Torsdag

Har varit till Borås idag. Pulsen hade bjudit dit oss. Vi fick träffa ett gäng samarbetspartners som presenterade en mobil lösning för bl.a. kommunal omsorg.
Ett företag stod för produkten streckkodsläsare som kopplas till mobiltelefon (några modeller av SonyEricsson) samt en WEB-lösning. Inskannade streckkoder (vilket representerar en mängd siffertecken) skickas, via mobiltelefoni och GPRS till en WEB -server där data lagras i en databas och kunde sedan presentera på i princip valfritt sätt (mängden pengar avgör).

Telenor var där och representerade mobiloperatörn.

Pulsen representerade det vi kan kalla vår verksamhetsapplikation.

Och så var det med ett företag som stod för själva den konsultativa samordningen eller projektledning, marknadsföring etc.

Idén var väl OK. Men jag skulle vilja två saker.
1. Att Pulsen stod som en slags huvudentrepenör.
2. Få sett en demo på en fungerande integration. Det fick inte nu. Den fick vi liksom föreställa oss.

Och så har jag idag lagt till ett antal ord om svartsjuka i det s.k. forumet för VardagsPsykiatri

Hunden och katterna har fått sig en vaccination var. (Av veterinären alltså, via hustrun)

Onsdag

Det gick riktigt bra på jympan idag. Jag tror ingen märkte att jag hade ont i ett knä.

På jobbet ökar min förvirring. Det blir bara mer och mer av oförutsedda uppgifter som dyker upp. Oförutsedda kanske är fel ord. Det är ju frågeställningar som ingår i mitt jobb men de duggar tätt nu. Jag hinner inte med att bygga struktur, regler och rutiner. Att få ordning. Det där känns inte bra. Dessutom är jag omgiven av tveksamt fungerande rutiner inom enheter som jag inte kan påverka. Det skapar frustration. En blir lite smålömsk emellanåt.

Måndag

På väg till eller från jobbet, på bussen, brukar jag roa mig med att läsa gratistidningen metro.

Idag noterade jag ett par insändare på sid 20. Det har varit ett flertal åt det hållet, det senaste. Den ena insändaren har signaturen: Adam Cwejman, andre vice ordförande, LUF väst, Göteborg. Med rubriken: Vem facket kämpar för är högst oklart. Innehållet handlar om den nu riksbekanta salladsbarsägarinnan som vägrade teckna kollektivavtal och blev därmed utsatt för blockad. Och nu då ”tvingad” till att sälja. Ägarinnan menar att hennes avtal var förmånligare än kollektivavtalet och att de anställda var nöjda. Jag har inte kollat det där men det kan vara så.
Poängen i det hela består i vad en annan näringsidkare inom samma bransch påpekade: ”Om inte alla, i vår bransch, är anslutna till kollektivavtal så sätts ju konkurrensvillkoren ur spel.”
Alltså borde ungliberalen Adam Cwejman faktiskt kämpa för kollektivavtal. Konkurrens är ju bra! Enligt alliansen.
Mig veterligen hade det inte kostat ägarinnan något ”extra” att acceptera kollektivavtal, i alla fall enligt henne självt. Och då hade ju inte fackets blockad som i insändaren kallas för trakasserier varit nödvändig.
Insändarinnehållet i sin helhet:
Vem facken kämpar för är högst oklart
FACKLIGT. Sverige har förlorat en ung företagare, och nu bör vi än en gång ställa oss frågan “Varför?” För vem kämpar facken egentligen? Är det för Wild’n’Freshägarinnan eller hennes anställda, som alla var nöjda med sina villkor? Eller är det en idé som de med tvång vill att alla ska dela i Sverige? Facken visar för företagarna var skåpet ska stå och att det är deras vilja som ska råda, oavsett om löntagare och arbetsgivare kommit överens på egen hand. Fackens oproportionerliga strids-åtgärder i Wild’n’Fresh-fallet visar att något är fel med fackens roll i samhället. Istället för att finnas där som en viktig resurs för löntagare som behöver hjälp med arbetsvillkor tvingar sig facken på där de inte är önskade. HRF-facket i det här fallet har helt glömt bort att ordet avtal innebär ett mått av frivillighet och samförstånd. Att systematiskt trakassera en företagare till att skriva på eller lägga ner verksamheten tillhör inte ett avtals egenskaper. Det är på sin plats att HRF allvarligt överväger hur deras metoder ska se ut i framtiden och hur deras trakasserier egentligen påverkar unga människors lust att starta eget.
ADAM CWEJMAN, ANDRE VICE ORDFÖRANDE, LUF VÄST, GÖTEBORG

