Har precis sett filmen ”Tretton dagar”. Den får en att tänka. Frågor väcks. Vad är det som ligger bakom krig? Vilka är det som startar dem? Vad är det för motiv?
Nu ska jag rasta hunden, njuta av friden och stillheten. Läga mig och sova – och drömma – nåt bra.
Och jag upprepar mitt mantra:
Om alla tänker goda tankar – då blir det fred på jorden.
————– ttela ————–
Ledaren: (saknar dig AA!)
Känner mig osäker på detta med den ekonomiska politiken kontra flyktingamnesti. Två storheter som det är tveksamt om de ska ställas mot varandra?
Insändare:
Konstaterar att min insändare är på plats. Även om jag nu inte är nykterist så konstaterar jag att IOGT-NTO mönstergillt stöttar folkhälsokommittén.
Nyheter:
Trollhättan bättre på information än Vänersborg? Vänersborg vet inte varför – de ska undersöka?
Bra artikel om Sahlgrenskas Onkologi. Det väger upp den förra. Så ska det se ut, läsarna ska ha rätt information!
Räntehöjningar på gång. Se om ert hus nyblivna villaägare! Nu blir det dyrt!
Sänder mina tankar till Gaza. Måtte det inte bli ytterligare onödig slakt. Från bägge sidor!
Politik:
Håller med Rossana Dinamarca (v) om att Schyman ska ställa sin plats till förfogande. Det ska alla riksdagsledamöter göra som ”hoppar av sitt parti”.
Kyrkovalet den 18 september närmar sig! Glöm inte att rösta!
Mona Sahlin vill sänka EL-priset hoppas jag hon egentligen menar även om hennes prat går ut på att höja det.
Serier:
ZITS får mest poäng idag. Fast de flesta striparna höll ingen vidare hög kvalitet.
———————————–
Ut med hunden, Sedan åker jag!
Nu "släcker jag ned". Rastar hunden. Vaskar av mig, borstar tänderna och kryper ned i sängen. Ska ju "ladda batterierna" inför morgondagens seans på Sahlgrenska.
Sov Gott!
Svamp:
Det blev allt några svampar. Men det bästa var nog att det var så gott väder. Att det kröp två fästingar på hustrun är ju också lite kul, så här i efterhand. 
Handla:
Efter att vi plockat svamp och knatat runt i naturen stannade vi till vid Överby, kommersialismens Mecka, och handlade mat. Det var nog det som ”knäckte” mig? 
Mat:
Hemma åt vi god pastasallad, rester från gårdagen (tack P!).
Vila:
Tänkte det var nödvändigt med en stunds vila. Tänkte mig ca 30 minuter med tanke på att jag kände mig rätt så slut. Då var klockan 14:30. 17:50 vaknade jag och fick tvinga mig upp. Först till medicinskåpet för att ta ett extra piller. Sedan …
Godis:
Jag tvingade mig vidare till att börja försöka äta upp allt smågodis jag köpt för att fira min bröllopsdag. Den gröna längden, tårtan, som hustrun lovat bjuda på, var slut.
Så nu är jag trött i magen, också.
Hunden:
Mår fortfarande bra. Hon for fram som en furie i skogen. När vi inte hittade några lerpölar så hittade hon dem. Hon får fortfarande kokt kyckling och ris. Hon slukare det i ett ”nafs”. Och så kommer hon och ser undrande ut: ”Och huvudrätten, när kommer den?”
De' e' gôtt å leva!
Idag har hustrun och jag varit gifta i 29 år, med varandra! (tack för grattiset syrran!)
Idag är det 18 dagar kvar till operationen.
Idag är det 4 år sedan terrorister flög in med flygplan i World Trade Center.
Idag mår vår hund bra!
Idag är en bra dag för svampplockning!
Ha en bra dag!
Allmänt:
Om en stund eller en strax ska vi åka till Erikshjälpen och lämna lite grejer.
Hälsa:
Sedan blir det hem och vila lite. Det tar styggt på en redan ”pressad” kropp att vara ute och ”festa”. Vi var ju på After Work igår, jag och hustrun. Det var trevligt.
"Vi" var tvungna att tacka nej till att träffa mycket goda vänner, T&M, p.g.a. att "de" var "kraftigt" förkylda. Jag vill inte utsätta mig för en överväldigande majoritet av små baccilusker nu så här nära inpå operationen. Dessutom ska jag ju till Sahlgrenska den 13 september för inskrivningsbesök och då kommer de antagligen att ta en del prover och då är det inte så smart att vara "megaförkyld".
Nöjen:
Klockan 15:00 ska vi på födelsedagskalas.
Hunden:
Mår mycket bättre nu. I kväll ska hon få sitt första mål mat sedan i onsdags. Det blir kokt kyckling och ris.
Lev väl!
Idag är det fredag!
Idag är det 20 dagar kvar! (till operationen)
Hälsa:
Har börjat å rätta till mig nu. I morse kände jag mig som en 94 kilos potatissäck som vältrade sig ur sängen och sedan försökte få reda på allt i ett försöka att balansera upp det hela.
Mitt ”uppstigande” måste ske i etapper. 1. Upp ur sängen. 2. Hygieniska måsten. 3. Intag av antivärktablett. 4. Frukost med tillhörande uppletning av morgontidningen (min äkta hälft går upp tidigare). 5. Sedan måste jag lägga mig igen? Oftast på soffan, jag passar då på att fortsätta läsa tidningen. 6. Går upp och gör ordning lämplig dryck; te, kaffe eller vitaminer. 7. Ner på soffan igen. 8. Sedan kan jag börja föra en mer ”normal” tillvaro.
