Bräcklighet

Hade tänkt mig gå en promenad med hunden. Tog vägen om Johannesbergsvägen (Onsjö-Vänersborg). Där fick hunden för sig att det var väldigt bråttom. Hon "drog".
Nu "drar" inte vår hund sådär väldigt mycket. Kanske är det som en hundägande kamrat till oss sa: "Hon är ju som en bomullstuss i ändan på kopplet i jämförelse med min hund."
Men, tyvärr, så räcker hennes "dragande" för att mina besvär ska öka och att jag sedan hela tiden får gå och försöka lugna ned henne och hon bara lyder i någon tiondels sekund så ökar min irritation och då är det kört.
Det blev bara en kort rastning och nu sitter jag här med dubbelt så mycket besvär som innan jag tänkte gå på en "uppiggande" promenad i sommarvärmen.

Då tänker jag: "Fy bubblan vilken bräcklig kropp!" Inte riktigt sant, det där med: "Fy bubblan" kan ni ersätta med: "Helvetes jävla skit!"

God morgon!

Här skiner solen!
Jag börjar med att referera till vad som berörde mig i dagens morgonblaska ttela. Först och främst kan jag bara hålla med min favortidledarskribent AA. Självklar är det vansinnigt att lägga kunskapsresurser på "vad-som-helst" som INTE gagnar världsproblem. Att klona sällskapshundar, för att ägare ska få "tillbaka" sin "favorit" eller att uppfödaren ska kunna få fortsätta med sin "guldkalv". Jag säger då bara det: Pengar förvränger huvudet på folk.

Det andra är en artikel på sidan 20 med rubriken Kidnappningsdom överklagas. Jag vill göra en koppling mellan den artikeln och artikeln Fick mild dom för sexbrott mot barn på sidan 7 i gårdagens ttela. I sexdomen hade i det ena fallet "29-åringen" utnyttjat ett barn under 5år. Det innebär ofta en "mental fjättring". Straffet blev 2 månaders fängelse.
I kidnappningsmålet, kidnappningen av SIBA-direktören Fabian Bengtsson. Där tycker man att straffet för "43-åringen" på 10år, är för milt. För Fabian satt ju inspärrad i en låda i 17 dygn och utsattes för stort psykiskt lidande.

I och för sig är det jättehemskt att bli kidnappad och bli utsatt för den obegripliga psykiska terror det innebär. Och straffsattsen anser jag är riktigt.
Men ställ detta i relation till det psykiska lidande en vuxen människa utsatt ett barn för under tidsperiod om 5år och för det döms till 2 månaders fängelse?

Jag kan omöjligt begripa att våra lagar, domstolar är så – ja vad ska man kalla det – inkompetenta? Eller vad?

I min värld ska ju den "29-åringe" sexförbrytaren som förstör unga liv, dömas till livstid och därefter eventuell vård.

Är det en orimlig känsla? Är det ett orealistiskt krav?

Nu ska jag dricka lite kaffe i väntan på att min kropp "suger" åt sig värkmedicinen.

Ha en fortsatt bra dag!

God natt!

Sena nätter!

  Det är inte bra med så här sena kvällar. Ibland blir det så. Väldigt medvetet, faktiskt. Det har främst att göra med att jag emellanåt tycker det är olustigt att gå och lägga mig.
Det är när jag lägger mig som jag känner värken, tydligare. Det är då jag känner alla muskelryckningar. Det är då alla konstiga känselsensationer blir tydliga. Det är då tjutande / väsandet i huvudet blir högt och tydligt.
Ibland är det så förbannat svårt att slappna av och ta sig förbi, allt "det där". Ibland är det liksom lättare att inte gå och lägga sig.
 

Vi möts i morgon, eller, jag menar, lite senare, idag.

Hälsa

Annars är läget OK, efter omständigheterna. Tänk vad konstigt det ska bli att vakna på morgonen och inte ha ont. Om nu nackoperationen går bra, menar jag.
Och så inser jag att jag givetvis kan dra på mig värk på annat sätt.
Det jag egentligen helst av allt vill bli av med är tjutet/väsandet i huvudet. Så fort jag ”överanstränger” nackmuskulaturen ökar oväsendet i huvudet. Det är också det som väcker mig på morgonen, vi ca 07:00.

Dr Sigfridsson, han Neurologen på Kärnsjukhuset i Skövde, hade en teori om att väsandet/tjutet inte hade något alls med mina nackproblem att göra utan att det mer var ett fel i hela hörseluppfattningssystemet, på så sätt att det var fel i den funktion som normalt filtrerar bort sådan som är onödigt att höra som t.ex. pulsljud inne i huvudet. En intressant teori. Men i så fall, varför bara på ena sidan? Och varför hör jag i så fall inga pulsljud? Och det började när jag fick det första märkbara diskbråcket. Inget före det. För mig är sambandet spända muskler i nacken solklart. Varför är det inte det för doktorerna?

En Ortopedöverläkare på NÄL, Hans Lindhal, svarade på min fråga om detta väsande/tjutande att ”Detta kan inte ha med varandra att göra, det är ju två olika organ.” Och då menade han ryggrad/muskelsystem och hörselorganen.

Ja kära nån. Jag gick hem, sökte upp tre vetenskapliga artiklar, på internet, som diskuterade just det här sambandet och vad det skulle kunna bero på, hur det ska förklaras. Jag skrev en sammanfattning, med källhänvisningar, och skickade det till Ortopedöverläkaren. Svaret blev: ”Det var väldigt vad du var påläst.”

