dem på stranden, tidigt på morgonen. Inte alla har med en spade eller bajspåsar – de gräver ned hundskiten i en liten hastigt gjord grop, om de nu ens anstränger sig.

Guide
Jag har blivit fattigare. Blev helt blåst av en smart guide, fel, en skurk, bedragare och lurendrejare.

Hade ju bestämt mig för att ta mig upp till borgen och leta geocachegömmor (en slags ’skatt’-gömma med angivna GPS-koordinater).
Jag cyklade till där man kan gå på bussen upp. Hade precis missat bussen så jag bestämde mig för att gå upp.

Efter några 100 meter blir jag tillfrågad av en man, han var också på väg upp. Kommer bara ihåg att hans namn börjar på ’M’. Han frågar om jag ska upp till borgen och det skulle jag ju. Han kunde visa mig en genväg, bara 300 meter upp till borgen.

Jag var på väg dit. OK tänkte jag, det kan väl vara värt några lira extra, tänkte jag. Hade ju tänkt ta bussen upp. Kostar 1 Lira (5 SEK). Och det är långt att gå…

Genvägen var verkligen upplevelserik. Smala gränder och branta trappor mellan husen och så visade han mig en överkörd orm…
[Bild: Överkord Vipera i Alanya, Turkiet]
Det finns rätt så många ’vipera’-arter i Turkiet (vår svenska Huggorm (vipera berus), t.ex). Den överkörda ormen skulle kunna vara något av följande:
vipera bulgardaghica
vipera lebetina
vipera xanthina
Han trodde inte jag var klok när jag plockade fram kameran och tog en massa bilder. Förklarade senare att jag var lite av ormexpert.
Han tog en bild av mig där man kan skymta en snöklädd bergstopp i bakgrunden.
[Bild: Utsikt i Alanya, Turkiet]
Och så en förstoring på bergstoppen med snö, syns lite dåligt på bilden ovan:
[Bild: Snötoppen i Alanya, Turkiet]
Det är där som berget i förgrunden ’möter’ bergen i bakgrunden.
Jag ville ta en bild av honom men då började han en harang om islam och helighet m.m. jag brydde mig inte om det där utan jag respekterade att han inte vill bli fotograferad, hustrun är ju ’sådan’.
Han berättade om sin familj, 4 barn, varav den ene, en son, jobbade som guide och visade turister just den vägen han visade mig. 5ggr om dagen.
Han visade mig på örter och olika fruktträd.
Berättade om de olika delarna vi gick igenom och vad vi såg för utsikt.
Efter att ha passerat en kyrkogård och kommit in en skog. Stannar han och säger att han vill ha 8 Turkiska pengar. Reagerade inte först på val av plats – såg det sedan. Väl vald. Enda platsen på kullen där man är som längst bort från folk.
Jag tog upp plånboken och började plocka ihop 8 Lira. Då drar han igång en svada om att han vill inte ha gamla turkiska Lira (som han menade att jag tänkte ge honom) han ville ha Nya Turkiska Lira.
Jag bara tänkte: ”Vad f-n surrar han om? Jag har ju bara Nya Turkiska Lira.” Nåväl han pratade på och lyckades kollra bort mig (Han var ju så förtroendeingivande, från början, den lurige jäveln.) och rätt som det var snappade han åt sig 2st 50 Lira sedlar (ca 500 SEK).
Jag har funderat på varför han inte sprang iväg då men nu förstår jag varför. På väg upp testade han mig hela tiden, gick alltid före och höll hög takt och antagligen lade han märke till att han blev tröttare än vad jag blev. Så han bedömde väl risken stor att jag skulle hinna ifatt han. Dessutom var jag något större – han trodde väl det var muskler…
Och när jag spände ögonen i honom och sa att han skulle ge tillbaka alla mina pengarna så gav han mig först bara den ena 50 Lira pengen. Jag fortsatte att tjata på han att han skulle ge mig alla pengar, vilket han till slut gjorde, och han tjatade om gamla och nya Turkiska pengar sina barn och sin fru som måste försörjas och hur jobbigt det var för han att visa mig vägen…, hygglig kille…
Jag tog ett snabbt beslut, risken fanns ju att han skulle ge sig på mig och sno allt jag hade så jag gav han en 20 Lira (100 SEK) och bad han försvinna. Han började protestera och när jag sa att jag faktiskt trodde att han var en trevlig, god och ärlig turk och att han hade gjort mig väldigt besviken stönade han lite och lommade iväg.

Jag kostade på mig att ropa tjuv och bedragare efter honom på de språk jag kunde hade lärt mig ordet på;
thief (engelska), hırsız [hôrsôz] (turkiska), varas (finska), tyv (norska), tjuv (svenska) och voleur (franska) samt dieb (tyska)

Som ’grädde på moset’ trampade jag strax därefter i en hundskit…

Nåväl, OK, jag blev blåst. Men jag fick en genväg och upplevelser.

Det här tär på mitt positiva tänkande…

Hittade faktiskt ytterligare en genväg, senare, när jag var på väg ned. Man kommer ned där man går / åker igenom första muren, efter genomfarten, från staden räknat. Efter en lite raka, på bilvägen, och i första högersvängen börjar den genväg som tjuven och bedragaren visade mig.

