Kategoriarkiv: Trött

Spel och mycket Tova

Publicerat av
4

sömn, ganska tung. Ett gäng öl gör ju sitt…

Frukost
Kul med många till frukostbordet. Sonen dök upp mot slutet också.

Tova
Hon är härlig nu. Följer med mycket mer. Hasar sig fram på golvet och hittar en massa som jag inte hade en aning om att det gick att hitta…
Vi lekte ’titt-ut’ med ’bhu!’, jag och Tova.Vet inte hur det gick till men rätt som det var så blev hon skiträdd och så var det roliga slut.
Hon vaknade till nu på kvällen och skrek mer än vänligt. Hennes föräldrar kunde konstatera att en liten tand trängt fram i tandköttet (den första) så det var nog det som förorsakade det extra högljudda skrikandet.

Wii
Spelade lite spel med ungdomarna främst Cocoto Magic Cirkus och Link’s Crossbow Traning. Bägge två s.k. skjutaspel. Det är det jag tycker är roligast. Att skjuta prick. Tyvärr är många spel inriktade på att ’skjuta ihjäl., det tycker jag är synd. Ska försöka hitta spel där man mer skjuter på tavlor och annat (ickelevande). Nåt psykiskt som tynger mig…
Wii Fit Plus har vi också ägnat oss åt. Bra för balansen m.m.

Skansens Gård
Det var julmarknad på Skansens Gård så vi åkte dit. Tänkte vi skulle fika, eventuellt äta men där var så mycket folk så det fick vara. Lite kul var det att gå runt och titta på allt som salufördes. Klappa på häst fick vi också göra.

Promenad
Blev det idag också.

Vila
Efter maten så var det dags för sängen. Jag var tydligen trött för jag blev kvar där i tre timmar.

Mera TV-spel
Vi höll på nästan hela kvällen.

Hälsoläget:
Oförändrat. Kanske lite störande stelt. Får träna mer på balansövningarna i Wii Fit.

Tovadag

Publicerat av
Svara

sömn, godkänd.

Julgran
Blev första uppdraget. Det var enkelt. I princip valde vi den…

Kommer mer senare…

… första vi såg.

Överby Köpcenter
Efter som ungdomarna kommer hit så behövdes det ju handlas lite och så hade jag köpt dubbelt av en Wii-grej…?
Den fick jag lämnat tillbaka och så köpte jag ett extra s.k. kontrollset.

Åt gjorde vi också. jag valde tacobuffé och hustrun en fiskrätt.

Promenad
Det gäller att hinna med en promenad medan det är ljust. Det blev det ’korta’ rundan.

Städning
Toaletterna var ju kvar så de fick sig en rengöring.

Klädde granen
Lite hjälptes vi åt men hustrun gjorde mest.

Tova
Så kom hon då till slut med sina föräldrar. Det gick jättebra. Hon log och var mysig.

Bastu
Efter lite snack vid köksbordet drog sig Tovas pappa och jag oss till bastun, med ett gäng öl.

Hälsoläget:
Lite trött, lite småvärk, inget att fästa sig vid.

Träningsvärk?

Publicerat av
Svara

sömn ok.

Promenad
Bra väder.

Trött dag
Kanske någon förkylning?
Legat i sängen en stor del av dagen – tung i huvudet.

Spindel
Den här kröp i taket:
[Bild: Sebraspindel (Salticus scenicus Salticidae)]

Plockar
Försöker få lite ordning i mitt rum. Ett jäkla plockande.

Hälsoläget:
Antagligen lite förförkyld. Och så har jag träningsvärk…, det är mina bröstmuskler som protesterar över gårdagens F&S-jympaövningar.

Begravningsdags, igen…

Publicerat av
6

sömn, fortfarande problem med att det är något kyligt i rummet. jag får höja temperaturen lite till. Det hela är på gränsen. jag har bara ett påslakan på mig. Stoppar jag in armarna under täcket svettas jag. tar jag upp dem så fryser jag om dem men slutar svettas.

I natt löste jag problemet genom att sticka ut fötterna. Av någon märklig aqnledning har jag inte ont av att fötterna blir kalla.

Promenad
Blev en kortare promenad idag – hustrun var ju med…

Det berodde inte alls på det. Det hade å göra med ett nattligt väderomslag. Från ca 3 minusgrader till ca 4 plusgrader och snö och därpå följande regn. Detta följdes av en lite lätt nedkylning, när det ljusnade.
Resultat: Halka.

Är det halt är det svårt att slappna av och då är det bättre, för kroppen, att korta ned promenaden.

Begravning
Idag, kl 13:00, var det begravningsakt för min morbror Rune. Efter det åkte vi hem till brorsan på lite s.k. minnesfika.

After Work
Inställdes pga trötthet.

Turkiet – Alanya – Dag 57 av 62

Publicerat av
6

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild
*****
Så här blev det:

Kylskåpet
Behöver en avfrostning, igen…
Håller på med det. Det får stå och droppa medan jag är ute promenerar.

Naturbesök
Efter promenaden och vid ca 10:00 ska jag bege mig norrut, här i Alanya. Till en kyrkogård. Omgivningarna där lär innehålla en ovanligt stor mängd Skorpioner. Så mitt letande kommer att bli där. Men de säger här att det kan vara så att Skorpionerna redan ’gått och lagt sig’. Må så vara. Jag gör i vart fall ett besök.

Det blev inga bilder på någon skorpion. Jag hittade inte ens kyrkogården. Vilket i.o.f.s. rimligtvis inte borde vara det avgörande. Tror inte det finns mer skorpioner bara för att det är en kyrkogård.

