Nu har jag tänkt klart. Jag tänker inte skriva något speciellt om Mona Sahlin mer än: att jag har träffat henne en gång. Hon var då minister* (tror jag) och det var på ett internationellt seminarium om missbruksförebyggande** frågor. Och då gjorde hon ett utomordentligt starkt, trevligt och proffsigt intryck.

Sedan kom skandalerna; privat utnyttjande av statsrådskontokort (vilket egentligen är tillåtet om statsrådet betalar in det den är skyldig inom 30 dagar). Enligt uppgifter i media gjorde inte Mona det. Media har också skrivit om obetalda P-böter och här kommer jag inte ihåg fakta. Hur det var med bilar och körförbud är också oklart för mig och då till slut detta med den privata ekonomin och då främst deklarationer och kontakter med skattemyndigheten – jag vet inte vad som är sant i detta.

Klart är i alla fall att det hos mig skapar bilden av en person som inte helt hade klart för sig att statsråd är lika inför lagen som vi andra och som statsråd ska man definitivt föregå med gott exempel.

Jag vet inte om den inställningen förändrats. Jag vet inte heller hur det är med allt det där andra.

Det jag vet är att visst ska vi kunna förlåta och inte vara långsinta och om en person gjort rätt för sig (och suttit av sitt straff) så är den inte längre skyldig.

I mitt tycke är Mona Sahlin ur det perspektivet en mycket stark partiledare. Men det gnager fortfarande en liten misstro, i mig, går det att lita på människan? Eller vi kanske ska generalisera frågan? Går det att lita på en politiker? Svar: Nej.

Framtiden får utvisa.

*Mona Sahlin var:
arbetsmarknadsminister 1990-1991
Partisekreterare (s) 1992-1994
Vice statsminister 1994-1995

**Jag var missbruksförebyggare: 1990-1995

Och när vi nu är inne och skriver om politik så kan jag inte låta bli att komma med några funderingar:
”Av vilken anledning, egentligen, vill borgerligheten försämra för ett stort (relativt välbärgat) flertal till förmån för ett mycket pengarikt fåtal?”

Samt:
”Är borgerligheten verkligen så naiva så de tror att marknadskrafterna (läs kapitalismen) är humana?”

Sedan:
”Vad kommer det sig att borgare ser kommunism och Stalinism i allt som är lite till vänster om socialliberalism?”

Och till slut:
”Vad är egentligen välfärd?”