Geocache
Hade valt ut tre, uppe på kullen, vid borgruinerna.

Den först hittade jag relativ lätt.

Den andra hittade jag inte alls. Däremot hittade jag platsen där den borde finnas och så hittade jag den sköldpadda som flera andra geocachare tagit bild på.
[Bild: Turkisk landsköldpadda (Testudo graeca ibera), i Turkiet]

Den tredje var en utmaning. Hade jag inte haft en ledtrådsbild med mig hade jag aldrig hittat den. Den låg i en brant slänt och då blir det knepigt med GPS, i alla fall min, den ’ser’ allt ’fågelvägen’. Men efter lite klättring så löste det sig.

Fotograferade en gräshoppa, och några ödlor samt en fjäril:
Gräshoppan:
[Bild: Gräshoppa, i Turkiet]
Ödla 1
[Bild: Ödla, i Turkiet]
Ödla 2
[Bild: Ödla, i Turkiet]
Fjäril
[Bild: Fjäril, i Turkiet]

Tog mig sedan hela vägen upp igen och gick in vägen mot ’Ehmedek’. Tänkte jag skulle kolla om det gick någon stig ned, mot nordväst. Det gjorde det inte. Men det var däruppe jag hittade en stig ned mellan ett par hus som sedan ledde ned till stigen som slutar vid första ’murpassagen’. Ja, liksom innanför den.

Bad
Solen sken från en klarblå himmel. Kan inte påstå att det var / är varmt men bada går ju och det var, för mig, roliga vågor. Sådana där 2-meters. Låg i ett tag och lät mig ’bearbetas’ av vågorna samt utnyttja en del. Det mest kuliga är när det kommer en riktigt stor en då dyker jag mot den, in i den och så kommer man liksom ut lite i luften, på ’baksidan’ av vågen. Man lyfts ju upp en bit.
Medan andra badande åker in mot stranden så åker jag alltså utåt – häftigt.

Överraskad
Skulle ta ur minneskortet ur den lilla kameran, har ju gjort det några gånger, men den här gången måste jag gjort på något annorlunda vis för minneskortet kom farandes ut upp och förbi mitt ansikte och landade på en stol en halvmeter bort. Längesedan jag blev så överraskad och så tyckte jag det var skitkull. En är ju ganska lättroad…

Mera?
Ja, vi får se. Klockan är ju bara 15:22, lokal tid.

Är det inte dags för (Turkisk) After Work?

Turkiet – Alanya – Dag 40 av 62 och Grattis!

Publicerat av
4

Bemärkelsedag
Idag har Stefan N födelsedag!

Grattis!

Hela dagen!

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

Så här blev det:

Restauranger
När hustrun var här så fick förmånen att prata med en restaurangägare om hur det kom sig att han blev just restaurangägare.
Han hade jobbat ihop det mesta på Norska oljeplattformar. Fattade också för att han jobbat ett tag i Tyskland. Med de pengarna köpte han lokalen och rustade upp den.
På frågan hur det gick så glittrade han med ögonen och log. Det gick tydligen bra.

I december stänger han och öppnar i februari igen. Då passar han på att ta två månaders semester.

En annan restaurangägare och hans frum som jag lärt känna, berättade att hyran hennes man fick betala för lokalen var 50 000€, varje år! Antar att det motsvarar vad ovanstående restaurangägare fick betala för att köpa sin lokal.

Häromdagen satt jag och pratade med en av alla de restauranghjälpredor (servitörer) som jobbar här. Just nu har de flesta fått lämna sina jobb då det är lågsäsong. Men de som är duktiga och är bra på språk, kan få vara kvar lite längre. Det gällde den jag pratade med.
Jag frågade hur mycket han tjänade när han tjänade som bäst. Då sa han att i år inbringade de två bästa månaderna 1400€ vardera. De andra månaderna mindre. Hans arbetsperiod varade normalt i ca 8 månader, just i år var han inne på sin 9:e. Normalt för servitörer (hjälpredor) är annars 6 månader (maj-sep).

Reparation
Mitt ena par byxor håller på att falla isär, mina rese- och vardagsbyxor.
Köpte tråd igår så nu ska jag ge mig på att laga dem.

Och sedan ska de tvättas.

Påslakanet luktade inte så som jag tycker att ett påslakan ska lukta så jag tvättar det också.

Anteckningar
Publicerat inlägget för: fredagen den 6 nov 2009.

Promenad
Funderar på att ta en rask promenad utmed stranden.
Och om vädret håller i sig, kanske ett bad efter det?

Bad
Det bidde både promenad och bad. Lite soldis men helt OK.

Nu blir det mat… (13:02)

Besök
Ett besök som jag tycker är kul:
[Bild: Spindel i Turkiet]
En snabb rackare.Storlek ca 12-13mm. Hoppar lätt en decimeter.

Ligisterna
Har mångdubblat sig och beväpnat sig med smällare och raketer.
De siktar med raketerna mot de lägenheter där de ser att det lyser, från mitt hus och västerut på gatan.
Det är ju inte bra att de använder smällare och raketer. Men det hela innehåller faktiskt två bra saker:
1. De vet inte var jag bor
2. De retar upp hela gatan och mest restaurangägaren.

