Hälsa

Annars är läget OK, efter omständigheterna. Tänk vad konstigt det ska bli att vakna på morgonen och inte ha ont. Om nu nackoperationen går bra, menar jag.
Och så inser jag att jag givetvis kan dra på mig värk på annat sätt.
Det jag egentligen helst av allt vill bli av med är tjutet/väsandet i huvudet. Så fort jag ”överanstränger” nackmuskulaturen ökar oväsendet i huvudet. Det är också det som väcker mig på morgonen, vi ca 07:00.

Dr Sigfridsson, han Neurologen på Kärnsjukhuset i Skövde, hade en teori om att väsandet/tjutet inte hade något alls med mina nackproblem att göra utan att det mer var ett fel i hela hörseluppfattningssystemet, på så sätt att det var fel i den funktion som normalt filtrerar bort sådan som är onödigt att höra som t.ex. pulsljud inne i huvudet. En intressant teori. Men i så fall, varför bara på ena sidan? Och varför hör jag i så fall inga pulsljud? Och det började när jag fick det första märkbara diskbråcket. Inget före det. För mig är sambandet spända muskler i nacken solklart. Varför är det inte det för doktorerna?

En Ortopedöverläkare på NÄL, Hans Lindhal, svarade på min fråga om detta väsande/tjutande att ”Detta kan inte ha med varandra att göra, det är ju två olika organ.” Och då menade han ryggrad/muskelsystem och hörselorganen.

Ja kära nån. Jag gick hem, sökte upp tre vetenskapliga artiklar, på internet, som diskuterade just det här sambandet och vad det skulle kunna bero på, hur det ska förklaras. Jag skrev en sammanfattning, med källhänvisningar, och skickade det till Ortopedöverläkaren. Svaret blev: ”Det var väldigt vad du var påläst.”

Till saken hör att de har en specialutbildad sjukgymnast, på Ortopedmottagningen, vars huvudfunktion är att ”sålla” bort sådant som inte är ”rent” ortopediskt. I ett frågeformulär, som handlar om rygg och nacke, finns en fråga om tinnitus är vanligt förekommande eller inte.
Ortopedöverläkaren har kunskap och erfarenhet om olika kroppsfunktioners samband på nära håll!


Hälsa

Tänk ändå vad nyttig man känner sig när man har ”sportat”. Ja, varit på Friskis&Svettis. Även denna tisdag var Theresia utmärkt duktig. Hon håller stilen!

Bastun var skön men lite tråkigt att basta ensam. Det blev jag och Aftonbladet.

I jympans omklädningsrum var det en som sa: ”Man kan inte tro att du är så sjuklig när man ser dig jympa.” Och det är sant. Jag anstränger mig verkligen att röra på mig ordentligt, ta ut rörelserna. Jag försöker lägga ”stil” bakom varje moment.
Antagligen ser jag ut som ett smidigt kylskåp men det är känslan som räknas.
Jag har hela tiden en fot stadigt i marken. Jag springer inte. Hoppar inte. Gör inga övningar som innehåller stora ”hävarmar”. Men varje övning gör jag fullt ut, tar i. Jag blir genomsvettig.
Det de andra inte ser, som jag inte visar, är att jag ofta har jävligt ont, hela tiden.
När det gör som mest ont blundar jag och försöker slappna av och ändå fullfölja rörelsen. Jag kan inte komma ihåg en enda gång jag misslyckats med det?
Och det gör extra ont under smidighetsövningarna och när stretchen kommer ökar tjutet i huvudet.
Jag har visserligen lärt mig att inte böja huvudet bakåt, eller titta upp, då tjuter det inte så mycket.

Därför är det så skönt att gå till bastun efteråt. Det blir en extra avslappning.

På jympan, när jag ser mig omkring ser jag att jag jobbar mer än de flesta. Unga, friska människor som bara ”duttar” med sina ben och armar och senare antagligen kommer att mena: ”Det var väl inte så jobbigt.”
Nä, nu var jag elak. Var och en rör sig efter sin egen förmåga och lust! Vad vet jag om deras förmåga eller vilja? De har kanske skitont i sina leder eller muskler, fastän de är unga.

Det tråkiga med att jympa och bada bastu, är det som kommer efteråt. Dagen efter. Ofta, inte alltid, får jag ökade besvär i en till två dagar.
Men samtidigt känner jag att det håller mig stark och rörlig. Att det är värt de ökade besvären.
Utan jympan skulle jag stelna till och sannolikt bli ännu sämre.

Nu ska jag rasta hunden och sedan gå och lägga mig.

God natt!


