Långfredagen

Upp tidigt som attan ca 04:00. ca kl 05:00 Åkte vi iväg. Mot Gävle via väg 44 till Götene. E20 upp till Västerås. Därifrån väg 67 till Valbo och sedan väg 80 in till Gävle. 
Strax söder om Laxå stannade vi, som vanligt, vid rastplats Borasjön. 
Vi åkte till Valbo köpcenter och handlade lite mat. 

Vi noterade att det blev mer och mer snö ju längre norrut vi kom. I Vänersborg var ju snön så gott som helt borta. I Gävleskogarna låg den fortfarande i drivor. 

De hade det bra, bägge två och alla tre katterna. 

De hade bokat en områdesbastu så jag och sambon tillbringade en stund i den. 

Hustrun och jag tog en promenad runt Gävle bl.a. till Stadsträdgården och Boulognerskogen. Därefter lade vi oss relativt tidigt. 

Berättelse!

Dags att lite försiktigt lätta upp det hela.

”Barnmisshandel” (80-talet)
Detta är en märklig historia som bottnar i den vidriga förekomsten av barnmisshandel.

Vår dotter sitter i dagisfrökens knä.
Hon berättar: ”Pappa han slog och han slog och slog.”
Dagisfröken undrar: ”Vem var det din pappa slog?”.
Dottern: ”Pappa han slog och min lillebror han skrek och skrek.”
Dagisfröken: ”Slog din pappa din lillebror?”
Dottern: ”Jaa.” Säger hon, nickar och ser lite lagom skrämd och ledsen ut (har vi fått veta senare).
Dagisfröken frågar också lillebror och får bekräftande nickningar tillbaka.

När jag kommer för att hämta barnen tar den aktuella dagisfröken upp detta med mig och hon berättar ovanstående.

Jag blir tyst och tittar på mina barn, de ser lidande ut.

Då talar jag om för dagisfröken att det är alldeles sant. Jag slog och barnen skrek. Vi hade kuddkrig!

Man kan ju undra var barnen fick infallet från att måla upp ett skojigt kuddkrig på det där sättet? Dottern var 4-5 år och lillebror 2-3 år.

Sensmoral: Barn har fantasi!

Berättelse!

Ormpresenten till Mor (80-talet)
Egentligen har Mor fått två ormpresenter av mig. Och anledningen till att hon får det är att hon har en relativt lindrig form av ormfobi. Det är alltså den elaka sidan i mig som har roligt.
Den första ormpresenten Mor fick var en stora tyg-Boaorm i naturlig storlek. Den gåvan gjorde jag inte så stort spektakel kring. Det gjorde jag däremot med den andra. Den planerade jag noga.

Presenten bestod i en av mig gjord tygapplikation av ormen Ka i Djungelboken. Jag valde en passande papplåda och så såg jag till att min dotter var med. Hon var väl då ca 3-4år eller nåt. Jag var noga med att hela tiden låta henne bli medveten om varje steg. Och jag började med att fråga henne vad det var för bild på tavlan. ”En orm!” Sa dottern. ”Bra!” Svarade jag. Och sådär höll jag på. Vad var det jag tänkte lägga i lådan. Vad la jag i lådan och varför gjorde jag lufthål i lådan och när allt var inslaget och klart frågade jag återigen dottern: ”Vad är det som ligger i lådan!”, ”En orm!” Genljuder dottern högt och ser lycklig ut och så hoppar vi runt lite och applåderar.
Den manipulativa psykologiska suggestionen är fulländad.

Vi reser till min Mor och jag ställer paketet på bordet och avlägsnar mig. Av någon märklig anledning är min Mor ofta misstänksam när hon får presenter av mig, även denna gång.

