Media:

————– ttela ————–
Ledaren:
Jag måste be om ursäkt till alla andra ledarskribenter än AA. Ni får liksom ingen rättvis ”bedömning”. När jag ser att det inte är AA så kopplar jag in andra delar av hjärnan och granskar ledaren ur helt andra perspektiv och med annorlunda ”filter” inkopplade.
Så min reaktion på dagens ledare blir: Inget nytt.

Nyheter:
Min reflektion är hur förstasideredaktionen (finns det en sådan?) valt att framtona en i för sig utomordentligt tragisk händelse. Hoppas verkligen den lilla klarar upp det. [fick veta nu att hon inte gjorde det].
Men jag menar, barnet kunde ju lika väl ha ramlat från den lilla barnanpassade bänken, vid väggen. Och det var ju inte gungan som på något sätt egentligen orsakade olyckan.
Det här skapar bara en skev bild av att just den typen av gungor kan vara farliga för barn – det första intrycket – det som sätter sig på näthinnan. Lägg därtill de senaste artiklarna om hur illgärningsdårar saboterar lekparker för att medvetet orsaka olyckor(!?). Vad ger då tidningen läsaren för bild – som förstärks? Jo, att lekplatser är fullständigt livsfarliga!
Det är ena sidan på myntet, att folk blir felaktigt uppskrämda och att det är tidningen som ligger bakom den bilden. Den andra sidan, av myntet, är att det också belyser ett eftersatt underhåll och att fokus måste riktas på om verkligen lekplatser är säkra? Det kan ju ha slarvats i besparingarna och effektiviseringarnas period.

Trevligt att reporterjouren är tillbaka. Trevligt ”folknära” initiativ. Det visar också att myndigheterna inte alltid är så rackarns byråkratiska, alla gånger.

Nix-registret vill jag också slå ett slag för. Det är mycket trevligare att svara i telefonen nuförtiden. Nu är 99 av 100 samtal faktiskt äkta personliga. Förut ”snodde” telefonförsäljarna ca 50% av telefonsvararglädjen.

PS: Ni som eventuellt skulle bli irriterade över t.ex. ”Varför reagerar han inte på det, datt eller ditten.” Så kan jag meddela att det gör jag visst. Men, jag begränsar och prioriterar mitt skrivande. Och så försöker jag variera mig. MEN är det något DU skulle vilja ha MIN reaktion på så är det bara att lägga in en KOMMENTAR och fråga!:DS

Politik:
Faktiskt riktigt skönt med lite politikerstiltje.
Om vi bortser från debattinlägg, eventuell amnesti för gömda flyktingar, EU’s inblandning i dagisköken(?), Jutsjenko avskedar en hel regering(?), miljöpolitiken får ett uppsving tack vare Katrina(?), kommunerna klarar inte psykvården (jodå, det är politik), höga chefer slutar i Lilla Edet (beror säker på politiken) och kyrkovalet.

Övrigt:
Tänkte jag skulle läsa mitt horoskop. Och så gjorde jag det. Då kom jag på av vilken anledning jag inte läst det på länge. Jag är tvilling:
”Pengar: Du blir erbjuden att köpa något till ett reducerat pris. Kontrollera kvaliteten.
Kärlek: Om du lever i ett gammalt förhållande bör ni undvika hårda ord den här veckan.
Arbete: Du ställer dig kritisk till ett väl beprövat sätt att arbeta. Diskutera saken.”

Skulle verkligen behöva ”allt” till reducerat pris. Jag ligger pinsamt mycket minus i min ekonomi.
Jag lever i ett gammalt förhållande. Vi firar 29-årig bröllopsdag på söndag, jag och hustrun. Jag kan inte komma ihåg när vi senast använde ”hårda ord”, vad är det?
Och så kommer det: Vilket arbete?

Serier:
Idag var allt av relativt bra kvalitet. Men en måste vinna. Det är spelets regler. Och vinnaren är: HÄLGE! Tätt följd av ERNIE och ni som följt den fattar poängen.
———————————–

Läs på!
(Kan ju faktiskt uppfattas som både positivt och negativt?)

God Morgon!

Idag är det fredag!
Idag är det 20 dagar kvar! (till operationen)

Hälsa:
Har börjat å rätta till mig nu. I morse kände jag mig som en 94 kilos potatissäck som vältrade sig ur sängen och sedan försökte få reda på allt i ett försöka att balansera upp det hela.