På samma insändarsida skriver signaturen: Alice, med rubriken: Sveriges väljare har kort minne.
Insändarinnehållet i sin helhet:
Sveriges väljare har kort minne
POLITIK. Varje dag går det att läsa insändare i alla möjliga tidningar. där folk förutspår Sveriges nära förestående undergång på grund av den borgerliga regeringen. Jag undrar hur väljarna i det här landet kan ha så kort minne: de verkar redan ha glömt vilket sätt socialdemokraterna och deras allierade styrde Sverige på i många år. Arbetslösheten nådde rekordnivåer, sjukvården gick på knäna och vårdköerna blev bara längre och längre, allt fler ungdomar kom ut från skolan med otillräckliga kunskaper; rödgröna politiker missbrukade sin ställning for att få allsköns fördelar gentemot den arbetarklass som de skulle försvara. Hur i hela friden kan då så många tycka att dessa partier borde ha belönats med ytterligare fyra år vid makten? Det önskar jag att domedags- profeterna i insändarspalterna kunde svara på.
ALICE

Och på det svarar jag: Socialdemokraterna förde en borgerlig politik. Det som skrämmer folk nu är att de får uppleva en expanderande fortsättning.

Fredag

Jobba förmiddagen (fick ihop det hela ca 4 minuter i 12).

Bussen hem.

Promenera hunden.

Irriterar mig lite över att SAAB/GM vill ha en massa skattepengar – varför då?

Lika irriterad över att unga småföretagare vill ha kommunala bidrag, mera skattepengar – varför då?

God mat som hustrun gjort iordning.

Vilade (sov) 30 minuter.

Rastade hunden igen.

Hustrun kom hem. Vi åker till badet (vattenpalatset). Kostar 65 SEK!

Badar bastu, simmar 500 meter, pratar med badvaktmästare Marie, bubblar i 4 minuter, badar bastu. Sedvanlig tvagning.

Handlar lite. Vi köper en pizza. Hem. Tar ett par öl (till pizzan). Diskuterar livets allvar och petitesser. Och nu strax ska vi titta på TV.

Nämnde jag att det numer inte går att köpa föreningsfrimärken där man vanligtvis brukar köpa frimärken. Det är inte tillåtet? De säljs bara på postens företagskontor?

Torsdag

Har upptäckt att jag sköter, nästan, ett 100% jobb inom ramen för mina 50%.

Vi ska stuva om lite så att jag avlastas. Men det går inte fort. Till april får jag hålla… ut…

Annars är det kul. Känns himla skönt att vara ”back in business” igen. Men jag blir fortfarande (irriterande) lätt trött. Måste vila minst en timma per dag – för att det ska funka.

Nu ska jag svara på ett mejl från ännu en person som valsat runt i vårdapparaten med liknande besvär som jag haft.

Jobbet

Det var kul på jobbet på förmiddagen. Hade ett litet, ja vi kan kalla det för utbildningstillfälle och ändå inte. Jag hade i alla fall förmånen att få samarbeta med tre fantastiskt trevliga människor som titulerar sig planerare (tror jag?).
Hur som helst, utöver att de är trevliga är de duktiga också. Jag är övertygad om att vi kommer att landa vårt s.k. DagsPlanerings-projekt (en s.k. modul i vårt databaserade verksamhetssystem) stabilt och tryggt med dessa tre vid spakarna och jag som en slags backup. Stöd i ryggen. Eller vad vi nu ska kalla det.

Fredag

Dagen började med att sitta och knappa på telefonen och till slut komma fram till doktorn på vårdcentralen, efter 30 minuter.

Därefter långpromenad med hunden. Underbart väder. Hög kall luft. Frusen mark. Solen skiner. Högt vattenstånd(?).