Så hon vänder sig till den person som hon vet inte kan ljuga och som alltid är ärlig, min dotter. Och det är sant, hon var sån. Så Mor frågar min dotter: ”Vad är det i paketet och säg sanningen nu.” Dottern svarar snabbt och övertygande och med lysande förväntansfulla ögon: ”En orm!”
Mor blir nu uppenbart bekymrad och frågar för säkerhets skull dottern om det inte är något skoj och dottern vidhåller, nejdå inget skoj det är en orm i lådan. Och jag ler triumferande.

Mor är inte feg av sig och så är hon ruggigt nyfiken så med hjälp utav två stora stickor eller om det nu var blompinnar öppnar hon sakta och mödosamt paketet och tar emellanåt ett skräckfyllt steg tillbaka. Dottern ser överlycklig och förväntansfull ut och emellanåt pekar hon på paketet och säger ”Orm!”.

Till slut får då Mor upp paketet och liksom ryckvis smyger fram och ska kika ned i paketet, dottern ”spelar” med och ser lite rädd ut hon också. Givetvis blir Mor lättad när hon ser att det inte är en riktig orm. Dottern strålar, hoppar upp och ned och pekar: ”En orm, en orm!” Och jag känner mig som en omåttligt stolt manipulerare.

God Förmiddag!

Från och med nu kommer jag inte att fortsätta med att ge tvåstadstidningen i Trollhättan / Vänersborg någon "gratisreklam" och uppmärksamhet den fått tidigare genom att jag skrivit ut dess namn, i vackert röd färg dessutom. Från nu kommer det endast att stå: "morgonblaskan".

Främsta anledningen är att Insändarredaktionen är lite väl klåfingriga i sin "redigering". Jag tycker nog att en insändare är en åsikt som ska tas in i sin helhet. Finns det "stötande" uppgifter i insändaren så ska den inte med alls.

Och nu har Insändarredaktionen valt att inte ta med min senaste insändare. Och det förstår jag eftersom jag anklagar "blaskan" för att ägna sig åt censur och det gör ju inte en tidning. Tvärtom den är ju motståndare till censur.

AA's ledare kommer jag att fortsätta läsa och engagera mig i med största nöje! Det är ju inte hennes fel att de har knäppa rubriksättare och en "nojig" insändarredaktion.

Tre saker saker berörde mig i dagens morgonblaska och det första är att min insändare inte var med. Vilket var väntat.

Övervakning:
Det andra är en artikel om övervakning. Jag förstår att övervakningen ökar. Försvinner det poliser och de oftast prioriterar bort "enklare" brott då "tvingas" vi ju till att "skydda" oss på andra sätt.

Sjukersättningen:
Som ni säker vet, utgår endast till den som är långvarit sjuk. En s.k. långtidssjuksrivning.
Jag tror inte ett skit på att man får ner antalet eller omfånget på långtidsjukskrivningarna genom att sänka ersättningen. Den enda effekt det får är att det försämrar för de långtidssjukskrivna.
Men det är klart, det skiter ju en borgare i. Och med en lägre ersättningen blir det ju mer pengar i statskassan och det vill ju borgarna ha, pengar menar jag.
Jag tillhör dem (om vi nu är flera?) som anser att arbetsgivaren ska bära en ännu större kostnad vid sjukskriviningar. Speciellt med tanke på att det finns undersökningar som visar att ca 60% av alla sjukskrivningar är arbetsplatsrelaterade. Det är antingen rent ergonomiska, felaktiga arbetsställningar som arbetsgivaren inte åtgärdar samt relationsstörningar t.ex. medarbetare som inte kommer överens med varandra eller chefen och dessutom har arbetsgivaren en förmåga att helt enkelt lägga allt för mycket arbetsuppgifter på enskilda anställda.
Denna typ av "sjukdom" ska hanteras inom arbetsgivarens ekonomi, helt och hållet, anser jag.

Nu lämnar vi morgonblaskan.

Hunden:
Försökte ringa veterinären för att få ett intyg på att vår hund har en medfödd sjukdom. Kom inte fram, upptaget hela tiden. Vi får försöka i morgon igen.

