Stressigt?

Vad som är stressigt för mig skiljer sig från de flesta andra. Har jag ett "uppdrag" varje dag så kan ett till skapa stress. Så är det? Och stress i den här kroppen brukar betyda mer besvär och värk.

Sonen var här och hämtade hunden. Han ska ta med henne ut på springtur. Där har hon tur hunden. Jag är ju inte precis den som springer *ler*. Dessutom är hon jättelycklig när hon får vara tillsammans med sonen.

Så det innebär ju att det blir mindre stress för mig och det är bra!

Nu ska jag in till staden. Ölförrådet tryter? Apoteket ska få ett besök också. Tar väl å cyklar in.

Håller nu det fina vädret i sig kanske det blir så att jag och hustrun bestämmer träff på "After Work" på Swania i Trollhättan. [Katten Abbe kommer och pockar på uppmärksamhet]. Vid ca 16:00. "After Work" tycker vi, hustrun och jag, är en trevlig tillställning. "Billig" öl och gratis mat och en god chans att träffa trevligt folk och så brukar vi cykla hem vid 20:00-tiden.
Och somnar vid typ 22:00 och vaknar relativt pigga på lördagen.

Det som idag konkurrerar med "After Work" är svampletning. Hustrun bestämmer och vädret.

Mot staden!

God morgon!

Här skiner solen!
Jag börjar med att referera till vad som berörde mig i dagens morgonblaska ttela. Först och främst kan jag bara hålla med min favortidledarskribent AA. Självklar är det vansinnigt att lägga kunskapsresurser på "vad-som-helst" som INTE gagnar världsproblem. Att klona sällskapshundar, för att ägare ska få "tillbaka" sin "favorit" eller att uppfödaren ska kunna få fortsätta med sin "guldkalv". Jag säger då bara det: Pengar förvränger huvudet på folk.

Det andra är en artikel på sidan 20 med rubriken Kidnappningsdom överklagas. Jag vill göra en koppling mellan den artikeln och artikeln Fick mild dom för sexbrott mot barn på sidan 7 i gårdagens ttela. I sexdomen hade i det ena fallet "29-åringen" utnyttjat ett barn under 5år. Det innebär ofta en "mental fjättring". Straffet blev 2 månaders fängelse.
I kidnappningsmålet, kidnappningen av SIBA-direktören Fabian Bengtsson. Där tycker man att straffet för "43-åringen" på 10år, är för milt. För Fabian satt ju inspärrad i en låda i 17 dygn och utsattes för stort psykiskt lidande.

I och för sig är det jättehemskt att bli kidnappad och bli utsatt för den obegripliga psykiska terror det innebär. Och straffsattsen anser jag är riktigt.
Men ställ detta i relation till det psykiska lidande en vuxen människa utsatt ett barn för under tidsperiod om 5år och för det döms till 2 månaders fängelse?

Jag kan omöjligt begripa att våra lagar, domstolar är så – ja vad ska man kalla det – inkompetenta? Eller vad?

I min värld ska ju den "29-åringe" sexförbrytaren som förstör unga liv, dömas till livstid och därefter eventuell vård.

Är det en orimlig känsla? Är det ett orealistiskt krav?

Nu ska jag dricka lite kaffe i väntan på att min kropp "suger" åt sig värkmedicinen.

Ha en fortsatt bra dag!

God natt!

Sena nätter!

  Det är inte bra med så här sena kvällar. Ibland blir det så. Väldigt medvetet, faktiskt. Det har främst att göra med att jag emellanåt tycker det är olustigt att gå och lägga mig.
Det är när jag lägger mig som jag känner värken, tydligare. Det är då jag känner alla muskelryckningar. Det är då alla konstiga känselsensationer blir tydliga. Det är då tjutande / väsandet i huvudet blir högt och tydligt.
Ibland är det så förbannat svårt att slappna av och ta sig förbi, allt "det där". Ibland är det liksom lättare att inte gå och lägga sig.
 

Vi möts i morgon, eller, jag menar, lite senare, idag.

Kraft!

Nu har jag laddat! Hunden är rastad. Och jag har vilat på min vibratordyna. Dessutom har jag tagit två koffeintabletter.

Jag tål inte kaffe. Jag får diarré av det. Men emellanåt kan jag inte låta bli, för smakens skull.

Coca-Cola, Jolt-Cola och RedBull m.fl. energidrycker innehåller också koffein, men de blir man sockerberoende och tjock av.

Och eftersom koffein är ett bra stimulantia så tar jag tabletter.

30 st i burk får man köpa, på Apoteket. Vill man ha större förpackningar så krävs det recept.

