Nu är det dags att att strax gå och lägga sig. Först ska
hunden rastas. Då får vi se vad morgondagen kan innehålla för spännande
upplevelser? Mor och far kommer på besök, mellan 17-18. Något annat är inte bestämt.
Sköt om er!
PS
Denna text är skickad via ePost. Alltså inte ”bloggad” på vanligt sätt.
DS
TeliaSonera aviserar en uppsägning av ytterligare 3000 anställda (Det var inte så länge sedan de var 50000). Enligt fackförbundet kommer sannolikt denna siffra att justeras nedåt av verkligheten. Det får vi hoppas.
Börsen reagerade sunt, för en gångs skull. Telias aktie gick ned. Annars brukar börsen reagera ”positivt” på nedskärningar?
Är nu TeliaSonera i en sådan fruktansvärd kris? Inte vad jag kan kan bedöma.
Anledningen till uppsägningarna är att lönsamheten (vinsten) har sjunkit.
En gång till: lönsamheten (vinsten) har sjunkit.
Det betyder att det finns en lönsamhet, en vinst. Hur stor är den då? Ja minskningen är ca 2,4 miljarder. 2442 miljoner, en hel massa pengar!
Hur stor är då den återstående lönsamheten? ca 3 miljarder (3047 miljoner kronor).
TeliaSonera gör en vinst denna räkenskapsperiod som uppgår till 3047 miljoner kronor!
Om vi stannar upp lite här och tänker efter. Vad är det för produkter TeliaSonera Säljer? Ja det mesta är väl kommunikationstjänster? Om nu företaget gör en sådan enorm vinst, betyder inte det då att de har tagit ut ett överpris på sina produkter? Vilka, vad, vem är det som har fått betala det priset? De som har använt TeliaSoneras produkter, givetvis! TeliaSoneras kunder!
Och så anser de sig tvingade till att säga upp 3000 anställda? Nära en tredjedel av det totala nuvarande antalet!
Är detta begripligt? Ja, om man tänker kapitalistiskt. Och bara då. Annars är det självklart fullständigt obegripligt.
Av vilken anledning måste vinstmarginalerna ligga på sådana astronomiska summor? Det förstår inte jag, i min känsla. Men ur ett Kapitalistiskt och finansiellt storföretagande perspektiv är det begripligt.
Gentemot konkurrenter och inför eventuella framtida investeringar är det en fördel om man är en s.k. vinstmaskin. Man får lättare lån, enkelt uttryckt.
Men, ur mitt lilla perspektiv, där företagen inte behöver vara så stora och vinsterna inte så enorma, där förstår jag det inte. Det behövs ju inte!
Det viktiga är väl att företaget går med plus och att personalen mår bra. Då ökar produktionen.
Kan inte anställda inom TeliaSonera få i uppdrag att ta fram investeringsförslag som får företaget att bli effektivare eller växa? I stället för avsked?
Inte är det väl fler arbetslösa Sverige behöver? Hur tam är den ekonomiska politiken egentligen.
Sicka fega stackare. Där hänger de i ”marknadens” snöre och är på sin höjd marionetter, om ens det.
Skamligt är det. Jätteskamligt!
Nu har vi varit på lägenhetsvisning. Eller om det kallas radhus? En bostasrätt, i två våningar som sitter ihop med ett annat hus och har trädgård. Det var det.
För stort! Vi (läs hustrun) vill egentligen bara ha en uteplats.
På väg från husvisningen gjorde jag bort mig rejält! Vi skulle cykla ”igenom” ett sådant där ”zig-zack”-hinder och då ropar jag till hustrun framför: ”50 spänn om du klarar det utan att sätta ned fötterna!” Och givetvis klarar hon det, så fort det gäller pengar så…
Så nu är jag 50 SKR fattigare.
Jag är barnsligt förtjust i den nya tvättmaskinen, som jag köpt. Den har en liten display som visar hur mycket tvättid det är kvar. En liten finess som jag tillmäter kanske överdrivet värde. Men det gör mig förtjust. Och det är väl bra? Att bli förtjust.
Det bara dök upp i huvudet!
Vi kallar den:
DeoStick 2005
Min mycket gode vän berättade om en lustig upplevelse.
