Hustrun tvättar och jag laddar upp för att städa.
Har precis läst färdigt ”Da Vinci-Koden” av Dan Brown. (Började på den i förrgår)
Tempot och underhållningsvärdet i boken kan väl diskuteras. I det avseendet var ”Änglar och Demoner” bättre. Och den ska läsas först. Författaren hänvisar nämligen i ”Da Vinci-Koden” till händelser ”ett år tillbaka i tiden” till Vatikanen och Rom där boken ”Änglar och Demoner” utspelar sig.
Jag gillar sensmoralen i boken:
1. Att Jesus egentligen menat att kvinnan (Maria Magdalena) och inte männen (apostlarna, lärjungarna) var de som skulle förkunna Guds Ord. I mitt tycke en trevlig känga till dagens rabiata manliga präster.
2. Att Gud egentligen är föreningen man/kvinna. Och att den sanna gudomliga upplevelsen, extasen är orgasmögonblicket – närmare Gud än så kan man inte komma.
3. Att religionkrigens grundläggande syfte är att dölja sanningar – som skulle kunna rubba maktbalanser (det manliga kapitalets makt). [En passus här, just kapitalismen är en av de ideologier som är totalt könsneutral – det viktiga, styrande är kapitalet och produktionen]
4. Hur nästan alla myter, religioner och deras symboler (psykiska och fysiska) hänger ihop.
Ruggigt duktig författare som har en gedigen grundforskning i sitt material.
Jag vet en annan duktig författare som har en gedigen grundforskning i sitt material. Inga namn, men jag kommunicerar med honom just nu.
Hur definieras ”nu”?
Jag tyckte Änglar och Demoner var så långtråkig att jag inte vågat mig på Da Vinci-koden.
Matilda:
Smaken är som baken, delad. Jag blev förtjust i Änglar och demoner och sträckläste även den. Men så är jag också barnsligt förtjust i partikelfysik och kvantmekanik och dylika skumma vetenskaper. Symboler, symbolik, koder och kodknäckande tycker jag också är kul.
I denna stund. Vid detta ögonblick. Eller nåt dylikt.
Matti:
Ååhh!