Mitt ”uppstigande” måste ske i etapper. 1. Upp ur sängen. 2. Hygieniska måsten. 3. Intag av antivärktablett. 4. Frukost med tillhörande uppletning av morgontidningen (min äkta hälft går upp tidigare). 5. Sedan måste jag lägga mig igen? Oftast på soffan, jag passar då på att fortsätta läsa tidningen. 6. Går upp och gör ordning lämplig dryck; te, kaffe eller vitaminer. 7. Ner på soffan igen. 8. Sedan kan jag börja föra en mer ”normal” tillvaro.

Om jag skulle hoppa över steg 5 så händer följande; jag får en djup, dov, molande värk i ljumsken, värken sprider sig ned i höger sida av pungen, upp i höger sida av ländryggen/ryggen, ned i höger ben. Det är i och för sig uthärdligt, det är illamåendet som knäcker en. Och det kan ta hela förmiddagen innan det går över.
Jag har lärt mig det där nu så jag råkar inte ut för så ”kraftiga anfall” nu för tiden.

Hunden:
Börjar se normal ut. Förutom att hon inte begriper av vilken anledning hon inte får någon mat. Å andra sidan, ibland har jag för mig att hon tänker: ”Jaha är det sådana dagar nu, jag får ingen mat.” Sedan i januari i år har hon haft 5 omgångar av diarré och kräkningar med påföljande medicinering och fasta.

Vi "hörs"!

God Natt!

Hälsa:
Nu är det dags att lägga sig och försöka slappna av och stänga av tjutandet/väsandet i huvudet. Mentalt koppla bort muskelryckningarna och den ”sprängande” värken i armar och ben. Låter illa det där men det är faktiskt inte så farligt. Läkemedel hjälper en hel del, mot värken.

Hunden:
Först ska den nu relativt tillfrisknande hunden ut på sista rastningen.

Sköt om er där ute!

Berättelse!

Den här brukar jag berätta så ofta så hustrun numer himlar med ögonen.

Att döda en Geting med ett ”karateslag” (sent 70-tal)
Jag var elev på kirurgen 2 Vänersborgs lasarett. Eftersom getingarna var aktiva och rätt så ”på” så bör detta ha varit på sensommaren.
På kirurgen 2 fikade man, när vädret tillät, ute på en balkong som vätte mot söder. Det var fullt med folk som satt och fikade och jag kom ut på balkongen. Eftersom det var fullt valde jag att stå, nära dörren. Det var också elevens uppgift att svara på ”ringningar” när det var fikapaus. Så det var liksom ingen ide att sätta sig.
Nåväl, nästan hela personalstyrkan sitter där i solvärmen och njuter av fikat, då kommer fridstöraren. En geting! En del blir smått hysteriska och försöker gömma sig? Andra tjuter lite lätt och några viftar ivrigt med armarna.
Då hör jag mig själv säga: ”Ta det lugnt, man dödar dem med ett karateslag i nacken.”. Scenen frystes, sedan säger någon, liksom på skoj: ”Jodu, det skulle jag vilja se.”
Jag svarar: ”Kolla här!” Getingen kommer åt mitt håll och jag sätter pekfingret mot tummen för att ”snärta till”, ni vet. När getingen är precis framför mig ”snärtar” jag till med pekfingret. Träffar getingen? Insekten far iväg i en båge och landar mitt på fikabordet. Då säger jag: ”Så gör man.”
Någon vid bordet böjer sig fram och tittar på getingen, som är mycket död, och huvudet hänger liksom lite på sned. Personen utbryter: ”Det var som fan! Nacken är knäckt.”
Allas blickar riktar sig nu mot mig. Jag slår ut med armarna, höjer axlarna lite, lägger huvudet på sned och säger: ”Vad var det jag sa? Man dödar dem med ett karateslag i nacken.”

Resten av den dagen kände jag ”mystiska” blickar riktas mot mig. Var det beundran? Rädsla? Det kommer jag aldrig att få veta. Jag vet bara att jag hade en sagolik tur och hade hur roligt som helst.

Nu är det inte slut med detta. Några dagar senare; Scenen är den samma men det är delvis ett annat ”arbetslag”. Jag är ännu inte närvarande.