Ni vet vad RollOn är? ”Mumma” kallar vi det i vårt hem. Jag har en längre tid använt sådan där Gel som man kan smeta på under armarna, från Gilette.
Detta noterade min gode vän. Och berättade då om första mötet med ett s.k. DeoStick. Samma som jag använder fast med en hårdare massa.
Vännen var mycket imponerad över varaktigheten på dessa DeoStick. Dock upplevdes doften och effekten som lite ”svag”.
Efter ett bra tag, det kan ha varit veckor, var det något som nöp till i armhålan på min gode vän.
Vid en närmare undersökning om vad det var som orsakade ”nypet” i armhålan upptäcktes någon slags plast, på DeoSticken, som gick att pilla bort.
Det visade sig att min gode vän inte uppmärksammat att det satt en genomskinlig skyddsfilm på DeoSticken.
Därav förklaringen till den ”svaga” effekten och att den var så otroligt dryg!
Jag hade säker hamnat i samma situation, men i mitt fall består skyddsfilmen av en tunn metallfolie så det går inte att missa.
Och du Vännen, jag hoppas att det var OK att berätta det på det här sättet?
Annars är läget OK, efter omständigheterna. Tänk vad konstigt det ska bli att vakna på morgonen och inte ha ont. Om nu nackoperationen går bra, menar jag.
Och så inser jag att jag givetvis kan dra på mig värk på annat sätt.
Det jag egentligen helst av allt vill bli av med är tjutet/väsandet i huvudet. Så fort jag ”överanstränger” nackmuskulaturen ökar oväsendet i huvudet. Det är också det som väcker mig på morgonen, vi ca 07:00.
Dr Sigfridsson, han Neurologen på Kärnsjukhuset i Skövde, hade en teori om att väsandet/tjutet inte hade något alls med mina nackproblem att göra utan att det mer var ett fel i hela hörseluppfattningssystemet, på så sätt att det var fel i den funktion som normalt filtrerar bort sådan som är onödigt att höra som t.ex. pulsljud inne i huvudet. En intressant teori. Men i så fall, varför bara på ena sidan? Och varför hör jag i så fall inga pulsljud? Och det började när jag fick det första märkbara diskbråcket. Inget före det. För mig är sambandet spända muskler i nacken solklart. Varför är det inte det för doktorerna?
En Ortopedöverläkare på NÄL, Hans Lindhal, svarade på min fråga om detta väsande/tjutande att ”Detta kan inte ha med varandra att göra, det är ju två olika organ.” Och då menade han ryggrad/muskelsystem och hörselorganen.
Ja kära nån. Jag gick hem, sökte upp tre vetenskapliga artiklar, på internet, som diskuterade just det här sambandet och vad det skulle kunna bero på, hur det ska förklaras. Jag skrev en sammanfattning, med källhänvisningar, och skickade det till Ortopedöverläkaren. Svaret blev: ”Det var väldigt vad du var påläst.”
Till saken hör att de har en specialutbildad sjukgymnast, på Ortopedmottagningen, vars huvudfunktion är att ”sålla” bort sådant som inte är ”rent” ortopediskt. I ett frågeformulär, som handlar om rygg och nacke, finns en fråga om tinnitus är vanligt förekommande eller inte.
Ortopedöverläkaren har kunskap och erfarenhet om olika kroppsfunktioners samband på nära håll!
Tänk ändå vad nyttig man känner sig när man har ”sportat”. Ja, varit på Friskis&Svettis. Även denna tisdag var Theresia utmärkt duktig. Hon håller stilen!
Bastun var skön men lite tråkigt att basta ensam. Det blev jag och Aftonbladet.
I jympans omklädningsrum var det en som sa: ”Man kan inte tro att du är så sjuklig när man ser dig jympa.” Och det är sant. Jag anstränger mig verkligen att röra på mig ordentligt, ta ut rörelserna. Jag försöker lägga ”stil” bakom varje moment.
Antagligen ser jag ut som ett smidigt kylskåp men det är känslan som räknas.
Jag har hela tiden en fot stadigt i marken. Jag springer inte. Hoppar inte. Gör inga övningar som innehåller stora ”hävarmar”. Men varje övning gör jag fullt ut, tar i. Jag blir genomsvettig.