Kommer kanske mera… (klockan är bara 17:52)

Turkiet – Alanya – Dag 37 av 62

Publicerat av
2

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

Så här blev det:
Hustrun tillbaka i Sverige. Vad tomt det blev. Skriver mer senare…

05:14
Ett par mindre jordskalv.

Sömn
Gick och lade mig ca 16:00, igår. Var ganska trött. Förutom jordskalvet som väckte mig så sov jag till 06:30 (14,5 tim). Alltså har jag inga problem med att sova…

Tomhet
Från en vecka med konstant sällskap. Alltid någon att prata, kramas med, dygnet runt, till – inget…

Vädret
Solen skiner från en molnfri himmel – givtevis.

Morgontvätt
Det blir en 4-5 plagg. Diskhon är inte så stor och handfatet på toa rymmer ännu mindre.
Nu när solen skiner igen så kommer det varmvatten. Det räcker med ett par dagars mulet väder så är varmvattnet slut. Varmvattnet genereras alltså av solenergi. Varje lägenhet har var sin tunna på taket.
Det finns en ’elpatron’ som kan värma upp vattnet i tunnan men den är på 1000W och har ingen timer. Det gäller alltså att hålla koll. Jag har för mig att kontaktpersonen sa att det räcker med en halvtimma. I så fall, kan jag ju använda äggklockan.

Grannen, som snart är f.d. Ordf i denna fastighetsförening berättade att han lånade ut lägenheten till ett par kamrater. Informerade om elvattenvärmaren men glömde berätta att den måste stängas av.
Han fick en saftig elräkning. Värmaren hade stått på ett halvår.

Anteckningar
Sitter nu och renskriver och skriver ned de minnen jag har från veckan med hustrun. Ska skriva tills klockan blir ca 10:00. Då äter jag min andra frukost eller kanske mer rätt, del två av frukosten. Efter det ger jag mig ut i solvärmen. Det gäller ju att passa på att vara ute nu när det är sol. Vet ju inte hur länge det varar. Prognoserna är hyfsat säkra, men ändå…
Har idag redigerat inlägg:
Turkiet – Alanya – Dag 29 av 62.
Turkiet – Alanya – Dag 30 av 62.
Turkiet – Alanya – Dag 31 av 62.

Handla
Dags att ge sig ut å handla. De flesta, utom de nattöppna små kvartersbutikerna, öppnar inte förrän 10:00, så här års, får jag väl tillägga.
Ska handla; Bananer, Gurka, Tomat, Tvättmedel (Perwoll Renkli Sihir) och se om jag hittar någon billig avloppsrensare. Det är stopp i handfatet och duschavloppet, igen. och kontaktpersonen är bortrest.

Träffade ett trevligt äldre par från Stockholmstrakten. De bor inte långt härifrån. Hjälpte dem lite med att hitta saker i affären och sedan ville han veta hur han får igång internet. Jag berättade det jag visste.
Han hade köpt en 3G-puck men tydligen inget abonnemang.

Ungdomar
De här språkbegåvade ungdomarna kunde: ”You Mother Fucker!” och så kunde de ’visa fingret’ och så kunde de kasta sten stora som plommon, på mig, efter att jag bett dem sluta med att kasta sten på grannhuset. Bahar Sokak Apt n:o 4 (kl 12:19).
Ungdomar i Turkiet
Han i gult, uppförde sig relativt hyfsat, han var lite äldre. Killen i orange, var den som kunde ’visa fingret’ med bägge händerna samt säga: ”Fuck You!” och ”You Mother Fucker!”. Pojken i vitt var den som kastade sten, på mig.

Det är ju änna som hemma.
Och nu har jag väl ’ryktet’ som: gubben som är kul att reta, typ.
Så nästa gång, om det blir någon, vinkar jag och ler.

Fortsätter de att ansätta mig så har jag ju en hyfsat bra bild att visa ’kvarterspolisen’.

Jösses, hörde lite ’oväsen’ här utanför (19:32), tyckte jag kände igen några (yngre) röster. Jodå, alla tre, plus en och två äldre, bröder? Hörde att de stod här utanför och tjafsade.
Kunde stå och kika på dem lite, efter att ha släckt ljuset. Såg då, ute vid Oral Sokak att de ’tykade’ och retade andra turister, utan att de ’äldre’ bröderna reagerade. Ena riktiga skitstövlar med andra ord.

Annat bemötande
Har märkt att många av de lite äldre Turkarna, häromkring. Bockar och säger: ”schef”. ”Sch”-ljudet motsvaras av det turkiska ’s’:et med en ’krok’ undertill. Och enligt online-översättningen så betyder det: ”boss” eller ”chef”.

Orsaken till det tror jag beror på att jag tydligen är den ende, för tillfället, som har en nyckel till ett förråd, där jag ställer cykeln. Där finns också badgrejer och en vattenpump.
Vid ett tillfälle ropade de som har fastighetskötseluppdraget just ”schef” efter mig och det fanns ingen annan att ropa det till så jag vänder mig om och de ser glada ut och undrar om jag har denna speciella nyckel och det hade jag ju. Och därmed är jag: ”schef”.

