Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

Så här blev det:
Har redigerat inlägget: Turkiet – Alanya – Dag 28 av 62 och Grattis!

Vädret
Ser lovande ut.

Nu så!
Nu ger jag mig iväg till busstationen. Tänker försöka få med mig cykeln så kan jag kika runt lite i Antalya.

Hustrun ska landa 15:00.

Hustrun
Är på plats. Skriver mer senare…

Till flygplatsen (Antalya Havaalani)
Valde att ta en tidigare buss och det var nog tur.

Att bli avsläppt ’nära’ flygplatsen innebar en cykeltur på 7 km. Mest beroende på att jag inte vågade ta mig över vägen, stora vägen, en slags motorväg.
Jag blev avsläppt ca 2 km innan stora avfarten till Flygplatsen. Avfart för ’motorvägstrafik’.
Tanken var att resenärerna skulle ta de ’taksi’-bilar som stod och väntande, av en händelse…

Tur att jag kollade omgivningarna när jag åkte till Alanya, första gången. Nu visste jag ju åt vilket håll flygplatsen låg.

Efter att ha passerat ’motorvägskrysset’ så kom jag efter ca 2km till en ’korsning’ (förbi flygplatsen) där jag relativt riskfritt kunde ta mig över. Sedan fick jag cykla tillbaka. Hade då flygplatsen på höger sida. Hejade på första militärklädda vakten som stod med sitt imponerande stora automatvapen i en upphöjd vaktkur.

Nästa vakt gick inte att heja på han stod på en stol inne i vaktkuren och grejade med något i taket.

Från ’motorvägskrysset’ in till flygplatshotellet, IC (International Comfort) Airport Hotell, var det drygt en kilometer.
Vi har bokat en natt på det hotellet (107€) natten innan hustrun åker. Planet lyfter 06:00 på fredag morgon (6/11).
Från hotellet till Terminal I var det väl 2 km.

Terminal I
När jag kom till Terminal I, blev jag genast bortkörd av en ohövlig vakt. Cykeln skulle ställas borta på parkeringen, längst bort.
Vid Terminal I:s ankomstdel finns ingen vänthall. Man kan bara vänta utomhus och för att se monitorerna, med ankommande flights, så måste jag ’kisa’ och skydda för solljuset för att se genom en fönsterruta.

Hustruns flight fanns inte med.
De har ingen information, som jag kunde se.
Och vakterna, fanns massor, kan obefintligt med Engelska (internationell flygplats). Så jag blev hänvisad till Terminal II, givetvis.

Terminal II
Det var ’bara’ att hämta cykeln och trampa iväg till Terminal II. Det är ca 2 km dit.
Halvvägs ligger V.I.P.-terminalen…!?

För säkerhets skull stannar jag denna gång och söker upp en vakt och frågar var jag ska ställa cykeln. Han pekar mot en parkeringsplats och en parkeringsvakt.

Jag cyklar dit och undrar var jag ska ställa cykeln. Med ett stort leende pekar då P-vakten på en plats så långt bort du kan komma. Det fanns numrerade skyltar, numrerade från 1-10, en för var 2-raders P-platser, för bilar. Han pekar på dem: ”Number one, number two…” tills han kommer till nummer 10. Detta upprepar han tre gånger. Jag såg antagligen ut som jag hade problem med mina förståndsgåvor. Jag stod där och blängde på den leende ******, antagligen med hakan ned mot bröstet och tänkte att jag måste lära mig ett gäng Turkiska svordomar.

De är f-n i mig inte kloka i det här landet. Var finns miljötänk och lite servicemind även till de som inte vill nyttja deras svindyra ’taksi’ och som inte har tillgång till transfer.
Det är nämligen så att ’taksi’ har kontrakt på persontransporter, till och från flygplatsen, för de som inte har har transfer.
Det finns en City-Shuttle-Bus men ingen information om var den brukar stanna eller om tider. Och frågar du då en ’taksi’-förare så ser denne helt oförstående ut och pekar på sin ’taksi’-bil. Och blir sedan smått förbannad när man nekande går därifrån.

