Måndag

På väg till eller från jobbet, på bussen, brukar jag roa mig med att läsa gratistidningen metro.

Idag noterade jag ett par insändare på sid 20. Det har varit ett flertal åt det hållet, det senaste. Den ena insändaren har signaturen: Adam Cwejman, andre vice ordförande, LUF väst, Göteborg. Med rubriken: Vem facket kämpar för är högst oklart. Innehållet handlar om den nu riksbekanta salladsbarsägarinnan som vägrade teckna kollektivavtal och blev därmed utsatt för blockad. Och nu då ”tvingad” till att sälja. Ägarinnan menar att hennes avtal var förmånligare än kollektivavtalet och att de anställda var nöjda. Jag har inte kollat det där men det kan vara så.
Poängen i det hela består i vad en annan näringsidkare inom samma bransch påpekade: ”Om inte alla, i vår bransch, är anslutna till kollektivavtal så sätts ju konkurrensvillkoren ur spel.”
Alltså borde ungliberalen Adam Cwejman faktiskt kämpa för kollektivavtal. Konkurrens är ju bra! Enligt alliansen.
Mig veterligen hade det inte kostat ägarinnan något ”extra” att acceptera kollektivavtal, i alla fall enligt henne självt. Och då hade ju inte fackets blockad som i insändaren kallas för trakasserier varit nödvändig.
Insändarinnehållet i sin helhet:
Vem facken kämpar för är högst oklart
FACKLIGT. Sverige har förlorat en ung företagare, och nu bör vi än en gång ställa oss frågan “Varför?” För vem kämpar facken egentligen? Är det för Wild’n’Freshägarinnan eller hennes anställda, som alla var nöjda med sina villkor? Eller är det en idé som de med tvång vill att alla ska dela i Sverige? Facken visar för företagarna var skåpet ska stå och att det är deras vilja som ska råda, oavsett om löntagare och arbetsgivare kommit överens på egen hand. Fackens oproportionerliga strids-åtgärder i Wild’n’Fresh-fallet visar att något är fel med fackens roll i samhället. Istället för att finnas där som en viktig resurs för löntagare som behöver hjälp med arbetsvillkor tvingar sig facken på där de inte är önskade. HRF-facket i det här fallet har helt glömt bort att ordet avtal innebär ett mått av frivillighet och samförstånd. Att systematiskt trakassera en företagare till att skriva på eller lägga ner verksamheten tillhör inte ett avtals egenskaper. Det är på sin plats att HRF allvarligt överväger hur deras metoder ska se ut i framtiden och hur deras trakasserier egentligen påverkar unga människors lust att starta eget.
ADAM CWEJMAN, ANDRE VICE ORDFÖRANDE, LUF VÄST, GÖTEBORG

På samma insändarsida skriver signaturen: Alice, med rubriken: Sveriges väljare har kort minne.
Insändarinnehållet i sin helhet:
Sveriges väljare har kort minne
POLITIK. Varje dag går det att läsa insändare i alla möjliga tidningar. där folk förutspår Sveriges nära förestående undergång på grund av den borgerliga regeringen. Jag undrar hur väljarna i det här landet kan ha så kort minne: de verkar redan ha glömt vilket sätt socialdemokraterna och deras allierade styrde Sverige på i många år. Arbetslösheten nådde rekordnivåer, sjukvården gick på knäna och vårdköerna blev bara längre och längre, allt fler ungdomar kom ut från skolan med otillräckliga kunskaper; rödgröna politiker missbrukade sin ställning for att få allsköns fördelar gentemot den arbetarklass som de skulle försvara. Hur i hela friden kan då så många tycka att dessa partier borde ha belönats med ytterligare fyra år vid makten? Det önskar jag att domedags- profeterna i insändarspalterna kunde svara på.
ALICE

Och på det svarar jag: Socialdemokraterna förde en borgerlig politik. Det som skrämmer folk nu är att de får uppleva en expanderande fortsättning.

Fredag

Jobba förmiddagen (fick ihop det hela ca 4 minuter i 12).

Bussen hem.

Promenera hunden.

Irriterar mig lite över att SAAB/GM vill ha en massa skattepengar – varför då?

Lika irriterad över att unga småföretagare vill ha kommunala bidrag, mera skattepengar – varför då?

God mat som hustrun gjort iordning.

Vilade (sov) 30 minuter.

Rastade hunden igen.

Hustrun kom hem. Vi åker till badet (vattenpalatset). Kostar 65 SEK!