Jag hittade faktiskt kyrkogården, på hemvägen. Jag hade stannat och parkerat cykeln och valde att gå upp en gångväg. Och jag tyckte att det såg lite gravplatsliknande ut där uppe.
Det var en picknickplats…

Fin utsikt var det i vart fall:
[Bidl: Alanya, Turkiet]
Man kan skymta borgruinerna (muren) högst upp på udden.

Hade jag fortsatt, med cykeln, bara 100 meter till, så hade jag sett kyrkogården…

Utifrån utsikten såg jag kyrkogården där nere. Innan jag gick ned undersökte jag ’kullen’ jag var på. Hittade en del intressanta mångfotingar:
[Bild: Mångfoting, Alanya,Turkiet]

[Bild: Mångfoting, Alanya,Turkiet]

Nere på vägen, till cykeln och innan kyrkogården, mötte jag den här:
[Bild: Larv, Alanya,Turkiet]

Jag gick runt lite på kyrkogården. Den såg i.of.s. lovande ut vad avser skorpioner men där var en massa folk och det kändes inte så bra att smyga omkring där och kolla under stenar…
Får se om jag ger det en andra chans. Den där kyrkogården ligger högt upp på bergsidan, Bergen norr om Alanya.
Jag gillar den här lösningen på hur man kan ta sig upp för en mur:
[Bidl: Trappsteg i muren vid Kyrkogården, Alanya, Turkiet]

På väg därifrån, mot cykeln, såg jag den här lille kvicke:
[Bild: Ödla, Alanya,Turkiet]
Inte så värst lätt att få syn på…

[Bilder, hoppas jag att det blir…]

Kurban Bayram, offerhögtiden, trodde jag skulle börja lite mer mot eftermiddagen. Där hade jag fel. Jag såg slaktplatser (olagliga) vart jag än kom, bara det var lite undanskymt. Och grillröken ligger tät över Alanya och här och där bräker det getter eller får och en och annan ko råmar. De väntar på sin tur.

Vid en plats som jag rullade förbi så använde de ett ganska originellt sätt, för att göra det lättare att flå (tror jag), ett får. De hade stuckit in en slang under skinnet och så pumpade de in luft.

Annars var just den platsen en för mig makaber syn. En kvinna står med ett får som väntar på sin tur. Två små barn är med. Jag ser på dem att de är ivriga i att sluka varje liten detalj.
Snett framför det väntande fåret, åt vänster håller en man på och styckar, ett får. Snett bort till höger om det väntande fåret håller de på med pumpen och troligtvis flår de därefter..
Alldeles till höger om det väntande fåret, en grävd, fyrkantig grop. I den gropen slängdes slaktavfallet.

Mitt i detta står fåret och väntar på sin tur…

Den scenen får mig närmast att tänka på hedniska offerritualer. Andra får tycka vad de vill.

Lunch
Är bjuden till ’A’ och ’S’ på lunch. Kurban Bayram, offerhögtiden, ska firas. Det är kött som då enligt seden står på menyn (nu vet inte jag vad det blir…, ’börek i 2 varianter samt kuru fasulye’, vad det nu är?) och enligt seden är det meningen att man ska bjuda fattiga. Nu är jag ju inte precis fattig men bjuden är jag. Det ser jag fram emot.

18.51 Jag är bortskämd, i flera nivåer. Den ena nivån är att jag fått förmånen att få lära känna ’A’ och ’S’ samt hunden Paşa, här i Alanya. Dessutom proppar de i mig god mat i minut och parti :me:

En duva som ville veta vad vi åt:
[Bild: Duva, Alanya,Turkiet]

Tack kära ’A’ allt var jättegott!

Vi avslutade kvällen med att spela Backgammon. Eftersom jag glömt reglerna så spelade i princip ’A’ för mig också och det var säkert därför jag vann.

Synd bara att tröttheten drabbade mig. Ska strax krypa i säng. Just det, jag vet, klockan är bara ca 19:00, lokal tid. Men är nu pengen slut så är den.

Mer
Ja, vi får se vad den här dagen mer kan bjuda på…

Turkiet – Alanya – Dag 54 av 62

Publicerat av
Svara

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild
********
Så här blev det:

sömn ok men jag går och lägger mig väl tidigt. I går blev det strax efter 18:00 (lokal tid). Är jag nu trött så är jag ju det. Vaknade som vanligt 06:00.

Frukost
Frukost nr 1 avklarad. Kaffe, svenskt colombia pulverkaffe, med turkiskt (nestle) pulvergrädde samt yoghurt med müsli.
Ska strax börja göra i ordning frukost nr 2. Kaffe, svenskt colombia pulverkaffe, med turkiskt (nestle) pulvergrädde samt 2 st brödskivor (vit ’barkis’) en med ost och en med köttpålägg. Inget margarin eller smör. Och så en frukt. Idag blir det äpple, skalat. Bananerna är slut (i mitt kylskåp). Och som gädde på moset ett kokt ägg med Kalles mildrökta kaviar (fick den av matros ’K’ på Felma).

Promenad
Som vanligt ned till Kleopatra strand, västerut och sedan tillbaka.
Mulet.
Samtidigt med mig ’startade’ en kvinna, något längre än mig. Hon gick lite lugnt. Jag gick ännu lugnare. Jag brukar det för att mjuka upp systemet. Nåväl, hon drog ifrån. Efter en stund ser jag henne då har hon börjat ’jogga’. Jag tror att hon skälv kallar det att springa. Jag kallar det hon höll på med att lunka. Här övergår hon alltså från ett effektivt raskt promenerande till ett ineffektivt motverkande mycket sakta ’joggande’. Resultatet blev att jag kom ikapp henne och förbi och sedan såg jag henne inte. Hade hon gått över till rask promenad igen så hade hon kommit ifatt och hennes kropp hade fått mycket nyttigare motion. Plus att hon hade förbränt mer kalorier. För, det är väl det alla är ute efter som ’springer’ på det viset?
Bror duktig har talat…

Handlat
Det händer inte mycket idag.

