Nu är det dags igen. Nu håller vi på å packar. Vi åker troligtvis ut till Hafsten och antingen hyr en stuga eller tältar. Hunden ska med.
Vi åker någon gång på eftermiddagen.
Nu är det dags igen. Nu håller vi på å packar. Vi åker troligtvis ut till Hafsten och antingen hyr en stuga eller tältar. Hunden ska med.
Vi åker någon gång på eftermiddagen.
Kollar på ”De tolv apornas arme” med Bruce Willis och Brad Pitt. Sett den förut men kollar ändå. Så då tycker jag antagligen att den värd att se åtminstone två gånger.
Nu har jag satt upp ett ”galler” vid ytterdörren. Vi kan då ha den dörren öppen och på så sätt få in lite frisk luft i vår lägenhet som håller en temperatur om ca 25 grader Celsius.
”Gallret” består av två, med ståltråd hopsatta, s.k. kompostgaller, gröna.
Nu hoppas jag vi kan ha dörren öppen utan att oroas av att katterna smiter ut, olovandes.
Varmt, mulet. Blir det åska?
Nu blir det gröt.
Solen skiner idag också, varmt! Vår lägenhet går numer inte att vädra effektivt p.g.a. att det pågår arbete med våra balkonger. Balkongdörrarna är ”igenspikade” från utsidan.
Ringde veterinären och fick en tid på måndag, då ska det tas blodprover. Vi ska ta avföringsprov, 3 st. Hoppas vi kommer tillrätta med den stackars hundens magproblem.
Vi blev bjudna på lunch på Bergagården av Mor och Far. Med var också min bror hans sambo och brorsbarnen samt Wille.
Nu har hustrun åkt och solat. Jag har vilat och ska nu ge mig på hunden. Den ska schamponeras. Hon har rullat sig i något äckligt, givetvis.
Solen sken! Frukosten smakade lika bra. Klockan 10.00 skulle vi vara ur rummet. Och det behövde inte städas!
Efter att vi packat bilen och hängt på cyklarna bestämde jag mig för att nu var det dags att ta ett bad vid den närliggande badplatsen.
Det var väl 12-13 grader Celsius. En förbipasserande, annan vandrarhemsgäst, upplyste om oss att igår var vattentemperaturen uppmätt till 9 grader Celsius. Så kallt tyckte jag inte att det var. Det var skönt! Faktiskt!
På väg tillbaka ut ur Kristiansand och mot Sandefjord, ”lurade” vi Norska vägtulleriet och körde en annan väg så slapp vi betala de där ’retliga’ 10 NKR.
En bit utanför Kristiansand stannade vi vid ett stort köpcenter. Jag var nämligen ute efter en Norsk fasadflagga. Och se, i en av butikerna, hittade jag en, för 49,5 NKR.
Vi körde vidare. Vi gjorde en liten omväg och kollade Valle. Ett av de små mysiga ställen jag ’hittade’ när jag var ute och cyklade, 1999. Valle består till mesta del av en Sjöhandelsaffär, SPAR och en stor gästhamn. Hit kommer alla rika Norrmän med sina dyra båtar från sina semesterplatser belägna utanför i skärgården.
En glass blev det att avnjuta i ett härligt solsken.
Nästa stopp blev strax efter Eidanger och nära E18, på den väg jag cyklade. Här var nämligen den fantastiska serpentinkurvan. Det var så brant så vägen gick i en spiral uppåt. Då, 1999, var jag för trött för att gå ned och ta ett kort. Nu fotograferade jag både uppifrån och nedifrån.
Upp på E18 igen. Stannade vid Larvik och tankade lite, började bli kris. Vi kom precis så vi hann med 16:30 färjan från Sandefjord till Strömstad.
Än en gång fick vi avnjuta det fantastiska smörgåsbordet. Efter lite SMS:ande fram och tillbaka med sonen fastslogs det till slut att hans flickvän troligtvis fanns med på samma färja.
10 minuter före vi skulle ned till bildäck ”rusade” vi runt, uppifrån soldäck och nedåt och letade. Och se på däck 6, tror jag, hittade vi henne, hennes lillebror, mamman och pappan. Det blev ett kort hälsande sedan fick vi gå ned till bilen.
Stannade vid en OKQ8 vid Håbo. Där var det lätt panik. Datorer, kassaapparater och tankmaskiner krånglade. Vi fick vår bensin till slut.
Skönt att komma hem. Klappa vår sjukliga hund, som nu var något bättre. Katterna mådde prima. Det var inte helt fel att lägga sig och sova i sängen. Jag sov gott.
10:44
Sovit en bra stund.
Frukosten på vandrarhemmet var helt OK.
Vi bokade en natt till.
Nu ska vi hämta regnkläder för att sedan ut å cykla lite.
15:00
Nu är det dags att vila lite.
Vi har precis ätit mat. Ravioli, tomat, ärter och morötter samt grovt mjukt bröd med omega-3 margrin.
Innan maten företog vi oss en cykeltur till Kristiansands naturhistoriska museum och botaniska trädgård.
Efter att vi vilat ska vi eventuellt kolla i själva staden lite och sedan blir det kanske ett nytt försök till badhuset.
19:12
Det bidde inget bada. Vi tog det lugn i staden i stället.
Kollade lite priser på kläder, på sådana plagg som hade ’EU-prislapp’. I en affär kostade ett plagg 159 NKR och 129 SKR. Ett annat plagg kostade 129 NKR och 129 SKR. Ett tredje plagg kostade 100 NKR och 120 SKR. Vi hittade ingen logik i denna prissättning?
Vi tog en tur ned till hamnen och sedan vidare till den centrala småbåtshamnen. Ute på piren stod vi en stund och studerade en segelbåtstävling med optimistjollar och klassen större.
Nu ska vi värma pilsnerkorv och jag tänker ta en ’pilsner’ till korven.
Min födelsedag. 50 år.
Mor var först att ringa, 07:29. Jag sov just då. Därefter ringde Svägerskan, 09:48.
Hustrun var jätteduktig och ringde ett vandrarhem i Kristiansand och bokade ett rum. 450 NKR.
Strax utanför Kragerø och innan E18 ringde Sonen, 11:05.
E18 har vägtullar, fick vi erfara, 20 NRK kostade det!
Vi stannade vid en mycket tjusig rastplats, precis efter vägtullen. Då ringde Dottern, 11:38.
Ungefär halvvägs, från Kragerø till Kristiansand, ligger Arendal. Där ville jag hitta campingen jag stannade vid, när jag cyklade, 1999.
Vi irrade bort oss i centrala Arendal. Frågade en ung pojk och visst, han gav oss en vägbeskrivning som ledde oss rätt. Även om jag tvivlade flera gånger.
13:05. Nostalgiplats. Campingen vid Arendal. Hustrun och jag äter mat, dyrt som f-n. Solen skiner!
Strax innan Kristiansand åker vi på en vägtull till! 10 NRK.
Parkerad vid centrala Kristiansand. Kontantbehov. Hittade en automat. Sedan letade vi livsmedelsaffär. Hittade det också, en ICA. Givetvis regnade det när vi gick tillbaka till bilen.
Hittade lätt vandrarhemmet. Promenaden till och från mataffären hade dock inverkat negativt på min sjukliga kropp.
Det regnar. Vandrarhemmet var sjabbigt. Åt en chokladbit. Nu ska ja försöka sova en stund.
20:05
Då har jag lagat Norgekartan, med tejp inköpt på en ’rema 1000’.
Vi var till ett internetcafé (20 NKR för 30 min) och tog reda på mer precis var den där vägen med en serpentinformad kurva fanns. Det är mellan ’Langangen’ och ’Eidanger/Porsgrunn’. Nu ska det bara hittas på kartan också.
Vi bestämde oss till slut att vi skulle gå till stadens badhus och avnjuta en skön kväll. Givetvis hade vi sett fel på tiderna. Badet var inte alls öppet till 22:00. Det var gymmets öppettider. Vi får se om det blir något badat i morgon?
