Torsdag

Ledig dag.

Morgonen började bra. Solen sken.

Packade fotoutrustningen och kaffe och cyklade bort till Onsjökärret.

Riggade upp utrustningen vid det s.k. ändträet. Och satte mig att vänta, på Skogsödlor. Då kom molnen. Det var så där kanske-väder.

Kallt var det också men idag hade jag förberett mig med långkalsonger och värmeunderställ samt vantar. Ändå kände jag att en vindtät ytterklädsel nog inte hade varit helt fel.

Det kom inga Skogsödlor. Det är väl bara jag som är dum nog och försöker vistas ute, på den platsen.

Utan några spännande bilder lommade (på cykel?) jag hemåt. Stannade vid den nyligen ditlagda plåten, inget där heller.

Väl hemma satte jag mig och liksom bara tittade på bildskärmen och enheterna/katalogerna som innehåller mina digitala bilder. De är uppe i 9279 st nu. Och den struktur jag nu har är visserligen organiserad men jag har dålig ordning på vad respektive bild innehåller.

Alltså dags för räfs och rättarting. Hittade en gratisprogramvara, installerad på min PC? Adobe Photoshop Album 2.0 Starter Edition. Jag drog igång den. Den är lite seg men verkar annars helt OK. Lite irriterande att den är såpass bantad som den är. Speciellt avseende taggarnas hantering. Som man använder för att sätta nyckelord till bildfilerna. Programmet hänvisar då till köpeversionen (självklart).

Så jag började alltså tagga mina bilder – intressant. Men lite tungrott är det när det är närmare 10000 st.

Men det är nog vettigt att ta tag i det innan det svämmar över totalt.

Det första jag gjorde var att sätta ett nyckelord som märkte de bildfiler som jag har publicerat på min fotoblogg. Ska ta tag i de bildfiler jag publicerat på den här bloggen också, kanske? Nästa steg blir att leta familjemedlemmar.

Klockan 15:15 var det dags att infinna sig för akupunktur på sjukgymnastiken. Förstår inte att det ska göra så förbaskat ont. Det gjorde det inte förra gången – före operationen? Har diskuterat detta med min sjukgymnast nu (bra så Matilda?). Två gånger till vill hon ha sedan ska vi utvärdera.

På kvällen fortsatte jag med bilderna.’

Jag har aktiverat min MP3-spelare. Laddar den nu med musikfiler och så pluggar jag in hörlurarna i öronen. Funkar tillfredställande för att ”störa ut” mitt väsande ljud, tinnitus.

Nackdelen är att jag hör ju normalt ca 75%. Med ljud i öronen blir min hörsel ytterst begränsad.

Söndag

Nu har jag varit duktig. Jag har bytt ut två trasiga dragkedjor 80 cm långa i för övrigt helt OK jackor.

För en sådan som mig var det där riktigt ansträngande. Nu tjuter det ordentligt högt i huvudet (tinnitus) och så värker det i underarmarna samt småsvider lite i höger tumme.

Min kropp tycker inte om när jag sitter med huvudet nedåt/framåt-böjt.

Sömmerska eller skräddare är alltså inget framtidsyrke, för mig.

Hälsa

Magen
Känner mig som en förbannad gnällspik. Var till Bergagården på Hunneberg och inmundigade en delikat ekologisk buffé med bl.a. en sallad på hel spelt eller dinkel (gammalt ursprungsvete). Nu tror jag inte att det beror på spelten men i dag är magen inget vidare. (j-a skit!)
Ringde min vårdcentralsdoktor. Hade inga synliga tecken (blodproverna) på någon födoämnesallergi). Så det lutar mot en irriterad tolvfingertarm. Undvik; mjölk, socker (kolhydrater) & fibrer. Kaffe inte är någon höjdare heller (har jag inte druckit på 10 dagar).

Nacken
Känns riktigt bra. Har fortfarande problem med väsande/tjutande i huvudet, värk i underarmarna, känselbortfall i hö tumme och värk i hö överarm. Men det är inte så besvärande. Lite småvärk i ryggmuskulaturen.
Ska diskutera min utveckling med sjukgymnasten på onsdag.

Hälsoläget

Är gott eller acceptabelt. Trött. Sjukgymnastiken tar hårt på en. Nu ska jag dit i dag igen, kl 13:00. Men det verkar gå framåt, tycker jag.

Väsandet i huvudet är kvar. Likaså hudkänselbortfallet i halva höger tumme. Och jag får fortfarande ökande besvär om jag gör något ansträngande.

I dag ska jag roa mig med att hitta rätt ljussättning i sovrummet. Och så ska jag bränna en videoCD som visar skillnaden mellan tre olika kameratyper.

Hälsoläget

Är gott eller acceptabelt. Trött. Sjukgymnastiken tar hårt på en. Nu ska jag dit i dag igen, kl 13:00. Men det verkar gå framåt, tycker jag.

Väsandet i huvudet är kvar. Likaså hudkänselbortfallet i halva höger tumme. Och jag får fortfarande ökande besvär om jag gör något ansträngande.