Får skylla det på att dagen började mulet. Hade det varit solsken, som nu (12:24) hade jag gett mig ut i naturen vid ca 10:00. Nu blev det inte så utan jag hamnade i sängen och läste bok. Sista boken som jag hade med mig. Hustrun kom ju med ett gäng, de är också utlästa.
Får ta å höra med mina kontakter om jag kan få låna några Svenska böcker. Engelska i nödfall.

Naturrunda
Tog en tur bort mot udden. Angrep den direkt. Hittade en liten stig som gick nästan rakt upp, mot den första ’västra utsikten’, efter första svängen.

På väg dit, alldeles i närheten där jag bor, vid ett s.k. grönområde, kom den här f.d. ståtlige tupp, helt orädd:
[Bild: Tupp, Alanya, i Turkiet]

En bit upp på kullen, mot första västra utsikten, stötte jag på det här:
[Bild: Myror, i Turkiet]
Ett myrsamhälle. Noterade att jordbitarna som burits upp var ganska stora. Såg inga myror först så jag väntade. De kom, i två olika storlekar.

Ännu en bit upp hittade jag en röd skalbagge, med förkärlek vistades på taggiga buskar:
[Bild: Skalbagge, i Turkiet]

Så kom jag då upp, hade i.o.f.s. tänkt fortsätta men vägen hindrades av en ilsken schäfer. Upp på den är ’västra utsikten’ satt en fjäril:
[Bild: Fjäril, i Turkiet]

Precis när jag skulle gå ned så får jag se en fjäril till, satt på en buske:
[Bild: Fjäril, i Turkiet]

När jag kom ner tog jag vägen genom parkerna, utmed Kleopatra strand (början). Där såg jag en Sädesärla:
[Bild: Sädesärla, i Turkiet]

Kunde sedan inte låta bli att ta en bild på en av alla de katter jag ser varje morgon då jag går min promenad:
[Bild: Katt, Alanya, i Turkiet]
Inte riktigt vuxen, ’slyngelåldern’.

Mer
Ja, dagen är ju fortfarande en ungdom så något mer borde den här dagen fyllas med…

Turkiet – Alanya – Dag 50 av 62

Publicerat av
Svara

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild
************
Så här blev det:

Magmedicin
Tar jag var morgon på fastande mage enligt ordination av ’A’. Den där mycket mörkbruna sirapsliknande (konsistensen) med smak som påminner svagt om kola. Den kallas ’pekmez’.

Och än har inte magen krånglat – peppar, peppar.

Sopa rent
Lägenhetsägaren kommer på besök idag, enligt kontaktpersonen.

Sopade upp det värsta bôset.

Troligtvis och tyvärr är jag nog inte i lägenheten när han kommer, hade velat träffa han. Men annonserar man sin ankomst bara några timmar innan så kan man ju inte förvänta sig att folk snällt avbokar allt de har för sig och ska finnas där. Nu tror inte jag att han tycker så men jag kan inte låta bli att bli irriterad. Lite mer planering skulle då i vart fall jag gilla.

Promenad
Nu ska jag ut på morgonpromenaden.

Marinan
Kl 09:00 har jag tänkt att vara på plats på marinan. Då ska Felma lyftas upp. Jag har aldrig sett eller varit med om ett båtlyft. Ska bli intressant.
[Bild: Felma, Alanya Marina, Turkiet]
Det här är den enda bilden som blev. Min kamera bestämde sig för att baterikraften inte var tillräcklig och inte hade jag extrabatteriet med mig heller :meSad:

Vi har precis dragit en pressenning över Felma och de håller sakta på att köra lyftkranen på plats. Det sköts via en radiostyrning.

Jag räddade antagligen jobbet åt den som körde. Innan de började lyfta Felma skulle de flytta en annan båt. Det fördröjde Felmalyftet med ca 2 timmar, givetvis. Nåväl, när kranen skulle köras bort från den flyttade båten, en segelbåt så noterade inte inte den som styr kranen att en liten utskutande del på kranen hakade fast i en vajer högt upp vid segelbåtens mast. Jag fick stopp på han. När han såg vad som höll på att ske så blev han blek och sedan visste han inte till sig av tacksamhet. Ja, inte överdrivet alltså, han var glad.

När båten väl var uppe så gick vi till baren där Kaptenen bjöd på öl. Efter ett tag lämnade vi baren. Strax därefter saknade jag min hatt (är jag hopplös eller?), letade igenom min lilla packning som nu innehöll en hel del kylskåpsrester som jag fått av matros K, ingen hatt. Letade igenom båten, ingen hatt. Under tiden jag letar igenom båten kommer taxin som ska köra Kapten och matros K till Flygplatshotellet i Antalya. Till slut kom jag på det uppenbara. Den ligger kanske borta i baren. Det gjorde den. Frid på jorden!

Kvar är alltså jag och matros L. Han hade en pizza som vi delade på (Pizza deladé) och så trollade han fram två öl ur ryggsäcken…

Nöjda med dagens insats begav vi oss in mot Alanya. F.d. matros L via dolmus och jag via cykel.

Huva vad trött jag var när jag kom till lägenheten. Duschade och ’stöp’ i säng.

Sonen ringde via Skype, via sin nya iPhone. Fantastiska mackapärer de hittar på nu förtiden.

Mer
Kanske Troligtvis kommer det mer text….

Turkiet – Alanya – Dag 37 av 62

Publicerat av
2

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

Så här blev det:
Hustrun tillbaka i Sverige. Vad tomt det blev. Skriver mer senare…

05:14
Ett par mindre jordskalv.