Så nu ska jag försöka lägga mig till med ett Turkiskt ”god dag”: ”gynajdôn”. Det skrivs så här: [Bild: Turkiskt god dag]. Problemet är det där ’i’:et utan prick. Det ska uttalas som ’e’ i ’pojke’ och ’u’ i ’brunn’, samtidigt (?).
Det närmaste jag kunde komma på var det Göteborksa ’ö’:et. Ett slags mjukt ’ö’. Uttalas längre ned mot stämbanden (ett lätt stönigt, lite tungt, ’ö’). Normal-’ö’ uttalas ju annars mer mot gommen.
Mottager tacksamt alternativa förslag på hur detta (’eu’) ’i’ utan prick uttalas.

Hälsoläget:
Oförändrat gott.

Turkiet – Alanya – Dag 36 av 62

Publicerat av
2

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

Så här blev det:

Hustrun
Reser hem. Skriver mer senare…

I natt
Klockan 02:30 (lokal tid) ringde våra mobilväckarlarm.

Dags att packa ihop och transportera hustrun till Antalya Flygplats, Terminal I (kollat och klart).

När vi passerar lobbyn så undrar nattportiern om vi ämnar lämna hotellet…, de har helt uppenbart ingen rapportöverlämning eller liknande så nu fick vi förklara att jag följer hustrun till flygplatsen och kommer sedan tillbaka (dessutom var det ingen panik, för deras del, vi betalade ju hotellrummet i går kväll.

Vi gick ut och jag gick bort till platsen där jag enligt anvisning från vakter fick ställa cykeln, ingen cykel.

In till receptionen och förklarar att cykeln var borta – var var den?
Först får den språkbegåvade nattportiern för sig att jag vill ha en cykel och menar jag, Att jag vill att han ska skaffa fram en?…, herregud!

Till slut fattar han och ringer vakten, de hade flyttat på cykeln, till ett säkrare ställe…?

Jag går ut och möter upp.

Som tidigare placerar jag resväskan i damcykelböjen och vi börjar gå mot flygplatsen.

Vi kommer till vakten (poliser). Jag ser på långt håll att vakten är laddad och när vi kommer fram ser han jätteglad ut och pekar på vår transport. ”Delux!” säger jag då och då blir han ännu gladare. Vi har glatt många lokalinnevånare med vår transportlösning.

Vi hittar en genväg som faktiskt är en genväg.

In på terminalen. Även jag måste passera (som tidigare) första säkerhetskontrollen.

Hjälper hustrun att vänta på att stå i kö till incheckningen. Kommer faktiskt igång, inom rimlig tid.

Står länge och tittar efter henne när hon försvunnit bakom den ’sista’ säkerhetskontrollen. Dit bara de kommer som har ’boarding card’.

Jag cyklar sedan tillbaka till hotellet och lägger mig. Klockan är ju bara ca 04:00. Ca 06:00 får jag ett SMS från hustrun om att hon sitter på planet. En stund senare hör jag hur det första, i en serie plan, startar och drar iväg. Inbillar mig att hustrun nog var med på det första.

Frukosten
Helt klart överraskande med tanke på vad vi läst i en del recensioner. Jag förstår inte hur man kan sakna något här?

Några bilder:
[Bild: Hotellfrukost, Antalya, Turkiet]
Buffen sträckte sig en bit bort, Närmast frukt & grönt, ost, marmelader en del köttpålägg, olika sorter yoghurt.

Sedan bröd och kakor

Därefter ett stort bord med 8 varmrätter (inklusive ägg, kokta som stekta)

Sist (längst bort) fanns mer frukt, dryck och en ställning med müsli och passande tillbehör.

Det här har jag aldrig tidigare träffat på, på en frukostbuffé. ja inte någon annan stans heller för den delen:
[Bild: Hotellfrukost, Antalya, Turkiet]
Man kunde skrapa honung direkt från den ’råa’ honungskakan. Den fyrkantiga grejen i mitten. Det ljusa i ’fönstret’ är det som är kvar av honungskakan.

Antalya
Tänkte jag skulle stanna i Antalya och kika runt lite första målet var att cykla in till centrum.

Jag checkade ut, var ’tvungen’ att vänta lite för portiern litade inte riktigt på att jag inte tagit något ur minibaren. Det skulle kollas först. Dålig stil för ett hotell som anser sig placerat i ett förstklassig grupp.

Cyklade ut mot stora vägen, ’Alanaya Yolu’. Följer den västerut. Efter korsningen med ’Gazi Bulvari’ övergår den till: ’Aspendos Bulvari’.

Följer ’Aspendos Bulvari’ till en rondell där väljer jag: ’Alı  Çetinkaya C.’ I princip följer jag nästan hela vägen den enda spårvägen som finns här i Antalya.

I nästa rondell fortsätter jag samma gata. Är nu inne i centrum. Kommer till en lugnare gata, en gågata: ’Cumhurıyet C.’ Det är då jag känner att trafiktempot i den här staden är ungefär tre gånger värre än i Alanya. Dessutom, faktiskt. tas det lite mer hänsyn, i Alanya. Om man nu jämför. I Antalya kör de som riktiga stollar.

Där i centrum är man helt nära vattnet då får jag syn på något jag känner igen:[Bild: Hamnen, Antalya, Turkiet]
Nere på den piren har jag gått. Det var tidigt på morgonen den 3 okt.

