Kuligheter

Jag har lovat en god vän att dela med mig av berättelser som jag nedtecknat. Kul händelser, tycker jag. Här kommer den första:

Affären (ca 1984)
Jag har två barn, en pojke och en flicka. Flickan är äldst. Barns spontanitet och hjärtliga ärlighet är något fantastiskt fint. Egenskaper, man som förälder skall vårda ömt. Nu är det dock så att samma egenskaper kan ställa till en del förtret. Så kallade pinsamma situationer. Om man som förälder är obetänksam, å det är man ju ibland, eller?

Denna händelse utspelade sig i ett klassiskt affärskomplex. Strategiskt placerat mitt ute på en slätt, i Vänersborg, Torpa-Hallen tror jag det hette på den tiden.

Tänk er nu en pappa, som är på relativt gott humör. En dotter som är på ännu bättre humör, prathumör. Runt tre år gammal, fredag eftermiddag, massor med folk. Pappan något stressad, men på gott humör. Dottern pratar, pratar, pratar…
Hon pratar så in i norden, så hon ”drar uppmärksamheten till sig”. Hon ställer den ena tokiga frågan efter den andra, som barn måste göra för att lära sig något.
Sedan händer det, pappan (jag) tappar tålamodet. Dock tappar han det mycket behärskat.
Han lutar sig fram, mot sin dotter och säger något. Ohörbart för omgivningen. Pappan avlägsnar sig sedan, mot smöret. Med en känsla av att ha imponerat omgivningen. Han fick tyst på dottern. Efter inte så värst många steg, hörs en röst, med klar, hög och tydlig stämma. Som låter som följer:
”DU KAN HÅLLA KÄFT SJÄLV!”
I några tiondelar av en sekund, var det knäpp tyst, i den närmaste omgivningen. Sedan utbröt ett behärskat skratt.
Detta var ett av de tillfällen då jag rodnat och haft en känsla av att liksom kunna försvinna upp i tomma intet. Men se det gick inte, Jag fick allt stå där med skammen. 1-0 till dottern.

Fler småberättelser kommer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *