Hotellfrukosten var till belåtenhet.
Vi bestämde att vi skulle studera staden Sandefjord. Det blev inte så lyckat. Det regnade. Det var söndag och ”allt” var stängt. Till och med Turistkontoret. Den vikingabåt vi hade sett ut som turistmål, fanns inte, borta. Så efter lite samråd kom vi fram till att vis kulle skiljas. Siv&Sune åkte till flygplatsen, norr om Sandefjord, och väntade på sin avgång till Milano, Italien.
Vi, Hustrun&Jag, tog bilen och körde åt rakt motsatt håll med Kristiansand som ett framtida slutmål.
Vi körde helt fel. Vi körde norrut i stället för söderut. Det blev en ”omväg” om ca 3 mil.
Vi svängde av E18 vi Larvik för att se om vi kunde hitta ett öppet Turistkontor. Icke. Vi gick in på ColirLines färjeterminal för att höra oss för om priserna för bil och två personer till Danmark. Mycket förvirrande? En enkel resa kostade 1340 NKR, en tur och retur kostade 990 NKR, 890 NKR om man bokade via internet. Dyrt, tyckte vi, eftersom vi betalade 100 SKR för ”alla plus bilen” från Strömstad till Sandefjord.
Nu bestämde vi oss för att hitta ett matställe. Det visade sig inte vara så lätt det heller. Förts körde vi ut mot E18, igen. Enligt skyltarna skulle det finnas ett matställe där. Det fanns det inte. Däremot såg vi ett matställe från E18, men det verkade som man då skulle köra in mot Larvik igen och sedan mot E18 och matstället ”en annan väg”. Vi prövade det. Hittade inte riktigt. Men vi hittade en park med en restaurang i en bokskog. Norges största erfor vi.
Medan vi satt där och åt ’skitdyr’ mat så började det att låta utanför. Det var en musikkår, med barn. Efter en stund kom det en till och en till och en till…
Jag det kom ca 15 stycken, det var något slags barnmusikkårens dag. Det hölls tal och delades ut priser och det spelades marschmusik. Himla käckt!
En liten promenad i bokskogen blev det också.
Vi körde vidare och hade bestämt oss för ett vandrarhem i Kragerø. Det visade sig att hela vandarhemmet var bokat för ett marint läger för ungdomar, tror jag.
I valet mellan ett hotellrum i centrala Kragerø för minst 1000 NKR och en stuga (hytta) på campingen, Lovisenbergs familjecamping för 500 NKR, blev det stugan. Jag bestämde att det var trevligare att äta upp 500 NKR än att sova bort dem.
Detta var väl den campingen under min cykeltur genom Norska sørlandet som jag var minst intresserad av att återuppleva. Då, 1999, lät de mig inte handla mat i butiken som låg i samma utrymme som campingreceptionen bara för att det hade passerat ett visst klockslag. Jag fick köpa Coca-Cola och chips. Den natten fick jag jätteont i magen och vandrade runt på campingen en stor del av natten. Det är nämligen rätt så långt och backigt mellan campingen och närmsta matbutik.
Här hyrde vi i alla fall en stuga som egentligen skulle ha kostat 750 NKR. Men campingvärden märkte väl att vi höll på och vända när han sa det. Så det blev 500 SKR, i stället. Den var precis så liten som vi skulle vilja ha en eventuell egen liten stuga. Två rum; ett litet sovrum och ett litet kombinerat kök och TV-rum. Stugan var kall. Men där fanns ett El-element som vi satte på. Stugan låg uppe på en liten bergknalle, ingen trappa. Och det hade regnat så det var såphalt. Det regnade ännu mer på natten och senare på morgonen.
Givetvis företog vi oss en promenad runt på campingen. Dels för att det är kul att kolla runt på campingar dels för att då kunde jag visa hustrun var jag hade mitt tält, då 1999.
Kvällsmat; köttsoppa på burk och hårt bröd.
Sedan var det dags för en kvalitetspocket och då råkade det slinka ned en påse bilar också? Konstigt?