Eftersom jag inte trivdes i staden så bestämde jag mig för att åka direkt till Busstationen (Otogar). Så kursen riktades in mot nordväst.
Jag körde upp på: ’Anafartalar C.’ Vidare till: ’Vatan Bulvari’. I stora rondellen med ’Atatürk Heykeli’, körde jag in på: ’Namik Kemal Bulvari’.
Busstationen ligger alldeles väster om rondellen: ’Anadolu kavşağı’.

I den rondellen (och i många andra rondeller och korsningar) har de animerade ’herr gåman’ (filstorlek ca 3 MB. Klicka på bilden):
[Bild: Herr gåman, Antalya, Turkiet]
Låt bilden ’ladda klart’ och se sedan hur den gröna gubben börjar lite sakta för att sedan öka takten.

Busstationen
Eftersom de kör lite hur som helst, i det här landet och helst ser att vi cyklister håller till på trottoarerna. Så regarear jag ju inte på att det kan vara fel att cykla på en uta som är under tag mellan två hus. En stor och en liten bussterminal.

Hörde en del hojtanden. Och när jag väl stannat så kommer det säkerhetsvakter rusande från en massa olika håll. Mest upprörd är en kvinnlig vakt som smattrande pratar i en valkie-talkie och jag förstår såpass att hon berättar att hon ’fångat’ en idiot som cyklar inne i terminalen (jag lovar det kan inte uppfattas som ’inne’). Hon sätter igång att skälla på mig. ”Pleace speak english I do not understand a word of wath You saying.” svara jag. Då sätter hon igång att kalla på ’translator’. DEt kommer en snabbt som attan. DE här vakterna är bra mycket mer effektiva än poliser, tro mig.

En engelsktalande kommer fram och förklara att jag inte får cykla inne på terminalen. jag ser oförstående ut och berättar i stället att jag ska med bussen till Alanya.
Genast inser de att de kan bli av med dåren. Jag blir ledsagad av den ilksna kvnilliga vakten som hela tiden skäller på mig och jag ler snällt tillbaka, jösses!

Nu måste jag leda in cykeln in i terminalbyggnade, förbi en säkerhetskontroll. Köpa biljett. Försöker förklara att jag vill sitta på vänster sida i bussen – möts av total oförstående. De pekar på bussföraren och säger att han är kapten på bussen så han får bestämma. han ser ut som ett frågetecken.
Passus: Vad kommer det sig att jag bättre förstår vad Turkarna menar och vill än vad de förstår mig?

Efter biljettköp så kommer vi till den smålustiga delen. Nu går jag ut till den plats där jag blev ’haffad’. Där är nämligen bussarna uppställda. Jag visste det där och jag visste också att man inte alls behöver köpa biljett inne i terminalbyggnaden. Det går utmärkt att göra det på bussen.

Bussen
Möjligt jag nämnt det tidigare men bussterminalerna är egna företag så bussarna måste betala en avgift för att få lämna busstationen. En bom och en vaktkur måste passeras.

Noterar de där trafikljusen med en extra ’lykta’ som räknar ned hur många sekunder det är kvar av grönt.

På hemvägen ser jag det där kokandet igen och passar på att ta ett gäng bilder. Den bilden som blev bra och förklarar något valde jag att publicera i inlägget den 5/11-09. Lite bakvänt kanske.

Nu var det två ’uppassare’ på bussen så jag frågade den yngste. Han tuggade tydligen på en kaka så det dröjde innan han svarade. Och svaret var: ”I do not speak any english.” Självklart. Och eftersom han inte förstod min fråga så kunde han ju inte passa den vidare till de andra två. Nu löste det ju sig. Senare på den här dagen pratade jag ju med hustrun via skype och fick ju då veta att det var majs.

Fick ett SMS från hustrun. Hon frågade efter bilens registreringsnummer. Jag svarade med det nummer jag kom ihåg. En stund senare får jag ett nytt SMS att hustrun hittat bilen, men med ett helt annat registreringsnummer. Jag hade ’glömt’ bort att vi hade ny bil så jag gav hustrun det föregående.

Hustrun berättade senare att hon gick omkring där på parkeringsplatsen och letade, hittade ingen bil. Då ser hon en securitasbil med en kvinna på passagerarsidan. Hon går dit och framlägger sin belägenhet, för kvinnan.
Det visar sig att den kvinnan inte hittar sin bil hon heller. Så hustrun och resväska stuvas in i securitasbilens baksäte. Först lyckas de hitta kvinnans bil. När de sedan åkt igeom alla parkeringar och inte hittat vår bil så säger securitaskillen: ”Nu är det bara området därborta som vi inte har undersökt.” Då känner hustrun igen sig lite och förmår föraren att köra dit bort, till det osannolika stället. Och se där står bilen. Frid på jorden.

Marinan
Jag bad att få gå av vid Alanya Nya Marina. De höll på att glömma lasta av min cykel… (ingen dricks där inte)

Kände lite oro för mina båtvänner. De hade inte svarat i telefonen, i går, när vi åkte förbi med bussen, på eftermiddagen.
Träffade kapten för Felma.
Han skulle göra några ärenden in mot stan så vi gjorde sällskap.
Vi käkade omelett och så letade vi upp, med hjälp av en lapp jag hade, vart det hotell ligger som deras kamrat skall komma till.
Därefter fick han följa med och se hur jag har det.