Badar bastu, simmar 500 meter, pratar med badvaktmästare Marie, bubblar i 4 minuter, badar bastu. Sedvanlig tvagning.

Handlar lite. Vi köper en pizza. Hem. Tar ett par öl (till pizzan). Diskuterar livets allvar och petitesser. Och nu strax ska vi titta på TV.

Nämnde jag att det numer inte går att köpa föreningsfrimärken där man vanligtvis brukar köpa frimärken. Det är inte tillåtet? De säljs bara på postens företagskontor?

Söndag

STORA snöflingor faller ned mot marken från ovan.

Från ovan – då kommer jag att tänka på pyramider och heriarkier.

Pyramider – då kommer jag att tänka på låten Keops Pyramid från albumet Vem Kan Man Lita På? av hoola bandoola band.

Mikael Wiehe fyllde 60 och det gavs en kul födelsedagskonsert. Mer eller mindre kända (ur mitt perspektiv) artister framförde hans låtar.

Medan jag satt och tittade kom jag på mig med att tänka: ”Jag måste lyssna igenom hoola bandoolas album, igen. Det var längesedan.” Och så tänkte jag: ”Ingenting har egentligen förändrats – så värst – texterna är fortfarande aktuella.” En del texter är mer aktuella nu än när det skrevs.

Sitter med samlingsboxen: ”Ingenting förändras av sig själv” framför mig. Och jag läser texten till låten Keops Pyramid:
”Jag är en av dom, som slavar på Kung
Keops
pyramid
Det är vi, som jobbar nere invid foten.
Vi sliter och vi svettas,
för att inte tappa tid
Och det är synd om dom,
som inte fyller kvoten.
Har man en gång kommit hit,
blir man aldrig mera fri.
Om man slutar här,
så slutar man i gropen.
Men om kungen sägs,
att han är son av solen.

Bakom femton dubbla regler,
bakom femton
dubbla lås
håller rikedomen hov i maktens salar.
Här finns ingenting som hotar, här finns
ingenting som stör
Här är tankarna och rummen lika svala.
Och om någon måste dö
eller några ska ha spö,
finns det andra som kan
verkställa besluten.
Hit hörs aldrig ångestropen eller tjuten.

Men när natten blir lång,
brukar vi sjunga en sång,
som dom, som styr oss,
kan höra i vinden!
om ett folk, som levde en gång,
som ville bygga ett torn,
som skulle räcka ända upp till himlen.
Men ju högre man kom,
ju mer skiljde sej dom,
som bodde där uppe ifrån dom andra.
Och till sist blev tornet så högt,
att dom där uppe och nere
inte längre förstod varandra.
Och då rasade tornet samman.

Så det verkar som om det
i varje tid och i alla
sorters folk,
finns några som vill skapa pyramider,
där dom själva sitter överst
och har makten
i sin hand,
medan dom som lever nedanför dom lyder.
Men om dom där uppe i det blå
inte längre vill förstå
utan föraktar alla dom som ger dom mat,
ska pyramiderna till sist bli deras grav.”

Källa: MNWBOX 1 1996

En text där sensmoralen är i allra högsta grad är aktuell. Kanske är texten i sig odödligt skriven? I så fall är människans förändringsbenägenhet olyckligt låg, i alla fall inom ett av de viktigaste områdena: medmänsklighet.

Tisdag

Nu har jag tänkt klart. Jag tänker inte skriva något speciellt om Mona Sahlin mer än: att jag har träffat henne en gång. Hon var då minister* (tror jag) och det var på ett internationellt seminarium om missbruksförebyggande** frågor. Och då gjorde hon ett utomordentligt starkt, trevligt och proffsigt intryck.

Sedan kom skandalerna; privat utnyttjande av statsrådskontokort (vilket egentligen är tillåtet om statsrådet betalar in det den är skyldig inom 30 dagar). Enligt uppgifter i media gjorde inte Mona det. Media har också skrivit om obetalda P-böter och här kommer jag inte ihåg fakta. Hur det var med bilar och körförbud är också oklart för mig och då till slut detta med den privata ekonomin och då främst deklarationer och kontakter med skattemyndigheten – jag vet inte vad som är sant i detta.

Klart är i alla fall att det hos mig skapar bilden av en person som inte helt hade klart för sig att statsråd är lika inför lagen som vi andra och som statsråd ska man definitivt föregå med gott exempel.

Jag vet inte om den inställningen förändrats. Jag vet inte heller hur det är med allt det där andra.

Det jag vet är att visst ska vi kunna förlåta och inte vara långsinta och om en person gjort rätt för sig (och suttit av sitt straff) så är den inte längre skyldig.