Allmänt:
Dottern&Sambon har nu på morgonen lämnat oss. Lugnet lägrar sig?

Det gick jättebra att sova på den andra madrassen. Märkte ingen skillnad, sov som "lilla grisen".

Hälsa:
Kanske är det något bättre, just nu?
Fast det värker till som f-n, "någonstans" i någon arm eller ben så fort jag rör på huvudet.

Ha de'!

Hälsa & Allmänt

Det har inte blivit bättre. Det väser/tjuter i huvudet. Dunkar/"smattrar" i vänster öra. Värker i höger halva av huvudet, höger arm och höger ben. Rör jag på huvudet bränner/svider det i tårna och fotsulorna i bägge fötterna samt i tummen och i "mittenfingerspetsarna" samt vänster sida av höger vad. Känselbortfallet ökar i vänster tumme och sprider sig upp mot armvecket. När jag "försöker" hålla huvuder rakt värker det till i muskler på höger sida av ryggen samt i höger överarm. I vila (står, sitter, ligger) drar nästan samtliga muskler ihop sig, ibland ryckvis, ibland liksom långsamt, oregelebundet och då mest "sträckarmuskler". Utöver detta är jag trött och illamående.
Har tagit extra medicin (hjälper bara mot värken).

Våra kompisar hade det bra.
Nu väntar jag på att hustrun ska bli färdig med en lasagne . Hon är duktig på mat, frugan.

I morgon ska Sonen&Flickvännen samt Dottern&Sambon tillsammans åka ut och tälta.

God Morgon!

Inne i vår lägenhet är det nu 24,6 grader Celsius. Ute är det ca 16 grader.
Solen försöker bryta igenom. Ute vid Västkusten där hustrun och Dottern&Sambon tältat, i natt, ser det mörkare ut. Så de kommer nog hem tidigare än beräknat idag.

Katterna och hunden har fått mat. När jag var ute och rastade hunden kom Sonens Flickvän cyklandes. Hon hade jobbat natten och var på väg hem till THN då hon upptäckte att hon glömt nycklarna i lägenheten i VBG. Fick då cykla till sonens jobb låna hans nycklar för att hämta sina i hans lägenhet. Och sedan tillbaka.

Hunden ylar! Det sant. Det finns få personer hon älskar över allt annat. En av dem är Sonens Flickvän och att hon först dyker upp så där och sedan bara "försvinner". Det begriper hon inte. Så nu springer hon fram och tillbaka här i lägenheten, gnyr och gnäller, och tror att Sonens Flickvän ska komma precis när som helst. Och så gör hon ett ylande emellanåt. Stackars grannar!

Nu ska jag käka frukost!

Ensam?

Jaha, då blev jag plötsligt ensam? Hustrun lämnade mig och for ut till västkusten för att där tillbringa natten i tält tillsammans med sin Dotter&Sambon.

Ja, givetvis är anledningen att jag inte kände mig tillräckligt "stark". Och det är ju inte så kul för hustrun och gå här hemma och titta på de här väggarna (som jag gör).

Och sedan har jag ju hunden här och katterna.

Tittade i kylskåpet. Det blir en cykeltur till affären i alla fall. Ingen filmjölk. Får se vad jag mer kan hitta att trösta mig med?

Hej å hå!

Allmänt/Hälsa

Dottern&Sambon håller väl just nu på och transporterar sig till västkusten. De ska tälta.
Eventuellt ska vi åka dit också. Tanken är att vi ska tälta på samma camping.

Här är jag dock lite osäker. Jag är ju inte så där väldigt värst i form just nu. Så jag har inte bestämt hur jag vill ha det ännu. Får väl avvakta lite och diskutera med hustrun.

Har legat en stund på min vibratordyna, det gör gott. Jag kan verkligen rekommendera detta till er som har spända ryggmuskler.

Nu är det varmt ute – i alla fall i denna landsända.