Rubrik
Och text som kommer att publiceras när jag är hemma i Sverige

”Hur mår du”
Är ett uttryck som jag tröttnat på, ordentligt. Så fort de får reda på att jag är Svensk så frågar de: ”Hur mår du?” och då är det meningen att jag ska svara: ”Bra.”. Nu gör jag inte det utan jag motfrågar artigt: ”Hur mår du själv?”. Det har inte hänt att jag fått något vettigt svar.

Det där inlärda, utan att egentligen veta vad det betyder och inte heller veta vad man ska göra med svaret, imponerar inte ett dugg på mig. Det gör mig inte glad. Jag känner mig inte mer hemma (varför det?) och inte får det mig att känna mig speciell heller. Det är ett lismande, rövslickeri som bara går ut på att få mig att ge mer i dricks. Jag ger mindre när jag råkar ut för det där.

Hur lär man den Turkiska turistnäringen att det där funkar bara på ’en del’ och det måste man luska ut på lite mer småluriga vis.

Samma med: ”My very good friend!” och ”kompis”. Var har de lärt sig att man ska tilltala ’kunder’ på så vis?

Är det någon Svensk, i Alanya, Antalya, Side etc som reagerat och tyckt: ”Vad bra det känns, att de är bästis, vän och kompis med mig.”

Turkiet – Alanya – Dag 29 av 62

Publicerat av
Svara

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

Så här blev det:
Har redigerat inlägget: Turkiet – Alanya – Dag 28 av 62 och Grattis!

Vädret
Ser lovande ut.

Nu så!
Nu ger jag mig iväg till busstationen. Tänker försöka få med mig cykeln så kan jag kika runt lite i Antalya.

Hustrun ska landa 15:00.

Hustrun
Är på plats. Skriver mer senare…

Till flygplatsen (Antalya Havaalani)
Valde att ta en tidigare buss och det var nog tur.

Att bli avsläppt ’nära’ flygplatsen innebar en cykeltur på 7 km. Mest beroende på att jag inte vågade ta mig över vägen, stora vägen, en slags motorväg.
Jag blev avsläppt ca 2 km innan stora avfarten till Flygplatsen. Avfart för ’motorvägstrafik’.
Tanken var att resenärerna skulle ta de ’taksi’-bilar som stod och väntande, av en händelse…

Tur att jag kollade omgivningarna när jag åkte till Alanya, första gången. Nu visste jag ju åt vilket håll flygplatsen låg.

Efter att ha passerat ’motorvägskrysset’ så kom jag efter ca 2km till en ’korsning’ (förbi flygplatsen) där jag relativt riskfritt kunde ta mig över. Sedan fick jag cykla tillbaka. Hade då flygplatsen på höger sida. Hejade på första militärklädda vakten som stod med sitt imponerande stora automatvapen i en upphöjd vaktkur.

Nästa vakt gick inte att heja på han stod på en stol inne i vaktkuren och grejade med något i taket.

Från ’motorvägskrysset’ in till flygplatshotellet, IC (International Comfort) Airport Hotell, var det drygt en kilometer.
Vi har bokat en natt på det hotellet (107€) natten innan hustrun åker. Planet lyfter 06:00 på fredag morgon (6/11).
Från hotellet till Terminal I var det väl 2 km.

Terminal I
När jag kom till Terminal I, blev jag genast bortkörd av en ohövlig vakt. Cykeln skulle ställas borta på parkeringen, längst bort.
Vid Terminal I:s ankomstdel finns ingen vänthall. Man kan bara vänta utomhus och för att se monitorerna, med ankommande flights, så måste jag ’kisa’ och skydda för solljuset för att se genom en fönsterruta.

Hustruns flight fanns inte med.
De har ingen information, som jag kunde se.
Och vakterna, fanns massor, kan obefintligt med Engelska (internationell flygplats). Så jag blev hänvisad till Terminal II, givetvis.

Terminal II
Det var ’bara’ att hämta cykeln och trampa iväg till Terminal II. Det är ca 2 km dit.
Halvvägs ligger V.I.P.-terminalen…!?

För säkerhets skull stannar jag denna gång och söker upp en vakt och frågar var jag ska ställa cykeln. Han pekar mot en parkeringsplats och en parkeringsvakt.

Jag cyklar dit och undrar var jag ska ställa cykeln. Med ett stort leende pekar då P-vakten på en plats så långt bort du kan komma. Det fanns numrerade skyltar, numrerade från 1-10, en för var 2-raders P-platser, för bilar. Han pekar på dem: ”Number one, number two…” tills han kommer till nummer 10. Detta upprepar han tre gånger. Jag såg antagligen ut som jag hade problem med mina förståndsgåvor. Jag stod där och blängde på den leende ******, antagligen med hakan ned mot bröstet och tänkte att jag måste lära mig ett gäng Turkiska svordomar.