I mitt tycke är Mona Sahlin ur det perspektivet en mycket stark partiledare. Men det gnager fortfarande en liten misstro, i mig, går det att lita på människan? Eller vi kanske ska generalisera frågan? Går det att lita på en politiker? Svar: Nej.

Framtiden får utvisa.

*Mona Sahlin var:
arbetsmarknadsminister 1990-1991
Partisekreterare (s) 1992-1994
Vice statsminister 1994-1995

**Jag var missbruksförebyggare: 1990-1995

Och när vi nu är inne och skriver om politik så kan jag inte låta bli att komma med några funderingar:
Av vilken anledning, egentligen, vill borgerligheten försämra för ett stort (relativt välbärgat) flertal till förmån för ett mycket pengarikt fåtal?

Samt:
Är borgerligheten verkligen så naiva så de tror att marknadskrafterna (läs kapitalismen) är humana?

Sedan:
Vad kommer det sig att borgare ser kommunism och Stalinism i allt som är lite till vänster om socialliberalism?

Och till slut:
Vad är egentligen välfärd?

Söndag

Hustrun tvättar och jag laddar upp för att städa.

Har precis läst färdigt ”Da Vinci-Koden” av Dan Brown. (Började på den i förrgår)

Tempot och underhållningsvärdet i boken kan väl diskuteras. I det avseendet var ”Änglar och Demoner” bättre. Och den ska läsas först. Författaren hänvisar nämligen i ”Da Vinci-Koden” till händelser ”ett år tillbaka i tiden” till Vatikanen och Rom där boken ”Änglar och Demoner” utspelar sig.

Jag gillar sensmoralen i boken:
1. Att Jesus egentligen menat att kvinnan (Maria Magdalena) och inte männen (apostlarna, lärjungarna) var de som skulle förkunna Guds Ord. I mitt tycke en trevlig känga till dagens rabiata manliga präster.

2. Att Gud egentligen är föreningen man/kvinna. Och att den sanna gudomliga upplevelsen, extasen är orgasmögonblicket – närmare Gud än så kan man inte komma.

3. Att religionkrigens grundläggande syfte är att dölja sanningar – som skulle kunna rubba maktbalanser (det manliga kapitalets makt). [En passus här, just kapitalismen är en av de ideologier som är totalt könsneutral – det viktiga, styrande är kapitalet och produktionen]

4. Hur nästan alla myter, religioner och deras symboler (psykiska och fysiska) hänger ihop.

Ruggigt duktig författare som har en gedigen grundforskning i sitt material.

Arena Vänersborg

Kommunpolitikerna är jättelyckliga och anser att de tagit ett av sina klokaste beslut på länge. De har avsatt 90 miljoner kronor av skattepengarna för att bygga ett stort tak över en idrottsplats. 

Är inte detta ett typiskt ekonomiskt uppdrag som skulle samlas in genom att det privata näringslivet sponsrar detta? 
Jag förstår inte vitsen med att bekosta detta med skattemedel – vad är det för typ av prioritering?

Globalisering

Hamnade i soffan och rattade in 2:an där pågår en bevakning av en debatt med många namnkunniga potentater och ämnet är hur ska vi få jorden på fötter. 

Det slog mig – att i-länderna ser sig själva som en mall för hur livet ska fungera. Att ”vår” livsstil är målet som ska nås. ”Fattiga bönder förvandlas till teknikomgivna affärsmän.” Jag har en känsla av att om respektive land verkligen fick tillgodo det som hör till landet så skulle världsekonomin se annorlunda ut – då skulle fattigdomen inte vara så utbredd. 

Självklart ska orättvisor i världen bort – på något sätt. 

Debatten handlar mycket om att offentlig ekonomi ska lägga en platta som det privata näringslivet sedan kan agera på/utefter, i u-länderna. Man vill förändra synen på de allra fattigaste från hjälplöst fattiga till konsumenter. Något som näringsliv kan tjäna pengar på. 

Det är möjligt att det är möjligt, kanske? 

Men, är det inte så, att det är många av de multinationella toppföretagen, som ligger bakom den utsugning av u-länderna som pågår och har pågått? Sojan & asbesttillverkning t.ex. 

Kina tas upp som ett föredöme. Är Kina det? Ett föredöme? Såg ett program igår där beställare förhandlar med Kinesiska företag om att tillverka Jeans till kostnader som är nästan 20 gånger lägre än vad de kostar i butik (köparen betalade ca 4,1 dollar per byxa (28,16 SEK)). Vad kostar ett par märkesjeans idag? 600-1000 SEK? 
Och den Kinesiska fabrikören betalar de anställda motsvarande 5 öre (0,5 yuan) per hanterad byxa till den anställde. En anställd kan då komma upp i en timpeng på 50 öre. 