Efter att ha knallat bort till Terminal II:s ankomstdel och studerat monitorerna, placerade utomhus, vilket faktiskt gjorde det ännu svårare att se…

Ingen hustruflight där heller(?).

Grabbade tag i en pilot. Han begrep inte ett ord engelska(?). Han visade mig till ett par män som hade hand om någon specifik ’restort’ eller liknande. De förklarade att jag måste in till informationen, i avgångshallen, och fråga (det finns alltså en information). Flightnumret kan ha ändrats. Det händer tydligen ofta…

Att ’gå in till’ avgångshallen innebar att du blir visiterad, en första säkerhetskontroll. Internationell och världsvan som jag numer är så ’bidde’ det inget ’pip’ alls. Vakterna såg nästan besvikna ut.

Blev visad till en information (som nästan inte syntes…) och dessutom pekade skyltarna åt ett annat håll så det var väl anledningen till den personliga följeslagaren.

Vid informationen fick jag veta att flighten skulle landa vid Terminal I, givetvis!

Terminal I, igen
Det blev en hel del cyklande och promenerande, tur att en är så vältränad…
Och ute i god tid!

Denna gång visste jag hur jag skulle bete mig med cykelparkeringen.
Gick och kollade monitorerna igen och se, där var hustruns flight. De hade lagt till ett ’K’ framför (det där borde jag ha vetat, för jag reagerade på det när jag flög ned…) och ankomsttiden var ändrad från 15:00 till 14:30. Det tror jag på som jag vill…

Burger King
Sitter och skriver detta och det här ovan (fr.o.m. ”Till flygplatsen”) på ankomst-’hallens’ restaurang, Burger King. Det finns ett fik också, i ena hörnet av väntplatsen.

På den här Burger King pratade i vart fall den ena av två riktigt bra Engelska (den andre kunde inte ens ta upp beställningen, fastän jag pekade på skyltar med nummer…)
Säger man, och visar, att man vill ha en stor dricka så får man det. Jag fick en literflaska med Pepsi light (en miss det där med light, visserligen, men ändå…)

Informationssökande
Nästa uppdrag jag tänkt mig är om de har buss som går från Flygplatsen till Busstationen, i Antalya. Ifall nu hustrun inte mäktar med att gå de ca 3 km ut till stora vägen och där stoppa nästa buss till Alanya.
Annars får det bli en ’taksi’ som kan ta med en cykel och hustruns bagage.

Tänkte jag skulle ta ut lite Lira också. Och bankomaten finns givetvis inne i avgångshallen, Ny säkerhetskontroll alltså (nu börjar den lånade bläckpennan ta slut…).

Avgångsthallen, Terminal I
(Fick låna en mer välfylld penna av en Vodafone-representant, alldeles bredvid där ankommande passagerare kommer ut (de säljer bl.a. SIM-kort där)).
De var ’tuffare’ (eller dummare, välj själv) på säkerhetskontrollen i Terminal I. Min Svenska flagga kom inte igenom. ’Pinnen’ var av metall. För säkerhets skull ryckte han av flaggan för att därmed demonstrera hur metallpinnen kunde användas som vapen. Sedan gjorde han klart för mig att han tänkte behålla metallpinnen.

Innan han gjorde detta så hade jag börjat på en förklaring om mitt ärende (ta ut pengar) och att han kunde behålla hela väskan om han så ville medan jag var där inne, men han lyssnade alltså inte. För han kunde givetvis ingen engelska.

Jag blev givetvis lömsk som attan när han rev av den Svenska flaggan, som jag fått låna av en restaurangägare, i Alanya. Jag hade även med mig en Turkisk flagga, med plastpinne (lika dödlig om ni frågar mig). Jag övervägde om jag skulle ta den ifrån honom och riva sönder den mitt framför ögonen på honom, släppa delarna på golvet, spotta på dem för att därefter stampa på dem.
Jag besinnade mig.