Fram med damsugaren! På't!

Hälsa

Annars är läget OK, efter omständigheterna. Tänk vad konstigt det ska bli att vakna på morgonen och inte ha ont. Om nu nackoperationen går bra, menar jag.
Och så inser jag att jag givetvis kan dra på mig värk på annat sätt.
Det jag egentligen helst av allt vill bli av med är tjutet/väsandet i huvudet. Så fort jag ”överanstränger” nackmuskulaturen ökar oväsendet i huvudet. Det är också det som väcker mig på morgonen, vi ca 07:00.

Dr Sigfridsson, han Neurologen på Kärnsjukhuset i Skövde, hade en teori om att väsandet/tjutet inte hade något alls med mina nackproblem att göra utan att det mer var ett fel i hela hörseluppfattningssystemet, på så sätt att det var fel i den funktion som normalt filtrerar bort sådan som är onödigt att höra som t.ex. pulsljud inne i huvudet. En intressant teori. Men i så fall, varför bara på ena sidan? Och varför hör jag i så fall inga pulsljud? Och det började när jag fick det första märkbara diskbråcket. Inget före det. För mig är sambandet spända muskler i nacken solklart. Varför är det inte det för doktorerna?

En Ortopedöverläkare på NÄL, Hans Lindhal, svarade på min fråga om detta väsande/tjutande att ”Detta kan inte ha med varandra att göra, det är ju två olika organ.” Och då menade han ryggrad/muskelsystem och hörselorganen.

Ja kära nån. Jag gick hem, sökte upp tre vetenskapliga artiklar, på internet, som diskuterade just det här sambandet och vad det skulle kunna bero på, hur det ska förklaras. Jag skrev en sammanfattning, med källhänvisningar, och skickade det till Ortopedöverläkaren. Svaret blev: ”Det var väldigt vad du var påläst.”

Till saken hör att de har en specialutbildad sjukgymnast, på Ortopedmottagningen, vars huvudfunktion är att ”sålla” bort sådant som inte är ”rent” ortopediskt. I ett frågeformulär, som handlar om rygg och nacke, finns en fråga om tinnitus är vanligt förekommande eller inte.
Ortopedöverläkaren har kunskap och erfarenhet om olika kroppsfunktioners samband på nära håll!

Hälsa

Tänk ändå vad nyttig man känner sig när man har ”sportat”. Ja, varit på Friskis&Svettis. Även denna tisdag var Theresia utmärkt duktig. Hon håller stilen!

Bastun var skön men lite tråkigt att basta ensam. Det blev jag och Aftonbladet.

I jympans omklädningsrum var det en som sa: ”Man kan inte tro att du är så sjuklig när man ser dig jympa.” Och det är sant. Jag anstränger mig verkligen att röra på mig ordentligt, ta ut rörelserna. Jag försöker lägga ”stil” bakom varje moment.
Antagligen ser jag ut som ett smidigt kylskåp men det är känslan som räknas.
Jag har hela tiden en fot stadigt i marken. Jag springer inte. Hoppar inte. Gör inga övningar som innehåller stora ”hävarmar”. Men varje övning gör jag fullt ut, tar i. Jag blir genomsvettig.
Det de andra inte ser, som jag inte visar, är att jag ofta har jävligt ont, hela tiden.
När det gör som mest ont blundar jag och försöker slappna av och ändå fullfölja rörelsen. Jag kan inte komma ihåg en enda gång jag misslyckats med det?
Och det gör extra ont under smidighetsövningarna och när stretchen kommer ökar tjutet i huvudet.
Jag har visserligen lärt mig att inte böja huvudet bakåt, eller titta upp, då tjuter det inte så mycket.

Därför är det så skönt att gå till bastun efteråt. Det blir en extra avslappning.

På jympan, när jag ser mig omkring ser jag att jag jobbar mer än de flesta. Unga, friska människor som bara ”duttar” med sina ben och armar och senare antagligen kommer att mena: ”Det var väl inte så jobbigt.”
Nä, nu var jag elak. Var och en rör sig efter sin egen förmåga och lust! Vad vet jag om deras förmåga eller vilja? De har kanske skitont i sina leder eller muskler, fastän de är unga.

Det tråkiga med att jympa och bada bastu, är det som kommer efteråt. Dagen efter. Ofta, inte alltid, får jag ökade besvär i en till två dagar.
Men samtidigt känner jag att det håller mig stark och rörlig. Att det är värt de ökade besvären.
Utan jympan skulle jag stelna till och sannolikt bli ännu sämre.

Nu ska jag rasta hunden och sedan gå och lägga mig.

God natt!