Dags att lite försiktigt lätta upp det hela.
”Barnmisshandel” (80-talet)
Detta är en märklig historia som bottnar i den vidriga förekomsten av barnmisshandel.
Vår dotter sitter i dagisfrökens knä.
Hon berättar: ”Pappa han slog och han slog och slog.”
Dagisfröken undrar: ”Vem var det din pappa slog?”.
Dottern: ”Pappa han slog och min lillebror han skrek och skrek.”
Dagisfröken: ”Slog din pappa din lillebror?”
Dottern: ”Jaa.” Säger hon, nickar och ser lite lagom skrämd och ledsen ut (har vi fått veta senare).
Dagisfröken frågar också lillebror och får bekräftande nickningar tillbaka.
När jag kommer för att hämta barnen tar den aktuella dagisfröken upp detta med mig och hon berättar ovanstående.
Jag blir tyst och tittar på mina barn, de ser lidande ut.
Då talar jag om för dagisfröken att det är alldeles sant. Jag slog och barnen skrek. Vi hade kuddkrig!
Man kan ju undra var barnen fick infallet från att måla upp ett skojigt kuddkrig på det där sättet? Dottern var 4-5 år och lillebror 2-3 år.
Sensmoral: Barn har fantasi!
Ja, undrar vad hon tänkte dagisfröken. Var det inte så att dom vrålade ock skrek också när du hämta dom på dagis.
Toppen tyckte jag att det var när du stod i en matkö och Katrin väsnades eller nåt. Du böjde dig ner och sa något till henne och hon blev dödstyst.
Folk hade sett ut som det var beundransvärt av dig.
Rätt vad det är säger hon: Du kan hålla käften själv!
Det min syster menar har jag tidigare ”publicerat” här på bloggen, under datumet: 2005-aug-2.
Håll till godo!
Att barnen skrek när jag hämtade dem kommer att berättas här inom en snar framtid. Ingen kul berättelse, men mycket lärorik, ja pedagogisk, faktiskt!