Sömn
Gick och lade mig ca 16:00, igår. Var ganska trött. Förutom jordskalvet som väckte mig så sov jag till 06:30 (14,5 tim). Alltså har jag inga problem med att sova…

Tomhet
Från en vecka med konstant sällskap. Alltid någon att prata, kramas med, dygnet runt, till – inget…

Vädret
Solen skiner från en molnfri himmel – givtevis.

Morgontvätt
Det blir en 4-5 plagg. Diskhon är inte så stor och handfatet på toa rymmer ännu mindre.
Nu när solen skiner igen så kommer det varmvatten. Det räcker med ett par dagars mulet väder så är varmvattnet slut. Varmvattnet genereras alltså av solenergi. Varje lägenhet har var sin tunna på taket.
Det finns en ’elpatron’ som kan värma upp vattnet i tunnan men den är på 1000W och har ingen timer. Det gäller alltså att hålla koll. Jag har för mig att kontaktpersonen sa att det räcker med en halvtimma. I så fall, kan jag ju använda äggklockan.

Grannen, som snart är f.d. Ordf i denna fastighetsförening berättade att han lånade ut lägenheten till ett par kamrater. Informerade om elvattenvärmaren men glömde berätta att den måste stängas av.
Han fick en saftig elräkning. Värmaren hade stått på ett halvår.

Anteckningar
Sitter nu och renskriver och skriver ned de minnen jag har från veckan med hustrun. Ska skriva tills klockan blir ca 10:00. Då äter jag min andra frukost eller kanske mer rätt, del två av frukosten. Efter det ger jag mig ut i solvärmen. Det gäller ju att passa på att vara ute nu när det är sol. Vet ju inte hur länge det varar. Prognoserna är hyfsat säkra, men ändå…
Har idag redigerat inlägg:
Turkiet – Alanya – Dag 29 av 62.
Turkiet – Alanya – Dag 30 av 62.
Turkiet – Alanya – Dag 31 av 62.

Handla
Dags att ge sig ut å handla. De flesta, utom de nattöppna små kvartersbutikerna, öppnar inte förrän 10:00, så här års, får jag väl tillägga.
Ska handla; Bananer, Gurka, Tomat, Tvättmedel (Perwoll Renkli Sihir) och se om jag hittar någon billig avloppsrensare. Det är stopp i handfatet och duschavloppet, igen. och kontaktpersonen är bortrest.

Träffade ett trevligt äldre par från Stockholmstrakten. De bor inte långt härifrån. Hjälpte dem lite med att hitta saker i affären och sedan ville han veta hur han får igång internet. Jag berättade det jag visste.
Han hade köpt en 3G-puck men tydligen inget abonnemang.

Ungdomar
De här språkbegåvade ungdomarna kunde: ”You Mother Fucker!” och så kunde de ’visa fingret’ och så kunde de kasta sten stora som plommon, på mig, efter att jag bett dem sluta med att kasta sten på grannhuset. Bahar Sokak Apt n:o 4 (kl 12:19).
Ungdomar i Turkiet
Han i gult, uppförde sig relativt hyfsat, han var lite äldre. Killen i orange, var den som kunde ’visa fingret’ med bägge händerna samt säga: ”Fuck You!” och ”You Mother Fucker!”. Pojken i vitt var den som kastade sten, på mig.

Det är ju änna som hemma.
Och nu har jag väl ’ryktet’ som: gubben som är kul att reta, typ.
Så nästa gång, om det blir någon, vinkar jag och ler.

Fortsätter de att ansätta mig så har jag ju en hyfsat bra bild att visa ’kvarterspolisen’.

Jösses, hörde lite ’oväsen’ här utanför (19:32), tyckte jag kände igen några (yngre) röster. Jodå, alla tre, plus en och två äldre, bröder? Hörde att de stod här utanför och tjafsade.
Kunde stå och kika på dem lite, efter att ha släckt ljuset. Såg då, ute vid Oral Sokak att de ’tykade’ och retade andra turister, utan att de ’äldre’ bröderna reagerade. Ena riktiga skitstövlar med andra ord.

Annat bemötande
Har märkt att många av de lite äldre Turkarna, häromkring. Bockar och säger: ”schef”. ”Sch”-ljudet motsvaras av det turkiska ’s’:et med en ’krok’ undertill. Och enligt online-översättningen så betyder det: ”boss” eller ”chef”.

Orsaken till det tror jag beror på att jag tydligen är den ende, för tillfället, som har en nyckel till ett förråd, där jag ställer cykeln. Där finns också badgrejer och en vattenpump.
Vid ett tillfälle ropade de som har fastighetskötseluppdraget just ”schef” efter mig och det fanns ingen annan att ropa det till så jag vänder mig om och de ser glada ut och undrar om jag har denna speciella nyckel och det hade jag ju. Och därmed är jag: ”schef”.

Så nu ska jag försöka lägga mig till med ett Turkiskt ”god dag”: ”gynajdôn”. Det skrivs så här: [Bild: Turkiskt god dag]. Problemet är det där ’i’:et utan prick. Det ska uttalas som ’e’ i ’pojke’ och ’u’ i ’brunn’, samtidigt (?).
Det närmaste jag kunde komma på var det Göteborksa ’ö’:et. Ett slags mjukt ’ö’. Uttalas längre ned mot stämbanden (ett lätt stönigt, lite tungt, ’ö’). Normal-’ö’ uttalas ju annars mer mot gommen.
Mottager tacksamt alternativa förslag på hur detta (’eu’) ’i’ utan prick uttalas.

Hälsoläget:
Oförändrat gott.

Turkiet – Alanya – Dag 36 av 62

Publicerat av
2

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

Så här blev det:

Hustrun
Reser hem. Skriver mer senare…

I natt
Klockan 02:30 (lokal tid) ringde våra mobilväckarlarm.

