Hälsoläget & m.m.

Det är faktiskt redan lite bättre. Det är bara ett intensivt envetet högt väsande/tjutande i huvudet som stör bilden av återhämtning. Lite mer värk än vanligt, i höger arm och tumme samt i höger ben och vänster fot?

Men nu har jag legat på min vibratordyna samt vilat ytterligare en stund till och därefter har jag slappat på balkongen med en kopp kaffe (som jag inte tål?).

Nu väntar jag på att hustrun ska komma hem, från sitt jobb. Antagligen har hon varit hos min syster och hämtat ett stort köttben till vår hund. Syrrans hund, Golden Retrievern, Ladden, tappar sina tänder. De mer eller mindre ramlar ur käften på han när han försöker tugga på köttbenet. Så då tyckte syrran att det kanske kunde vara något för vår hund.
Hon har i lönndom testat det där benet förut, ja hunden alltså, inte syrran. Hon "stal" det från Ladden vid ett obevakat tillfälle när syrran var hundvakt åt oss. Och eftersom hon inte verkade bli akut sjuk av det smakprovet, har vi nu bestämt att hon ska få pröva hela, så att säga.

Senare i eftermiddag har jag planer på att cykla till Trollhättan och hjälpa pappa med ett problem i dataprogrammet Microsoft® Excel.

Nu ska jag kolla lite på mina digitaliserade magnetröntgen bilder.

Hej så länge.

God natt!

Nu kastar jag in "handduken" för idag.

Jag har suttit framför datorn och "spånat" på mina kommande "berättelser", varvat med serietidningsläsande och ätande.
Vilken karaktär ska berättelserna ha? Givetvis blir det mest roliga episoder. Det är ju det som gör livet värt att leva – att komma ihåg det roliga – att känna det.

Men det finns också berättelser i mitt liv som är mer eller mindre tragiska men nog så väsentliga.

Samtidigt håller jag ju på med min "sjukhistoria". Jag är framme vid magnetröntgen, 2004, nu och ska välja ut vilka bilder jag ska visa och hur jag ska förklara dem.
Bemötandet från några läkare och sjukhusadministrationen ska också avhandlas.

Till helgen planerar jag och hustrun att söka oss söderut. Ligga på vandrarhem. Besöka goda vänner. Komma bort. Se något annat. Ja vi har tänkt oss till Göteborg.

Är det inte allt för ruggigt väder så funderar jag på att cykla ned under fredagen. Hund- och kattvakt är fixat.

Det som återstår är att fixa nattlogi på något vandrarhem natten mellan fredag och lördag.

Ska ringa runt till morgonen.

Sov gott!

Nedstämd->Upprymd

Nu har jag vilat på min vibratordyna. Och före det åt jag och var ute på en längre promenad med hunden.

Innan jag vilade mig kollade jag min blogg (den här) om någon hade kommenterat något?

Och det var det. Egentligen är ju en kommentar, i sig, inget märkligt. Men den här kommentaren fick kanske större effekt, på mig, än vad "kommentatorn" tänkt sig.

Jag har varit nedstämd, ett tag. Jag har kämpat för att hålla "kraften" uppe, att "hålla igång".
Och så, som att vända på ett mynt, känner jag mig upprymd och full av kraft.

Och det har jag en person jag beundrar att tacka för. Min favoritledarskribent på ttela, Agnetha Andersson med signaturen AA.

Tänk på det, alla Ni andra. Vilken effekt några vänliga ord kan ge och vad enkelt det egentligen är att delge dem.

Betänk också motsatsen. Att några "fel" valda ord kan få dramatiska negativa effekter och skapa stor förstämning.

”Peace And Understanding!”

Dokumenterande

Har tittat en del på ett "projekt" som har legat i "träda". Det är dokumentationen av "all" den kunskap jag samlat på mig om nack- och ryggbesvär och då speciellt diskbråck och Cervikal Spinal Stenos (vilken är min diagnos).

Att den legat i "träda" beror på att det är rätt så omfattande och det är mycket jobb med att anpassa det för webben. Sedan ska jag hitta en gratisplats för det någonstans också. Det är ju några MegaByte, för närvarande 28 MB. De flesta gratisplatser erbjuder 10-20 MB

Får väl se vad jag kan hitta och sedan ska ju orken räcka också.

Nu är det paus!

Bräcklighet

Hade tänkt mig gå en promenad med hunden. Tog vägen om Johannesbergsvägen (Onsjö-Vänersborg). Där fick hunden för sig att det var väldigt bråttom. Hon "drog".
Nu "drar" inte vår hund sådär väldigt mycket. Kanske är det som en hundägande kamrat till oss sa: "Hon är ju som en bomullstuss i ändan på kopplet i jämförelse med min hund."
Men, tyvärr, så räcker hennes "dragande" för att mina besvär ska öka och att jag sedan hela tiden får gå och försöka lugna ned henne och hon bara lyder i någon tiondels sekund så ökar min irritation och då är det kört.
Det blev bara en kort rastning och nu sitter jag här med dubbelt så mycket besvär som innan jag tänkte gå på en "uppiggande" promenad i sommarvärmen.

Då tänker jag: "Fy bubblan vilken bräcklig kropp!" Inte riktigt sant, det där med: "Fy bubblan" kan ni ersätta med: "Helvetes jävla skit!"

God morgon!