Och inte såg han det minsta ångerfull ut, när jag till slut fick förklarat, för puckot, att jag bara skulle till bankomaten och ta ut pengar. Han kunde ju ha behållit hela flaggan så hade jag hämtat den sedan. Som sagt, de är f-n i mig inte kloka…

Fick tagit ut ett gäng Lira.

Utanför, igen
Försökte sedan få reda på hur det var med buss från flygplatsen till busstationen. Alla är som frågetecken och hänvisar till ’taksi’ och ’dolmus’ som de inte vet när den kommer eller varifrån den går.
Jag vet ju för helsike att det ska finnas City-Shuttle-Bus som lär passera busstationen…

Busstationen ligger i staden Antalya:s andra ända, ca 2 mil, västerut. Lite nordväst om centrum.

Så, det blir i så fall, att försöka förklara för en ’taksi’ att vi bara vill ut till stora vägen och där bli avsläppta för att sedan stoppa en buss till Alanya.

Dessutom är jag inte helt säker på den plats jag sett ut, om vi går de ca 3km det handlar om.

Nu är kl 14:03. Hustruns flight har fortfarande förväntad landningstid 14:30. Det börjar bli spännande nu…

Hon kom!
Jag fick stå länge. Klockan hann bli 15:15 innan hon kom ut. Jösses vad glad man blir. (Övervägde att ge f-n i att vinka med den Turkiska flaggan – men nu var ju inte den ’händelsen’ något som hade med hustrun att göra).

Bussresan hem
Det var ju en bit att gå, från flyplatstermial I, ut till stora vägen: Alanya Yolu.

Vi stannade där jag lurat ut (gissade) att bussen till Alanya passerade (hade ett svagt minne av detta från den 3 okt).

Vi behövde inte vänta länge och bara en ’taksi’ kom och frågade om vart vi ville åka.

Medan vi stod och väntade kom en privatbil och stannade precis lite framför oss så eventuell buss inte skulle kunna se om vi hade bagage eller inte? Det var ledigt 30 meter åt vänster och 30 meter åt höger. Jag lutade mig fram och tittade på föraren och försökte anlägga en frågande min. Ingen reaktion. Inte från framsätespassageraren heller. Barnen i baksätet tyckte däremot att vi var jättespännande. Märkligt beteende. Vi flyttade oss 3 meter, åt vänster. Då kör bilen iväg…

Väl på bussen så satte sig hustrun på första bästa lediga plats. Tvärs över gången var också en ledig plats men den var markerad ’upptagen’ med en plastpåse, av damen som satt vid fönstret. Jag gestikulerade åt henne att ta bort påsen. Hon gjorde så.
Hann knappt sätta mig förrän bussbiträdet kom farande och pekade på hustrun och mig att vi måste byta plats.
Vet inte riktigt vilket som var värst, att hustrun satte sig bredvid en man eller att jag satte mig bredvid en kvinna.
Av det jag lärt mig, så är det nog tyvärr så, att det var det, att hustrun satte sig bredvid en Turkisk man, han kunde ju ta illa vid sig av att bli sittande bredvid en grisätare (och sannolikt icke rättrogen islamist eftersom hon var västerländskt klädd – och blond) och dessutom kvinna.

Men man bredvid man, kvinna bredvid kvinna, oavsett matbruk och religion gick tydligen bra.

Tråkigt nog mörknade det på rätt snabbt så jag kunde inte visa allt för hustrun.

Ankomsten till Alanya busstation (Otogar) gick utmärkt. Efter att ha avisat ett par sura ’taksi’-förare så kom vi då iväg. Hustruns resväska, på tvärsen, på min cykel.

Liten välkomstdrink
Hade ju förberett en del. Välkomstdrinken var ovanligt god tyckte hustrun. Migros billigaste vin och fruktsoda…

Trötta, somnade direkt.