Dags att packa ihop och transportera hustrun till Antalya Flygplats, Terminal I (kollat och klart).

När vi passerar lobbyn så undrar nattportiern om vi ämnar lämna hotellet…, de har helt uppenbart ingen rapportöverlämning eller liknande så nu fick vi förklara att jag följer hustrun till flygplatsen och kommer sedan tillbaka (dessutom var det ingen panik, för deras del, vi betalade ju hotellrummet i går kväll.

Vi gick ut och jag gick bort till platsen där jag enligt anvisning från vakter fick ställa cykeln, ingen cykel.

In till receptionen och förklarar att cykeln var borta – var var den?
Först får den språkbegåvade nattportiern för sig att jag vill ha en cykel och menar jag, Att jag vill att han ska skaffa fram en?…, herregud!

Till slut fattar han och ringer vakten, de hade flyttat på cykeln, till ett säkrare ställe…?

Jag går ut och möter upp.

Som tidigare placerar jag resväskan i damcykelböjen och vi börjar gå mot flygplatsen.

Vi kommer till vakten (poliser). Jag ser på långt håll att vakten är laddad och när vi kommer fram ser han jätteglad ut och pekar på vår transport. ”Delux!” säger jag då och då blir han ännu gladare. Vi har glatt många lokalinnevånare med vår transportlösning.

Vi hittar en genväg som faktiskt är en genväg.

In på terminalen. Även jag måste passera (som tidigare) första säkerhetskontrollen.

Hjälper hustrun att vänta på att stå i kö till incheckningen. Kommer faktiskt igång, inom rimlig tid.

Står länge och tittar efter henne när hon försvunnit bakom den ’sista’ säkerhetskontrollen. Dit bara de kommer som har ’boarding card’.

Jag cyklar sedan tillbaka till hotellet och lägger mig. Klockan är ju bara ca 04:00. Ca 06:00 får jag ett SMS från hustrun om att hon sitter på planet. En stund senare hör jag hur det första, i en serie plan, startar och drar iväg. Inbillar mig att hustrun nog var med på det första.

Frukosten
Helt klart överraskande med tanke på vad vi läst i en del recensioner. Jag förstår inte hur man kan sakna något här?

Några bilder:
[Bild: Hotellfrukost, Antalya, Turkiet]
Buffen sträckte sig en bit bort, Närmast frukt & grönt, ost, marmelader en del köttpålägg, olika sorter yoghurt.

Sedan bröd och kakor

Därefter ett stort bord med 8 varmrätter (inklusive ägg, kokta som stekta)

Sist (längst bort) fanns mer frukt, dryck och en ställning med müsli och passande tillbehör.

Det här har jag aldrig tidigare träffat på, på en frukostbuffé. ja inte någon annan stans heller för den delen:
[Bild: Hotellfrukost, Antalya, Turkiet]
Man kunde skrapa honung direkt från den ’råa’ honungskakan. Den fyrkantiga grejen i mitten. Det ljusa i ’fönstret’ är det som är kvar av honungskakan.

Antalya
Tänkte jag skulle stanna i Antalya och kika runt lite första målet var att cykla in till centrum.

Jag checkade ut, var ’tvungen’ att vänta lite för portiern litade inte riktigt på att jag inte tagit något ur minibaren. Det skulle kollas först. Dålig stil för ett hotell som anser sig placerat i ett förstklassig grupp.

Cyklade ut mot stora vägen, ’Alanaya Yolu’. Följer den västerut. Efter korsningen med ’Gazi Bulvari’ övergår den till: ’Aspendos Bulvari’.

Följer ’Aspendos Bulvari’ till en rondell där väljer jag: ’Alı  Çetinkaya C.’ I princip följer jag nästan hela vägen den enda spårvägen som finns här i Antalya.

I nästa rondell fortsätter jag samma gata. Är nu inne i centrum. Kommer till en lugnare gata, en gågata: ’Cumhurıyet C.’ Det är då jag känner att trafiktempot i den här staden är ungefär tre gånger värre än i Alanya. Dessutom, faktiskt. tas det lite mer hänsyn, i Alanya. Om man nu jämför. I Antalya kör de som riktiga stollar.

Där i centrum är man helt nära vattnet då får jag syn på något jag känner igen:[Bild: Hamnen, Antalya, Turkiet]
Nere på den piren har jag gått. Det var tidigt på morgonen den 3 okt.

Eftersom jag inte trivdes i staden så bestämde jag mig för att åka direkt till Busstationen (Otogar). Så kursen riktades in mot nordväst.
Jag körde upp på: ’Anafartalar C.’ Vidare till: ’Vatan Bulvari’. I stora rondellen med ’Atatürk Heykeli’, körde jag in på: ’Namik Kemal Bulvari’.
Busstationen ligger alldeles väster om rondellen: ’Anadolu kavşağı’.

I den rondellen (och i många andra rondeller och korsningar) har de animerade ’herr gåman’ (filstorlek ca 3 MB. Klicka på bilden):
[Bild: Herr gåman, Antalya, Turkiet]
Låt bilden ’ladda klart’ och se sedan hur den gröna gubben börjar lite sakta för att sedan öka takten.

Busstationen
Eftersom de kör lite hur som helst, i det här landet och helst ser att vi cyklister håller till på trottoarerna. Så regarear jag ju inte på att det kan vara fel att cykla på en uta som är under tag mellan två hus. En stor och en liten bussterminal.