De är f-n i mig inte kloka i det här landet. Var finns miljötänk och lite servicemind även till de som inte vill nyttja deras svindyra ’taksi’ och som inte har tillgång till transfer.
Det är nämligen så att ’taksi’ har kontrakt på persontransporter, till och från flygplatsen, för de som inte har har transfer.
Det finns en City-Shuttle-Bus men ingen information om var den brukar stanna eller om tider. Och frågar du då en ’taksi’-förare så ser denne helt oförstående ut och pekar på sin ’taksi’-bil. Och blir sedan smått förbannad när man nekande går därifrån.

Efter att ha knallat bort till Terminal II:s ankomstdel och studerat monitorerna, placerade utomhus, vilket faktiskt gjorde det ännu svårare att se…

Ingen hustruflight där heller(?).

Grabbade tag i en pilot. Han begrep inte ett ord engelska(?). Han visade mig till ett par män som hade hand om någon specifik ’restort’ eller liknande. De förklarade att jag måste in till informationen, i avgångshallen, och fråga (det finns alltså en information). Flightnumret kan ha ändrats. Det händer tydligen ofta…

Att ’gå in till’ avgångshallen innebar att du blir visiterad, en första säkerhetskontroll. Internationell och världsvan som jag numer är så ’bidde’ det inget ’pip’ alls. Vakterna såg nästan besvikna ut.

Blev visad till en information (som nästan inte syntes…) och dessutom pekade skyltarna åt ett annat håll så det var väl anledningen till den personliga följeslagaren.

Vid informationen fick jag veta att flighten skulle landa vid Terminal I, givetvis!

Terminal I, igen
Det blev en hel del cyklande och promenerande, tur att en är så vältränad…
Och ute i god tid!

Denna gång visste jag hur jag skulle bete mig med cykelparkeringen.
Gick och kollade monitorerna igen och se, där var hustruns flight. De hade lagt till ett ’K’ framför (det där borde jag ha vetat, för jag reagerade på det när jag flög ned…) och ankomsttiden var ändrad från 15:00 till 14:30. Det tror jag på som jag vill…

Burger King
Sitter och skriver detta och det här ovan (fr.o.m. ”Till flygplatsen”) på ankomst-’hallens’ restaurang, Burger King. Det finns ett fik också, i ena hörnet av väntplatsen.

På den här Burger King pratade i vart fall den ena av två riktigt bra Engelska (den andre kunde inte ens ta upp beställningen, fastän jag pekade på skyltar med nummer…)
Säger man, och visar, att man vill ha en stor dricka så får man det. Jag fick en literflaska med Pepsi light (en miss det där med light, visserligen, men ändå…)

Informationssökande
Nästa uppdrag jag tänkt mig är om de har buss som går från Flygplatsen till Busstationen, i Antalya. Ifall nu hustrun inte mäktar med att gå de ca 3 km ut till stora vägen och där stoppa nästa buss till Alanya.
Annars får det bli en ’taksi’ som kan ta med en cykel och hustruns bagage.

Tänkte jag skulle ta ut lite Lira också. Och bankomaten finns givetvis inne i avgångshallen, Ny säkerhetskontroll alltså (nu börjar den lånade bläckpennan ta slut…).

Avgångsthallen, Terminal I
(Fick låna en mer välfylld penna av en Vodafone-representant, alldeles bredvid där ankommande passagerare kommer ut (de säljer bl.a. SIM-kort där)).
De var ’tuffare’ (eller dummare, välj själv) på säkerhetskontrollen i Terminal I. Min Svenska flagga kom inte igenom. ’Pinnen’ var av metall. För säkerhets skull ryckte han av flaggan för att därmed demonstrera hur metallpinnen kunde användas som vapen. Sedan gjorde han klart för mig att han tänkte behålla metallpinnen.

Innan han gjorde detta så hade jag börjat på en förklaring om mitt ärende (ta ut pengar) och att han kunde behålla hela väskan om han så ville medan jag var där inne, men han lyssnade alltså inte. För han kunde givetvis ingen engelska.

Jag blev givetvis lömsk som attan när han rev av den Svenska flaggan, som jag fått låna av en restaurangägare, i Alanya. Jag hade även med mig en Turkisk flagga, med plastpinne (lika dödlig om ni frågar mig). Jag övervägde om jag skulle ta den ifrån honom och riva sönder den mitt framför ögonen på honom, släppa delarna på golvet, spotta på dem för att därefter stampa på dem.
Jag besinnade mig.

Och inte såg han det minsta ångerfull ut, när jag till slut fick förklarat, för puckot, att jag bara skulle till bankomaten och ta ut pengar. Han kunde ju ha behållit hela flaggan så hade jag hämtat den sedan. Som sagt, de är f-n i mig inte kloka…

Fick tagit ut ett gäng Lira.

Utanför, igen
Försökte sedan få reda på hur det var med buss från flygplatsen till busstationen. Alla är som frågetecken och hänvisar till ’taksi’ och ’dolmus’ som de inte vet när den kommer eller varifrån den går.
Jag vet ju för helsike att det ska finnas City-Shuttle-Bus som lär passera busstationen…

Busstationen ligger i staden Antalya:s andra ända, ca 2 mil, västerut. Lite nordväst om centrum.

Så, det blir i så fall, att försöka förklara för en ’taksi’ att vi bara vill ut till stora vägen och där bli avsläppta för att sedan stoppa en buss till Alanya.