Kuligheter

Jag har lovat en god vän att dela med mig av berättelser som jag nedtecknat. Kul händelser, tycker jag. Här kommer den första:

Affären (ca 1984)
Jag har två barn, en pojke och en flicka. Flickan är äldst. Barns spontanitet och hjärtliga ärlighet är något fantastiskt fint. Egenskaper, man som förälder skall vårda ömt. Nu är det dock så att samma egenskaper kan ställa till en del förtret. Så kallade pinsamma situationer. Om man som förälder är obetänksam, å det är man ju ibland, eller?

Denna händelse utspelade sig i ett klassiskt affärskomplex. Strategiskt placerat mitt ute på en slätt, i Vänersborg, Torpa-Hallen tror jag det hette på den tiden.

Tänk er nu en pappa, som är på relativt gott humör. En dotter som är på ännu bättre humör, prathumör. Runt tre år gammal, fredag eftermiddag, massor med folk. Pappan något stressad, men på gott humör. Dottern pratar, pratar, pratar…
Hon pratar så in i norden, så hon ”drar uppmärksamheten till sig”. Hon ställer den ena tokiga frågan efter den andra, som barn måste göra för att lära sig något.
Sedan händer det, pappan (jag) tappar tålamodet. Dock tappar han det mycket behärskat.
Han lutar sig fram, mot sin dotter och säger något. Ohörbart för omgivningen. Pappan avlägsnar sig sedan, mot smöret. Med en känsla av att ha imponerat omgivningen. Han fick tyst på dottern. Efter inte så värst många steg, hörs en röst, med klar, hög och tydlig stämma. Som låter som följer:
”DU KAN HÅLLA KÄFT SJÄLV!”
I några tiondelar av en sekund, var det knäpp tyst, i den närmaste omgivningen. Sedan utbröt ett behärskat skratt.
Detta var ett av de tillfällen då jag rodnat och haft en känsla av att liksom kunna försvinna upp i tomma intet. Men se det gick inte, Jag fick allt stå där med skammen. 1-0 till dottern.

Fler småberättelser kommer.



Hälsa

Håller på och bygger upp någon slags psykisk kraft till att ta mig till jympan idag, 19:00-20:00, på Onsjö. Enligt F&S VBG’s hemsida är det Theresia som leder Medel Styrka även denna tisdag, precis som förra tisdagen.
Och för att inte bryta traditionen kommer jag att boka och bada bastu mellan 20:15-22:15.

Välkomna till både jympa & bastu!


Internet

Jaha, då var ”utredningen” klar då:
Jag var inne på: www.pts.se och www.alltombredband.se [not: 19/1-11: Verkar ha lagt ned, hamnar på: www.easychange.com?] .
Enligt listan hade Spray tiscali 500 ett billigt alternativ. 147,5 SKR per månad. Lät ju intressant. Följande kom fram vid en närmre granskning: Det priset gäller bara under maj-juli och dessutom om man samtidigt har deras fast telefoni. Har man inte det så är ”kampanjpriset 162,5 SKR per månad, fram till och med december. Fr o m januari 2006 kostar det 325 SKR per månad. Startpriset är ca 300 SKR och modemkostanden ca 300 SKR. Lite oklart det där med ”Startpriset” det kan vara 599 SKR också?
Nu betalar vi till telia, för 0,5 Mbit, 342,5 SKR per månad. Skillnaden 342,5-325=17,5 SKR per månad tycker jag inte är tillräckligt mycket pengar för att vara värt besväret. Man åker ju på att byta ePost-adresser och så ”förlorar” jag ett antal MB internetsidor via telia. Plus allt annat strul ett byte skulle kunna innebära.

Eurobell hade också ett intressant erbjudande. 2 Mbit ADSL för 248 SKR per månad. Etableringsavgift (startavgift+modem): 445 SKR. Lät ju onekligen mer intressant. Men, då har de ingen ADSL-plats i vår växelstation!

Till dem skickade jag en ePostfråga om de har möjlighet att ”ta över” den ADSL-kopplingen jag har idag. Vi får se vad de svarar.


Internet

Nu har jag grejat med internetsidan ”allmän utrustning för långfärdscykling” och nu ska jag kolla upp om det finns billigare bredband att tillgå.
Vi har för närvarande telia ADSL 0,5 MBit och för det betalar vi ca 320 SKR per månad. Känns dyrt tycker jag.

Så nu ska jag kolla upp läget. Det gäller att hålla reda på:

* Ev uppsägningsavgift från telia, eller ”flyttningsavgift”
* Annan operatörs:
  – inkopplingsavgift
  – modemavgift
  – fast kostnad
  – eventuell bindningstid
  – annan avgift

Då ska vi se.