Till saken hör att de har en specialutbildad sjukgymnast, på Ortopedmottagningen, vars huvudfunktion är att ”sålla” bort sådant som inte är ”rent” ortopediskt. I ett frågeformulär, som handlar om rygg och nacke, finns en fråga om tinnitus är vanligt förekommande eller inte.
Ortopedöverläkaren har kunskap och erfarenhet om olika kroppsfunktioners samband på nära håll!

Allmänt

Har fortfarande besvärande värk i högersidan.

Sitter emellanåt och ”pillar” med en internetsida med en allmän utrustningslista för långfärdscykling.

Kolla gärna och ha synpunkter. Jag vill ju att det ska bli bra och användbart.

Börjar känna mig rastlös. Skulle hemskt gärna vilja ut å cykla igen. Då händer det ju något!

Dags att rasta hunden, snart.

God Morgon!

Nu har jag vaknat!. Jag var faktiskt vaken tidigare och har hunnit med att intaga frukost och läsa igenom morgontidningen.

När jag läste rubriken på ttela’s förstasida, Många våldtäkter går inte till åtal, kom jag att tänka på gårdagens studie av vad Jane Lagerqvist skriver på sin blogg.
Hon är ju djupt engagerad i detta och verkar göra ett jättejobb. Hoppas hennes engagemang bär frukt.
Läste sedan inne i bladet att det öppnats en speciell mottagning för våldtagna. Men jag kan inte låta bli att reagera. Mottagningen verkar vara öppen endast för våldtagna kvinnor.
Våldtagna män då?

Jane skriver också mycket om det obehag hon möter ”på stan”, blickar, anspelningar, äckel etc. Och hon beskriver det här som ett specifikt kvinnligt problem. Är det det?

Jag kan se andra varianter. Det fanns en period i mitt liv jag simmade väldigt aktivt. Och att bada bastu gillade jag, då också. Men med tiden märkte jag att det vid en viss tid en viss dag, i badhusets bastu, så var det lite annorlunda än andra tider.

Eftersom jag är rätt så trögtänkt (läs naiv) så tog det ett tag att fatta att det var ”bögtid”. Jag hittar inget bättre ord. Men det var då mer bögar än normalt i framför allt bastun.

I duschen kunde det hända att man fick granskande blickar, uppifrån och ned, och sedan kanske en nick och ett leende.

Vid ett tillfälle var det en herre som kom fram och berömde min (då) snygga överkropp. Och jag kände mig smickrad, det är sant. Men jag kände samtidigt ett visst obehag.

Nu har jag inget emot bögar. Jag bryr mig egentligen inte. Men det blir jobbigt när man blir ett ofrivilligt objekt. Så jag förstår vad Jane diskuterar och vad hon menar. Jag undviker numer den bastun.

Men inser Jane, och hela ”antimän”-flocken av feminister, att män kan ha samma problem som kvinnor? Att det inte bara handlar om att män äcklar kvinnor.
Kvinnor i flock kan vara riktigt duktiga på att äckla ensamma män.

Så, det jag egentligen menar, är att detta egentligen INTE är ett könsproblem. Det är mer ett beteendeproblem. En brist på respekt. Ofta gror detta när ingen visar var gränserna går. Barn måste få rätt signaler, tidigt, från alla håll. Äckliga gubbar och snobbiga brudar måste också få sitt beteende bemött. De måste få signaler om att de sårar och äcklar. Och det måste vi alla hjälpas åt med. Det kan vi inte förvänta oss att något slags anonymt samhälle ska göra. Det handlar om dig och mig. Civilkurage.

Ja, ja. Det jag egentligen tänk att skriva var att gnälla lite om hur jobbig värk jag har i kroppen, idag, denna morgon, just nu. Samma högersida som besvärar. Det värker uppifrån huvet ned till högerfoten. Med två ”centra” i högerarmen och högerhöften. Det tjuter i huvudet. Det tar ett tag innan värkmedicinen verkar.

Idag är det den 1 augusti. I augusti förväntar jag mig att kallelsen från Sahlgrenska ska komma. Då kommer själva operationsdatumet att bli bestämt. Det är bra att veta. Att få något konkret. Att gå omkring i ovisshet är fruktansvärt tärande.

Tänk på det, alla ni läkare, som underlåter att undersöka och därmed försätter en människa i tillstånd av att vara ickediagnostiserad. Det är nedbrytande! Det blir man inte friskare av. Tro mig!

Hälsa

Oj, oj! Vojne, vojne. Nu är det tungt. Kroppen känns som en säck potatis som har blivit utsatt för omild behandling.

Först gick jag upp som vanligt, ca 07:00. Käkade frukost, läste morgontidiningen. Kände att allt inte stod rätt till så jag fortsatte läsa morgontidiningen liggandes i nya soffan. Och nu vaknade jag.
Det beror inte på soffan att kroppen känns mördbultad. Soffan är jätteskön och passar alldeles utmärkt att ta sig en lur i. Nä, det är snarare de tidigare dagarnas ”synder”; soffmontering, damsugning, plastplattläggning på balkongen och kanske jympan i tisdags samt bytet av bakdrev och kedja på cykeln. Gör man kul saker med den här kroppen så ”straffar” det sig.
Ibland kommer det direkt, ibland dröjer det flera dagar. Ibland går det över direkt, ibland sitter det i flera dagar.

Dottern har hållit på hela morgonen med att dona i köket. Det var när hon ropade hejdå och åkte iväg som jag kom tillbaka till de vaknas skara igen.

Nu får jag försöka komma i form så jag kan gå ut med hunden.

Hälsa / Allmänt

Funderar på om jag ska återuppta arbetet med publicerandet av den kunskap jag samlat på mig om cervikala diskbråck och cervical spinal stenos?

Ska givetvis först göra klar min personliga utrustningslista för långfärdscykling samt en mer allmän lista.
Dessutom komplettera cyklingssidan med Tips&Råd.