Då nämner en av personerna vid bordet att Nisse dödade en geting med ett ”karateslag”, häromdan. Lågmält skratt sprider sig över bordet. Personen som säger detta blir irriterad över att inte bli trodd. Reser sig och går och hämtar mig. Jag blir mer eller mindre utknuffad på balkongen och personen säger: ”Visst dödade du en geting med ett karateslag!” Jag svarar: ”Jajamensan!” Jag tittar in i ett stort antal skeptiska ögon.

Då kommer en geting flygande in över fikabordet? ”Kolla här!” Hör jag mig själv säga. Getingen kommer åt mitt håll, jag ”spänner karatefingret”. SNÄPP! Jag träffar getingen? Denna gång åker den åt andra hållet i en vid båge och landar på balkonggolvet.
Personen som ”släpat” ut mig, går fram och tar upp getingen och släpper den triumferande mitt på bordet och säger: ”Där ser ni! Och kolla efter, nacken är av!”
Flera huvuden lutar sig fram och konstaterar att så är det. Nu vänder sig ett antal smått förskräckta ögon åt mitt håll. ”Det är enklast så. Man tar dem med ett karateslag i nacken” Säger jag, rycker på axlarna, vänder mig om och lämnar en mycket förvånad ”publik” bakom mig.

Det är de enda två gångerna i hela mitt liv som jag lyckats med detta. Jag har försökt senare men bara missat. Så, jag får väl leva på mitt ryckte?

Ovanligt lite getingar i år?

Media:

————– ttela ————–
Ledaren:
Jepp! AA, helt rätt. Vilken gullig valp som helst kan utvecklas till ett monster i okunnig omvårdnad.
Ta vår Collietik Tessie (just nu sjuk). Jättesnäll, älskar barn, älskar alla – människor som enligt henne är ”normala”. Utvecklingsstörda och förståndshandikappade är hon rädd för. Hunden ”ser” något som inte ”stämmer” och reagerar med rädsla. Jag tycker det är pinsamt.
Det finns annat som omvandlar vår Collie till en ”pitCollie”; Andra katter – de ska dö, så är det bara. Hemma har vi två katter men de uppfattar hon inte som ”katter”. Halvstora och stora mörka hundar förtjänar inte heller att leva.
All denna ”aggressivitet”, hos vår Collie, bottnar i rädsla och sannolikt otrygghet i just dessa situationer. Så vi jobbar stenhårt på ”trygghetsgrejen”. Det gäller att få hunden att känna att vad som än händer så är det alltid tryggt att komma till husse eller matte.
Med TRÄNADE kamphundar är det dock annorlunda. De anfaller inte av rädsla eller otrygghet. Tvärtom. Och de gör det också utan att förvarna. Av den anledningen hinner inte även en stor kraftig hund med att försvara sig när anfallet kommer. Kamphundens signalsystem är ”borttränat” eller bortavlat.
Så är det något som ska förbjudas är det tränade kamphundar och dess tränare (ägare). Och hur förbjuder man det? Det är ju redan olagligt – att hetsa hundar mot varandra.
Vi, alla andra, som i alla fall tycker att vi försöker bete oss förnuftigt med våra hundar måste hjälpas åt att markera, säga ifrån när vi ser en person som helt uppenbart inte har koll på sin hund. Är du rädd för att konfrontera direkt, vilket ofta kan vara befogat, så ring polisen när du har tillfälle och rapportera vad du sett.
Det värsta vi kan göra är att tiga!

Nyheter:
På sidan 8 kan vi läsa att nu samlas de ”goda” krafterna för att sänka det idiotiska förslaget om sänkt spritskatt. Kan vi inte sluta med att upprepa våra och andras misstag. Se på Finland, en bra jämförbar region, de super som vi Svenskar. De ångrar idag sitt beslut att sänka sin spritskatt.
Nä, återigen: Politiker visa massa KURAGE och kräv minskade införselkvoter!

Sedan märks det att media börjar att "gotta" sig i "minnet" av terrorn i USA den 11 september.

Politik:
Nu närmar sig kyrkovalet den 18 september. De politiska stora partierna är överens, i det mesta, lite mysigt. Jag ska rösta för att inte partier med antidemokratiska och omänskliga värderingar ska få plats. Och så ska jag rösta på det eller de partierna som är för att;
– kyrkligt viga homosexuella,
– tillåter de självklara kvinnoprästerna,
– motarbeta präster som är demagoger,
– värna om mångfalden. Alla ska vara välkomna till den Svenska Kyrkan.