Dessutom är jag inte helt säker på den plats jag sett ut, om vi går de ca 3km det handlar om.

Nu är kl 14:03. Hustruns flight har fortfarande förväntad landningstid 14:30. Det börjar bli spännande nu…

Hon kom!
Jag fick stå länge. Klockan hann bli 15:15 innan hon kom ut. Jösses vad glad man blir. (Övervägde att ge f-n i att vinka med den Turkiska flaggan – men nu var ju inte den ’händelsen’ något som hade med hustrun att göra).

Bussresan hem
Det var ju en bit att gå, från flyplatstermial I, ut till stora vägen: Alanya Yolu.

Vi stannade där jag lurat ut (gissade) att bussen till Alanya passerade (hade ett svagt minne av detta från den 3 okt).

Vi behövde inte vänta länge och bara en ’taksi’ kom och frågade om vart vi ville åka.

Medan vi stod och väntade kom en privatbil och stannade precis lite framför oss så eventuell buss inte skulle kunna se om vi hade bagage eller inte? Det var ledigt 30 meter åt vänster och 30 meter åt höger. Jag lutade mig fram och tittade på föraren och försökte anlägga en frågande min. Ingen reaktion. Inte från framsätespassageraren heller. Barnen i baksätet tyckte däremot att vi var jättespännande. Märkligt beteende. Vi flyttade oss 3 meter, åt vänster. Då kör bilen iväg…

Väl på bussen så satte sig hustrun på första bästa lediga plats. Tvärs över gången var också en ledig plats men den var markerad ’upptagen’ med en plastpåse, av damen som satt vid fönstret. Jag gestikulerade åt henne att ta bort påsen. Hon gjorde så.
Hann knappt sätta mig förrän bussbiträdet kom farande och pekade på hustrun och mig att vi måste byta plats.
Vet inte riktigt vilket som var värst, att hustrun satte sig bredvid en man eller att jag satte mig bredvid en kvinna.
Av det jag lärt mig, så är det nog tyvärr så, att det var det, att hustrun satte sig bredvid en Turkisk man, han kunde ju ta illa vid sig av att bli sittande bredvid en grisätare (och sannolikt icke rättrogen islamist eftersom hon var västerländskt klädd – och blond) och dessutom kvinna.

Men man bredvid man, kvinna bredvid kvinna, oavsett matbruk och religion gick tydligen bra.

Tråkigt nog mörknade det på rätt snabbt så jag kunde inte visa allt för hustrun.

Ankomsten till Alanya busstation (Otogar) gick utmärkt. Efter att ha avisat ett par sura ’taksi’-förare så kom vi då iväg. Hustruns resväska, på tvärsen, på min cykel.

Liten välkomstdrink
Hade ju förberett en del. Välkomstdrinken var ovanligt god tyckte hustrun. Migros billigaste vin och fruktsoda…

Trötta, somnade direkt.

Torsdag

Publicerat av
2

Har fått ett anfall av historiesökande.

Vill veta lite mer om Onsjö och trakten häromkring. De gamla tegelbruken t.ex. Nabbensbergs Tegelbruk var väl ett.

Hede, Brätte och Vassända samt Baron von Haij (kallades han) vid Onsjö Golfbana, är fler saker jag vill undersöka.

Visste ni att det i Vänersborg har funnits ett flygfält ungefär där fotbollsplatserna vid idrottshuset och Torpaskolan nu ligger.

Eller att halvön där Vänersborg nu ligger kallades Huvudnäs.

Och att innan kanalen, Karls Grav (Trollhätte Kanal) fanns så transporterades handelsvaror på Edsvägen, från Brätte stad och söderut.

Innan Brätte stad, kallades samhället där för Vassända.

Melodifestivalen

Publicerat av
Svara

The Ark kommer inte att klara sig i Finland. Det tror jag däremot att Andreas Johnson skulle ha gjort. Dessutom vinner Andreas som artist, han är mer ödmjuk. Den där Salo i The Ark verkar ha problem med sin självdistans. Han kläcker ju ur sig den ena dumheten efter den andra.
Marie Lindberg, min favorit, visst, jag inser att hon troligtvis inte skulle ha en susning i Finland, men hon är min favorit i alla fall. 4 poäng fick hon av jurygrupperna och 66 poäng av Svenska folket. Hon landade på en 5:e plats, totalt, Det är ruggigt bra – GRATTIS!
Tycker synd om Tommy Nilsson, inte en poäng – hårt.

Flaggning

Publicerat av
3

Från nu kommer jag att skippa alla rojalistiska flaggningar. Jag tycker liksom det där med monarki och adel är mer högfärdighet än att det skulle vara till någon som helst nytta.

Och när jag nu fört detta med monarki på tal; behövs kungen? Svar: Nej.
Även om nu någon övertygande kunde berätta och beskriva för mig vilken enorm PR kungahuset gör för Sverige så skulle jag likväl mena att de pengar vi lämnar i apanage till kungahuset skulle räcka ganska långt i PR-sammanhang.

Och om nu kungahuset är så fantastiskt och viktigt ja då kanske Svenskt Näringsliv skulle kunna sponsra dem, i sin helhet. Eller inte, skrev jag inte att jag ifrågasatte nyttan?