I dag ska jag roa mig med att hitta rätt ljussättning i sovrummet. Och så ska jag bränna en videoCD som visar skillnaden mellan tre olika kameratyper.

Hälsoläget

Är gott. Fast jag blir djävligt trött efter sjukgymnastiken. I går ramlade ögonen ihop klockan 18:00. Jag vaknade idag 08:00.

Väser fortfarande envetet i huvudet. Huden på halva tummen är fortfarande för det mesta känslolös. Värk har jag dock mer och mer sällan. Kommer när jag ”gör något”.

Mina s.k. marginaler är fortfarande dåliga. Jag känner mig stark och pigg och så ”sätter jag igång med något” och då kan det bara bli ”tvärstopp”. Det är här sjukgymnastiken kommer in, att bygga upp rörlighet och styrka igen så att man får tillbaka sina ”marginaler”.

Detta med ”marginaler” innebär att man ska ha en rörlighet och styrka lite utöver det man behöver. Det är då man ”orkar”. Det är också bra att ha väl tilltagna ”marginaler”, det kan ”skydda” en från skador.

Hälsoläget

Nu är antibiotikakuren slut. Så nu ska väl luftrörsinfektionen vara under kontroll – ja eller helt väck.
Har fortfarande en hel del slemmig hosta. Kan också vara min kroniska bronkit, som förvärras av mjölkprodukter (lactos)?

Det var också sista dagen igår för daglig behandling med Elocon kräm av mitt eksem på bröstet.
Efter ha använt den dagligen ska den nu användas var annan dag i 14 dagar. Det blir till att lägga upp ett schema.

I takt med att sjukgymnastiken ökas så ökar värken – lite lagom. Än så länge får väl det anses som acceptabelt.

Det väser fortfarande i huvudet. Känselbortfallet i halva höger tumme är kvar. Det värker till i underarmarna och höger överarm samt i nacken emellanåt.

Obehag i ljumsken finns där också, fast numer alltmer sällan.

Psykiskt status får väl anses som normalt (vad det nu är?). Men jag känner mig för det mesta pigg i tänket även om jag allt som oftast är trött i kroppen.

Sjukgymnastik

Idag, 13:00, ska jag till sjukgymnast. Det är nu 3,5 månader sedan jag opererades. Det ska bli utomordentligt trevligt att få övningar att börja jobba med. Kroppen är stel nu.

Före det ska hunden få sig en längre promenad.

Hälsoläget:
Väsandet/tjutandet; i huvudet är oförändrat, eventuellt något värre?
Hudkänselbortfallet; i halva högra tummens vänstra del sett från tummens ryggsida, är något bättre.
Muskelsammandragningar; i armar, rygg och ben är relativt obefintliga. Jag märker dem knappt.
Värk;
– i högerarmen kommer nu bara tillfälligt om jag ”överansträngt” mig,
– i vänsterarmen är obefintlig,
– i högerbenet likaså,
– i ljumsken kommer det emellanåt samt då också lättare illamående,
– i ryggmuskulatur upp mot nacken kommer mer och mer. Denna värk var troligtvis ”blockerad” innan operationen.
– i ländryggen kommer också mer och mer. Beror väl troligtvis på den ökade rörligheten (belastar mer) samt att ryggen nu är otränad.
Humöret; är mycket bättre. För det mesta känner jag mig pigg.
Psykiskt; är det också mycket bättre. Det är mer berg-och-dalbana nu. Det jobbigaste har varit att jag upplevt det som om jag varit ”instängd” i en fungerande kropp som jag inte får använda. Väldigt frustrerande.

God Morgon!

Operationen:
5 dagar kvar. Värk men annars utsövd och relativt pigg och på gott humör. Väser/tjuter i huvudet. Svidande värk i höger överarm (m. brachialis). Hungrig.

Katterna:
Jag och hustruns katt ”slogs” i natt. Jag gick och lade mig i vår extrasäng, det är tystare där (trodde jag). Där låg redan Linus. Nåja efter en ca 30 minuter så ”vann” jag. Visserligen satt han nedanför sängen i ett par timmar och ”mjauade”.
Knepig katt. Han vägrar ligga ”tillsammans” med mig. Han ska ha sängen själv. Hustrun har han inga problem att sova tillsammans med. Jag brukar försvara mig med att katter föredrar dem som luktar sämst. Kanske inte ett så populärt påstående, men det kan vara så.
Hustrun har en ide om att det kan ha att göra med hur still man ligger. Så kan det också vara.

Alla är vi djur!

God Natt!

Hälsa:
Nu är det dags att lägga sig och försöka slappna av och stänga av tjutandet/väsandet i huvudet. Mentalt koppla bort muskelryckningarna och den ”sprängande” värken i armar och ben. Låter illa det där men det är faktiskt inte så farligt. Läkemedel hjälper en hel del, mot värken.

Hunden:
Först ska den nu relativt tillfrisknande hunden ut på sista rastningen.

Sköt om er där ute!