Tillbaka till vandrarhemmet värmde vi wienerkorv. Under tiden samspråkade vi med en Syrier som var gästarbetare har i Norge. Han var dock anställd av ett företag i Lidköping, chefen var Polack, och själv bodde han i Malmö. Han har bott i Sverige i 28 år. Intressant kille. Dessutom hade han ett ’företag’ som sålde maskiner och maskindelar till Syrien.
Nu ska jag läsa lite.
Hotellfrukosten var till belåtenhet.
Vi bestämde att vi skulle studera staden Sandefjord. Det blev inte så lyckat. Det regnade. Det var söndag och ”allt” var stängt. Till och med Turistkontoret. Den vikingabåt vi hade sett ut som turistmål, fanns inte, borta. Så efter lite samråd kom vi fram till att vis kulle skiljas. Siv&Sune åkte till flygplatsen, norr om Sandefjord, och väntade på sin avgång till Milano, Italien.
Vi, Hustrun&Jag, tog bilen och körde åt rakt motsatt håll med Kristiansand som ett framtida slutmål.
Vi körde helt fel. Vi körde norrut i stället för söderut. Det blev en ”omväg” om ca 3 mil.
Vi svängde av E18 vi Larvik för att se om vi kunde hitta ett öppet Turistkontor. Icke. Vi gick in på ColirLines färjeterminal för att höra oss för om priserna för bil och två personer till Danmark. Mycket förvirrande? En enkel resa kostade 1340 NKR, en tur och retur kostade 990 NKR, 890 NKR om man bokade via internet. Dyrt, tyckte vi, eftersom vi betalade 100 SKR för ”alla plus bilen” från Strömstad till Sandefjord.
Nu bestämde vi oss för att hitta ett matställe. Det visade sig inte vara så lätt det heller. Förts körde vi ut mot E18, igen. Enligt skyltarna skulle det finnas ett matställe där. Det fanns det inte. Däremot såg vi ett matställe från E18, men det verkade som man då skulle köra in mot Larvik igen och sedan mot E18 och matstället ”en annan väg”. Vi prövade det. Hittade inte riktigt. Men vi hittade en park med en restaurang i en bokskog. Norges största erfor vi.
Medan vi satt där och åt ’skitdyr’ mat så började det att låta utanför. Det var en musikkår, med barn. Efter en stund kom det en till och en till och en till…
Jag det kom ca 15 stycken, det var något slags barnmusikkårens dag. Det hölls tal och delades ut priser och det spelades marschmusik. Himla käckt!
En liten promenad i bokskogen blev det också.
Vi körde vidare och hade bestämt oss för ett vandrarhem i Kragerø. Det visade sig att hela vandarhemmet var bokat för ett marint läger för ungdomar, tror jag.
I valet mellan ett hotellrum i centrala Kragerø för minst 1000 NKR och en stuga (hytta) på campingen, Lovisenbergs familjecamping för 500 NKR, blev det stugan. Jag bestämde att det var trevligare att äta upp 500 NKR än att sova bort dem.
Detta var väl den campingen under min cykeltur genom Norska sørlandet som jag var minst intresserad av att återuppleva. Då, 1999, lät de mig inte handla mat i butiken som låg i samma utrymme som campingreceptionen bara för att det hade passerat ett visst klockslag. Jag fick köpa Coca-Cola och chips. Den natten fick jag jätteont i magen och vandrade runt på campingen en stor del av natten. Det är nämligen rätt så långt och backigt mellan campingen och närmsta matbutik.
Här hyrde vi i alla fall en stuga som egentligen skulle ha kostat 750 NKR. Men campingvärden märkte väl att vi höll på och vända när han sa det. Så det blev 500 SKR, i stället. Den var precis så liten som vi skulle vilja ha en eventuell egen liten stuga. Två rum; ett litet sovrum och ett litet kombinerat kök och TV-rum. Stugan var kall. Men där fanns ett El-element som vi satte på. Stugan låg uppe på en liten bergknalle, ingen trappa. Och det hade regnat så det var såphalt. Det regnade ännu mer på natten och senare på morgonen.
Givetvis företog vi oss en promenad runt på campingen. Dels för att det är kul att kolla runt på campingar dels för att då kunde jag visa hustrun var jag hade mitt tält, då 1999.