Hörde en del hojtanden. Och när jag väl stannat så kommer det säkerhetsvakter rusande från en massa olika håll. Mest upprörd är en kvinnlig vakt som smattrande pratar i en valkie-talkie och jag förstår såpass att hon berättar att hon ’fångat’ en idiot som cyklar inne i terminalen (jag lovar det kan inte uppfattas som ’inne’). Hon sätter igång att skälla på mig. ”Pleace speak english I do not understand a word of wath You saying.” svara jag. Då sätter hon igång att kalla på ’translator’. DEt kommer en snabbt som attan. DE här vakterna är bra mycket mer effektiva än poliser, tro mig.

En engelsktalande kommer fram och förklara att jag inte får cykla inne på terminalen. jag ser oförstående ut och berättar i stället att jag ska med bussen till Alanya.
Genast inser de att de kan bli av med dåren. Jag blir ledsagad av den ilksna kvnilliga vakten som hela tiden skäller på mig och jag ler snällt tillbaka, jösses!

Nu måste jag leda in cykeln in i terminalbyggnade, förbi en säkerhetskontroll. Köpa biljett. Försöker förklara att jag vill sitta på vänster sida i bussen – möts av total oförstående. De pekar på bussföraren och säger att han är kapten på bussen så han får bestämma. han ser ut som ett frågetecken.
Passus: Vad kommer det sig att jag bättre förstår vad Turkarna menar och vill än vad de förstår mig?

Efter biljettköp så kommer vi till den smålustiga delen. Nu går jag ut till den plats där jag blev ’haffad’. Där är nämligen bussarna uppställda. Jag visste det där och jag visste också att man inte alls behöver köpa biljett inne i terminalbyggnaden. Det går utmärkt att göra det på bussen.

Bussen
Möjligt jag nämnt det tidigare men bussterminalerna är egna företag så bussarna måste betala en avgift för att få lämna busstationen. En bom och en vaktkur måste passeras.

Noterar de där trafikljusen med en extra ’lykta’ som räknar ned hur många sekunder det är kvar av grönt.

På hemvägen ser jag det där kokandet igen och passar på att ta ett gäng bilder. Den bilden som blev bra och förklarar något valde jag att publicera i inlägget den 5/11-09. Lite bakvänt kanske.

Nu var det två ’uppassare’ på bussen så jag frågade den yngste. Han tuggade tydligen på en kaka så det dröjde innan han svarade. Och svaret var: ”I do not speak any english.” Självklart. Och eftersom han inte förstod min fråga så kunde han ju inte passa den vidare till de andra två. Nu löste det ju sig. Senare på den här dagen pratade jag ju med hustrun via skype och fick ju då veta att det var majs.

Fick ett SMS från hustrun. Hon frågade efter bilens registreringsnummer. Jag svarade med det nummer jag kom ihåg. En stund senare får jag ett nytt SMS att hustrun hittat bilen, men med ett helt annat registreringsnummer. Jag hade ’glömt’ bort att vi hade ny bil så jag gav hustrun det föregående.

Hustrun berättade senare att hon gick omkring där på parkeringsplatsen och letade, hittade ingen bil. Då ser hon en securitasbil med en kvinna på passagerarsidan. Hon går dit och framlägger sin belägenhet, för kvinnan.
Det visar sig att den kvinnan inte hittar sin bil hon heller. Så hustrun och resväska stuvas in i securitasbilens baksäte. Först lyckas de hitta kvinnans bil. När de sedan åkt igeom alla parkeringar och inte hittat vår bil så säger securitaskillen: ”Nu är det bara området därborta som vi inte har undersökt.” Då känner hustrun igen sig lite och förmår föraren att köra dit bort, till det osannolika stället. Och se där står bilen. Frid på jorden.

Marinan
Jag bad att få gå av vid Alanya Nya Marina. De höll på att glömma lasta av min cykel… (ingen dricks där inte)

Kände lite oro för mina båtvänner. De hade inte svarat i telefonen, i går, när vi åkte förbi med bussen, på eftermiddagen.
Träffade kapten för Felma.
Han skulle göra några ärenden in mot stan så vi gjorde sällskap.
Vi käkade omelett och så letade vi upp, med hjälp av en lapp jag hade, vart det hotell ligger som deras kamrat skall komma till.
Därefter fick han följa med och se hur jag har det.

Rubrik
Och text som kommer att publiceras när jag är hemma i Sverige

”Hur mår du”
Är ett uttryck som jag tröttnat på, ordentligt. Så fort de får reda på att jag är Svensk så frågar de: ”Hur mår du?” och då är det meningen att jag ska svara: ”Bra.”. Nu gör jag inte det utan jag motfrågar artigt: ”Hur mår du själv?”. Det har inte hänt att jag fått något vettigt svar.

Det där inlärda, utan att egentligen veta vad det betyder och inte heller veta vad man ska göra med svaret, imponerar inte ett dugg på mig. Det gör mig inte glad. Jag känner mig inte mer hemma (varför det?) och inte får det mig att känna mig speciell heller. Det är ett lismande, rövslickeri som bara går ut på att få mig att ge mer i dricks. Jag ger mindre när jag råkar ut för det där.

Hur lär man den Turkiska turistnäringen att det där funkar bara på ’en del’ och det måste man luska ut på lite mer småluriga vis.

Samma med: ”My very good friend!” och ”kompis”. Var har de lärt sig att man ska tilltala ’kunder’ på så vis?

Är det någon Svensk, i Alanya, Antalya, Side etc som reagerat och tyckt: ”Vad bra det känns, att de är bästis, vän och kompis med mig.”

Turkiet – Alanya – Dag 29 av 62

Publicerat av
Svara

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

Så här blev det:
Har redigerat inlägget: Turkiet – Alanya – Dag 28 av 62 och Grattis!

Vädret
Ser lovande ut.

Nu så!
Nu ger jag mig iväg till busstationen. Tänker försöka få med mig cykeln så kan jag kika runt lite i Antalya.