Det de andra inte ser, som jag inte visar, är att jag ofta har jävligt ont, hela tiden.
När det gör som mest ont blundar jag och försöker slappna av och ändå fullfölja rörelsen. Jag kan inte komma ihåg en enda gång jag misslyckats med det?
Och det gör extra ont under smidighetsövningarna och när stretchen kommer ökar tjutet i huvudet.
Jag har visserligen lärt mig att inte böja huvudet bakåt, eller titta upp, då tjuter det inte så mycket.
Därför är det så skönt att gå till bastun efteråt. Det blir en extra avslappning.
På jympan, när jag ser mig omkring ser jag att jag jobbar mer än de flesta. Unga, friska människor som bara ”duttar” med sina ben och armar och senare antagligen kommer att mena: ”Det var väl inte så jobbigt.”
Nä, nu var jag elak. Var och en rör sig efter sin egen förmåga och lust! Vad vet jag om deras förmåga eller vilja? De har kanske skitont i sina leder eller muskler, fastän de är unga.
Det tråkiga med att jympa och bada bastu, är det som kommer efteråt. Dagen efter. Ofta, inte alltid, får jag ökade besvär i en till två dagar.
Men samtidigt känner jag att det håller mig stark och rörlig. Att det är värt de ökade besvären.
Utan jympan skulle jag stelna till och sannolikt bli ännu sämre.
Nu ska jag rasta hunden och sedan gå och lägga mig.
God natt!
Jag har lovat en god vän att dela med mig av berättelser som jag nedtecknat. Kul händelser, tycker jag. Här kommer den första:
Affären (ca 1984)
Jag har två barn, en pojke och en flicka. Flickan är äldst. Barns spontanitet och hjärtliga ärlighet är något fantastiskt fint. Egenskaper, man som förälder skall vårda ömt. Nu är det dock så att samma egenskaper kan ställa till en del förtret. Så kallade pinsamma situationer. Om man som förälder är obetänksam, å det är man ju ibland, eller?
Denna händelse utspelade sig i ett klassiskt affärskomplex. Strategiskt placerat mitt ute på en slätt, i Vänersborg, Torpa-Hallen tror jag det hette på den tiden.
Tänk er nu en pappa, som är på relativt gott humör. En dotter som är på ännu bättre humör, prathumör. Runt tre år gammal, fredag eftermiddag, massor med folk. Pappan något stressad, men på gott humör. Dottern pratar, pratar, pratar…
Hon pratar så in i norden, så hon ”drar uppmärksamheten till sig”. Hon ställer den ena tokiga frågan efter den andra, som barn måste göra för att lära sig något.
Sedan händer det, pappan (jag) tappar tålamodet. Dock tappar han det mycket behärskat.
Han lutar sig fram, mot sin dotter och säger något. Ohörbart för omgivningen. Pappan avlägsnar sig sedan, mot smöret. Med en känsla av att ha imponerat omgivningen. Han fick tyst på dottern. Efter inte så värst många steg, hörs en röst, med klar, hög och tydlig stämma. Som låter som följer:
”DU KAN HÅLLA KÄFT SJÄLV!”
I några tiondelar av en sekund, var det knäpp tyst, i den närmaste omgivningen. Sedan utbröt ett behärskat skratt.
Detta var ett av de tillfällen då jag rodnat och haft en känsla av att liksom kunna försvinna upp i tomma intet. Men se det gick inte, Jag fick allt stå där med skammen. 1-0 till dottern.
Fler småberättelser kommer.
Fick svar från Eurobell AB Servicecenter. De kan inte ”överta” en koppling i telestationen eftersom de inte finns med i den nu. Men det ska tydligen komma en utbyggnadsplan och då kan det bli möjligt att de får plats. Det låter som någon gång nästa år det?
Håller på och bygger upp någon slags psykisk kraft till att ta mig till jympan idag, 19:00-20:00, på Onsjö. Enligt F&S VBG’s hemsida är det Theresia som leder Medel Styrka även denna tisdag, precis som förra tisdagen.
Och för att inte bryta traditionen kommer jag att boka och bada bastu mellan 20:15-22:15.
Välkomna till både jympa & bastu!