Allt som i en promenadsaga, tills…

…hunden brukar leta upp en grankotte som ska kastas – så även denna dag.

Vi kastade grankotte.

Hunden kommer fram och ska lämna kotten, eftersom hon är lite kortare än vad jag är så måste hon sträcka upp huvudet för att hon ska kunna lämna av kotten i min framsträckta hand.

Just då blev det något konstigt, kotten hoppade väl snett eller så. Den gled i alla fall liksom ned lite i halsen, på hunden.

Hon försökte få upp den men eftersom den hade sina fjäll vända liksom utåt så gjorde rörelserna bara att kotten åkte längre och längre ned i hennes hals.

Och där stod jag och såg en hund sätta en stor grankotte i halsen. Jag var ett tag övertygad om att här står jag och ser på medan min hund dör.

Hon kämpade och liksom ulkade och höll på och så tvärt blev det bara som vanligt.

Hon tittade på marken och så tittade hon på mig. Hennes ögon frågade ”Såg du vart kotten tog vägen?”. Sådär lite anklagande också – ”Har du tagit den?”.

Och sedan var hon som helt vanligt.

Lite marigt kändes det att lämna henne och åka till jobbet.

Efter en del om och men (hemma hos mor och far) så kunde jag till slut komma hem. Nu hade jag nästan förberett mig på en död hund eller åtminstone en hund i någon form av svårigheter (man målar ju upp det värsta).

En helt vanlig glad hund möter mig i dörren. Fint tänker jag – då kommer nog kotten ut den vanliga vägen – efter ett tag.

En snabb rastning – hustrun och jag skulle träffas för After Work på Swania i Trollhättan.

Fixade lite mat åt hunden och katterna. Klär på mig, tittar ned på hallmattan och ser något korvliknande i dunklet där på mattan – ser ut som en kattskit (ja det har hänt att det hamnat på mattan – hur? – får vi aldrig veta.).
Det märkliga är min nästa reaktion – jag tar upp den med handen (och då har jag precis innan tänkt att det är en kattskit?). Jag inser snabbt att det är en kotte. I de något förvirrade tankarna funderar jag kort på – ”Hur kom den ut?”. Jag luktar på den – den luktade inte skit – alltså har den inte kommit ut bakvägen. Givetvis inser jag att det finns inte en chans att det skulle kunna gå så fort. Men ändå…

1. Fakta – hunden har kräkts upp kotten.
2. Kotten har på grund av det blöta maginnehållet, dragit ihop sig och blivit helt slät.

Ja jag är då helnöjd…

Torsdag

Sliter mitt hår med inventering, reinvesteringar & investeringar på jobbet.

Var hemma hos Mor&Far och plockade bort det trådlösa nätverket. Eftersom det inte fungerade klockrent så menar jag att av vilken anledning ska man då ha den krångelfaktorn – bort med den.

Det blir kabel i stället. Var på Överby och lämnade tillbaka det trådlösa och köpte en 10m kabel plus en nätverksadapter (som kopplar ihop två nätverkskablar). Den kabeln som var med i paketet från ComHem räcker inte riktigt.

När jag kom hem i dag och satte på datorn (kl. 17:15) upptäckte jag att jag var dåligt synkad.

Jag skulle ha varit på Friskis&Svettis kansli och öppnat för kortförsäljning (kl. 16:45). Ringde och som tur var svarade det. Det var folk där. Snabbt iväg.

Kortförsäljningen hade inte kommit igång så det var gôtt att sitta och tjôta lite.

Roade mig lite senare med att konstatera att den s.k. funkisdatorn är kass, död, fungerar ej.

Meddelade Verksamhetsledaren & Kassören att de får köpa en ny.

Nu är jag i alla fall hemma igen. Läste i Resedagboken om vad sonen och hans kompisar hade att berätta om i södra Thailand. Låter härligt, är grymt avundsjuk.

Dags och äta lite sen kvällsmat och sedan slappa framför TV:n.

Till morgonen ska jag ringa min vårdcentralsdoktor (informera om läget) och sedan ska jag hämta ut en skrivarserver åt F&S VBG. Därefter till jobbet. Tänkte mig vara där ca 11:00 (efter att jag rastat hunden).