Hustrun ska landa 15:00.

Hustrun
Är på plats. Skriver mer senare…

Till flygplatsen (Antalya Havaalani)
Valde att ta en tidigare buss och det var nog tur.

Att bli avsläppt ’nära’ flygplatsen innebar en cykeltur på 7 km. Mest beroende på att jag inte vågade ta mig över vägen, stora vägen, en slags motorväg.
Jag blev avsläppt ca 2 km innan stora avfarten till Flygplatsen. Avfart för ’motorvägstrafik’.
Tanken var att resenärerna skulle ta de ’taksi’-bilar som stod och väntande, av en händelse…

Tur att jag kollade omgivningarna när jag åkte till Alanya, första gången. Nu visste jag ju åt vilket håll flygplatsen låg.

Efter att ha passerat ’motorvägskrysset’ så kom jag efter ca 2km till en ’korsning’ (förbi flygplatsen) där jag relativt riskfritt kunde ta mig över. Sedan fick jag cykla tillbaka. Hade då flygplatsen på höger sida. Hejade på första militärklädda vakten som stod med sitt imponerande stora automatvapen i en upphöjd vaktkur.

Nästa vakt gick inte att heja på han stod på en stol inne i vaktkuren och grejade med något i taket.

Från ’motorvägskrysset’ in till flygplatshotellet, IC (International Comfort) Airport Hotell, var det drygt en kilometer.
Vi har bokat en natt på det hotellet (107€) natten innan hustrun åker. Planet lyfter 06:00 på fredag morgon (6/11).
Från hotellet till Terminal I var det väl 2 km.

Terminal I
När jag kom till Terminal I, blev jag genast bortkörd av en ohövlig vakt. Cykeln skulle ställas borta på parkeringen, längst bort.
Vid Terminal I:s ankomstdel finns ingen vänthall. Man kan bara vänta utomhus och för att se monitorerna, med ankommande flights, så måste jag ’kisa’ och skydda för solljuset för att se genom en fönsterruta.

Hustruns flight fanns inte med.
De har ingen information, som jag kunde se.
Och vakterna, fanns massor, kan obefintligt med Engelska (internationell flygplats). Så jag blev hänvisad till Terminal II, givetvis.

Terminal II
Det var ’bara’ att hämta cykeln och trampa iväg till Terminal II. Det är ca 2 km dit.
Halvvägs ligger V.I.P.-terminalen…!?

För säkerhets skull stannar jag denna gång och söker upp en vakt och frågar var jag ska ställa cykeln. Han pekar mot en parkeringsplats och en parkeringsvakt.

Jag cyklar dit och undrar var jag ska ställa cykeln. Med ett stort leende pekar då P-vakten på en plats så långt bort du kan komma. Det fanns numrerade skyltar, numrerade från 1-10, en för var 2-raders P-platser, för bilar. Han pekar på dem: ”Number one, number two…” tills han kommer till nummer 10. Detta upprepar han tre gånger. Jag såg antagligen ut som jag hade problem med mina förståndsgåvor. Jag stod där och blängde på den leende ******, antagligen med hakan ned mot bröstet och tänkte att jag måste lära mig ett gäng Turkiska svordomar.

De är f-n i mig inte kloka i det här landet. Var finns miljötänk och lite servicemind även till de som inte vill nyttja deras svindyra ’taksi’ och som inte har tillgång till transfer.
Det är nämligen så att ’taksi’ har kontrakt på persontransporter, till och från flygplatsen, för de som inte har har transfer.
Det finns en City-Shuttle-Bus men ingen information om var den brukar stanna eller om tider. Och frågar du då en ’taksi’-förare så ser denne helt oförstående ut och pekar på sin ’taksi’-bil. Och blir sedan smått förbannad när man nekande går därifrån.

Efter att ha knallat bort till Terminal II:s ankomstdel och studerat monitorerna, placerade utomhus, vilket faktiskt gjorde det ännu svårare att se…

Ingen hustruflight där heller(?).

Grabbade tag i en pilot. Han begrep inte ett ord engelska(?). Han visade mig till ett par män som hade hand om någon specifik ’restort’ eller liknande. De förklarade att jag måste in till informationen, i avgångshallen, och fråga (det finns alltså en information). Flightnumret kan ha ändrats. Det händer tydligen ofta…

Att ’gå in till’ avgångshallen innebar att du blir visiterad, en första säkerhetskontroll. Internationell och världsvan som jag numer är så ’bidde’ det inget ’pip’ alls. Vakterna såg nästan besvikna ut.

Blev visad till en information (som nästan inte syntes…) och dessutom pekade skyltarna åt ett annat håll så det var väl anledningen till den personliga följeslagaren.

Vid informationen fick jag veta att flighten skulle landa vid Terminal I, givetvis!

Terminal I, igen
Det blev en hel del cyklande och promenerande, tur att en är så vältränad…
Och ute i god tid!

Denna gång visste jag hur jag skulle bete mig med cykelparkeringen.
Gick och kollade monitorerna igen och se, där var hustruns flight. De hade lagt till ett ’K’ framför (det där borde jag ha vetat, för jag reagerade på det när jag flög ned…) och ankomsttiden var ändrad från 15:00 till 14:30. Det tror jag på som jag vill…

Burger King
Sitter och skriver detta och det här ovan (fr.o.m. ”Till flygplatsen”) på ankomst-’hallens’ restaurang, Burger King. Det finns ett fik också, i ena hörnet av väntplatsen.