Serier:
ERNIE tar hem segern idag. Främst beroende på det belysande greppet att beskriva försäkringsindustrin. ZITS ligger inte långt efter, men nådde inte riktigt fram. HÄLGE var också där och hotade dagens vinnare, men den föll på att den var en repris.
———————————–

God Morgon! 21 dagar kvar! (till operationen)

Hunden:
Våran stackars hund. Hon är fortfarande sjuk. I går kväll var det ytterligare dusch efter flytande diarré. Nu på morgon inget och det är ju i och för sig skönt. Men hon är slöare än hon ”brukar” vara när hon får sina magproblem? Hon dricker dåligt med vatten också, tycker jag.

Jag ringde veterinären. Det går tydligen någon form av smittsam magsjuka bland hundar nu. Så veterinären trodde inte att detta hade med hennes tveksamt fungerande bukspottkörtel att göra. Och vi fortsätter att ge henne ”magsulfan” och därpå kostersättningen.
Skulle hon bli sämre under dagen är vi välkomna att höra av oss igen.

Då är det ”bara” att vänta och hoppas att hon blir bättre.

Jag lider med hunden!

www-surf:

Har surfat runt på en massa bloggar och andra "sajter" och studerat vad som är "på tapeten".

USA har mycket plats. Kyrkovalet den 18:e surrar upp också. Moderaterna är bekymrade över alliansens sjunkande opinionssiffror. Försökte kolla vad Folkpartiet tyckte. Gick inte. De liksom noterade bara att vi ska rösta den 18:e. Centern var det lika dant med. Så därifrån gav jag upp politikkollen. Se om jag mäktar med mp, s och v i morgon?

Moderaterna utmärker sig genom att ha "utsett" en offentlig bloggare, på deras hemsida. Så tycker jag att de andra partierna också skulle göra. Vänsterpartiet har något åt det hållet som de kallar debattforum.

Nu ska jag göra annat än sitta framför tangenterna!

Hunden:

Stackarn! Rinnande diarre. Vi utgår från att hon fått i sig något olämpligt. Fast jag har inte lämnat min teori om att hon "helt enkelt" inte tål torrfoder över huvudet taget.

Hon har fått bredspektrumantibiotika som hon ska ta i fem dagar och nu ska hon fasta i 48 timmar. Sedan får hon Canikur (kostersättning).

På fredag/lördag ska hon få KLASS-foder och sina vanliga pankreasenzym.

Hundliv?

”Kvinnaböske”

Nu, 12:22, när jag var ute och gick med den stackars hunden i ”ösregnet” så kom jag att tänka på en artikel i gårdagens Aftonbladet. Den handlade om han i ”Kvinnaböske”, Hasse Andersson. Jag känner med honom, han har liknande problem/besvär som jag har. Men jag kan inte låta bli att ”småle” åt ett par saker. Först, citat: ”Läkarna har sagt till honom att de är restriktiva med operationer i nacken eftersom flera känsliga nervcentra sitter där.”
Nu är det ju så att den plats där Hasses problem sannolikt kommer från är ryggmärgen och ryggmärgsnerverna och därtill spända muskler. Sannolikt är det ryggmärg och ryggmärgsnerver som av någon orsak är utsatta för påverkan. Det är väl självklart att det är ett känsligt ställe!?
Det andra är, citat: ”… fick söka akut hjälp på Karlskoga lasarett. Efter en veckas vård skrevs han ut.”
Om nu Hasse blev kvar EN VECKA på lasarettet så är min bedömning att hans besvär är allvarliga. När jag var som sämst 2001/2002 låg jag hemma och kunde bara röra vänsterarmen resten gjorde bara så in i helvete ont. Så länge jag inte var döende så brydde sig inte sjukvården, thats it!
Det Hasse har att välja mellan är en operation som kan stoppa fler besvär eller så ingen operation och fortsatt ökande besvär. Ingen kan garantera honom att han någonsin mer kan spela gitarr professionellt. Och operationen är givetvis inte riskfri!
Blir han inte nöjd med läkarnas besked ska han be att få en ”second opinion” och då till någon specialklinik inom området nackbesvär.

Är sjukvården orättvis?