Även om ett par Jeans hanteras av så många som 20 personer så blir hanterandekostnaden ca 1 kr / byxa. Sedan tillkommer företagarens övriga kostnader t.ex.: lokaler, maskiner, transport, administration, (+ eventuella personalförmåner?). Räknat per byxa gissar jag att fabrikörens totala tillverkningskostnad blir ca 2 kr/byxa. Och fabrikören får då 28 SEK/byxa av beställaren, det är väl ändå en hyfsad förtjänst? Och ändå klagade han? 

Just dessa anställda hade subventionerat boende och subventionerad mat. Men de fick bl.a. betala för varmvattnet (5 öre per hink). 

Det märkliga var, tyckte jag, var att företagaren tyckte att de anställda var otacksamma? Han ville att de skulle vara gladare (det ökade produktivitet). Den lösning han föreslog var att sparka de lata och premiera de raska? Att sänka lönen ansågs också som ett instrument att få fart på produktionen. 

Och som grädde på moset fick de arbeta dygnet runt, utan lön – för han hade lovat beställaren att klara leveranstiden, i första hand. 

Nu har jag inte tagit reda på hur mycket det kostar att bo och leva i Kina. Men om vi antar att en arbetare, i exemplet ovan, arbetar 10 timmar per dag, varje dag, hela månaden så blir månadslönen 1500 yuan (13,2 SEK). En bondes medelinkomst är ca 3200 yuan (28,17 SEK). Jag lyckas inte hitta vad levnadsomkostnader uppgår till, i genomsnitt. 

Är det såhär som privata initiativ ska rädda världen?

Tisdag

Regnar, grått, tvättar sängkläder och handdukar i tvättstugan mellan 17-22. 

Hur kul är detta, på en skala? 

Politik 
Politiken står och dallrar. Mer och mer röster hörs, vad händer nu? 
Tänk om jag förlorar jobbet – vad händer då? 
Tänk om jag blir sjuk – vad händer då? 

De som arbetar ska få det bättre – är det, det viktigaste? 

Vi har en produktion/industri i det här landet som är så automatiserad och effektiviserad så allt färre människor behövs. Men samtidigt ökar vinsten. 

Blir inte resultatet av den ekvationen att det blir fler arbetslösa, och högre vinster? 

Arbetslösa: ska vi kalla dem utan inkomstbringande sysselsättning? Sysselsättning finns ju i överflöd. 

Om det nu inte finns jobb, till alla, är det då verkligen ärligt att tala om arbetslöshet? När det inte ens är tänkt att det ska finnas jobb till alla. 

Ett finansiellt EU-direktiv, för att hålla inflationen på plats, är ju att arbetslösheten ska ligga på en "viss nivå". Det är alltså mer eller mindre bestämt att det ska finnas för lite jobb. 

Av vilken anledning kan vi, i Sverige, inte använda det finansiella överskottet till att ge sysselsättning inom främst äldreomsorg och skola. 

Reinfeldt vill göra avgiften till a-kassan dyrare? Är inte det en fackföreningsgrej som politiker har noll möjlighet att påverka? Eller har jag åt h-e fel? 

Ersättningar till arbetslösa och långtidssjuka ska också försämras – varför då? 
Skrämma dem till jobb? 
Om det inte finns jobb? 
Om jag faktiskt är så sjuk så jag inte kan jobba? 
Ska jag lida ekonomiskt för det? 

Blir inte resultatet att lönerna pressas ned. Arbetskraften ska bli billigare. 

Hur rimmar det med att de som har jobb ska få det bättre? 

Av vilken anledning ska redan höga vinstuttag bli högre? Det fattar jag inte. 

Vad kommer att hända nu, inom Svensk politik? 
Troligtvis inget. Personligen tror jag att det skiter sig med regeringssamarbetet. Först och främst kommer centern att banga, därefter kristdemokraterna. Folkpartiet är ju nästintill blåare än moderaterna så mellan dem blir det inget problem – de kommer att ånga på. Frågan är – kommer c & kd att tas på allvar? 

Att ha en solidarisk, jämlik och rättvis ekonomisk politik – är det fult? 

Sverige har i världens ögon, hitintills, varit ett framgångsland, med en modell som många länder velat ta efter – vad händer nu?