Kvällsmat; köttsoppa på burk och hårt bröd.
Sedan var det dags för en kvalitetspocket och då råkade det slinka ned en påse bilar också? Konstigt?
Det tog lite tid att komma till Svinesund.
Eftersom vi var så sena fick vi parkera längst bort.
Vi behövde dock inte vänta så värst länge så kom det en buss som körde oss fram till bron och festplatsen samt platsen för löparnas start. Vilken vi missade, fastän den var försenad.
Vi tog en
Promenad ut mitt på bron och kunde konstatera att vi givetvis glömt kameran, i bilen.
Målet var mitt på bron, på ena halvan. Man kom alltså inte över till den sidan. Det var lite svårt att se de som kom i mål. Så vi gick tillbaka till brofästet på Svenska sidan.
Där placerade vi oss så att vi skulle kunna se Siv&Sune när de kom till den sista ”fållan”.
Vi väntade, väntade och väntade. Antingen sprang de väldigt långsamt eller så sprang de halvmaran på 21 km.
Hustrun bestämde sig för att gå över till festplatsen på Norska sidan.
Jag väntade kvar vid ”fållan”.
Till slut kom allt Sune. Han såg helnöjd ut. Pigg och relativt fräsch?
Det hade gått bra. Riktigt bra tid också, ca 1:31.
Siv kom något senare. Hon förde fram teorin att de nog hade mätt lite fel. För dels tyckte hon att det var jobbigare än Göteborgsvarvet och dels hade hon bättre tid här. Vi får se om ”sanningen” kommer fram någon gång?
Vi började förstå att det inte gick an att vara där å môsa. Det fanns risk för bilköer in till Strömstad.
Vi bestämde att det var dags att dra sig till bilarna. Siv&Sune hade sin relativt nära och vi hade vår längst bort. Vi bestämde att vi skulle träffas vid färjeterminalen.
Nu började det bli lite nervöst. Vi kick till platsen där man skulle samlas för att via buss transporteras till bilparkering, som var utmed nya E6.an söderut. Där var massor med folk och anledningen fick vi veta när vi frågade en funktionär; det kom inga bussar!
Hustrun och jag började diskutera om den ene av oss, hustrun, skulle börja gå till bilen, ca 5 km. Och om den jag då till slut kom på bussen så kunde jag hämta upp henne. Om hon å andra sidan kom först till bilen så kunde ju hon hämta upp mig vid korsningen innan ”festplatsen”. Ett problem med det resonemanget. Hon kommer fram till bilen samtidigt som jag åker med bussen, hon kör iväg, för att hämta mig och jag går av bussen vid ”vår” hållplats och finner att bilen är borta. Då måste hustrun köra ett helt ”varv” ca 1 mil, för att hämta upp mig. Vi började få lite tidsnöd för att hinna till färjeterminalen.
Nu löste det sig, det kom en buss medan vi stod och lade upp våra planer. Det toog ca 15 min att bli körda till vår parkerade bil.
Lite lustigt, vi kom till färjeterminalen precis samtidigt. Siv&Sune var i bilen före oss. På färjan ställde vi oss, direkt, i kön till den väntande buffén. En buffé som var mycket tilltalande. Den kan rekommenderas.
Hotell Atlantic i Sandefjord var helt OK. Nu var vi lite sena och Sune och jag ville ju basta och ta en pilsner. Klockan var ca 22:30 och bastun stängdes av 23:00. Det fixade sig. Vi kunde avnjuta en skön fuktig ångbastu på eftervärmen.
De hade mysko duschar. Hur många rattar som helst och en massa munstycken. Pillade man ”fel” blev man duschad i knävecken?
Nu är det när. Nu ska vi åka om ca 22 minuter!
Hustrun ska bara komma tillbaka från en liten inköpsrunda först.
Sedan ska jag hänga på cyklarna. Vi ska hämta triangaköket i förrådet.
Hunden ska rastas precis innan.
Nu ska jag skriva en lapp med instruktioner till sonen hur hunden ska medicineras.