Om jag skulle hoppa över steg 5 så händer följande; jag får en djup, dov, molande värk i ljumsken, värken sprider sig ned i höger sida av pungen, upp i höger sida av ländryggen/ryggen, ned i höger ben. Det är i och för sig uthärdligt, det är illamåendet som knäcker en. Och det kan ta hela förmiddagen innan det går över.
Jag har lärt mig det där nu så jag råkar inte ut för så ”kraftiga anfall” nu för tiden.
Hunden:
Börjar se normal ut. Förutom att hon inte begriper av vilken anledning hon inte får någon mat. Å andra sidan, ibland har jag för mig att hon tänker: ”Jaha är det sådana dagar nu, jag får ingen mat.” Sedan i januari i år har hon haft 5 omgångar av diarré och kräkningar med påföljande medicinering och fasta.
Vi "hörs"!
Hälsa:
Nu är det dags att lägga sig och försöka slappna av och stänga av tjutandet/väsandet i huvudet. Mentalt koppla bort muskelryckningarna och den ”sprängande” värken i armar och ben. Låter illa det där men det är faktiskt inte så farligt. Läkemedel hjälper en hel del, mot värken.
Hunden:
Först ska den nu relativt tillfrisknande hunden ut på sista rastningen.
Sköt om er där ute!
Den här brukar jag berätta så ofta så hustrun numer himlar med ögonen.
Att döda en Geting med ett ”karateslag” (sent 70-tal)
Jag var elev på kirurgen 2 Vänersborgs lasarett. Eftersom getingarna var aktiva och rätt så ”på” så bör detta ha varit på sensommaren.
På kirurgen 2 fikade man, när vädret tillät, ute på en balkong som vätte mot söder. Det var fullt med folk som satt och fikade och jag kom ut på balkongen. Eftersom det var fullt valde jag att stå, nära dörren. Det var också elevens uppgift att svara på ”ringningar” när det var fikapaus. Så det var liksom ingen ide att sätta sig.
Nåväl, nästan hela personalstyrkan sitter där i solvärmen och njuter av fikat, då kommer fridstöraren. En geting! En del blir smått hysteriska och försöker gömma sig? Andra tjuter lite lätt och några viftar ivrigt med armarna.
Då hör jag mig själv säga: ”Ta det lugnt, man dödar dem med ett karateslag i nacken.”. Scenen frystes, sedan säger någon, liksom på skoj: ”Jodu, det skulle jag vilja se.”
Jag svarar: ”Kolla här!” Getingen kommer åt mitt håll och jag sätter pekfingret mot tummen för att ”snärta till”, ni vet. När getingen är precis framför mig ”snärtar” jag till med pekfingret. Träffar getingen? Insekten far iväg i en båge och landar mitt på fikabordet. Då säger jag: ”Så gör man.”
Någon vid bordet böjer sig fram och tittar på getingen, som är mycket död, och huvudet hänger liksom lite på sned. Personen utbryter: ”Det var som fan! Nacken är knäckt.”
Allas blickar riktar sig nu mot mig. Jag slår ut med armarna, höjer axlarna lite, lägger huvudet på sned och säger: ”Vad var det jag sa? Man dödar dem med ett karateslag i nacken.”
Resten av den dagen kände jag ”mystiska” blickar riktas mot mig. Var det beundran? Rädsla? Det kommer jag aldrig att få veta. Jag vet bara att jag hade en sagolik tur och hade hur roligt som helst.
Nu är det inte slut med detta. Några dagar senare; Scenen är den samma men det är delvis ett annat ”arbetslag”. Jag är ännu inte närvarande.
Då nämner en av personerna vid bordet att Nisse dödade en geting med ett ”karateslag”, häromdan. Lågmält skratt sprider sig över bordet. Personen som säger detta blir irriterad över att inte bli trodd. Reser sig och går och hämtar mig. Jag blir mer eller mindre utknuffad på balkongen och personen säger: ”Visst dödade du en geting med ett karateslag!” Jag svarar: ”Jajamensan!” Jag tittar in i ett stort antal skeptiska ögon.
Då kommer en geting flygande in över fikabordet? ”Kolla här!” Hör jag mig själv säga. Getingen kommer åt mitt håll, jag ”spänner karatefingret”. SNÄPP! Jag träffar getingen? Denna gång åker den åt andra hållet i en vid båge och landar på balkonggolvet.
Personen som ”släpat” ut mig, går fram och tar upp getingen och släpper den triumferande mitt på bordet och säger: ”Där ser ni! Och kolla efter, nacken är av!”
Flera huvuden lutar sig fram och konstaterar att så är det. Nu vänder sig ett antal smått förskräckta ögon åt mitt håll. ”Det är enklast så. Man tar dem med ett karateslag i nacken” Säger jag, rycker på axlarna, vänder mig om och lämnar en mycket förvånad ”publik” bakom mig.
Det är de enda två gångerna i hela mitt liv som jag lyckats med detta. Jag har försökt senare men bara missat. Så, jag får väl leva på mitt ryckte?
Ovanligt lite getingar i år?
Hunden:
Det ser lite ljusare ut. Just nu leker hon med en av sina pipleksaker och "trippade" fram relativt obehindrat när vi var ute på lilla lunch-rastningen.
Det är hopp om förbättring!