På den här Burger King pratade i vart fall den ena av två riktigt bra Engelska (den andre kunde inte ens ta upp beställningen, fastän jag pekade på skyltar med nummer…)
Säger man, och visar, att man vill ha en stor dricka så får man det. Jag fick en literflaska med Pepsi light (en miss det där med light, visserligen, men ändå…)

Informationssökande
Nästa uppdrag jag tänkt mig är om de har buss som går från Flygplatsen till Busstationen, i Antalya. Ifall nu hustrun inte mäktar med att gå de ca 3 km ut till stora vägen och där stoppa nästa buss till Alanya.
Annars får det bli en ’taksi’ som kan ta med en cykel och hustruns bagage.

Tänkte jag skulle ta ut lite Lira också. Och bankomaten finns givetvis inne i avgångshallen, Ny säkerhetskontroll alltså (nu börjar den lånade bläckpennan ta slut…).

Avgångsthallen, Terminal I
(Fick låna en mer välfylld penna av en Vodafone-representant, alldeles bredvid där ankommande passagerare kommer ut (de säljer bl.a. SIM-kort där)).
De var ’tuffare’ (eller dummare, välj själv) på säkerhetskontrollen i Terminal I. Min Svenska flagga kom inte igenom. ’Pinnen’ var av metall. För säkerhets skull ryckte han av flaggan för att därmed demonstrera hur metallpinnen kunde användas som vapen. Sedan gjorde han klart för mig att han tänkte behålla metallpinnen.

Innan han gjorde detta så hade jag börjat på en förklaring om mitt ärende (ta ut pengar) och att han kunde behålla hela väskan om han så ville medan jag var där inne, men han lyssnade alltså inte. För han kunde givetvis ingen engelska.

Jag blev givetvis lömsk som attan när han rev av den Svenska flaggan, som jag fått låna av en restaurangägare, i Alanya. Jag hade även med mig en Turkisk flagga, med plastpinne (lika dödlig om ni frågar mig). Jag övervägde om jag skulle ta den ifrån honom och riva sönder den mitt framför ögonen på honom, släppa delarna på golvet, spotta på dem för att därefter stampa på dem.
Jag besinnade mig.

Och inte såg han det minsta ångerfull ut, när jag till slut fick förklarat, för puckot, att jag bara skulle till bankomaten och ta ut pengar. Han kunde ju ha behållit hela flaggan så hade jag hämtat den sedan. Som sagt, de är f-n i mig inte kloka…

Fick tagit ut ett gäng Lira.

Utanför, igen
Försökte sedan få reda på hur det var med buss från flygplatsen till busstationen. Alla är som frågetecken och hänvisar till ’taksi’ och ’dolmus’ som de inte vet när den kommer eller varifrån den går.
Jag vet ju för helsike att det ska finnas City-Shuttle-Bus som lär passera busstationen…

Busstationen ligger i staden Antalya:s andra ända, ca 2 mil, västerut. Lite nordväst om centrum.

Så, det blir i så fall, att försöka förklara för en ’taksi’ att vi bara vill ut till stora vägen och där bli avsläppta för att sedan stoppa en buss till Alanya.

Dessutom är jag inte helt säker på den plats jag sett ut, om vi går de ca 3km det handlar om.

Nu är kl 14:03. Hustruns flight har fortfarande förväntad landningstid 14:30. Det börjar bli spännande nu…

Hon kom!
Jag fick stå länge. Klockan hann bli 15:15 innan hon kom ut. Jösses vad glad man blir. (Övervägde att ge f-n i att vinka med den Turkiska flaggan – men nu var ju inte den ’händelsen’ något som hade med hustrun att göra).

Bussresan hem
Det var ju en bit att gå, från flyplatstermial I, ut till stora vägen: Alanya Yolu.

Vi stannade där jag lurat ut (gissade) att bussen till Alanya passerade (hade ett svagt minne av detta från den 3 okt).

Vi behövde inte vänta länge och bara en ’taksi’ kom och frågade om vart vi ville åka.

Medan vi stod och väntade kom en privatbil och stannade precis lite framför oss så eventuell buss inte skulle kunna se om vi hade bagage eller inte? Det var ledigt 30 meter åt vänster och 30 meter åt höger. Jag lutade mig fram och tittade på föraren och försökte anlägga en frågande min. Ingen reaktion. Inte från framsätespassageraren heller. Barnen i baksätet tyckte däremot att vi var jättespännande. Märkligt beteende. Vi flyttade oss 3 meter, åt vänster. Då kör bilen iväg…

Väl på bussen så satte sig hustrun på första bästa lediga plats. Tvärs över gången var också en ledig plats men den var markerad ’upptagen’ med en plastpåse, av damen som satt vid fönstret. Jag gestikulerade åt henne att ta bort påsen. Hon gjorde så.
Hann knappt sätta mig förrän bussbiträdet kom farande och pekade på hustrun och mig att vi måste byta plats.
Vet inte riktigt vilket som var värst, att hustrun satte sig bredvid en man eller att jag satte mig bredvid en kvinna.
Av det jag lärt mig, så är det nog tyvärr så, att det var det, att hustrun satte sig bredvid en Turkisk man, han kunde ju ta illa vid sig av att bli sittande bredvid en grisätare (och sannolikt icke rättrogen islamist eftersom hon var västerländskt klädd – och blond) och dessutom kvinna.

Men man bredvid man, kvinna bredvid kvinna, oavsett matbruk och religion gick tydligen bra.

Tråkigt nog mörknade det på rätt snabbt så jag kunde inte visa allt för hustrun.

Ankomsten till Alanya busstation (Otogar) gick utmärkt. Efter att ha avisat ett par sura ’taksi’-förare så kom vi då iväg. Hustruns resväska, på tvärsen, på min cykel.

Liten välkomstdrink
Hade ju förberett en del. Välkomstdrinken var ovanligt god tyckte hustrun. Migros billigaste vin och fruktsoda…

Trötta, somnade direkt.