Förbannad så det knakar!

Och det beror inte på att hunden smyger upp i soffan och lägger sig där och ser ut som om det är världens naturligaste beteende.
Det beror inte heller på att jag nyss har ätit falukorv med potatismos.
Jag kan inte heller anklaga att ”handlingen” blev mer omfattande än jag tänkt.
Inte ens att jag är tvungen att ta extra värkmedicin kan jag skylla min ilska på.

Nä, den riktas mot ett par, en han och en hon, utanför Sten&Ström, Överby, Trollhättan, vid ca strax före 11:00, i en silverfärgad herrgårdsvariant av någon bilmodell som jag i mitt ilskna tillstånd inte lade märke till.
Jag kommer norrifrån in på parkeringen och ser framför mig till höger två lediga parkeringsplatser, intill varandra. Jag ser då en bil komma från motsatta hållet, söderifrån, en silverfärgad bil. Snäll som jag är så väntar jag in dem, för körstilen tyder på att de är på väg till just dessa två parkeringsplatser.
Döm om min förvåning när de ställer sig tvärs över bägge två! Först tror jag att de nog backar ut och ”rättar till” sin parkering, för de såg ju att jag också skulle dit.
INTE då! De kliver ur, låser bilen och går lugnt in i Sten&Ström, att jag tutar för att påkalla deras uppmärksamhet, bryr de sig inte det allra minsta om.

Lite längre bort hittar jag en ledig parkering. Jag går in på Sten&Ström och bort mot Harald Nyborg, det var ju dit jag skulle för att leta fodertunna, och då står de där, paret, och tittar på verktyg.

Då rann adrenalinet till hos Nisse Nordlund så jag gick fram till dem och frågade:
”Hur f-n är ni funtade som parkerar tvärs över två parkeringar!”
Då svarar ”KÄRRINGEN” (egentligen en relativt ung kvinna kanske 40-50år):
”Det är väl inte så farligt att gå några extra steg?”
Min kommentar till detta blir:
”Skäms på er. J-a sätt!”

Efteråt tänkte jag på det jag skrev om igår, på min internetsida. ”Jag Tycker!”. Under några rubriker skrev jag om Respekt och jag skrev om att vi vuxna måste reagera var vi än möter beteenden som avviker. Beteende som är respektlösa.
Och det var ju precis vad jag gjorde.

Synd bara att jag inte hade en kameramobil med mig så jag kunde ha fotograferat deras bil och sätt att parkera och sedan lagt ut en snygg bild, här, med ett tydligt registreringsnummer.

Undrar hur de tänkte? Vad styrde deras beteende? Tänkte de på att det finns personer som har svårt att gå men inte riktigt kvalar in för handikappkort? Givetvis inte.
Det här två var ett ypperligt exempel på cynisk egoism. Personer som utan att reflektera ”kör över andra”. Empatilösa.
De tycker säkert att de är skitfräcka och att vi andra är mesar som inte begriper att ”ta för oss”.

En bieffekt när jag blir arg och upprörd är att mina besvär ökar inom några sekunder. Så jag hade rejäl värk när jag kom hem. Det börjar kännas bättre nu.

Man får inte respekt om man inte visar det. Och man kan inte visa respekt om man aldrig fått det. Man får den respekt man förtjänar.


God Morgon!

Sömnen har varit god. ”Sömn ua” som vi skrev i daganteckningar och journalanteckningar på den tiden jag jobbade som nattsjuksköterska inom psykiatrin i dåvarande Älvsborgs Läns Landsting.

Fick ett mejl från min chef. Han har varit på semester och vad jag förstår kommit hem med blandade känslor.

Nu känns det som om värkmedicinen har börjat att ”ta” så nu ska jag förbereda mig inför att åka till Granngården på Överby eller/och Harald Nyborg och leta efter en eller två passande fodertunnor till våra djurfoder.


Morrn!

I dagens morgonblaska, ttela, berörde ledarsignaturen AA något som jag funderat på länge. Varför i herrans namn är inte tandvården införlivad i den övriga patientförsäkringen?
Det är ju alldeles rätt, som AA påtalar, tänderna tillhör kroppen.
Jag röstar för att tandvården helt och fullt ska införlivas i vår patientförsäkring!

En annan sak som berörde mig var Carolina Klüft. En helt underbar tjej. Den bild jag fått av henne är att hon är ödmjukheten manifesterad. Hon är också en person som gett begreppet ”fokus” ett ansikte.
Och då har några mesar till sportjournalister mage att skriva skit om just det? Lågt IQ, väldigt lågt IQ, är mitt betyg till sådant beteende.