Här skiner solen!
Jag börjar med att referera till vad som berörde mig i dagens morgonblaska ttela. Först och främst kan jag bara hålla med min favortidledarskribent AA. Självklar är det vansinnigt att lägga kunskapsresurser på "vad-som-helst" som INTE gagnar världsproblem. Att klona sällskapshundar, för att ägare ska få "tillbaka" sin "favorit" eller att uppfödaren ska kunna få fortsätta med sin "guldkalv". Jag säger då bara det: Pengar förvränger huvudet på folk.

Det andra är en artikel på sidan 20 med rubriken Kidnappningsdom överklagas. Jag vill göra en koppling mellan den artikeln och artikeln Fick mild dom för sexbrott mot barn på sidan 7 i gårdagens ttela. I sexdomen hade i det ena fallet "29-åringen" utnyttjat ett barn under 5år. Det innebär ofta en "mental fjättring". Straffet blev 2 månaders fängelse.
I kidnappningsmålet, kidnappningen av SIBA-direktören Fabian Bengtsson. Där tycker man att straffet för "43-åringen" på 10år, är för milt. För Fabian satt ju inspärrad i en låda i 17 dygn och utsattes för stort psykiskt lidande.

I och för sig är det jättehemskt att bli kidnappad och bli utsatt för den obegripliga psykiska terror det innebär. Och straffsattsen anser jag är riktigt.
Men ställ detta i relation till det psykiska lidande en vuxen människa utsatt ett barn för under tidsperiod om 5år och för det döms till 2 månaders fängelse?

Jag kan omöjligt begripa att våra lagar, domstolar är så – ja vad ska man kalla det – inkompetenta? Eller vad?

I min värld ska ju den "29-åringe" sexförbrytaren som förstör unga liv, dömas till livstid och därefter eventuell vård.

Är det en orimlig känsla? Är det ett orealistiskt krav?

Nu ska jag dricka lite kaffe i väntan på att min kropp "suger" åt sig värkmedicinen.

Ha en fortsatt bra dag!

God natt!

Sena nätter!

  Det är inte bra med så här sena kvällar. Ibland blir det så. Väldigt medvetet, faktiskt. Det har främst att göra med att jag emellanåt tycker det är olustigt att gå och lägga mig.
Det är när jag lägger mig som jag känner värken, tydligare. Det är då jag känner alla muskelryckningar. Det är då alla konstiga känselsensationer blir tydliga. Det är då tjutande / väsandet i huvudet blir högt och tydligt.
Ibland är det så förbannat svårt att slappna av och ta sig förbi, allt "det där". Ibland är det liksom lättare att inte gå och lägga sig.
 

Vi möts i morgon, eller, jag menar, lite senare, idag.

Hälsa

Annars är läget OK, efter omständigheterna. Tänk vad konstigt det ska bli att vakna på morgonen och inte ha ont. Om nu nackoperationen går bra, menar jag.
Och så inser jag att jag givetvis kan dra på mig värk på annat sätt.
Det jag egentligen helst av allt vill bli av med är tjutet/väsandet i huvudet. Så fort jag ”överanstränger” nackmuskulaturen ökar oväsendet i huvudet. Det är också det som väcker mig på morgonen, vi ca 07:00.

Dr Sigfridsson, han Neurologen på Kärnsjukhuset i Skövde, hade en teori om att väsandet/tjutet inte hade något alls med mina nackproblem att göra utan att det mer var ett fel i hela hörseluppfattningssystemet, på så sätt att det var fel i den funktion som normalt filtrerar bort sådan som är onödigt att höra som t.ex. pulsljud inne i huvudet. En intressant teori. Men i så fall, varför bara på ena sidan? Och varför hör jag i så fall inga pulsljud? Och det började när jag fick det första märkbara diskbråcket. Inget före det. För mig är sambandet spända muskler i nacken solklart. Varför är det inte det för doktorerna?

En Ortopedöverläkare på NÄL, Hans Lindhal, svarade på min fråga om detta väsande/tjutande att ”Detta kan inte ha med varandra att göra, det är ju två olika organ.” Och då menade han ryggrad/muskelsystem och hörselorganen.

Ja kära nån. Jag gick hem, sökte upp tre vetenskapliga artiklar, på internet, som diskuterade just det här sambandet och vad det skulle kunna bero på, hur det ska förklaras. Jag skrev en sammanfattning, med källhänvisningar, och skickade det till Ortopedöverläkaren. Svaret blev: ”Det var väldigt vad du var påläst.”

Till saken hör att de har en specialutbildad sjukgymnast, på Ortopedmottagningen, vars huvudfunktion är att ”sålla” bort sådant som inte är ”rent” ortopediskt. I ett frågeformulär, som handlar om rygg och nacke, finns en fråga om tinnitus är vanligt förekommande eller inte.
Ortopedöverläkaren har kunskap och erfarenhet om olika kroppsfunktioners samband på nära håll!

Morrn!

I dagens morgonblaska, ttela, berörde ledarsignaturen AA något som jag funderat på länge. Varför i herrans namn är inte tandvården införlivad i den övriga patientförsäkringen?
Det är ju alldeles rätt, som AA påtalar, tänderna tillhör kroppen.
Jag röstar för att tandvården helt och fullt ska införlivas i vår patientförsäkring!

En annan sak som berörde mig var Carolina Klüft. En helt underbar tjej. Den bild jag fått av henne är att hon är ödmjukheten manifesterad. Hon är också en person som gett begreppet ”fokus” ett ansikte.
Och då har några mesar till sportjournalister mage att skriva skit om just det? Lågt IQ, väldigt lågt IQ, är mitt betyg till sådant beteende.